Mönster

[förstår mig själv]

Om man betraktar en händelse så kan man ange händelsen genom att registrera delar. Man kan tex beskriva ett material som tex atomer, dess temperatur,hårdhet osv föremålet är allt detta. Ja den Defineras av dina delar, summan av delarna. Detta gäller för alla föremål från minsta atom/kvark osv till allt/universum. När vi tänker oss detta så tänker vi oss det i rummets dimensioner men man bör tänka sig att summan av verkningarna i alla dimensioner är=händelsen. En händelse förstås genom formeln 1/x där y värdet är vår "kunskap" om händelsen och x värdet är antalet olika observationer i samma dimension.
Ok detta med mönster då. Vad är ett mönster. Mönster är när man ser ett samband mellan delar av händelser. Vi säger bara som ett ex att alla människor andas ut exakt samtidigt en gång vart hundrade år. Detta är förståss orimligt att tro men som exempel. Människor kommer göra detta (omedvetna om sambandet) de gör något annat samtidigt, diskar,knullar osv. Människor orsakar alltså många verkningar och kan som en del ge upphov till mönster. Om vi tar tex en myra så har den bildat ett strukturerat och funktionellt samhälle. Detta är resultatet av myrornas "samarbete" myran är så klart omedveten om mönstret som uppstår

[SigurdV]

Om man betraktar en händelse så kan man ange händelsen genom att registrera delar. Man kan tex beskriva ett material som tex atomer, dess temperatur,hårdhet osv föremålet är allt detta. Ja den Defineras av dina delar, summan av delarna. Detta gäller för alla föremål från minsta atom/kvark osv till allt/universum.

Välkommen till mina ämnesområden
Om jag får utvidga din tanke så menar du att alla objekt är bestämda genom sitt innehåll.
Det är den allmänna meningen. En liten minoritet försöker hävda det omvända att det finns något oändligt och varje objekt existerar därför att det är en del av helheten.Som vanligt försöker milde sigurdV mäkla fred mellan stridande parter och har lagt fram följande teori:

Alla objekt definieras av både sitt inre och sitt yttre sammanhang!

Som vanligt följer alla den "fängslande" striden på arenan och ignorerar mannen på åskådarläktaren med sitt obegripliga plakat ...

[förstår mig själv]

Nja inte riktigt. Tror inte man ska anta olika avsikter utan mer gå på registreringar. En händelse Defineras genom sina verkningar. Amplituden på mätaren typ.

[SigurdV]

Nja inte riktigt. Tror inte man ska anta olika avsikter utan mer gå på registreringar. En händelse Defineras genom sina verkningar. Amplituden på mätaren typ.

En händelse KONSTATERAS genom sina verkningar ... men om du slår mig på käften menar du väl inte att DU är ett slag på min käft? Så händelser definieras inte genom sina verkningar... de måste redan finnas för att kunna ha verkningar.

Men vet du...det finns händelser och det finns handlingar ... det finns olika saker... och jag ger dem alla ett gemensamt namn: OBJEKT.
Om vi kan tänka på det så är det ett objekt!
Förstår du hur jag använder orden här?
Har du något bättre ord?
Som vi kan använda i stället om vi ska prata med varandra om verklighet och existens?

Jag tycker du börjar bli vuxen som tänkare ...se till exempel det här:
"man bör tänka sig att summan av verkningarna i alla dimensioner är=händelsen. En händelse förstås genom formeln 1/x där y värdet är vår "kunskap" om händelsen och x värdet är antalet olika observationer i samma dimension."

Tanken att en händelse är summan av sina verkningar är provocerande intressant...
Jag undrar just nu vilka filosofer som anslutit sig till eller åtminstone beaktat din åsikt...Kanske ett fall för Pilatus?
Den förste som dyker upp i min tanke är Leibniz... har du tittat på hans Monadologi?

