Diskriminering

Moderator: Moderatorgruppen

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Diskriminering

Inläggav Sceptisk » 07 okt 2014 23:19

Väderkvarn

Du frågar om det är ok att sätta upp en dylik skylt, jag svarar att det är en kuggfråga eftersom det är de som skriver lagarna som satt upp dessa skyltar, det finns även regler för att sätta upp skyltar. Jag svarade på innehållet i skylten med att säga att det är ett övergrepp att hindra vissa från att göra något som alla har rätt till. Jag förtydligade min ståndpunkt ytterligare när jag påpekade att det inte är diskriminering som sådan som är problemet, det är hyckleriet som är problemet, det är hyckleri som gör att människor utsätts för oförtjänt lidande. Men du godtar inte mina svar. Du verkar tro att man får sätta upp en skylt och ifall det inte finns en diskrimineringslag så kan folk sätta upp skyltar med diverse suspekt innehåll. Jag försöker förklara att det inte är riktigt så enkelt.

Väderkvarn
Inlägg: 548
Blev medlem: 17 nov 2010 23:46

Diskriminering

Inläggav Väderkvarn » 07 okt 2014 23:22

Och vi har räknat ut varför du inte vill besvara frågan.
God natt

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Diskriminering

Inläggav Sceptisk » 07 okt 2014 23:27

Väderkvarn

Det är en ledande fråga så jag försöker förklara mina egna ståndpunkter. Synd ifall du inte kan acceptera det.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Diskriminering

Inläggav förstår mig själv » 08 okt 2014 00:01

Det med diskriminering beror på att människor har olika svårt att anpassa sig till "normerna".
Det "anses" att man ska vara si eller så. Det man kanske inte tänker på är att de flesta vill anpassa sig till normerna/kulturen men detta är "arvet"/"det genetiska" som anger individens potential att prestera i en situation.
Som regel vill de flesta ha ett jobb tjäna, pengar, vara "duktig" lydig osv men deras unika egenskaper är att prestera resultat i något som ligger ganska långt ifrån normen. Därmed blir denne så att säga handikappad och kan inte uppfylla "förväntningarna"/kraven. Detta bygger på en avvikelse/feltolkning av "naturlagen" att alla har samma värde. Detta som ju redan Jesus och andra kände till är inte förstått av människan generellt på grund av "förnuftets otillräcklighet".
Tolerans är falsk tolerans då någon anser sig mer värd (med avseende på människans helhets värde) och denne visar upp ett klent förnuft därmed och kan då heller inte få njuta av sitt eget värde som blir begränsat hur värdefull denne än känner sig kan denne inte vara "förmer" måbättre än den som den anser mindre värd. Dock ovetandes om detta faktum och avsaknad av att förstå sin egen "roll" och sin fullkomlighet.
Denne får då inte förstå och uppleva de högre verkningarna av sitt väsens göranden. Den är omedveten om sig själv i högre grad. Mer död än levande således!

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Diskriminering

Inläggav Sceptisk » 08 okt 2014 17:01

Låt mig definiera diskriminering. Att definiera en sak som åtskilt något annat är att diskriminera, det är vad själva ordet betyder. För att alls kunna tänka måste man få lov att göra jämförelser, för att kunna göra jämförelser så måste man diskriminera dvs studera skillnader. Till exempel så är det nödvändigt att diskriminera innan man satsar pengar på ett fotbollslag eller på en travhäst. Att välja äpplen istället för apelsin i fruktsalladen är att diskriminera. Att välja ett försäkringsbolag före något annat är att diskriminera. Att välja livspartner föregås (förhoppningsvis) av en djup diskriminering.

Att urskilja och särskilja, göra skillnad på, är vad ordet diskriminering betyder. Detta måste man göra som tänkande varelse därför så innebär en anti-diskrimineringslag rent begreppsmässigt att alla tänkande människor är kriminella. Så om det finns någon som har intresse av att kriminalisera samhället och till exempel avkräva det med extremt höga straffskatter så förstår man anledningen till varför en sådan lag blivit till. Ett folk som inte kan hjälpa annat än att bryta mot lagen kommer aldrig att kunna skyddas av lagen.

Så vad som vore ett rimligt tillägg ifall man ska ha en lag i hur man får göra urval i till exempel arbetsintervjuer eller frågor om värnplikt och så vidare vore "olaga diskriminering". Det är en sak att diskriminera, det är något annat att göra sig skyldig till olaga diskriminering och med detta avses diskriminering som i grunden är oetisk. För all form av diskriminering är inte oetisk. Att välja rätt kandidat till ett arbete är inte oetiskt, men det föregås av diskriminering dvs ett särskiljande och ett urval.

* * *

För vissa så är det en kontroversiell uppfattning att man för att kunna tänka måsta göra jämförelser och se skillnader, men jag tror det har att göra med att dessa personer har en egalitär åskådning. Egalitarism går ut på att alla duger, alla är lika bra, alla får vara med och alla ska ha det lika bra, osv. För i egalitarismen så är det alltid mängden som spelar roll, inte substansen. Sålunda måste egalitären tro att han bara kan vara en fullt ut bra människa ifall han kan göra alla nöjda och glada. Därför så får han helt enkelt inte diskriminera då det vore att gå emot hans ideal - att göra alla nöjda. Logiskt sett är Egalitärens fiende #1 diskriminering.

Som sagt i egalitarismen så är det den objektiva mängden som spelar roll, inte de subjektiva värdena. Så det spelar för en egalitär person ingen roll om han hjälper sin mor eller en främling, det är ju 'samma sak' för egalitären, det är ju mängden, inte kvalitén! Alla är lika bra, alla duger, alla ska ha det bra, etc. Att föredra att hjälpa sin mor framför en främling vore att diskriminera dvs erkänna subjektiva värden som sanna och detta får egalitären inte göra. Egalitären måste se verkligheten som helt relativ och objektivt materiell. Att göra alla människor glada är egalitärens högsta mål i livet, oavsett deras meriter eller hans egen relation till dem. För relation och meriter är inte relevant om målet är mängd istället för substans.

