Studier - dygd - lust - korvstoppning

Moderator: Moderatorgruppen

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 08 apr 2005 01:09

Disciplin är inte lika med hot. Disciplin innebär att den som förbryter sig mot andra, inte är tyst, etc., blir tillsagd. Det görs inte i tillräcklig utsträckning i dagens skola, och resultatet är mobbing, usla resultat, utbrända lärare, mm.

Ett intressant faktum är att de som trivs bäst i skolan är bråkiga pojkar, medan de som trivs sämst är tysta flickor. Inte konstigt; bråkstakarna får ju regera i dagens skola, medan lärarna inte skyddar de tysta eleverna. Brist på disciplin försämrar ffa för de svaga eleverna.

En intressant artikel om förfallet i de svenska skolorna:

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9472031.asp

Föraktet för kunskap i dagens skola är skrämmande. Man skapar en falsk motsättning mellan ämneskunskaper och förmåga till eget tänkande. Anledningen till att detta gjorts är naturligtvis att de som saknar ämneskunskaper tjänar på om det anses finna en sådan distinktion. Således hittar de på att det gör det (och lurar säkert sig själva också). Me om det finns en korrelation här är den snarare positiv än negativ: den kunnige är oftast den mest fantasirike.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 08 apr 2005 01:40

Disciplin är inte lika med hot. Disciplin innebär att den som förbryter sig mot andra, inte är tyst, etc., blir tillsagd. Det görs inte i tillräcklig utsträckning i dagens skola,


Det sägs nog till, men nu för tiden så är tillsägningarna tandlösa då det finns en för liten hotbild bakom dem, och det leder till en uppgivenhet hos lärare. Disciplin utan motivation kan inte vara något annat än hot. Kombinationen av en minskad hotbild, samtidigt med att respekten mellan människor försvinner mer och mer, resulterar i att det hela urartar. Antingen så måste vi öka disciplinen; hotbilden, eller så måste vi öka motivationen. Det ideala är att gott uppförande kan ledas in i motiverande processer, medan dåligt uppförande möts av en kraftfull disciplin. Det allra viktigaste är att de elever som uppför sig inte drabbas av ett system som anpassar sig efter de som inte uppför sig. Skalan måste finnas kvar.

Det finns naturligtvis stora problem med disciplinära åtgärder i dagens skola då samhället ser på detta med andra ögon än förr. Rent praktiskt; vad skulle du Stefan kunna tänka dig för disciplinära åtgärder som fungerar i dagens skola?

Föraktet för kunskap i dagens skola är skrämmande. Man skapar en falsk motsättning mellan ämneskunskaper och förmåga till eget tänkande


Detta har uppstått utifrån just det jag kritiserar.

Sedan finns det en poäng också med att en hel del människor kompenserar olika brister genom att utnyttja andra talanger de har till fullo. Människor som har en underutvecklad kreativitet/höger hjärnhalva (mönster, musik/ rytm, hela bilder, känslor, färg och visualisering). kompenserar detta genom att lägga ner extra möda på att stimulera sin logiska/vänstra hjärnhalva (språk, matematik, analys, teknik, detaljer), och vice versa. Det här leder olyckligtvis till obalanser i vårt medvetande - och begränsar oss att fungera optimalt. Bättre då att försöka hitta sätt att stimulera de aspekter av oss själva som är på efterkälken. Tyvärr så ser samhället upp till spjutspetsförmågor snarare än hela människor, vilket är olyckligt.

Johan

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 08 apr 2005 10:35

Stefan skrev:
Å ena sidan står det klart, åtminstone för mig, att meningsfull inlärning är lättare än inlärning av ett 'lösryckt' ämne för vilket man inte kan uppbåda något intresse. [För dem som inte nöjer sig med anekdotisk erfarenhet, bekräftades detta (i princip) av Wundt redan på 1870-talet.]


