Dorian skrev:Makterna skrev:Då är vi tydligen överens om att Hitler ansåg sig göra det rätta, och att problemet alltså snarare är att Hitler de facto inte gjorde det rätta. Vad vi hittills inte är överens om, är huruvida det som vi tycker är "rätt", verkligen är objektivt rätt, eller om vi är subjektiva när vi säger så. Finns det objektivt rätt åsikter? Jag hävdar ett bestämt nej. Däremot finns det såklart objektivt rätta fakta. Och slutsatser som är objektivt rätt, eftersom de är logiska.
Jaha, då är vi tillbaks till problemet med vad som är "objektivitet".
Vad är det för problem med det? Nu låter du som Bill Clinton i Simpsons - "that depends on what the meaning of 'was' is, jerk!". Alla vet vad objektivitet är, och den som inte vet kan slå upp det i en ordlista.
Skulle nog säga att logiken har sina begränsningar.
Som att man inte kan använda en Rubriks Kub till att bota ilska med? Visst, men vi pratar väl underförstått om problemlösning och beslutsfattande, och till sånt finns inga andra metoder än logik.
Logiken fungerar bra i slutna system och när man ska dra slutsater ur empiriska undersökningar och genomförandet av dem. Men när man ska använda logiken för att se helheten eller skapandet eller utvecklandet av idéer blir dess användningsområde begränsat. Logiken är ett av redskapen. Inte det enda redskapet.
Du har förstås rätt såtillvida att man behöver t.ex. fantasi för att komma på en hypotes, och att fantasi inte har med logik att göra. Men likväl måste hypotesen sedan hålla för en logisk prövning, annars är den inget värd.
Makterna skrev:Jag trodde ordet "sadist" beskrev själva avsikten. Det är iallafall så som ordet beskrivs i ordböcker, och det är så som det används i DSM-IV. Dvs en avsikt att skada. Dvs inte ett ord som är applicerbart, när det gäller att beskriva något som man tycker är skadligt. Hitler må ha varit hur elak eller skadlig som helst, men han hade ingen intention om att vara sadist för det. Förgiftade äpplen må vara en pina, men äpplena behöver inte vara sadistiska för det. Och så vidare. Det är ofta här på Filosofiforum som jag sett er irrationella uttala er om folks avsikter, men när man undersöker resonemanget närmare så visar det sig enbart bottna i hur ni upplever det beskrivna, och inte i någon saklig bedömning av avsikten.
Jag menar att sadismen blev en effekt av hans politik, världsbild etc och för att genomföra detta använde han sig av sadistiska metoder.
Medan jag som sagt anser att eftersom ordet "sadism" betyder att man gör nåt med en sadistisk avsikt, snarare än att "sadism" skulle betyda att konsekvensen rent dramaturgiskt går att uppfatta som ond, så kan Hitler rent logiskt omöjligtvis kallas sadistisk om han hade avsikten att vara en bra (i sina egna och sina anhängares ögon) ledare, inte ens om han hade gasat tusen miljarder människor på plågsammast tänkbara sätt.
Hur tror du vetenskapsmän tänker, hur tror du t.ex. kriminologer jobbar? Tror du att, när de kommer in på en hemsk brottsplats och ser lemlestade barn överallt, tror du då de fäller diagnosen "stackars barn, det här måste vara verket av en sadist, se bara så hemskt med blod överallt!", eller tror du de är logiska och tittar på bevismaterialet och kanske drar en logisk slutsats typ "det här verkar vara verket av en välvillig familjemor som tyvärr hamnade i psykotiskt tillstånd och gjorde ett sinnesförvirrat dåd som hon inte var medveten om när hon gjorde det och som hon heller inte minns efteråt". (Exemplet var nu såklart fiktivt)
Med avsikt att skada för han ansåg att det var nödvändigt för att genom föra sin utopi.
Men varför ville han genomföra sin "utopi" då? För att skada, eller för att gagna?
Menar du att det primära felet med Hitler's ideologi var att han var utilitarisk, att han resonerade "ändamålen helgar medlen"?
Jag tror inte att han såg dem om sadistiska utan nödvändiga, men jag kan ju inte veta. Jag kände inte Hitler. Vi lägger ju in den värderingen för att beskriva och tydliggöra hans illgärningar för oss idag. Men visst vi kan ta bort alla superlativ från våra bedömningar.
Bra, då är vi överens om det.
Makterna skrev:Men visst, att "utveckla människan" är säkert bra, vad fan det nu betyder. Vad betyder det? Kunskap skriver du. Hur ska man öka folks kunskap då, tvinga in skoltrötta på skolbänken eller? Vad menar du med "mördande logik"? Menar du att logik faktiskt har en avlivande effekt, eller var det bara en flumformulering för att kasta skit på logiken och försvara det irrationella flummet? "Studera och utveckla idéer" skriver du. Vad innebär det rent konkret? Ska idéer utvecklas oavsett bärkraft? Är det ett självändamål att tänka, eller tänker man för att man vill komma fram till någon användbar slutsats?
Du tänker alldeles för begränsat.
Det tänkande du kallar "begränsat", kallar jag logiskt.
Det tänkande du kallar obegränsat (?) kallar jag flum.
För att kunna avslöja varför dina tankar är ologiska, och därför fel, måste vi använda språket, och argument. Är vi överens så långt? Och om dina argument inte håller, då måste du erkänna att du har fel (alt. möjligtvis att du har rätt ändå men att du av nån anledning inte klarar av att motivera varför).
För att kunna öka folks kunskap måste de för det första förstå vad de ska använda den till; nämligen att komma fram till slutsater som kan komma till gagn och utveckla så många människor som möjligt.
Konkret, vad snackar du nu om?
Detta arbete anser jag vara utvecklande för människan Jag kastade inte skit på logiken men däremot hur du använder den.
Jaha, så logik är bara okej om den kommer fram till vissa slutsatser, som då ska vara politiskt korrekta eller? Så om t.ex. Brottsförebyggande Rådet råkar komma fram till nån känslig sanning om muslimer, då ska detta förtigas eftersom väljarna inte anses mogna att hantera sanningen, typ?