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5744
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Diskriminering

Inläggav David H » 13 okt 2014 23:18

Sceptisk skrev:Väderkvarn

Det är diskrimineringslagen (DL) som försöker definiera dåligt uppförande, inte jag. Vad jag ifrågasätter är varför författarna till DL valt ut dessa fem skyddsobjekt (ålder, ras, kön, religion & sexuell läggning) som värda särskilt skydd. Jag ifrågasätter deras resonemang eftersom det är som att säga att dåligt uppförande endast kan riktas mot ålder, ras, kön, religion & sexuell läggning. Det tycks mig godtyckligt då målet med DL sägs vara att motverka diskriminering. Därför frågar jag varför det inte lika gärna skulle kunna finnas en mer allmän definition? Att formulera den definitionen är dock inte mitt problem.


Hej Sceptisk m fl

Tycker det är intressant diskussion i den här tråden. Upplever att det du Sceptisk argumenterar för liknar vad jag försökte förmedla i en annan tråd:
http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... stro-10619

Fast det jag skrev hade inte samma praktiska vinkel, och det var inte riktat som kritik mot rättsväsendet eller dylikt. Kan inte heller säga att jag håller med dig i din kritik. Tycker det är svåra frågor. Man kan ifrågasätta varför just dessa fem skyddsobjekt, varför inte fler eller färre, andra eller ytterligare etc. Men tror att man måste låta lagen vara något fyrkantig, godtycklig till viss del.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Mitt skrivarkiv där jag postar debattartiklar, drömanteckningar m.m.: https://davidholmberg.se/

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Diskriminering

Inläggav Sceptisk » 24 mar 2015 21:14

rekoj

Jag ser det på ett praktiskt sätt eftersom dessa begrepp används på ett praktiskt och inte teoretiskt vis och jag ska återkomma om hur och varför.

Vem är det som skriver dessa lagar och använder sig av dessa begrepp? Varför använder man sig inte av begrepp som förolämpning, okyskhet och skydd för de svaga istället?

Faktum är att diskriminering kan betyda vad som helst så länge man talar om skillnader och olika ordningar. Om man ska förbjuda diskriminering måste man även förbjuda betyg, meritokrati, löner, tävlingar och konkurrens. Om diskriminering är något i grunden ont, då är naturen själv ursprunget till allt ont när den skapar vissa som starka och andra som svaga, som formar raser, familjer och olika kön.

Om nu kommunismen endast skulle handla om att hjälpa arbetarna till ett drägligare liv, hjälpa de svaga och utsatta och förbjuda förolämpningar och okyskt leverne, vad skulle vara revolutionerande med det? Det är ju samma sak som kyrkan vill göra. Vi skulle i så fall ha ett harmoniskt ordnat samhälle som tar hand om dem som behöver skydd och hjälp och står upp för god ton och medmänsklighet. Marxisterna skulle aldrig kunna genomföra revolution i en sådan miljö. Därför så måste de först skapa konflikter och splittring genom att "medvetandegöra" människor om allting som på naturlig väg gör dem olika eller ligger till grund för sedlig blygsel och anklaga detta för att vara orsaken till allt ont och varandes ett "borgerligt" påfund. Familjen klassas som en "högervärdering", skillnader mellan hon och han klassas som "sexism", skillnader i härstamning blir "rasism", kvinnan måste "sluta skämmas för sin kropp och sitt kön", blygsel för könet och sexualiteten är "borgerlig", "reaktionär" och "fascistisk", sex (enligt Marxisterna) är endast något människor gör för att det är skönt - en aktivitet som vilken annan som helst och det finns därför ingen skillnad mellan heterosexualietet eller homosexualietet, o s v.

Genom att använda sig av begreppet "diskriminering" så skapar man en fiende i naturens ordning och då kan i stort sett vem som helst bli beskylld för att vara en förtryckare och i princip vad som helst kan beskyllas för att vara förtryck. I praktiken innebär detta klasskamp. Den som diskriminerar d v s påtalar naturens skillnader och ordning, definieras (diskrimineras) som, förutom att vara motståndare till klasskampen, som "reaktionär", "fascist", "nazist", "rasist". Marxisterna kan inte bli annat än hycklare när de själva måste diskriminera för att kunna anklaga någon för att diskriminera men med lagligt stöd för sin anti-sociala verksamhet kan Marxisterna bedriva reell psykisk, social och ekonomisk terror utan påföljder.

Människan är ett flockdjur och detta utnyttjar Marxisterna. Istället för att gå i strid mot förolämpningar, försvara de svaga i samhället, stå upp för företagarens fria val, försvara kyskhet, förkasta sedeslöshet och skamlöshet så propagerar vänstern för ett utsvävande liv, "fri sexualitet", ansvarslöshet, medvetet knäpp och ful kultur och konst, förhöjda skatter och förhöjd statlig makt på folkets bekostnad och den som försöker protestera blir beskylld för att vara en förtryckare d v s diskriminera d v s försöka förhindra klasskampen. Genom DL blir klasskampen inskriven som en plikt, en skyldighet för en laglydig medborgare.

Marxisterna skapar på så vis en befolkning i ständig skräck för att bli utpekade och särade från flocken, satta utan jobb, bötfällda och kastade i fängelse. När samhället - lamslaget av terror och sedeslöshet - till sist är helt oförmöget att kunna styra sig självt sätter de sig på makten och etablerar sin diktatur och ingen (eller få) vågar eller kan protestera.

Jag tolkar begreppet diskriminering praktiskt eftersom det används praktiskt för att åstadkomma reella politiska målsättningar för den egna gruppen.

Intressant är det förresten att Marxister själva inte sällan tenderar att vara överklass eller övre medelklass.

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Diskriminering

Inläggav reflex » 26 mar 2015 10:43

Sceptisk skrev:rekoj

Jag ser det på ett praktiskt sätt eftersom dessa begrepp används på ett praktiskt och inte teoretiskt vis och jag ska återkomma om hur och varför.

Vem är det som skriver dessa lagar och använder sig av dessa begrepp? Varför använder man sig inte av begrepp som förolämpning, okyskhet och skydd för de svaga istället?

Faktum är att diskriminering kan betyda vad som helst så länge man talar om skillnader och olika ordningar. Om man ska förbjuda diskriminering måste man även förbjuda betyg, meritokrati, löner, tävlingar och konkurrens. Om diskriminering är något i grunden ont, då är naturen själv ursprunget till allt ont när den skapar vissa som starka och andra som svaga, som formar raser, familjer och olika kön.