[förstår mig själv]

Tack Sigurd. Jag kallar allt G vår uppfattning och tolkning av G=G'. Delar av G=g. Vår förståelse av g=g'. G är alltså "hela universum",g är en del av G. Tex ett ljud,en visare på klockan, månen gå ner. Ja exakt allt som sker förutom G. G är allt. Det är g' som är vår värld. g' är vår tolkning av g. Detta blir en funktion g' är en funktion av g. Dvs g'(g). Vad är då g, ja det vet vi ju inte. Dock vet vi att g' är en funktion av dels g(det verkliga,det rätta) och av oss själva. I och med detta vet vi att något objektivt verkligt existerar. Vi ser att g'närmar sig g om de faktorer i funktionen närmar sig 1. Då är g'=g. Våra idéer följer grovt sett 1/x. X är antalet observationer. Detta innebär att g=1+1/x+(egenpotential/personliga egenskaper). Dvs vore vi Gud skulle personliga egenskaper=0. Dock skulle inte ens Gud ha oändligt med erfarenheter.
Jag snöade in sorry men denna modell gillar jag. Den verkar stämma.
När det gäller mönster, hur upptäcker man dem? Ja genom att leta efter verkningarna! Vi säger att vi har teorin " meningen med livet är att överleva och fortplanta sig,dvs ungefär=må bra). Ja då måste vi titta efter. Då ser vi ju att så här rör vi oss. Dvs vill, gör osv. Dock noterar man att de flesta inte har någon aning om detta. De kanske tror på fri vilja, ja de följer inte medvetet teorin men ändå gör de det. De bildar alltså ett mönster ett resultat de är omedvetna om precis som myrorna. För övrigt följer alla djur denna teori. Samtidigt gör de/uppnår de annat. En handling leder alltså till fler resultat. I dagens samhälle förblindar man sig och ser bara ett resultat och missar andra. Om man ser andra resultat/verkningar så kan man se bättre och förstå naturen annorlunda. Tex kan föremål följa de klassiska naturlagarna och samtidigt följa andra (=lagar) tex mönsterbildning.

[SigurdV]

Tack Sigurd. Jag kallar allt G vår uppfattning och tolkning av G=G'. Delar av G=g. Vår förståelse av g=g'. G är alltså "hela universum",g är en del av G. Tex ett ljud,en visare på klockan, månen gå ner. Ja exakt allt som sker förutom G. G är allt. Det är g' som är vår värld. g' är vår tolkning av g. Detta blir en funktion g' är en funktion av g. Dvs g'(g). Vad är då g, ja det vet vi ju inte. Dock vet vi att g' är en funktion av dels g(det verkliga,det rätta) och av oss själva. I och med detta vet vi att något objektivt verkligt existerar. Vi ser att g'närmar sig g om de faktorer i funktionen närmar sig 1. Då är g'=g. Våra idéer följer grovt sett 1/x. X är antalet observationer. Detta innebär att g=1+1/x+(egenpotential/personliga egenskaper). Dvs vore vi Gud skulle personliga egenskaper=0. Dock skulle inte ens Gud ha oändligt med erfarenheter.
Jag snöade in sorry men denna modell gillar jag. Den verkar stämma.

Snöa in så mycket du vill... begriper jag inte så frågar jag eller uppskjuter.
Terminologin kommer visst från Illusionen som jag respekterar som tänkare...det är bra att du adopterar den! Jag tror att han och jag kommer att förstå varandra så småningom det är till exempel intressant att fundera om inte hans "maskeringsprincip" har med mina semantiska funderingar att göra. Nåväl min tolkning och förståelse av I får vänta tills mitt undermedvetna behagar upplysa mig om hur det ligger till.

Du säger: "Dock vet vi att g' är en funktion av dels g(det verkliga,det rätta) och av oss själva. I och med detta vet vi att något objektivt verkligt existerar."

Något översatt: Att vår förståelse av verkligheten är en funktion av det verkliga och oss själva och därför vet vi att något objektivt verkligt existerar.

Jag vill INTE börja i G eller någonstans längs vägen från G till mig själv. Jag säger INTE att vägen till G inte finns ...jag säger bara att jag börjar här och nu!
Hela tiden! Om och om igen! JAG ÄR HÄR! Du är där! Allt är dels var ,och vad, det är och vart det tar vägen och blir.Terminologin jag använder är:
1 x=x (statisk existens)
2 x="x" (dynamisk existens)
Och om x satisfierar båda ekvationerna är x verklig!

