Metoder för minimerat skattetryck

[BoS]

Den enda obligatoriska försäkring jag talat om, är den som skall ge kostnadstäckning för brott.

Det fina med sjukförsäkringar skulle vara att de ger incitament för hälsosamma vanor som ger lägre försäkringspremier men jag ser en massa andra problem som jag inte finner någon lösning på och föreslår istället att den verksamma befolkningen sparar till individuella trygghetskapital med de pengar som nu går till arbetsgivaravgifter.

Besväret med att försvara denna ordning mot liberala argument överlåter jag åt den massiva majoritet som står bakom principen med arbetsgivaravgifter och som jag vill vinna över till min vida resurssnålare föreslagna ordning.

Än en gång: Arbetsgivaravgifterna skall omdefinieras till (ersättas med) ett obligatoriskt sparande, av en bestämd andel av inkomsten, till ett individuellt trygghetskapital som skall bekosta ens försörjning vid arbetsfrånvaro på grund av ledighet, sjukfrånvaro, föräldraledighet, arbetslöshet och pension - då man får räkna om det till en livränta och sjukförsäkring - och ens vårdkostnader vid sjukdom.

Uttagsbegränsning vid arbetsfrånvaro den samma som nu.  

Vid äktenskap och liknande bör det vara regel, att detta sparande delas på bådas trygghetskonton, även om det bara är den ene som drar hem pengar.

[Justin Case]

Den enda obligatoriska försäkring jag talat om, är den som skall ge kostnadstäckning för brott.

Det är det här jag tänker på:

2: Med obligatoriskt sparande till ett individuellt trygghetskapital som skall betala ens sjukvård och ledighetsförsörjning, inklusive pension, kan man slopa arbetsgivaravgifterna.

Där skriver du visserligen inte just försäkring, du skriver "obligatoriskt sparande". Men jag utgick från att du skulle se att samma kritik som jag framförde mot pensionssystem och obligatoriska pensionsförsäkringar kan riktas mot även detta system med "obligatoriskt sparande" som du föreslår.

Så vad svarar du på min kritik? Varför ska människor inte få välja att ta obegränsat med risker med sitt kapital om de vill (så länge det inte skadar någon annan), på villkor att de sedan får ta konsekvenserna av det? Varför ska andra bestämma över deras huvuden att det är bättre för dem att ha pengar över när de blir äldre än att använda alla de pengarna tidigare i livet istället? Varför vill du inte låta den som äger pengarna få bestämma den saken själv?

Termen "obligatoriskt sparande" tycks mig smaklöst förskönande. Varför inte kalla det för vad det är: frysning av en medborgares tillgångar, mot medborgarens vilja i många fall, följd av paternalistiskt långsam "upptining" av tillgångarna pö om pö i en eventuellt mycket avlägsen framtid som kanske inte ens inträffar (alla får inte uppleva sin 65-årsdag, alla blir inte sjuka, etc). Jag kan förstå att staten fryser t.ex. en terroristmisstänkts tillgångar för att skydda andra från skada som vederbörande annars skulle kunna ställa till med för andra med sina pengar, men när det enda syftet med frysningen av tillgångarna är att skydda medborgaren själv från sin egen slösaktighet är det fråga om en långtgående paternalism som jag undrar hur du kan försvara.

Och om du inte hade tänkt dig att staten skulle frysa en del av folks tillgångar, vad menar du då med "obligatoriskt sparande", om inte något sådant? Om staten inte fryser några tillgångar, vad hindrar då att folk gör av med alla sina tillgångar under sina bästa år trots att det är obligatoriskt att spara en del till ålderdom och sjukdom? Ska de straffas om de låter sina saldon sjunka till noll, och i så fall hur?