Om nu kommunismen endast skulle handla om att hjälpa arbetarna till ett drägligare liv, hjälpa de svaga och utsatta och förbjuda förolämpningar och okyskt leverne, vad skulle vara revolutionerande med det? Det är ju samma sak som kyrkan vill göra. Vi skulle i så fall ha ett harmoniskt ordnat samhälle som tar hand om dem som behöver skydd och hjälp och står upp för god ton och medmänsklighet. Marxisterna skulle aldrig kunna genomföra revolution i en sådan miljö. Därför så måste de först skapa konflikter och splittring genom att "medvetandegöra" människor om allting som på naturlig väg gör dem olika eller ligger till grund för sedlig blygsel och anklaga detta för att vara orsaken till allt ont och varandes ett "borgerligt" påfund. Familjen klassas som en "högervärdering", skillnader mellan hon och han klassas som "sexism", skillnader i härstamning blir "rasism", kvinnan måste "sluta skämmas för sin kropp och sitt kön", blygsel för könet och sexualiteten är "borgerlig", "reaktionär" och "fascistisk", sex (enligt Marxisterna) är endast något människor gör för att det är skönt - en aktivitet som vilken annan som helst och det finns därför ingen skillnad mellan heterosexualietet eller homosexualietet, o s v.

Genom att använda sig av begreppet "diskriminering" så skapar man en fiende i naturens ordning och då kan i stort sett vem som helst bli beskylld för att vara en förtryckare och i princip vad som helst kan beskyllas för att vara förtryck. I praktiken innebär detta klasskamp. Den som diskriminerar d v s påtalar naturens skillnader och ordning, definieras (diskrimineras) som, förutom att vara motståndare till klasskampen, som "reaktionär", "fascist", "nazist", "rasist". Marxisterna kan inte bli annat än hycklare när de själva måste diskriminera för att kunna anklaga någon för att diskriminera men med lagligt stöd för sin anti-sociala verksamhet kan Marxisterna bedriva reell psykisk, social och ekonomisk terror utan påföljder.

Människan är ett flockdjur och detta utnyttjar Marxisterna. Istället för att gå i strid mot förolämpningar, försvara de svaga i samhället, stå upp för företagarens fria val, försvara kyskhet, förkasta sedeslöshet och skamlöshet så propagerar vänstern för ett utsvävande liv, "fri sexualitet", ansvarslöshet, medvetet knäpp och ful kultur och konst, förhöjda skatter och förhöjd statlig makt på folkets bekostnad och den som försöker protestera blir beskylld för att vara en förtryckare d v s diskriminera d v s försöka förhindra klasskampen. Genom DL blir klasskampen inskriven som en plikt, en skyldighet för en laglydig medborgare.

Marxisterna skapar på så vis en befolkning i ständig skräck för att bli utpekade och särade från flocken, satta utan jobb, bötfällda och kastade i fängelse. När samhället - lamslaget av terror och sedeslöshet - till sist är helt oförmöget att kunna styra sig självt sätter de sig på makten och etablerar sin diktatur och ingen (eller få) vågar eller kan protestera.

Jag tolkar begreppet diskriminering praktiskt eftersom det används praktiskt för att åstadkomma reella politiska målsättningar för den egna gruppen.

Intressant är det förresten att Marxister själva inte sällan tenderar att vara överklass eller övre medelklass.


Jag håller med om en hel del av det du skriver om diskriminering. Den könsdiskriminering som feminismen står för tycker jag särskilt illa om.
Man kan nästan få intrycket att du har något emot Marxismen. Precis som vad gäller andra politiska strömningar, religioner med mera så handlar det ofta om att få makt. Den så kallade "arbetarklassen" utsattes under industrialismens framväxt för förtryck och hänsynslöst utnyttjande. Inte konstigt att kravet på rättvisa födde fram socialismen och Marxismen. Nu för tiden finns knappt någon arbetarklass längre eftersom den typen av arbete flyttat till låglöneländer. Vad som återstår är en allt större andel serviceyrken med låga löner och dåliga arbetstider, plus en massa arbetslösa plus människor som egentligen också är arbetslösa men där detta faktum dolts i arbetsmarknadsåtgärder av olika slag.
Jag tycker inte att man ska beskylla marxismen för den fortgående normupplösningen. Den har nog mer sammansatta orsaker.
Skatterna är egentligen bara ett mått på hur mycket ansvar samhället tar för fördelningen av välfärden. Alternativet är att var och en får klara sig så gott han kan utifrån sina förutsättningar.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Diskriminering

Inläggav Anders » 28 mar 2015 09:44

Jag gillade din text här, Sceptisk. Sammanfaller med mycket som jag resonerar. Att överklass anammar vänster är mycket förståeligt, deras framgångar är så mycket färgade av orättvist bra start, och det vet de.

Dock, eller kanske sammanfallande med detta, ordet i din text jag stannade för var "meritokrati". För jag tror att det är här nyckeln till diskriminering finns. Det som skiljer oss åt är våra hjärnor. Inte vårt kön, vår ras. Utan vad vi har i skallen och vad vi gör med den. Ok, ett visst vurmande för kroppen finns, Zlatan och scarlett Johansson kommer att tjäna pengar. På mej också, men jag ser dem som en parentes, en underhållning, en påminnelse om vår biologiska funktion. Det som spelar roll är vad vi gör med vår brainpower, och vilken potential den har.

De som har invändningar mot detta talar ofta dels om orättvisa i bakgrund, och dels olika egenskaper som social kompetens och liknande. Och det stämmer. Vad brainpower är, är inte helt lätt att definiera. Jag gillar personligen "sannolikhet att öka medellivslängden på jorden" men det kan variera, och självklart är det svårt.

Men det är egentligen ganska få som har något att säga om de som med samma förutsättningar faktiskt presterar bättre. Och det är här som diskrimineringen kommer in, man ger inte människor möjlighet att prestera sitt bästa. Jag tror inte alls på jämlikhet, rättvisa i den meningen att alla är lika värda och borde tjäna lika mycket osv. Jag tror på skillnader i bekvämlighet och standard, men det på schyssta villkor, ett race som så många som möjligt kan acceptera om än inte gilla..

Inget någon av er köper så där rakt av, det vet jag. Men intessant är att invändningarna är starkare från höger än från vänster. De som verkligen kräks på meritokrati är nyliberaler, och de som tror på marknaden, Nozick, Lockes two treasies osv. De vill inte ha ett schysst race. Men Sverige under senare delen av förra seklet visar att det är möjligt. För er som läst lite liberalism - det behöver inte bli patterned bara för att det är rättvist.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

reflex
Inlägg: 1261
Blev medlem: 24 nov 2012 11:10

Diskriminering

Inläggav reflex » 29 mar 2015 12:08

reflex skrev:
Sceptisk skrev:rekoj

Jag ser det på ett praktiskt sätt eftersom dessa begrepp används på ett praktiskt och inte teoretiskt vis och jag ska återkomma om hur och varför.