Jag har aldrig hävdat att man ska lära ut saker lösryckt. Det är en grov förvanskning av vad jag sagt. Jag har sagt att det sätt man lär ut glosor på är rätt och rimligt.
Och om du läser mitt inlägg noggrannare så ser du att jag aldrig hävdar något sådant. Johan förespråkar en annorlunda, meningsfull undervisning, men oavsett med vilka adjektiv vi karakteriserar den, är det i varje fall fråga om en undervisning skild från den traditionella. Eftersom jag sympatiserar till stor del med denna uppfattning, ur ett idealperspektiv, framförde jag mina sympatier. Men var i inlägget säger jag att det är din position?

Om jag skulle ha velat återge din position, istället för att bara vädra min sympatier i frågan (vilka jag tyckte hade lika många beröringspunkter hos dig som hos Johan), så hade jag citerat dig.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 08 apr 2005 12:15

Mr TambourineMan/ Du skrev:

Jag måste bara säga att jag sympatiserar praktiskt taget lika mycket med Stefans som Johans nästan diametralt olika positioner. Å ena sidan står det klart, åtminstone för mig, att meningsfull inlärning är lättare än inlärning av ett 'lösryckt' ämne för vilket man inte kan uppbåda något intresse. [För dem som inte nöjer sig med anekdotisk erfarenhet, bekräftades detta (i princip) av Wundt redan på 1870-talet.]

Å andra sidan, är det väldigt svårt, att med rimliga resurser, forma hela grundskolan (som, måste vi erinra oss, utbildar cirkus 100 000 personer per årskurs per år; alltså nästan en niondel av den totala svenska befolkningen) efter den här principen. 'Meningsfullhet i inlärningen' kan dessutom betyda 100 000 olika saker i sammanhanget, varför - om vi ser till skolans primära uppgift: inlärningen av kunskap - katederundervisning, glostragglande och betyg når mycket goda resultat med mycket begränsade resurser.


Alltså: Johan håller med om 1) och Stefan om 2), och vi har diametralt motsatta positioner, alltså tycker Johan inte 2) och Stefan inte 1). Men det är inte sant att jag inte håller med om 1). Alltså förvanskade du vad jag sa.

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 08 apr 2005 12:56

Stefan skrev:Mr TambourineMan/ Du skrev:

Jag måste bara säga att jag sympatiserar praktiskt taget lika mycket med Stefans som Johans nästan diametralt olika positioner. Å ena sidan står det klart, åtminstone för mig, att meningsfull inlärning är lättare än inlärning av ett 'lösryckt' ämne för vilket man inte kan uppbåda något intresse. [För dem som inte nöjer sig med anekdotisk erfarenhet, bekräftades detta (i princip) av Wundt redan på 1870-talet.]

Å andra sidan, är det väldigt svårt, att med rimliga resurser, forma hela grundskolan (som, måste vi erinra oss, utbildar cirkus 100 000 personer per årskurs per år; alltså nästan en niondel av den totala svenska befolkningen) efter den här principen. 'Meningsfullhet i inlärningen' kan dessutom betyda 100 000 olika saker i sammanhanget, varför - om vi ser till skolans primära uppgift: inlärningen av kunskap - katederundervisning, glostragglande och betyg når mycket goda resultat med mycket begränsade resurser.


Alltså: Johan håller med om 1) och Stefan om 2), och vi har diametralt motsatta positioner, alltså tycker Johan inte 2) och Stefan inte 1). Men det är inte sant att jag inte håller med om 1). Alltså förvanskade du vad jag sa.
Jag tycker slutledningen är lite underlig. Jag skulle snarare komprimera det så här:

Min uppfattning i frågan är lika mycket Johans, som Stefans, väldigt olika, uppfattningar. Det finns förstås en poäng i att meningsfull inlärning är effektivare (se t ex på Wundts experiment). Detta är förstås självklart, vem tycker om att lära sig ett 'lösryckt' ämne utan intresse?

Vi måste dock inse att det ideala fallet inte kan förverkligas, varför den pragmatiska positionen, som ju faktiskt har visat sig någorlunda effektiv, är att föredra.


