sökandesjäl skrev:Du kan ha rätt i vad du säger att makt ska vändas till att bli något positivt, att man istället ska sprida glädje för andra människor, men personligen tar jag ingen definitiv ställning för varken det ena eller det andra. Faktum är att sedan jag kom hit och börjadt diskutera med dig och er, allteftersom mindre och mindre fokuserat på det sadistiska.
Men för att svara på citatet och och makten som du skriver att man däri tror sig äga. För mig så uppfattar jag det som så, Att J. Bridges söker upp den ena sidan hos sina medmänniskor medan många andra, tex. du Esther istället söker den andra att arbeta med. Han är en blodsugare och du något annat.
I min värld torde det vara en personlig preferens vad man väljer, men frågan är om inte Jeff är mer sann mot sig själv? Om någon människa kan tänkas vara mer sann, så då ska nog den gått in i nåt typ av icke-dualistiskt tillstånd och frågan är om detta är möjligt.
Men notera att jag skrev att frågan är om ej J. Bridges är mer sann mot sig själv, det är ju tveksamt. Kanske att det i slutändan endast är en personlig preferens ändå, men varför är då goda arga på dom onda och ej tvärtom, det kan finnas ett problem här att utreda. Men däremot om du som kristen är förlåtande och inte arg på den onde, då kan ju detta eventuellt tyckas vara lika äkta som ondskan och kanske att det ens inte behövs någon fullständig icke-dualism.
Ja det finns en serie saker som du faktiskt har fel i - i de påstående som du beskriver som vore de svar.
Autodestruktion - eller destruktion, utsläckning, intetheten, nollande, avsaknad av allt, är också ett vara i en människa. I Bridges figuren är han uttråkad (har jag förstått av recensioner jag läst om filmen) och gör inte något för att han är aktivt sådan - såg en dokumentär om Philip Garrido som kidnappade Jaycee Dugard som var 11 år och tvingade henne att bli hans sexslav och hon födde två döttrar till honom - han träffade Gud

--- och fick sitt straff... (sitter inne nu) därför att han blev lätt galen av sitt möte med Gud... (det brukar vara så

).
Är en människa som Philip Garrido som gick på LSD och kidnappade och våldtog kvinnor som han sedan planerade att mörda - sanna mot sig själva?
Ja tydligen inte. Gud vann -- Saken är den att Gud alltid vinner - de som ska till helvetet ska bara dit --- om de inte som Philip G får (eller som OJ Simpson) slutligen får sina straff utmätta här av människorna --- eller som de män som hängdes av amerikanarna efter Nurenberg rättegången. Ser man till Hitlers slut samt Stalins slut - fick de inga straff och hamnade direkt i helvetet som oändligt många med dem.
Vissa människor får i sin totala ondska - omvändelse och en chans att både få straffet här och sedan få möjlighet att undkomma helvetet även om de aldrig kommer direkt till Gud = Himmelen.
Är det en personlig preferens? JA MAKT ÄR DET. Det handlar om makt. Utövande av makt. Det behöver man inte bli president för. Det räcker i det lilla -- där människor ofta visar sina sadistiska sidor - i hemmen med någon som de gjort beroende av dem på ena eller andra sättet. Det kan vara hustrun eller mannen eller barnen... som sedan plågar sin omgivning. FÖR DE KAN DET.

Så sadism, ondska och sådant handlar alltid om makt. Makten över andras liv. Man blir Gud. Man kan bestämma deras liv, deras frihet, vad de gör, vem de träffar, vad de får eller inte får, man kan ta ifrån dem allt --- det är svindlande utsikter för majoriteten --- för de är onda.
Ondska är en sjukdom. För det friska är motsatsen för människan.
Sjukdomen leder till döden. Ofelbart.
Döden av anden, själen (där allt du varit och levt - alla minnen tas ifrån dig) och därmed kroppen eller omvänt.
Död, kaos, ångest, leva i det fördolda, mörkret, rädslan, ---
Är en människa som lever i Gud arg på de onda? Nej... det är fel. Man kan konstatera, tala om det, visa upp detta för att man själv inte är en del fullt ut av detta, har lärt sig känna igen det samt vad det består av - där de onda inte vill tala om det.
Det sista - att vägra tala om att man mördat sitt barn för att man var otrogen mot mannen man är gift med genom en sk abort, vägra säga att det var ett barn, vägra erkänna att barnet ens är en levande människa --- är just ondskans fördolda mörker --- som en troende kan tala om.
De som gör detta, gjort detta, deltar passivt i detta då de tycker det är rätt och bra - vägrar ofta tala om det öppet. Och tror då att de som talar öppet om det är arga.
Jag känner ingen vrede, ilska eller något sådant - mer sorg. Sorgen över alla dessa grundlurade stackare med sina eländiga liv i piller och sprit och droger eller sex som de ägnar sig åt för att slippa möta sig själva och sin ångest.
Men jag tycker inte synd om dem. Att känna sorg över ett tillstånd är inte att tycka synd om individerna i detta tillstånd.