Vem är det som skriver dessa lagar och använder sig av dessa begrepp? Varför använder man sig inte av begrepp som förolämpning, okyskhet och skydd för de svaga istället?

Faktum är att diskriminering kan betyda vad som helst så länge man talar om skillnader och olika ordningar. Om man ska förbjuda diskriminering måste man även förbjuda betyg, meritokrati, löner, tävlingar och konkurrens. Om diskriminering är något i grunden ont, då är naturen själv ursprunget till allt ont när den skapar vissa som starka och andra som svaga, som formar raser, familjer och olika kön.

Om nu kommunismen endast skulle handla om att hjälpa arbetarna till ett drägligare liv, hjälpa de svaga och utsatta och förbjuda förolämpningar och okyskt leverne, vad skulle vara revolutionerande med det? Det är ju samma sak som kyrkan vill göra. Vi skulle i så fall ha ett harmoniskt ordnat samhälle som tar hand om dem som behöver skydd och hjälp och står upp för god ton och medmänsklighet. Marxisterna skulle aldrig kunna genomföra revolution i en sådan miljö. Därför så måste de först skapa konflikter och splittring genom att "medvetandegöra" människor om allting som på naturlig väg gör dem olika eller ligger till grund för sedlig blygsel och anklaga detta för att vara orsaken till allt ont och varandes ett "borgerligt" påfund. Familjen klassas som en "högervärdering", skillnader mellan hon och han klassas som "sexism", skillnader i härstamning blir "rasism", kvinnan måste "sluta skämmas för sin kropp och sitt kön", blygsel för könet och sexualiteten är "borgerlig", "reaktionär" och "fascistisk", sex (enligt Marxisterna) är endast något människor gör för att det är skönt - en aktivitet som vilken annan som helst och det finns därför ingen skillnad mellan heterosexualietet eller homosexualietet, o s v.

Genom att använda sig av begreppet "diskriminering" så skapar man en fiende i naturens ordning och då kan i stort sett vem som helst bli beskylld för att vara en förtryckare och i princip vad som helst kan beskyllas för att vara förtryck. I praktiken innebär detta klasskamp. Den som diskriminerar d v s påtalar naturens skillnader och ordning, definieras (diskrimineras) som, förutom att vara motståndare till klasskampen, som "reaktionär", "fascist", "nazist", "rasist". Marxisterna kan inte bli annat än hycklare när de själva måste diskriminera för att kunna anklaga någon för att diskriminera men med lagligt stöd för sin anti-sociala verksamhet kan Marxisterna bedriva reell psykisk, social och ekonomisk terror utan påföljder.

Människan är ett flockdjur och detta utnyttjar Marxisterna. Istället för att gå i strid mot förolämpningar, försvara de svaga i samhället, stå upp för företagarens fria val, försvara kyskhet, förkasta sedeslöshet och skamlöshet så propagerar vänstern för ett utsvävande liv, "fri sexualitet", ansvarslöshet, medvetet knäpp och ful kultur och konst, förhöjda skatter och förhöjd statlig makt på folkets bekostnad och den som försöker protestera blir beskylld för att vara en förtryckare d v s diskriminera d v s försöka förhindra klasskampen. Genom DL blir klasskampen inskriven som en plikt, en skyldighet för en laglydig medborgare.

Marxisterna skapar på så vis en befolkning i ständig skräck för att bli utpekade och särade från flocken, satta utan jobb, bötfällda och kastade i fängelse. När samhället - lamslaget av terror och sedeslöshet - till sist är helt oförmöget att kunna styra sig självt sätter de sig på makten och etablerar sin diktatur och ingen (eller få) vågar eller kan protestera.

Jag tolkar begreppet diskriminering praktiskt eftersom det används praktiskt för att åstadkomma reella politiska målsättningar för den egna gruppen.

Intressant är det förresten att Marxister själva inte sällan tenderar att vara överklass eller övre medelklass.


Jag håller med om en hel del av det du skriver om diskriminering. Den könsdiskriminering som feminismen står för tycker jag särskilt illa om.
Man kan nästan få intrycket att du har något emot Marxismen. Precis som vad gäller andra politiska strömningar, religioner med mera så handlar det ofta om att få makt. Den så kallade "arbetarklassen" utsattes under industrialismens framväxt för förtryck och hänsynslöst utnyttjande. Inte konstigt att kravet på rättvisa födde fram socialismen och Marxismen. Nu för tiden finns knappt någon arbetarklass längre eftersom den typen av arbete flyttat till låglöneländer. Vad som återstår är en allt större andel serviceyrken med låga löner och dåliga arbetstider, plus en massa arbetslösa plus människor som egentligen också är arbetslösa men där detta faktum dolts i arbetsmarknadsåtgärder av olika slag.
Jag tycker inte att man ska beskylla marxismen för den fortgående normupplösningen. Den har nog mer sammansatta orsaker.
Skatterna är egentligen bara ett mått på hur mycket ansvar samhället tar för fördelningen av välfärden. Alternativet är att var och en får klara sig så gott han kan utifrån sina förutsättningar.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Diskriminering

Inläggav Sceptisk » 30 mar 2015 23:12

Vänstern använder sig av omvänd diskriminering för att nå sina mål och deras metod är identitetspolitik och privilegiesamhälle. Personer som råkar ha samma intresse, utseende eller sexuell orientering hävdar en särskild gemenskap och vill då i egenskap av denna grupptillhörighet åtnjuta särskilda privilegier och den som säger emot påstås diskriminera.

Nu senast var det en artikel i SvD om att det är en rättighet att vara vegan, som om det finns en avdelning i lagen om att man måste äta kött. Men det är bara ett exempel i raden av alla de vänstergrupper som hävdar sina särskilda rättigheter. Det går att dra i princip hur långt som helst. Särskilda rättigheter för MC-knuttar, för frimärkssamlare, för rödhåriga, för konstnärer, för dem som gillar blodpudding och dem som inte gillar fisk, dem som har mörk eller ljus hy, för att man gillar män eller kvinnor, osv. Att man ska åtnjuta särskilda privilegier för att man har ett utseende, intresse, hobby, sexuell läggning, religiös tro, osv står direkt i strid med tanken om till exempel religionsfrihet och att landets lagar ska vara lika för alla oavsett grupp eller klasstillhörighet.