Det fina med sjukförsäkringar skulle vara att de ger incitament för hälsosamma vanor som ger lägre försäkringspremier

Det är bra, men gäller det bara frivilliga försäkringar, eller är det även ett argument för det "obligatoriska sparande" du föreslagit? Att staten fryser folks pengar och lovar börjar låta dem använda dem igen på 65-årsdagen, är det något staten ska göra delvis i syfte att få folk att se till att leva så hälsosamt att de blir mer än 65 år så att de får tillbaka sina pengar någon gång?

men jag ser en massa andra problem som jag inte finner någon lösning på

Vilka?

[BoS]

Jag kan inte få ett system med sjukförsäkringar att fungera i teorin. Den som har en billig försäkring i ett bolag och sedan får sämre hälsa, har inte råd att byta bolag om han blir missnöjd med den vård som erbjuds. - Och den som redan har ett försäkringskontrakt, har inga incitament att spara utan tar i anspråk omotiverat med vårdresurser. Det bolag som försäkrat någon billigt med anledning av hans sunda leverne, kan inte bryta kontraktet om livsstilen blir mera destruktiv. - Det skulle ge en gråzon för bolagen att spela svartepetter om de minst lönsamma klienterna.

Liberala invändningar mot obligatoriskt sparande avsett att täcka kostnader som nu täcks med skattemedel bemöter jag inte.

Jag är inte ute efter att vända på opinionsläget i annat avseende än att visa på intelligentare lösningar som kostar en bråkdel av de vi har men gör samma nytta eller mer.

Individen har ju makten över pengarna innanför de begränsningar som gäller och måste inte längre motivera sin arbetsfrånvaro eller ödmjuka sig inför någon kontrollerande instans för att få ut medel för sin försörjning vid arbetslöshet eller sjukdom. - Tar han ledigt för mycket, drabbar det bara honom själv genom en fattigare ålderdom och är han mycket sjuklig, blir han nog inte så långlivad och pengarna räcker ändå trots stora sjukvårdskostnader.

I den mån det behövs hjälp till dem som faller utanför systemet, kommer detta säkert att uppmärksammas och man kommer att tillåtas kanalisera skattemedel för detta ändamål.

[Kallekula]

Om du inte ens kan få det att fungera i teorin?

Nu har jag skummat vad du skrivit, men varför tror du inte vad du pläderar för?

Nytta för vem dessutom? Den enskilde? Samhället?

Privatisering jättebra om det blir billigare och smidigare, blir det sämre skrota det. Sverige är ett litet land. Ibland funkar det inte att överföra teorin till verkligheten (oligopol etc). ....det kostar mer än det smakar att övervaka det hela

[J R Auk]

Allt för många tar moral för att vara en extern standard som vi kan hålla andra ansvariga inför istället för att se det som vår belägenhet och det som vi genom en etik kan finna ett sätt att leva ett gott liv genom. Moral som eudamonia. Eudamonia är ett gammalt grekiskt begrepp som betyder något i stil med ett gott liv. Det är alltså inte glädje eller lycka utan snarare just visdom. Att veta hur jag bör agera för att jag skall få ett gott liv. Med moral definierat på det sättet öppnar man upp för att vi är olika och vi skall bete oss olika, för vi skall bete oss så som vi behöver bete oss för ett gott liv. Detta jämfört att bete sig så att man inte får någon skuld relativt det etiska system vi antagit och som moral då svarar mot.

Det där tycks mig vara en falsk dikotomi. Om jag kommit fram till att mitt eudamonia är att leva utilitaristiskt, och detta mitt eudamonia säger mig att jag bör klandra andra för vissa saker som de gör, och kräva att folk ska göra vissa saker, etc, eftersom det tycks mig att ett sådant beteende från min sida ger konsekvenser som är mer i harmoni med mitt eudamonia än vad andra handlingars konsekvenser vore, då är det väl i enlighet med mitt eudamonia att leva på det sättet, och alltså behandlar jag väl då moral enligt de principer du ovan förespråkar, med utgångspunkt från en "intern standard". Att denna interna standard leder mig till slutsatsen att jag bör upprätta och göra verklighet av en extern standard, t.ex. att sprida utilitarismen och kritisera utilitarismens motståndares moral, det följer av min interna standard, det motsäger inte att jag lever som du säger att man bör leva, utifrån sin interna standard.

