cogito skrev:Vad är det man skulle tro eller bli övertygad om egentligen? Missionen innan korsfästelsen gick tydligen ut på att komma till tro och/eller låta sig döpas.
Senare kristna skall ju tro på den uppståndne, eller uppståndelsen - men ännu fanns ju inga tecken på sådana "handfasta" trosinnehåll.
Fanns det inte? "Om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också vår tro” (1 Kor 15:14) skriver Paulus på 50-talet. Anledningen till att det blir så stor uppståndelse så att säga, är nog för att visa på möjligheten till ett evigt liv. Evangelierna är noga med att poängtera att den sorts tro det är fråga om gör att man lever fastän man dör. I min tolkning: att man har möjlighet att uppleva döendet som en medveten process istället för omedveten - inte helt olikt skillnaden mellan vakendrömmande och "drömlös" (dvs icke själv-upplevd) sömn.
Vad är det för tro som kan möjliggöra ett sådant uppvaknande? Till att börja med tron på att uppståndelse är möjlig. En odlad förståelse för sambandet mellan medvetande och liv i olika former. Och sen generalrepetitioner som dop då, förstås. Man dränker folk för att framkalla en NDU och öppna dammluckorna till andevärlden, klumpigt uttryckt. Dop med vatten å ena sidan och dop med helig ande och eld å andra sidan, båda för att ge en ökad föreståelse för världens beskaffenhet.
Alldeles säkert fanns det troende människor innan Paulus. Tro-ligtvis betydde tro olika saker för alla dessa människor. Att vara en rätt-tro-gen jude betydde ju t.ex. att man följde mose lag. På så sätt som var praktiskt med tanke på omständigheterna förstås - så gör ju religiösa människor än idag.
Vet inte om detta alls var det du var ute efter, men fråga gärna mera annars.