Att jag är emot kommunism trodde jag var uppenbart, men låt mig först presentera de mest avgörande punkterna i den Marxistiska doktrinen som jag vänder mig emot.

1. Materialismen: Marxismen är ateistisk och materialistisk och tror att mänsklighetens historia utvecklas enligt mekaniska lagar och intressekonflikter över materiella råvaror. Människan definieras därmed som en passiv kugge i ett maskineri som hon själv inte kan påverka eller ändra och konflikten över råvaror är det enda som gäller och "driver historien framåt".

2. Egendomslöshet/egendomsgemenskap: Det kanske mest tydliga draget i kommunismen är deras tro på det gemensamma ägandet, att privat ägande ska upphöra och istället ska allting tillhöra den klasslösa massan.

3. Globalismen/Internationalismen: Marxismen har globala ambitioner och tror att ett världssamhälle med en global världsregering är nödvändigt och oundvikligt.

4. Identitetspolitiken: Marx utser en grupp människor till att vara likvärdiga, nämligen 'proletärerna' och dessa skall vara den homogena grupp som ska driva igenom den slutgiltiga revolutionen.

5. Splittringspolitiken: Observera att Marx aldrig sa rakt ut att han ville rasera familjen, istället använder han sig av ett speciellt argument jag kommer att återkomma till. Vad han gör är att han kritiserar borgarnas familjer och hur undermåliga de är. Men han talar ändå som om han vill utplåna familjen och detta har anammats av kommunisterna själva i att det i deras framtida kommunistiska samhälle så tillhör alla barn gemenskapen.

6. Anarkismen: Marxismen är ytterst idén om ett samhälle utan någon överordning eller underordning. Inga klaner, familjer eller regeringar, ej heller därför några lärare, ledare eller andra auktoriteter.

Så om detta är kommunismen så är mina argument emot den följande:

1. Även om vi inte kan bryta mot naturlagarna så går inte livet att förklara med en mekanisk modell från 1800-talets industrirevolution. Det som definierar liv och som skiljer ut liv från död materia är (bland mycket annat) att även om livet inte bryter mot naturlagarna så använder sig livet aktivt av dem. Naturlagarna är passiva, livet är aktivt och människan är en aktiv varelse med aktiv intelligens och kreativ förmåga. Inte hos någon annan art är denna kreativa förmåga, härrörande från principerna om livet, så stark som hos just människan. Vi måste erkänna att vi inte har någon fullständig teori om liv och människans natur. Vi måste vara öppna och våga erkänna att vi kan ha fel om människan, vad hon är och vad hennes förmågor och syfte är.

2. Privat ägande är en förutsättning för att någon skall vilja göra någonting överhuvudtaget. Det måste finnas en belöning för att man skall vilja utföra ett arbete. Att arbeta gratis är aldrig ett särskilt attraktivt projekt, särskilt inte om ingen annan bryr sig om vad man utför och det är heller inte lika attraktivt som att få belöning för sitt arbete. Gemensamt ägande innebär enbart att folk blir apatiska, därefter uppstår nöd och i slutändan är även kommunisterna tvungna att erkänna viss belöning för individuellt arbete för att någon form av ekonomi ska kunna uppstå.

3. Att ha en världsregering är ett oerhört instabilt politiskt system som är mer en garant för upplopp, kriminella gäng och kaos än ordning. Därför sällar jag mig till dem som anser att en värld med många oberoende och fria stater är ett mer stabilt system och en större garant för världsfred och mänsklighet än vad en internationell global enpartistat kan skapa. En multipolär värld är en vänligare värld helt enkelt, där det finns möjlighet för fria oberoende stater att ingripa i de fall man ser att mänskliga rättigheter kränks runt om i världen. Internationalisterna tror att bara dem får makten så kommer allt att lösa sig, på precis samma sätt resonerar alla med totalitära ambitioner som vill regera hela världen åt sig själva. I slutändan leder det till förföljelser, massmord och kaos. Jag vänder mig emot alla ideologier och religioner som har sådana omättliga maktanspråk att de inte kan tillåta någon att gå i frid med sin egen gud.

4. Vänstern generellt, inte bara kommunisterna, bedriver identitetspolitik och utser vissa grupper som särskilt priviligerade. Som jag redan skrivit så vänder jag mig emot ett samhälle med särskilda privilegier. Inom en nations gränser skall endast en lag gälla, inte två lagar, inte tre, fyra eller fem olika lagar som gäller utifrån vilken grupp man råkar tillhöra.

5. Marx tycks vända sig emot familjen på grund av hans identitetspolitik och grundmurat orättvisa moraluppfattning. Hans "moraliska" argument för kommunismen är att eftersom den "homogena gruppen" proletärer (eller vissa av dem beroende på hur man räknar) inte kunde åtnjuta ett sunt familjeliv så ska inte heller borgarna få göra det.

Såhär skriver han i sitt manifest:

"Our bourgeois, not content with having wives and daughters of their proletarians at their disposal, not to speak of common prostitutes, take the greatest pleasure in seducing each other’s wives. Bourgeois marriage is, in reality, a system of wives in common and thus, at the most, what the Communists might possibly be reproached with is that they desire to introduce, in substitution for a hypocritically concealed, an openly legalised community of women."

Han verkar här mena att eftersom det finns exempel på borgare som var otrogna med sina fruar så ska alla kvinnor tillhöra gemenskapen. Antingen menar Marx att han tycker omoral är bra eller så kanske han tycker att om någon lever ett omoraliskt liv, då ska alla leva ett omoraliskt liv. Sammantaget innebär denna syn på rätt och fel att alla ska sträva mot det sämre. Om det finns något gott i familjen då vill kommunisterna rasera det med hänvisning till att ingen familj är perfekt. Om det finns något gott i kapitalismen vill kommunisterna rasera det med hänvisning till att det också finns brister. Om det finns något gott i individualismen vill kommunisterna rasera det eftersom det också finns brister med individualism, etc.

Det är en djupt deprimerande syn på livet. Ett pro-nihilistiskt synsätt. Det som händer med en vilja till det sämre är att allt till sist blir meningslöst och att vältra sig i självömkan över hur illa man har det är något typiskt för vänstern. Det är inte konstigt med en moral som är så djupt i konflikt med idén om framsteg och förbättring.

