PeterK skrev:Algotezza skrev:PeterK skrev:Eftersom det som inte är inte kan existera, medan det som existerar intet annat kan än existera, så följer logiskt att något existerar...
Mvh/ PeterK
Det som finns vid en viss tidpunkt kan upphöra finnas till vid en annan tidpunkt.
Ja, men nu handlade frågan inte om varför
en viss i tid och rum begränsad företeelse finns — en sådan är ju stadd i ständig rörelse eller förvandling och omvandlas ju med nödvändighet till något annat — utan här gällde frågan
varför ett ospecificerat "något" överhuvudtaget existerar samt därmed varför inte "intet" utgör den gängse ordningen...
kanske har Algotezza förstått spörsmålet..?Och som Algotezza säkert också kan förstå,
kan inte ett existerande "något" varken uppkomma ur "intet" eller uppgå i "intet", bl.a. eftersom detta förutsatt den tankemässiga kalamiteten att en befintlig tidrymd liksom ett befintligt objekt avgränsats av vad som överhuvudtaget inte existerar.
Ja, säkert förstår Algotezza att vad som inte existerar, är oförmöget till överhuvudtaget någonting. Samt allra minst att gränsa till något samt härvid avgränsa detta...
Eller så kanske Algotezza själv kan demonstrera hur något existerande blir till "intet", eller hur detsamma uppkommer ur intet..?
Själv kan jag bidra med en demonstration av hur en begränsad företeelse
omvandlas till en annan begränsad företeelse — men kanske Algotezza kan visa hur någonting blir till av ingenting? Eller hur något blir till ingenting. Skulle vara spännande att få se..!
Eller så kanske Algotezza bara pratar... ;o)
Tänker PeterK
Hej Peter,
Först ett råd från en gammal pensionerad båtbyggare, tänk på att vi inte skriver här på FF för att
betygsätta varandra, utan för att vi är genuint intresserade av att diskutera aktuella ämnen.
Sedan till ditt inlägg. Är du övertygad om att de påståenden du gör i ditt inlägg är korrekta ?
Den finns en tråd med rubriken, Vad utgör medvetandets referens ?, som har mig som upphovsman.
I den tråden redogör jag för bakgrunden till några av de frågeställningar som du tar upp.
Skulle det mot förmodan visa sig att det finns substans i det jag skriver, så finns det anledning att
Ifrågasätta vissa av dina påståenden.
För att dina påstående skall framstå som trovärdiga bör du först förklara vad tid är.
I korthet har jag kommit fram till följande slutsatser, som berör det du hävdar.
Vill du gå på djupet finns det mer att läsa på min hemsida,
http://www.maticweb.comMitt problem är att på ett begripligt sätt beskriva komplexa abstrakta samband i en verklighet
som i sig är en transformerad illusion. Som jag uppfattar det, av kommentarerna att döma, vållar speciellt
behovet av att tillämpa andra referenser, än vår verklighets punktreferens i rummet, problem.
Ändå är detta sannolikt ett absolut måste för att komma vidare i förståelsen av medvetandet.
Antag att modellen tas fram utifrån mitt koncept, med följande specifikation.
Universums BALANSERADE överordnade perspektiv benämns det, UNIVERSELLA PERSPEKTIVET, UP.
Medvetandets transformerade förnimmelse, benämns för det, ATOMÄRA PERSPEKTIVET, AP.
UP är i balans, vilket innebär NORMERAD STRUKTUR ( = LIKA SKALFAKTORER).
UP kännetecknas av att växelverkan sker via normerade strukturer.
UP refererar till minst DUBBLA REFERENSER.
AP är i obalans, vilket innebär EJ NORMERAD STRUKTUR ( = OLIKA SKALFAKTORER).
AP kännetecknas av att FÖRNIMMELSE sker p g a obalans.
AP refererar till EGENREFERENSEN.
Ovanstående ger bl a definitionerna,
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.
Fenomenet TID är, mot ovanstående bakgrund, ett underordnat skalfaktorberoende ”sub-fenomen” i
universum, närmast att betrakta som ”skalfaktorbalanssubstitut” och/eller ”balanserat dubbelrotationssubstitut”.
Detta SUBSTITUT balanserar alltså normeringsavvikelser orsakade av atomens interna kontraktion.
Kontraktionen är en konsekvens av maskeringsprincipen, ME, inkl dubbelreferensprincipen, DRP,
där maskeringsprincipen i sin tur är en effekt av växelverkan mellan G och atomens interna struktur.
Kontraktion kan ses som ett icke normerat status, där kontraktionen får ”rotation” till konsekvens
p g a SKF-avvikelsen. En följd av detta är att även det balanserade SUBSTITUTET får rot-karaktär.
Fenomenen TID kan av det skälet inte betraktas som ett renodlat reellt fenomen.
Förstår du det jag skriver,
eller så kanske Peter bara pratar... ?
/ Illusionen
