Sceptisk skrev:Knappast påtvingad. Hellre fråga om kärnvärderingar som kommer från en fri hjärna och ett öppet hjärta. Sjuka människor är knappast fria.
Skulle en "frisk" människa vara det då? Som jag ser det tycks endast den som förutsätter att den redan från början är sjuk vara fri att reflektera kritiskt över situationen. På samma sätt som endast den som vet med sig vara snärjd i kapitalismens ideologi kan vara fri i förhållande till densamma, genom medvetenheten uppenbarar sig ytterligare alternativ - man går från dikotomin på ett plan till en högre abstraktionsnivå. Därför kan heller inte den friske vara fri. Så vida h*n nu inte förhåller sig skeptisk till sig själv och sin egen upplevelse, håller öppet för möjligheten att h*n kan missta sig.
Kärnvärderingar tycker jag låter livsfarligt, på allvar alltså. Det där upplysningsprojektet ger mig kalla kårar. Vem skulle utgöra normen? Nej, jag går inte med på det, jag är mer frisk än du, vad än du säger eller vilka journaler du än hänvisar till.
Personligen anser jag det fullkomligt värdelöst att tillämpa nåt slags moraliska principer, genom att kategorisera upplevelsen/situationen så gör man våld på den. Alla situationer/upplevelser är unika, bättre då att försöka vara lyhörd - men inte ens en så pass sund inställning kan vinna universell giltighet, och bör heller inte göra det för då begår vi våld på "Människan".