6. Anarki är ett oerhört svagt socialt system. Historiskt har alla anarkier ersatts av diktaturer. Människan är kapabel till att vara både ängel och demon och för att det alls ska kunna finnas någon försäkran om social ordning så måste det finnas någon som bestämmer, någon som kan leda folket och skydda det från både interna och externa hot. Den som bör göra det är såklart den som är bäst, starkast och klokast. Den som är kapabel till att göra jobbet helt enkelt. Kommunismens drömmar om en framtida anarki kommer återigen sig av dess strävan efter det sämre - eftersom det finns korrupta ledare så ska det inte få finnas några ledare alls. Eftersom det finns exempel på övergrepp mellan personer i olika maktställningar så ska det inte få finnas någon makt alls. Det hela kommunistiska projektet är en nedmontering av allt som är livsbärande.

Hur det skulle bli bättre av att sträva efter det sämre finns ingen bra förklaring på, om man vill det sämre så kommer det bli värre det kan jag garantera. Men det är utopin om något annat än det som är bra men krävande som hägrar. Det är ett motstånd mot livet självt. Det är som en dödslängtan, att bli utplånad, bortsvept och bortglömd.

Utvärdering: Marxismen/kommunismen är en bedrövlig massa av motstridiga idéer som alla är formade till att styra tanken till att göra det sämre valet, i förlängningen dödslängtan och självutplåning. Å ena sidan så är människan en kugge i den historiska maskinen som drivs av råvarukonflikter men å andra sidan fullständigt oberoende och utan behov av ledning eller gemenskap. Den är perfektionistisk på så vis att den kräver perfektion och när perfektion inte uppstår så vill den göra det sämre alternativet till allmän ordning. Den är instabil politiskt och socialt, även om den är fruktansvärd i sin massiva och till synes oändliga och oföränderliga byråkrati. Den använder sig av omvänd diskriminering, utser grupper med särskilda privilegier och anklagar därefter andra för att förtrycka dessa grupper. På så vis underminerar kommunismen det samhälle den lever i.

Så ja, jag är emot Marxismen, kommunismen och allt vad vänstern står för - förutom i ett enda avseende - och det är att jag tror att den negativa aspekten av klasser kan utplånas. Dock tror jag (till skillnad från vänstern) att den drömmen endast kan uppnås via ett moraliskt system och vilja till förbättring.

Om orättvisa uppstår så måste det vägas mot en gemensam moral att vilja det bättre, att bygga upp ett stabilt, tryggt och fungerande samhälle så att dylika orättvisor upphör. Vi måste lösa problem och göra livet värt att leva eftersom ingen annan kommer att göra det åt oss. I ett samhälle, i en stat som Sverige så är vi alla ansvariga inför den högsta auktoritära instansen, men vi är också ansvariga inför varandra och inför Gud. Vi har var och en ett liv, vi har förmåga och ett ansvar att göra något av det livet, så låt oss därför göra det.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19599
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Diskriminering

Inläggav Pilatus » 31 mar 2015 01:03

Sceptisk skrev:1. Materialismen: Marxismen är ateistisk och materialistisk och tror att mänsklighetens historia utvecklas enligt mekaniska lagar och intressekonflikter över materiella råvaror. Människan definieras därmed som en passiv kugge i ett maskineri som hon själv inte kan påverka eller ändra och konflikten över råvaror är det enda som gäller och "driver historien framåt".

Det finns åtskilliga som läst om marxismens grunder så skall man säga något om marxismen och vad den teoretiskt står för bör man veta bättre än att påstå att människan definieras som en "passiv kugge".
Sceptisk skrev:2. Egendomslöshet/egendomsgemenskap: Det kanske mest tydliga draget i kommunismen är deras tro på det gemensamma ägandet, att privat ägande ska upphöra och istället ska allting tillhöra den klasslösa massan.

Det är antagligen de första kristna församlingarna som du tänker på då du talar om egendomsgemenskap. Marxismen talar om att produktionsmedlen skall församhälligas. Om staten äger dem är det socialism, om de ägs av privata företag är det kapitalism.
Sceptisk skrev:3. Globalismen/Internationalismen: Marxismen har globala ambitioner och tror att ett världssamhälle med en global världsregering är nödvändigt och oundvikligt.

Nationalstater är inte alltid så harmoniska. Många gränser är ritade efter linjalraka linjer tvärs genom naturligt bildade befolkningsområden. Marx menade säkert att staten skulle tyna bort då socialismen mognat och samhället inte längre var skiktat i samhällsklasser.
Sceptisk skrev:4. Identitetspolitiken: Marx utser en grupp människor till att vara likvärdiga, nämligen 'proletärerna' och dessa skall vara den homogena grupp som ska driva igenom den slutgiltiga revolutionen.

Ja, jag tror att Marx vid något enstaka tillfälle uttryckte sig om proletariatets diktatur som en övergångsform. Om det nödvändigtvis måste innebära en strikt centralistisk maktutövning är jag inte alls säker på. Men Josef Stalin gav onekligen den tolkningen av proletariatets diktatur ett kusligt ansikte. Ingenting förbjuder dock att ett socialistiskt samhälle är demokratiskt styrt genom folkvalda församlingar, eller hur?
Sceptisk skrev:5. Splittringspolitiken: Observera att Marx aldrig sa rakt ut att han ville rasera familjen, istället använder han sig av ett speciellt argument jag kommer att återkomma till. Vad han gör är att han kritiserar borgarnas familjer och hur undermåliga de är. Men han talar ändå som om han vill utplåna familjen och detta har anammats av kommunisterna själva i att det i deras framtida kommunistiska samhälle så tillhör alla barn gemenskapen.

Var har du läst detta? Aleksandra Kollontaj var radikal i sådana avseenden, men knappast Lenin.
Sceptisk skrev:6. Anarkismen: Marxismen är ytterst idén om ett samhälle utan någon överordning eller underordning. Inga klaner, familjer eller regeringar, ej heller därför några lärare, ledare eller andra auktoriteter.

Jag vet inte hur utvecklad tanken var från början. Jag tror det var en slags utopiskt samhällssyn även om många förnekar det. Den gemensamma tanken är i alla fall att det framtida samhället inte är uppdelat i styrande och styrda.
Moderator

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Diskriminering

Inläggav Sceptisk » 31 mar 2015 18:50

Pilatus skrev:Det finns åtskilliga som läst om marxismens grunder så skall man säga något om marxismen och vad den teoretiskt står för bör man veta bättre än att påstå att människan definieras som en "passiv kugge".