Jag använde aldrig termen "diametralt motsatt" (på sin höjd kan jag känns vid termen "nästan diametralt olika" på en skala från realism till idealism eller längs någon annan dimension, som jag tyckte framgick tillräckligt tydligt kontextuellt) och jag sa aldrig vem som förespråkade vad, eller att någon ens förespråkad endera av det. Jag försökte ge min uppfattning i frågan, och samtidigt erkänna min intellektuella skuld till dem, från vilka jag plockat olika argument.

stradde
Inlägg: 211
Blev medlem: 10 apr 2005 02:11
Ort: Stockholm

Re: Studier - dygd - lust - korvstoppning

Inläggav stradde » 10 apr 2005 03:46

Inlärning= mentala processer som leder till att begreppsbitar kopplas ihop samt kan kopplas till andra begrepp. Individen tänker på en viss kunskapsdomän för att sedan kunna diskutera detta med andra samt självständigt kunna lägga till och dra ifrån relevanta bitar av kunskapsbitarna som leder till en utvidgning av ens förståelse av en specik teori/tankegång
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 10 apr 2005 13:46

Stefan skrev:Föraktet för kunskap i dagens skola är skrämmande. Man skapar en falsk motsättning mellan ämneskunskaper och förmåga till eget tänkande. Anledningen till att detta gjorts är naturligtvis att de som saknar ämneskunskaper tjänar på om det anses finna en sådan distinktion. Således hittar de på att det gör det (och lurar säkert sig själva också). Me om det finns en korrelation här är den snarare positiv än negativ: den kunnige är oftast den mest fantasirike.


Hur stödjer du det här? Eller är det bara "lösryckta påståenden"?

Varför har du hakat upp dig på att kunskap krävs för fantasi och kreativitet, det är ju helt galet fel. (mitt lösryckta påstående)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 10 apr 2005 14:46

Hur stödjer du det här? Eller är det bara "lösryckta påståenden"?

Varför har du hakat upp dig på att kunskap krävs för fantasi och kreativitet, det är ju helt galet fel. (mitt lösryckta påstående)


Man brukar tala om att det finns olika typer av intelligenser. Jag vet inte exakt vilka dessa är, men har för mig att det är sånt som minne, spatial intelligens, språkinlärningsförmåga, etc. Undersökningar pekar på att människor som har gör bra resultat på vissa områden också gör det på andra, och att människor som gör låga resultat gör det även på andra områden. Det finns naturligtvis undantag, men det är den generella trenden.

Hursomhelst; min viktigaste poäng var att för att vara kreativ inom ett ämne måste du kunna en hel del. Det tycks mig vara rätt okontroversiellt. Hur kan du hitta på en banbrytande, orginell teori om varför franska revolutionen bröt ut ut, om du inte kan mycket om franska revolutionen?

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 10 apr 2005 15:04

Stefan skrev:För att kunna vara verkligt kreativ måste man ha breda faktakunskaper. Hur ska man lära sig dessa utan "korvstoppning"?


Håller nog med om detta.

Jag har fått intrycket att nyskapande ofta handlar om att man kombinerar gamla kunskaper till en ny enhet. Ibland kan det vara kunskaper från helt olika områden som man kopplar samman.

Denna idé har jag fått från David Hume men jag tycker mig även kunna se exmpel på det hos många så kallade genier. Mozart härmade Haydn. Maxwell förenade elekricitet och magnetism. Einstein kombinerade bl.a. acceleration och gravitation. Att skriva en bok är (oftast) att kombinera gamla ord på ett nytt sätt.

Vänligen
Camilla

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Inläggav Fann » 10 apr 2005 15:56

Håller inte med om att faktainlärning är det samma som "korvstoppning". Man lär sig fakta mycket effektivare om man använder andra metoder än att försöka trycka in så många "informationsenheter" som möjligt på kortast möjliga tid. Jag tror faktiskt inte någon på allvar förespråkar "korvstoppning" längre även om sådan ibland förekommer- att den förekommer (mot bättre vetande) beror på allt möjligt, gamla rutiner, svårigheten att hitta andra former som passar i dagens utbildningsfabriker osv.

Men ibland använder studenter termen "korvstoppning" som ett uttryck för en känsla av att det blir för mycket - att man inte hinner med sin egen kunskapande process där reflektion och bearbetning är nödvändig även för att faktakunskaper ska fastna. Det BEHÖVER inte betyda att den metod som använts verkligen skulle platsa under etiketten "korvstoppning", utan det kan vara att den enskilde studenten inte har de förkunskaper eller erfarenheter som krävs för att man ska kunna ta till sig kunskapen.

Självklart måste man ha kunskaper för att kunna nyskapa. Just för att nyskapande alltid är en slags kombinatorisk aktivitet. Sen är det klart att det beror på vad det är man skapar inom vad det är för sorts kunskap som krävs.

Att språk lärs ut bäst på det naturliga sättet, det vill säga så som vi lär oss vårt modersmål, är väl ingen kontroversiell tanke. Glospluggande passar en del men någon särskilt bra metod att lära sig språk är det knappast - generellt sett.

Det är alltid viljan att göra något med det man får lära sig som avgör om lärandet fungerar bra eller dåligt. En person med gott självförtroende och med höga ambitioner vad gäller egna möjligheter och insatser är motiverad att lära sig det mesta eftersom en sådan person alltid upplever allt lärande som meningsfullt. Medan en person som inte tror sig om att kunna utföra något meningsfullt eller ser sig som allmänt betydelselös och utbytbar har mycket svårt att lära sig överhuvudtaget. All god pedagogik bygger på att man lyckas förmedla en känsla av att lärandet är meningsfullt för den som ska lära sig, oavsett om det handlar om inpluggande av fakta eller tillägnandet av praktiska färdigheter.

Det finns stora kulturella skillnader mellan vad som skapar motivation till lärande. I den borgerliga och individualistiska kulturen är "självförverkligande" ett projekt i sig själv och man kan lära sig något utan att kräva av sig själv att man ska bidra till andras välfärd genom sin kunskap. I traditionell arbetarkultur har man i stället haft svårt att hitta motiv till annat lärande än det som är nyttigt för samhället på något sätt. Så länge modernistiska ideal rådde, det vill säga så länge vi trodde på framtiden på det där rosenkindade sättet som man se i gamla journalfilmer från 40- och 50-talet så var utbildning så samhällsnyttig att det glänste om den och folk råpluggade vid aftonlampan på Hermodskurser och vid folkhögskolor. Så ser det inte ut längre utan nu gäller snarare nån slags utpressningsmotivation: "du måste ha en högskoleutbildning annars har du ingen chans". I sådana lägen är det lätt att uppfatta studier som antingen "flummiga" eller som "korvstoppning".

Den egna inre drivkraften är inte tillräckligt stark för att man ska kunna nyskapa (vilket allt lärande också kan sägas vara, det vill säga det som sker i den lärandes huvud är ju inte en ren kopieringsprocess utan lärandet handlar om att man skapar nya gestalter av den stimuli man tar emot. Först då har det blivit "kunskap".)

Fann
Inlägg: 482
Blev medlem: 28 nov 2003 14:34

Korvar som svischar förbi

Inläggav Fann » 12 apr 2005 11:36

Kan inte låta bli att citera min son som för tillfället studerar i Japan:
http://jwhiskers.blogspot.com/#111313049314214540

Classes begin
2005-04-11
Classes started today, I'm taking 8 credits of Japanese (which is the maximum) and also a 4 credit algebra and a 3 credit cultural anthropology course. Japanese class will repeat lots of the stuff we did in the fall, which is a very good thing considering we moved so quickly through that book I swear I could hear the swooshing sound of knowledge passing right over my head.


Just detta svisjande av kunskap som passerar strax ovanför huvudet är väl det otillfredställande tillstånd som den som inte förmår trycka in mer för tillfället kan känna? Inte är det någon bra pedagogik detta men den förekommer som sagt.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 apr 2005 00:51

Att vara kreativ är att skapa något nytt för en själv.

Vad spelar det för roll om någon redan skapat den matematiska formell jag skapar?
Jag har ändå varit kreativ jag har ändå skapat något nytt. (givet självklart att jag inte har läst eller hört om den befintliga)

Du talar om utveckling. För att utveckla något befintligt krävs breda faktakunskaper, men för att skapa något nytt (så gott som det nu kan göras) behövs ingenting.

Det blir lite sjukt att disskutera detta. Jag säger inte att fakta kunskaper är ett hinder eller är icke önskvärt. Det är en jävla skillnad på att bygga ett tåg som kommer brukas i dagens läge och ett som inte förbättrar befintlig konstruktion. Men vad har det med saken att göra? Att skapa har inget att göra med vad som finns och inte finns.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 apr 2005 01:01

Jag skulle läst din text innan jag postade mitt inlägg Fann :)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 19 apr 2005 15:57

Johan Ågren skrev:
Camilla skrev:
Hm. Jag är mer koncentrerad när jag ser LOST än när jag läser Wittgenstein och kommer även ihåg fler detaljer från LOST. Detta därför att jag hittar så mycket i serien att analysera och därför att den hos mig sätter igång så många associationer.


Precis! Även om vi konstaterar att det är viktigt och intressant att läsa Wittgenstein så upplevs populära serier intuitivt meningsfullare då de spelar med redan etablerade associationer. Men destå mer vi läser Wittgenstein destå mer kan han bli en del av vår vardag och våra vardagliga reflektioner.


Din kommentar råkade bidra till att jag nu tappat intresset för serien LOST. Till en början tyckte jag det verkade spännande att de prövade en lite ny form och därför att karaktärerna tycktes vara mångsidiga och att de utvecklades. Bland annat så verkar det inte finnas någon som är genuint ond.

Efterhand har jag dock kommit fram till att serien inte är så djup som jag väntat mig. Karaktärerna är ändå ganska schablonmässiga. Framförallt huvudpersonen Jack, med sitt typiska oidipuskomplex. Den enda personen jag tycker är lite speciell och spännande är den mystiske Locke.

Även vad gäller relationer är det ganska förutsägbart. Det kommer troligen inte att bli så att Jack blir ihop med den svarta kvinnan som förlorat sin man eller med den koreanska kvinnan exempelvis. Vem, om någon, den kvinnliga huvudpersonen kommer att bli ihop med är lite oklart eftersom hon verkar ha tre män att välja mellan, varav Jack är den mest troliga. Dock tror jag inte det kommer att hända att hon blir ihop med Locke eller den svarte mannen men en son. De romantiska relationerna är väldigt schablonmässiga.

Jag tyckte också till en början att det var intressant att det inte verkar finnas någon strikt mytologi eller linjär handling i serien. Det händer övernaturliga saker i varje avsnitt, men av olika typ varje gång. Dock ser jag (i alla fall ännu) ingen djup idé bakom detta utan det tycks mer vara att man refererar till olika redan välkända genrer av hokus-pokus. Detta upplägg fanns ju bland annat i Arkiv X, så LOST är inte nyskapande vad gäller denna del heller.

Vidare spelar man på fördomar vad gäller olika nationaliteter. Den koreanske mannen verkar tycka det är extremt viktigt med heder och att kvinnan ska lyda exempelvis. Därmed blir serien lite orientalistisk.

Slutligen är jag besviken på att man så starkt koncentrerar sig på en mindre grupp av de uppåt 50 personer som bor på ön. Det vore verkligen häftigt om alla som överlevde kraschen hade egna personligheter och sade i alla fall något någon gång.

Vänligen
Camilla

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 19 apr 2005 17:03

Camilla,

Jag har sett ända till avsnitt 20 och kan avslöja att det är tonårsfettot som blir tillsammans med den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, medan Jack inleder en djupt andlig och homosexuell relation med Locke.

Nej, du har rätt. Det var dock en jävligt rolig redogörelse och mitt enda bidrag är följande:

Camilla skrev:Förslag till lämplig signatur mottages tacksamt.


"Du ger mig skäl att vara motvalls"

§


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 43 och 0 gäster