Marko skrev:Att vi existerar går inte att bevisa ?
Det är nog bara det mest rimliga antagandet jag kunde komma på.
Det går inte att bevisa axiomen i sig, utan att kliva utanför.
Hur kliver vi ut ur existensen och bevisar existensen ?
Måste du ha distans till och stå utanför din egen existens för att kunna bedöma om du finns? Varför det? Hur vet du att du måste det?
Existensen har alltid ett innehåll, det finns inget rent vara annat än i den metafysiska fantasin. Inte heller finns ett rent medvetande i sig. Man är alltid medveten om något. Ett vara och ett medvetande utan innehåll upplöses.
Axiom har den fördelen att de är självklara. De behöver inte bevisas. Därför kallar vi dem axiom - eller truismer - men det är ett mer negativt laddat ord.
Definitioner är meningsfulla för att förklara ett visst ord i ett visst sammanhang men i och med du använder nya ord för det måste också dessa i princip definieras om man driver det till sin spets. Samma sak med axiom om man är på "Våffördådå-humör"...
Problemet med analytisk filosofi är inte sällan definitions- och förtydligande-hysterin innan man kan ta sig an de intressanta filosofiska frågorna. Ofta fastnar man i förarbetet, definitions- och förtydligandeprocessen.
Fast Sören Halldén, min lärare på Philosophicum i Lund på 70-talet lyckades dock med konststycket att skriva sin bok
Universum, döden och den logiska analysen, där han faktiskt tog sig an några intressanta existentiella frågor ur analytiskt-filosofisk synvinkel.
/Algotezza