Om du vill argumentera emot mig så får du väl komma med argument!

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19599
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Diskriminering

Inläggav Pilatus » 31 mar 2015 21:01

Sceptisk skrev:
Pilatus skrev:Det finns åtskilliga som läst om marxismens grunder så skall man säga något om marxismen och vad den teoretiskt står för bör man veta bättre än att påstå att människan definieras som en "passiv kugge".

Om du vill argumentera emot mig så får du väl komma med argument!

Det är naturligtvis ett fullgott motargument att någon marxist aldrig påstått något sådant. Du kan ju leta upp en marxistisk text där det framgår att människan kan reduceras till en "passiv kugge".
Moderator

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9356
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Diskriminering

Inläggav Anders » 01 apr 2015 07:48

Sceptisk skrev:Vänstern använder sig av omvänd diskriminering för att nå sina mål och deras metod är identitetspolitik och privilegiesamhälle. Personer som råkar ha samma intresse, utseende eller sexuell orientering hävdar en särskild gemenskap och vill då i egenskap av denna grupptillhörighet åtnjuta särskilda privilegier och den som säger emot påstås diskriminera.

Nu senast var det en artikel i SvD om att det är en rättighet att vara vegan, som om det finns en avdelning i lagen om att man måste äta kött. Men det är bara ett exempel i raden av alla de vänstergrupper som hävdar sina särskilda rättigheter. Det går att dra i princip hur långt som helst. Särskilda rättigheter för MC-knuttar, för frimärkssamlare, för rödhåriga, för konstnärer, för dem som gillar blodpudding och dem som inte gillar fisk, dem som har mörk eller ljus hy, för att man gillar män eller kvinnor, osv. Att man ska åtnjuta särskilda privilegier för att man har ett utseende, intresse, hobby, sexuell läggning, religiös tro, osv står direkt i strid med tanken om till exempel religionsfrihet och att landets lagar ska vara lika för alla oavsett grupp eller klasstillhörighet.

Att jag är emot kommunism trodde jag var uppenbart, men låt mig först presentera de mest avgörande punkterna i den Marxistiska doktrinen som jag vänder mig emot.

1. Materialismen: Marxismen är ateistisk och materialistisk och tror att mänsklighetens historia utvecklas enligt mekaniska lagar och intressekonflikter över materiella råvaror. Människan definieras därmed som en passiv kugge i ett maskineri som hon själv inte kan påverka eller ändra och konflikten över råvaror är det enda som gäller och "driver historien framåt".

2. Egendomslöshet/egendomsgemenskap: Det kanske mest tydliga draget i kommunismen är deras tro på det gemensamma ägandet, att privat ägande ska upphöra och istället ska allting tillhöra den klasslösa massan.

3. Globalismen/Internationalismen: Marxismen har globala ambitioner och tror att ett världssamhälle med en global världsregering är nödvändigt och oundvikligt.

4. Identitetspolitiken: Marx utser en grupp människor till att vara likvärdiga, nämligen 'proletärerna' och dessa skall vara den homogena grupp som ska driva igenom den slutgiltiga revolutionen.

5. Splittringspolitiken: Observera att Marx aldrig sa rakt ut att han ville rasera familjen, istället använder han sig av ett speciellt argument jag kommer att återkomma till. Vad han gör är att han kritiserar borgarnas familjer och hur undermåliga de är. Men han talar ändå som om han vill utplåna familjen och detta har anammats av kommunisterna själva i att det i deras framtida kommunistiska samhälle så tillhör alla barn gemenskapen.

6. Anarkismen: Marxismen är ytterst idén om ett samhälle utan någon överordning eller underordning. Inga klaner, familjer eller regeringar, ej heller därför några lärare, ledare eller andra auktoriteter.

Så om detta är kommunismen så är mina argument emot den följande:

1. Även om vi inte kan bryta mot naturlagarna så går inte livet att förklara med en mekanisk modell från 1800-talets industrirevolution. Det som definierar liv och som skiljer ut liv från död materia är (bland mycket annat) att även om livet inte bryter mot naturlagarna så använder sig livet aktivt av dem. Naturlagarna är passiva, livet är aktivt och människan är en aktiv varelse med aktiv intelligens och kreativ förmåga. Inte hos någon annan art är denna kreativa förmåga, härrörande från principerna om livet, så stark som hos just människan. Vi måste erkänna att vi inte har någon fullständig teori om liv och människans natur. Vi måste vara öppna och våga erkänna att vi kan ha fel om människan, vad hon är och vad hennes förmågor och syfte är.

2. Privat ägande är en förutsättning för att någon skall vilja göra någonting överhuvudtaget. Det måste finnas en belöning för att man skall vilja utföra ett arbete. Att arbeta gratis är aldrig ett särskilt attraktivt projekt, särskilt inte om ingen annan bryr sig om vad man utför och det är heller inte lika attraktivt som att få belöning för sitt arbete. Gemensamt ägande innebär enbart att folk blir apatiska, därefter uppstår nöd och i slutändan är även kommunisterna tvungna att erkänna viss belöning för individuellt arbete för att någon form av ekonomi ska kunna uppstå.

3. Att ha en världsregering är ett oerhört instabilt politiskt system som är mer en garant för upplopp, kriminella gäng och kaos än ordning. Därför sällar jag mig till dem som anser att en värld med många oberoende och fria stater är ett mer stabilt system och en större garant för världsfred och mänsklighet än vad en internationell global enpartistat kan skapa. En multipolär värld är en vänligare värld helt enkelt, där det finns möjlighet för fria oberoende stater att ingripa i de fall man ser att mänskliga rättigheter kränks runt om i världen. Internationalisterna tror att bara dem får makten så kommer allt att lösa sig, på precis samma sätt resonerar alla med totalitära ambitioner som vill regera hela världen åt sig själva. I slutändan leder det till förföljelser, massmord och kaos. Jag vänder mig emot alla ideologier och religioner som har sådana omättliga maktanspråk att de inte kan tillåta någon att gå i frid med sin egen gud.

4. Vänstern generellt, inte bara kommunisterna, bedriver identitetspolitik och utser vissa grupper som särskilt priviligerade. Som jag redan skrivit så vänder jag mig emot ett samhälle med särskilda privilegier. Inom en nations gränser skall endast en lag gälla, inte två lagar, inte tre, fyra eller fem olika lagar som gäller utifrån vilken grupp man råkar tillhöra.

