Inläggav Minded » 02 dec 2007 22:18
Aikido har stor plats i mitt liv. Det är en kampkonst som är ganska inriktad mot att allting kan vara bra. Syftet med aikido är att omintetgöra själva kampen.
Och jag har hela tiden velat bli bättre på det. Jag har också en thing för att plocka isär grejer. Mitt sökande efter aikidos kärna har lett mig dit jag är idag. Logiskt så ser jag ingen skillnad mellan aikido och kommunism, eller utbildning och dans. De fungerar på samma sätt.
Och sen förhållandet till mig själv. För jag fungerar också på samma sätt som allt annat. Normalt så avskyr jag rutinarbete. Svårt att sätta ord på det exakt, men sånt som inte ger mig något. Jag har valt vad jag har varit intresserad av och gjort det, annat har man varit tvungen att tvinga i mig. Men återigen, att förstå något och att vara något. Jag börjar sakta inse att det jag kan göra för att.. tja, typ utvecklas vidare inom något relevant, är att meditera. Att göra allting till meditation. Eller låta gud styra mina steg. Eller lita till ödet. Alla de där... På en nivå känns det rätt tradigt. Men jag vet att jag måste igenom det.
Fråga, har du tagit något iqtest någon gång? Jag har på någon nivå känt mig avskärmad från folk större delen av livet. Jag har känt mig annorlunda. Känner mig. Och, tillbaks till förhållandet till mig själv, jag har bannat mig själv för det. Jag har offrat det mesta jag har kunnat av mig själv för att kunna känna mig hemma... Nu börjar jag sluta med det. Får se vart det leder. Jag kvalade in mig till mensa för något år sen. Och jag känner igen mig i en hel del av vad de personerna pratar om och tycker, känner. Det fick mig att inse att det ändå kanske inte var något fel på mig. Typ. Anyways, folk som kan relatera till en är rätt trevligt att ha någonstans..