Ja jaag har inga som helst synpunkter mot det du säger förutom att det vore en falsk dikotomi. En falsk dikotomi är två mot varandra påstådda uteslutande handlingssätt. Vad det här handlar om är hur du reser dina krav, enligt mitt förslag så måste du säga till andra att de skall göra som du säger för att du vill det. Detta att jämföra med att ta utilitarism som en objektiv standard då du säger att de skall göra som de gör för att de bör göra det.

Ser du hur anspråken på vad som är moraliskt riktigt är fundamentalt olika?

Och ser du hur utilitarismen gör offer av andra för din skull då den söker förtrycka dem för din vinning, så som den generellt förmedlas med sitt riktighetskriterium? "Vanlig" utilitarism säger ju att man skall ge upp sig för det allmänna goda och hävdar att det är bra för en totalitet som de ingår i. I din omskrivning ovan för att jämka med min princip så så säger du att du skall påtala för andra vad de bör göra för att du skall nå eudamonia.

[J R Auk]

Om du inte ens kan få det att fungera i teorin?

Nu har jag skummat vad du skrivit, men varför tror du inte vad du pläderar för?

Nytta för vem dessutom? Den enskilde? Samhället?

Privatisering jättebra om det blir billigare och smidigare, blir det sämre skrota det. Sverige är ett litet land. Ibland funkar det inte att överföra teorin till verkligheten (oligopol etc). ....det kostar mer än det smakar att övervaka det hela

Hemtjänst gick från 4 miljarder till 20 och nu talar man om förskingring i miljardklass. Skolorna som privatiserats avslöjas använda sina elever i hantverksyrken för att bygga skolans lokaler. Skolinspektionen frågar då rektorn om allt är bra och inser inte att det smugit in sig en rationalitet för rektorn att ljuga som förut inte fanns då ett rapporterat missförhållande under statligt styre var ett argument om tilldelade resurser kontra det som nu är att ej rapporterade missförhållanden är en marginal för vinst som rektorn skall garantera.

Sverige var korrupt och nu plundras det likt ryssland gjorde. Det här är folkpartiets ideal om "det egendomsägande folket" perverterat och utnyttjat av kapitalet före folket.

[J R Auk]

BoS vi har redan ditt system så vad gnäller du över, det du säger är Sverige i praktik. Att vi inte har en sådan uttalad ideologi vad gör det? Varför predika här? Du agerar bara apologet åt den rådande "rättsordningen".

Och för övrigt suger du på att argumentera nästan lika mycket som i att diskutera. Predikan din är tom och ytlig och har ingen bäring. Så du blir nog en bra politiker om du bara får lite medel, kapital, för att förvränga sanningen. Men kanske är du redan ideologiskt situerad, är det månne det nya riksdagspartiets kommande agenda du propagerar för?

Hur som är det ointressant, vi lever i kapitalism och den politiska frågan handlar om arenor  för politik och inte innehållet som presenteras i de förestående privilegierade arenorna.

[Justin Case]

Allt för många tar moral för att vara en extern standard som vi kan hålla andra ansvariga inför istället för att se det som vår belägenhet och det som vi genom en etik kan finna ett sätt att leva ett gott liv genom. Moral som eudamonia. Eudamonia är ett gammalt grekiskt begrepp som betyder något i stil med ett gott liv. Det är alltså inte glädje eller lycka utan snarare just visdom. Att veta hur jag bör agera för att jag skall få ett gott liv. Med moral definierat på det sättet öppnar man upp för att vi är olika och vi skall bete oss olika, för vi skall bete oss så som vi behöver bete oss för ett gott liv. Detta jämfört att bete sig så att man inte får någon skuld relativt det etiska system vi antagit och som moral då svarar mot.

Det där tycks mig vara en falsk dikotomi. Om jag kommit fram till att mitt eudamonia är att leva utilitaristiskt, och detta mitt eudamonia säger mig att jag bör klandra andra för vissa saker som de gör, och kräva att folk ska göra vissa saker, etc, eftersom det tycks mig att ett sådant beteende från min sida ger konsekvenser som är mer i harmoni med mitt eudamonia än vad andra handlingars konsekvenser vore, då är det väl i enlighet med mitt eudamonia att leva på det sättet, och alltså behandlar jag väl då moral enligt de principer du ovan förespråkar, med utgångspunkt från en "intern standard". Att denna interna standard leder mig till slutsatsen att jag bör upprätta och göra verklighet av en extern standard, t.ex. att sprida utilitarismen och kritisera utilitarismens motståndares moral, det följer av min interna standard, det motsäger inte att jag lever som du säger att man bör leva, utifrån sin interna standard.

Ja jaag har inga som helst synpunkter mot det du säger förutom att det vore en falsk dikotomi. En falsk dikotomi är två mot varandra påstådda uteslutande handlingssätt. Vad det här handlar om är hur du reser dina krav, enligt mitt förslag så måste du säga till andra att de skall göra som du säger för att du vill det. Detta att jämföra med att ta utilitarism som en objektiv standard då du säger att de skall göra som de gör för att de bör göra det.

Ser du hur anspråken på vad som är moraliskt riktigt är fundamentalt olika?

Och ser du hur utilitarismen gör offer av andra för din skull då den söker förtrycka dem för din vinning, så som den generellt förmedlas med sitt riktighetskriterium? "Vanlig" utilitarism säger ju att man skall ge upp sig för det allmänna goda och hävdar att det är bra för en totalitet som de ingår i. I din omskrivning ovan för att jämka med min princip så så säger du att du skall påtala för andra vad de bör göra för att du skall nå eudamonia.

De två sinnestillstånden "jag tror att jag bör göra X" och "jag vill göra X" skiljer sig naturligtvis åt, "bör" och "vill" är inte samma sak. Men det är också det enda som utgör någon fundamental skillnad mellan de två saker du ställer mot varandra. Den sorts fundamentala skillnad som du tycker dig se, den finns inte. Du jämför "jag vill göra X" med "andra bör göra X". Det är som att jämföra äpplen och päron. Vad du ska göra är att jämföra "jag anser att jag bör få andra att göra X" med "jag vill få andra att göra X". Återigen är här den enda skillnaden en skillnad mellan bör och vill. Det första skulle kunna vara uttalat av en utilitarist, det andra skulle kunna vara uttalat av en nihilist. Skillnaden består inte i att endast det ena och inte det andra skulle ha med "att man lägger sig i andras moral än ens egen" att göra. Även en som bara vill (men utan att tro sig böra) lägga sig i andras moral kan mycket väl komma att lägga sig i andras moral. Det är inte bara utilitarister som kan komma att göra det. Dock kanske det är mer sannolikt att någon som lägger sig i andras moral är utilitarist än att han är nihilist (vilket jag har för mig att du är). Men om det är på det sättet, är det inte på något sätt något som står skrivet vare sig i någon utilitaristens grundlag eller i någon nihilistens grundlag. Det är i så fall bara utslag av hur utilitarister respektive nihilister i vår tid på vår planet händelsevis tror att deras respektive "lära" (eller ideologi eller livsfilosofi eller vad man vill kalla det) bäst omsätts i praktik under de här och nu rådande omständigheterna.

Att man sedan kan förkorta "jag anser att jag bör få andra att göra X" till "jag anser att andra bör göra X", det är en annan sak. Man kan inte förändra andra mer än vad man kan få sig själv att bete sig på ett sådant sätt som gör att andra förändras. Det är i första hand sitt eget beteende man styr. Om man kan styra andras beteende kan man det bara i kraft av att man kan styra sitt eget beteende på de sätt som behövs för att andras beteende ska påverkas.

du säger att de skall göra som de gör för att de bör göra det.

Jag säger inte det, inte som en alltid och oavsett omständigheter gällande grundregel. Det är inte alls säkert, i någon given situation, att det bästa jag kan göra är att få en annan människa att tro att han ska göra Y för att han bör göra Y. Kanske ger det i vissa lägen mer utiltiaristiska konsekvenser att jag får honom att göra Y bara för att han vill göra Y. En sann utilitarist ser inget egenvärde i att andra utifrån sitt subjektiva perspektiv har någon särskild moral. Det skulle i princip kunna råda sådana omständigheter att det tycktes mig mer utilitaristiskt att få en utilitarist att sluta vara utilitarist än att få t.ex. dig att bli utilitarist. Det finns inget inneboende i beteendet "omvända andra till utilitarism" som gör att det automatiskt är utilitaristiskt, och det finns inget inneboende i utilitarism som automatiskt ger att utilitarister alltid bör försöka få andra att bli utilitarister. Att utilitarister ändå brukar försöka få andra att bli utilitarister är ett resultat av dessa utilitaristers försök att bedöma vilka handlingar från deras sida som under de rådande omständigheterna (den sorts samhälle vi lever i, och givet hurdana människor tycks vara, etc) råkar vara de mest utilitaristiska.

Jag ser sedan ingen fundamental skillnad mellan å ena sidan att få dig att handla på ett visst sätt utan att du märker att jag påverkar dig (med t.ex. hypnos, marknadsföring eller bara vanlig vänlighet) till att handla på det sättet, och å andra sidan att få dig att handla på ett visst sätt genom att först få dig att tro att det är utilitaristiskt. Att få dig att bli utilitarist till din moral, om det är det jag väljer att göra, är i det senare fallet bara ett medel, inte ett självändamål. Det är ett medel för att få vissa saker att hända. Om jag med mindre ansträngning kunde få dig att göra samma saker men utan mellanledet att få dig att anse att det finns utilitaristiska skäl för att göra sakerna i fråga, borde jag utilitaristiskt sett kanske välja det istället. Jag ser inget egenvärde i att du medvetet anammar utilitaristisk moral. Däremot bedömer jag kanske sannolikheten vara mycket stor för att du kommer att handla som mest utilitaristiskt om du först fås att ha en utilitaristisk moral.

[Justin Case]

Liberala invändningar mot obligatoriskt sparande avsett att täcka kostnader som nu täcks med skattemedel bemöter jag inte.

Du klarar alltså inte av att bemöta dem.

[BoS]

Det finns ingen konsekvent liberal hållning trots vad många inbillar sig. Den bästa liberalismen är den som fokuserar på frihetsmaximering.

[lösdrivaren]

"frihetsmaximering", inom vilka ramar?
Du måste väl ändå förstå att frihet är kontrat med ansvar.
Jag har en äcklig känsla att du pratar om frihet, som den frihet man kan skaffa sej genom makt. Du saknar sympati, du kan knulla barn eftersom din rätt är oantastlig. Allt du gör själv faller utaför ramen vad du kräver av andra din jävla fascist jävel.

[BoS]

Sen behövs det bättre regler för bank och finans som inte kräver statliga garantier och därmed gigantiska läckage av skattemedel vid de återkommande kriserna.

En perfekt lösning så långt jag kan se: Kontanter och värdesäkrade tillgodohavanden är skuldförbindelser garanterade av realvärdebanker som innehar realvärden till samma belopp som skulderna. - De investeringar man gör i andra banker, blir ägarandelar med beslutsrätt i proportion till satsat belopp och statliga garantier blir lika omotiverade som för aktieinnehav.

Enda motivet för att satsa i dessa kreditbanker blir då att de betalar högre ränta.