1.Determinism går inte ihop med den idealistiska paradigmen, som jag håller vid.
2.Determinism är föreställningen att människan saknar fri vilja. Alla handlingar en människa gör och alla hennes val är alltså resultat av orsaker. Så länge en fri vilja saknas kan vi inte tala om att ett syfte i livet finns- som skall, eller borde uppnås. Det blir en krock i logiken- en motsägelse. Finns inte fri vilja- kan inte begreppet syfte eller mål existera.
Abort-funderingar-rätt/fel?
Moderator: Moderatorgruppen
Fri vilja är en möjlighet även i ett determinisitiskt system även om jag inte tror på det. I ett determinisitiskt system är en fri vilja en vilja som helt determineras internt, utan yttre påverkan. Något sådant tror jag inte på. Jag menar däremot att viljan delvis är själdeterminerande med viss yttre påverkan vilket gör att det är en vilja med frihetsgrader.
Frihet är alltid relativt något. Något kan inte vara fritt i största allmänhet utan friheten är relativt något annat, någots påverkan eller styrning. Allt i ett deterministiskt system behöver inte orsaka allt annat. Det finns möjlighet till frihet från påverkande faktorer även innom ett determinisitiskt system.
Som jag ser det är viljan delvis fri, dvs utan direkt determinering av enskillda yttre faktorer men helt determinerad av en samantagen mängd yttre och inre faktiorer. Jag ser heller inte hur viljan skulle kunna vara helt fri. Utan påverkan utifrån skulle viljan inte kunna vara relaterad till något över huvud taget. Händer det något så kan det påverka mig att vilja göra något. Hade viljan varit helt fri hade en sådan påverkan varit omöjlig. En helt fri vilja kan bara vara dikterande, aldrig relaterad till händelser eller faktorer utanför viljan. En sådan vilja vore värdelös.
Frihet är alltid relativt något. Något kan inte vara fritt i största allmänhet utan friheten är relativt något annat, någots påverkan eller styrning. Allt i ett deterministiskt system behöver inte orsaka allt annat. Det finns möjlighet till frihet från påverkande faktorer även innom ett determinisitiskt system.
Som jag ser det är viljan delvis fri, dvs utan direkt determinering av enskillda yttre faktorer men helt determinerad av en samantagen mängd yttre och inre faktiorer. Jag ser heller inte hur viljan skulle kunna vara helt fri. Utan påverkan utifrån skulle viljan inte kunna vara relaterad till något över huvud taget. Händer det något så kan det påverka mig att vilja göra något. Hade viljan varit helt fri hade en sådan påverkan varit omöjlig. En helt fri vilja kan bara vara dikterande, aldrig relaterad till händelser eller faktorer utanför viljan. En sådan vilja vore värdelös.
Re: Abort-funderingar-rätt/fel?
Tractatus skrev:Idag kan man få göra abort- fritt till 18 veckan, efter 18e (sk selektiv abort) veckan är det socialtjänstens uppgift att avgöra om abort kan genomföras. Anser man att fostret är så pass missbildat att det inte kommer kunna leva ett "fullvärdigt" liv(rent fysiskt) kan abort genomföras. Fostret kan alltså vi det laget ha börjat ta formen av en bebis.
Vad anser ni? Rätt eller fel? Moraliskt? Är det inte lite frukten av vår extremt materialistiska och individualistiska värld-premissen att ett fullvärdigt liv inte är fullvärdigt utan att det fysiska är hundra procent?
Hur resonerar ni? Kan man definera en så pass sen abort som mord?
För att veta vid vilken vecka abort är okej, måste man först veta varför dödande är fel och när. Vilken regel är det som gör att självmord är lagligt, mord är olagligt, bergsklättring är lagligt, knark är olagligt, dödsstraff är fult, långtidsfängelsestraff är okej, att spola ner spermier i en kondom i toaletten är okej men inte efter att de nått ägget?
Och för att kunna besvara den frågan måste man också veta "för vem", dvs om det gäller staten (förslag på hur statens lagstiftning bör se ut) eller om det gäller moral (ens egna handlande).
Mitt svar är:
Syftet med att staten ska förbjuda mord, är att en sådan lagstiftning gör människor trygga; de slipper oroa sig att någon ska våga mörda dem eller någon av deras vänner. En sådan trygghet kan inte ett ofött barn känna. Och ett fött barn har ett värde och ägs av sig själv, så det finns ingen vits med att tillåta dödande av barnet när det väl skilts från moderns kropp. Följdaktligen bör abort vara juridiskt lagligt fram till födseln (då det är tekniskt möjligt, förstås).
Moraliskt är abort aldrig oetiskt; det är ju moderns kropp, inte barnets!
Frågan om när man mår bäst av att föda och inte föda, är förstås individuell.
-
Jonas Nystrom
- Inlägg: 709
- Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
- Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...
moderlivet som urbild för trygghet
Ditt resonemang stämmer om man kan fastställa och belägga antagandet
men inte annars.
Tänk om detta antagande är fel? Tänk om det är en rationalisering av bortträngda skuldkänslor? Hur gör du för att veta att det inte är så? Är inte det viktigt att veta? Typ avgörande?
Kan man inte ens vara trygg i moderlivet, hur ska man då kunna lita på något?
jn, avgörande
En sådan trygghet kan inte ett ofött barn känna
men inte annars.
Tänk om detta antagande är fel? Tänk om det är en rationalisering av bortträngda skuldkänslor? Hur gör du för att veta att det inte är så? Är inte det viktigt att veta? Typ avgörande?
Kan man inte ens vara trygg i moderlivet, hur ska man då kunna lita på något?
jn, avgörande
Ab aspera ad astra!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 36 och 0 gäster