5. Marx tycks vända sig emot familjen på grund av hans identitetspolitik och grundmurat orättvisa moraluppfattning. Hans "moraliska" argument för kommunismen är att eftersom den "homogena gruppen" proletärer (eller vissa av dem beroende på hur man räknar) inte kunde åtnjuta ett sunt familjeliv så ska inte heller borgarna få göra det.

Såhär skriver han i sitt manifest:

"Our bourgeois, not content with having wives and daughters of their proletarians at their disposal, not to speak of common prostitutes, take the greatest pleasure in seducing each other’s wives. Bourgeois marriage is, in reality, a system of wives in common and thus, at the most, what the Communists might possibly be reproached with is that they desire to introduce, in substitution for a hypocritically concealed, an openly legalised community of women."

Han verkar här mena att eftersom det finns exempel på borgare som var otrogna med sina fruar så ska alla kvinnor tillhöra gemenskapen. Antingen menar Marx att han tycker omoral är bra eller så kanske han tycker att om någon lever ett omoraliskt liv, då ska alla leva ett omoraliskt liv. Sammantaget innebär denna syn på rätt och fel att alla ska sträva mot det sämre. Om det finns något gott i familjen då vill kommunisterna rasera det med hänvisning till att ingen familj är perfekt. Om det finns något gott i kapitalismen vill kommunisterna rasera det med hänvisning till att det också finns brister. Om det finns något gott i individualismen vill kommunisterna rasera det eftersom det också finns brister med individualism, etc.

Det är en djupt deprimerande syn på livet. Ett pro-nihilistiskt synsätt. Det som händer med en vilja till det sämre är att allt till sist blir meningslöst och att vältra sig i självömkan över hur illa man har det är något typiskt för vänstern. Det är inte konstigt med en moral som är så djupt i konflikt med idén om framsteg och förbättring.

6. Anarki är ett oerhört svagt socialt system. Historiskt har alla anarkier ersatts av diktaturer. Människan är kapabel till att vara både ängel och demon och för att det alls ska kunna finnas någon försäkran om social ordning så måste det finnas någon som bestämmer, någon som kan leda folket och skydda det från både interna och externa hot. Den som bör göra det är såklart den som är bäst, starkast och klokast. Den som är kapabel till att göra jobbet helt enkelt. Kommunismens drömmar om en framtida anarki kommer återigen sig av dess strävan efter det sämre - eftersom det finns korrupta ledare så ska det inte få finnas några ledare alls. Eftersom det finns exempel på övergrepp mellan personer i olika maktställningar så ska det inte få finnas någon makt alls. Det hela kommunistiska projektet är en nedmontering av allt som är livsbärande.

Hur det skulle bli bättre av att sträva efter det sämre finns ingen bra förklaring på, om man vill det sämre så kommer det bli värre det kan jag garantera. Men det är utopin om något annat än det som är bra men krävande som hägrar. Det är ett motstånd mot livet självt. Det är som en dödslängtan, att bli utplånad, bortsvept och bortglömd.

Utvärdering: Marxismen/kommunismen är en bedrövlig massa av motstridiga idéer som alla är formade till att styra tanken till att göra det sämre valet, i förlängningen dödslängtan och självutplåning. Å ena sidan så är människan en kugge i den historiska maskinen som drivs av råvarukonflikter men å andra sidan fullständigt oberoende och utan behov av ledning eller gemenskap. Den är perfektionistisk på så vis att den kräver perfektion och när perfektion inte uppstår så vill den göra det sämre alternativet till allmän ordning. Den är instabil politiskt och socialt, även om den är fruktansvärd i sin massiva och till synes oändliga och oföränderliga byråkrati. Den använder sig av omvänd diskriminering, utser grupper med särskilda privilegier och anklagar därefter andra för att förtrycka dessa grupper. På så vis underminerar kommunismen det samhälle den lever i.

Så ja, jag är emot Marxismen, kommunismen och allt vad vänstern står för - förutom i ett enda avseende - och det är att jag tror att den negativa aspekten av klasser kan utplånas. Dock tror jag (till skillnad från vänstern) att den drömmen endast kan uppnås via ett moraliskt system och vilja till förbättring.

Om orättvisa uppstår så måste det vägas mot en gemensam moral att vilja det bättre, att bygga upp ett stabilt, tryggt och fungerande samhälle så att dylika orättvisor upphör. Vi måste lösa problem och göra livet värt att leva eftersom ingen annan kommer att göra det åt oss. I ett samhälle, i en stat som Sverige så är vi alla ansvariga inför den högsta auktoritära instansen, men vi är också ansvariga inför varandra och inför Gud. Vi har var och en ett liv, vi har förmåga och ett ansvar att göra något av det livet, så låt oss därför göra det.


Mycket av det du skriver är riktigt Sceptisk, men du sätter inte in det i ett perspektiv av rättvisa, mer i en parentes längst ned. Och Sverige under senare delen av 1900 talet visade att kompromisser mellan liberalism(din text) och Marxismen.

Ta som exempel "familj" som du beskriver ovan. Ingen vill väl sätta sina barn i kindergarten från 6 månader dag och natt för att garantera en rättvis uppfostran. Men rätt många har svårt med att grannpojken som är son till ICA handlaren får allt serverat på silverfat.

Eller "privat ägande". Det som nyliberalisterna beskriver är inte särskilt attraktivt utom för den som är född rik, Marx beskriver ett ägande som är ungefär lika oattraktivt från "fattigsidan". Syntesen(if you like), den beskattning som vi haft i Sverige. Folk kan sträva och får rätt bra kvar, men man kan också hjälpa de som fått en sämre start. Tyvärr är den mest rättvisa skatten, arvsskatten upphävd, något som jag tycker är en för stark knuff i nyliberalistisk riktning. Hoppas alla medelmåttor av god familj känner skammens rodnad över att den skatten försvann!

Förresten är väl den största anarki vi ser just nu den globala kapitalismen? Nationalstaterna har inget att sätta mot, fackföreningar är maktlösa. De som driver sina anställda hårdast får kontrakten. Det är den praktiska liberalism vi ser just nu, hur global som helst.

Det är alltid en kompromiss. Och även om jag inte läst "Das Kapital" (än) så är all sekundärlitteratur, bl.a. den högerinriktade Popper överens om att Marx mycket väl beskrev vänsterperspektivet. Som en ingrediens i kompromissen, som är det viktiga.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster