Platons idélära

[akiino]

Vilka motargument och kritik finns det mot Platons idélära i dagens samhälle? Finns det några likheter man kan hitta?
Och vad är förargumenten för hans syn på världen och människan?

[freddemalte]

Vilka motargument och kritik finns det mot Platons idélära i dagens samhälle? Finns det några likheter man kan hitta?
Och vad är förargumenten för hans syn på världen och människan?

Hej aniino

Välkommen till forumet!

Bra fråga. Vad jag vet finns det ingen uppenbar kritik i dagens samhälle då det inte direkt är fokuserat på den typen av filosofi. Motpolen till Platons idealism ligger tyngst hos Aristotels empirism, men den starkaste (?) kritiken finner vi kanske hos Jacques Derrida som menar på att Platon missar att ta upp idéernas idé och därmed skapar en slag motsägelse i sitt tankesystem: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jacques_ ... #section_1

Platon argumenterade för att människan har en evig själ som består i hennes rationella tänkande och just kontakt med (minnen från/erfarenhet av) idévärlden. Kanske finns det många som finner den tanken tilltalande och där med som ett proargument för Platons syn på människan. Vad gäller Platons syn på människan i termer av hennes roll och funktion i samhället och relation till staten är jag dock inte insatt och vet därför inte heller om hans tankar har stöd i dagens samhälle.

Hälsar Fredrik

[Algotezza]

Vad finns i idévärlden?

Bara högtidliga abstraktioner? Finns smutsens och dammråttans idé där? Finns idéer för olika relationer där? och idéer för relationer mellan relationer etc.?

Bara filosofen i grottliknelsen lyckas ta sig ur grottans illusion... I Staten är filosofer bäst lämpade att styra... Något att tänka på.

Hur rent är förnuftet? fantasin? känslan? minnet? Vet vi var gränserna går mellan dessa mentala processer? Och är de rent mentala? Kan förnuft skiljas från känsla, fantasi, minne? Människan är så mycket mer än ett rent förnuft. Hon är av kött och blod. Hon äter skiter och sover, älskar och arbetar...

Och vad skulle det vara för prenatal tillvaro i idévärlden? Dödens trist...

En idévärld som bara vissa utvalda filosofer kan få ett hum om och mena sig komma i kontakt med kan varken bevisas eller motbevisas men Occham skär definitivt bort den.

/Algotezza

[akiino]

Tack för era kloka svar! Har ni möjligen någon aning om hur terrorism definieras med hjälp av Platons syn på verkligheten? Terrorister anser ju att deras gärningar är de rätta, medan vi andra "vet" att det de gör är totalfel. Har de då skådat "godhetens idé" men helt enkelt tolkat den fel?

[freddemalte]

Tack för era kloka svar! Har ni möjligen någon aning om hur terrorism definieras med hjälp av Platons syn på verkligheten? Terrorister anser ju att deras gärningar är de rätta, medan vi andra "vet" att det de gör är totalfel. Har de då skådat "godhetens idé" men helt enkelt tolkat den fel?

Hej akiino

Lurig fråga, ty bedömer man en handlings värde utifrån dess konsekvenser eller utifrån intentionen hos personens om utför dem? I rättsväsendet brukar man ju t ex tala om uppsåt och motiv, just som en faktor i bedömningen av hur klandervärd en handling är. Om jag t ex kör i 100 kr/t på en 70-väg, kan man då mildra straffet med hänvisning till förmildrande omständigheter - t ex att jag var på väg till sjukhuset med min dotter. Även vid grövre brott brukar denna faktor baksas in, så som om gärningsmannen hade uppsåt att döda eller råkade göra det av missta eller oförstånd etc.

Så frågan är nu här om en terroristhandling är ond/god i kraft av vad den leder till? Och i så fall vad den leder till kortsiktet respektive långsiktigt? Eller ska vi bedöma ondhet/godhet utifrån terroristens uppsåt och mål?

Näst fråga blir då (när vi väl har avgjort detta), hur det vi kommit fram till förhåller sig till Platons tankar om idé-världen? Så som jag har förstått detta är godhetens idé enligt Platon den ultimata och perfekta formen av godhet, vilken vi enbart kan se eller erfara olika grader av i våra liv men aldrig se eller förstå i sin renaste form. Så svaret torde ju då bli att vi inte heller är kapabla att avgöra saken i kraft av att vi inte kan se eller förstå godhetens idé. Vi får helt enkelt famla i blindo på denna punkt och dra våra egna slutsatser utifrån den information, kunskap, känsla och intellektuella kapacitet som vi har - vilket är det vi gör när vi lever våra liv tillsammans här på Jorden.

Obs. Detta var enbart min gissning, ty jag har inte läst Platons texter i sin helhet. Om någon har andra synpunkter eller torkningar är det mycket välkommet.

Hälsar Fredrik

[Anders]

Såg Platons Idelära som ett viktigt steg mot den förståelse vi senare har fått genom Origin of species, kunskap om DNA osv. Det är jävligt konstig att en häst föder en häst, onekligen.

Kort sagt, ett bra exempel på Metafysik då den är som bäst. Önskar bara att typ Marxismen kunde ha hanterats liknande. Bra "tidigt" tänkande, som dock är bara det.

Men för att svara på frågan så tycker jag nog dock till slut att Ideläran (det jag har läst om den) har spelat ut sin roll, förutom som ett allmänt synsätt, grottliknelsen håller fortfarande. Förstår man så förstår man.

[Algotezza]

Såg Platons Idelära som ett viktigt steg mot den förståelse vi senare har fått genom Origin of species, kunskap om DNA osv. Det är jävligt konstig att en häst föder en häst, onekligen.

Kort sagt, ett bra exempel på Metafysik då den är som bäst. Önskar bara att typ Marxismen kunde ha hanterats liknande. Bra "tidigt" tänkande, som dock är bara det.

Men för att svara på frågan så tycker jag nog dock till slut att Ideläran (det jag har läst om den) har spelat ut sin roll, förutom som ett allmänt synsätt, grottliknelsen håller fortfarande. Förstår man så förstår man.

Vi laborerar fortfarande med idéer, koncept, i våra kognitiva processer men dessa är föränderliga och inte eviga. Frågan är om de kan representeras utan användande av ord och att vi har ett ordlöst konceptuellt tänkande också. Tangerar här en annan tråd, oim frågan om vi kan tänka utan ord. Peter Gärdenfors menar att det är det vi gör men ord funkar som stenar över ett träsk - lättare ta sig fram på tankens vägar då, från sten till sten utan att sjunka ned i dyn.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Ideläran/grottteorin har gett mig mycket. Tex tanken om världen. En hund upplever världen på sitt sätt, apan på sitt sätt, människan på sitt sätt. En" överintelligent reptil" på sitt sätt. Världen är relativ. " världen består inte av ting utan av sakförhållanden" var väl Wittgenstein som skrev detta. Sakförhållandena är samband mellan sinnen(ögon, öron och känslor). Detta är en snål och givande definition.

[Joakim Grundh]

Glöm inte yran, insikten, det heliga, de Elyseiska fälten!

Platons idélära finns omnämnd hos Kant och det sägs i anslutning att kanske inte författaren av en idé är den som bäst uttrycker den.

Vi kanske skall tänka på det och fråga oss vad som kunde vara meningen med en sådan modell, eller teori, som Platon föreslog.

[Joakim Grundh]

En idévärld som bara vissa utvalda filosofer kan få ett hum om och mena sig komma i kontakt med kan varken bevisas eller motbevisas men Occham skär definitivt bort den.

Det hör prästerna till. Filosoferna, så länge de är filosofer enligt i annan tråd given definition, kommer just bevisa, eller visa, hur man får detta hum. De andra kallas mystiker, och har fått bra mycket mer på benen sen neuropsykologin/neurofysiologin.

Hegel är bra där. Påtalar filosofi som diskus, som ett pågående samtal. Vilket samtal du tar del av är del av vad du redan tagit del av. Helt plötsligt finns materiell bas, och temporal nödvändighet, hos moralen. Den bästa förankringen enligt mig.