[förstår mig själv]

Om vi tex ser något rött så sker reaktioner i hjärnan samtidigt som vi förnimmer "rött". Rött är en färg ofta en egenskap hos ett föremål. Hur förstår vi det. Rött=rött. Vi vet det senaste hundra åren att rött=en viss våglängd på ljuset och att det beror av en egenskap hos föremålet. Dvs vi antar att något verkligt g existerar med egenskapen som ger det röda. rött är g' färgen "skapas" i vår hjärna. Hur en varelse förnimmer ljus av den våglängden är säkert väldigt olika. Rent teoretiskt kunde vi ju bilda oändligt med färger men det kan vi inte. Föreställ er en färg som inte finns.Det är omöjligt. (då överlever och fortplantar oss sämre,och därför kan vi inte. På detta sätt fungerar vi hela tiden. Vår (fantasi") är starkt begränsad av det faktum att vi måste överleva och fortplanta oss.
Sigurd ja just så det "verkliga" är en funktion av oss själva(däri ligger tex iq) och erfarenheter.
Modellen vi använder är ju att något verkligt existerar. Detta bygger vi upp våra kunskaper med.(axiom). Och allt sker i förenlighet med detta. Antar vi tex att ett träd är verkligt så förväntar vi oss att allt annat ska förhålla sig till trädet som om detta var verkligt. Dvs människor och djur går inte in och dör på trädet. Trädet är ett g, en händelse alltså som leder till vissa rörelser hos annat.

[förstår mig själv]

Händelser g är olika och ger olika verkningar. En sten tex som faller mot jorden,dess hastighet kan beskrivas väl. En människokropp eller tex en myras rörelser i naturen är lite svårare att förstå. Visst kan vi nå längre, använda superkraftiga datorer. Att i ögats dimension beskriva vad som sker. Vi har ju konstaterat att myrorna(utan att de förstår) bygger upp strukturer som kan förstås på annat sätt. På samma sätt gör vi. När vi lever uppnår vi olika mål,presterar ett resultat. Tex arbete, leva, andas, lagom varm, pengar, dricker osv. Här ser vi vissa verkningar av vad vi gör. På samma sätt som myrorna kommer vi bilda andra mönster som vi inte är medvetna om. När man börjar förstå sig själv ser man fler mönster, mönstret i sig är en naturlagen den följer logiken på samma sätt som iq test. Så fort man sett sambandet så blir det ju en lag. Hur ser vi och förstår vilka verkningar det vi gör har?. Ja vi noterar. Det räcker inte med att ta in allt för hjärnan kan inte behandla all information utan det måste ske en selektion. Hjärnan bildar teorier och då kommer man att urskilja det som sker enligt teori. Glöm inte att det finns inga dåliga teorier. Har ni en teori och noterar,följer upp och den verkar stämma så är den riktig. Spelar ingen roll hur konstig den är. Vi kan ha en kropp och denna består av atomer som förhåller sig till varandra efter en naturlagen. De i sin tur bildar rörelser och molekyler som följer de kemiska lagarna. Dessa bygger upp celler. Cellerna bygger upp kropp och tex tankar. Kroppen mår bra/överlever och fortplantar sig. På detta sätt ser man att beroende på vilka delar man betraktar bildar de mönster. På samma sätt bildar kvarkar osv(kvantteori) mönster. Förstår man sig själv kan man se fler mönster/samband/teori.

[förstår mig själv]

De finns jättemånga mönster som vi inte ser, delvis beror det på att vi har vår verklighetsuppfattning. Vi har vår fysik, och naturvetenskap. Vi vill förklara det som sker med dessa teorier. Känslorna hindrar oss att finna bättre teorier. Känslorna hindrar.

[SigurdV]

Om vi tex ser något rött så sker reaktioner i hjärnan samtidigt som vi förnimmer "rött". Rött är en färg ofta en egenskap hos ett föremål. Hur förstår vi det. Rött=rött. Vi vet det senaste hundra åren att rött=en viss våglängd på ljuset och att det beror av en egenskap hos föremålet. Dvs vi antar att något verkligt g existerar med egenskapen som ger det röda. rött är g' färgen "skapas" i vår hjärna. Hur en varelse förnimmer ljus av den våglängden är säkert väldigt olika. Rent teoretiskt kunde vi ju bilda oändligt med färger men det kan vi inte. Föreställ er en färg som inte finns.Det är omöjligt.

Hume ger möjligen ett exempel på det du anser vara omöjligt. När du rusar iväg ut på grönbetet...= den yttre verkligheten... missar du detaljer i ladugården
"TOV" alltså teorin om verkligheten är en konstruktion av förståndet det enda verkliga vi upplever direkt är oss själva resten är sådant vi förstår att det finns. Enkelt uttryckt: Vi tolkar våra sinnesintryck. Och vi uttrycker vår tolkning med språket och vi gör det ibland så korkat att orden inte stämmer överens med verkligheten! Här ovan verkar det som om du säger att "rött" är en egenskap hos föremål... nej icke så! Det röda är en egenskap hos dig som aktiveras när en viss våglängd träffar ögat. Man skiljer mellan primära och sekundära kvaliteter. Puh! Hur definierar du föremål? Är processer föremål eller inte?
Har du verkligen tänkt igenom din verklighetsuppfattning eller tror du bara som alla andra tror? Ditt obekymrade sätt att använda språket tyder på det senare.

[förstår mig själv]

Jag håller med dig. Ska förklara. Teorier bildar g' dvs en ide som skiljer sig från g. Teorier säger det de säger. Verkligheten är en fantasi. Sedan har vi 2 idéer, psolipsismen eller den Idee som jag förespråkar. Vi bör anamma den iden som ger mest förklarar bäst. Både psolipsismen och idéen om något "annats" existens är förenlig med min verklighetsuppfattning. Dock så har min Idee uppstått på ett sätt som inte stämmer överinseende. Vi bildar ju teorier. Om vi tex ser ett träd.(en händelse g') så antar vi att nästa gång vi ser något liknande att det är lika och uppför sig lika, det gäller ju alla egenskaper. Om vi tex ser en människa så bör vi tro att den liknar oss i det väsentliga. Om vi anser att vi existerar bör vi även anse att den andre existerar. Förnuftet fungerar ju så och det finns ingen anledning att frångå.

[SigurdV]

Jag håller med dig. Ska förklara. Teorier bildar g' dvs en ide som skiljer sig från g. Teorier säger det de säger. Verkligheten är en fantasi. Sedan har vi 2 idéer, psolipsismen eller den Idee som jag förespråkar. Vi bör anamma den iden som ger mest förklarar bäst. Både psolipsismen och idéen om något "annats" existens är förenlig med min verklighetsuppfattning. Dock så har min Idee uppstått på ett sätt som inte stämmer överinseende. Vi bildar ju teorier. Om vi tex ser ett träd.(en händelse g') så antar vi att nästa gång vi ser något liknande att det är lika och uppför sig lika, det gäller ju alla egenskaper. Om vi tex ser en människa så bör vi tro att den liknar oss i det väsentliga. Om vi anser att vi existerar bör vi även anse att den andre existerar. Förnuftet fungerar ju så och det finns ingen anledning att frångå.

Hittar inget mer att anmärka på än att solipsism inte stavas med "p".
Låt oss då titta på två vågor som kontinuerligt genereras av två generatorer och som utsläcker varandra. Såna experiment görs i labb. Nu utsläcks nog inte alla delar av vågorna men jag ställer frågan om de utsläckta delarna. Finns de eller finns de inte? Stänger vi av den ena generatorn visar sig hela den andra vågen...sätter vi på generatorn så försvinner den. Eftersom generatorerna hela tiden producerar sina vågor borde de försvunna vågorna finnas i labbet...men HUR?
Är det rätt att säga att två icke existerande objekt existerar i labbet?

[Pilatus]

Vi bildar ju teorier. Om vi tex ser ett träd.(en händelse g') så antar vi att nästa gång vi ser något liknande att det är lika och uppför sig lika, det gäller ju alla egenskaper.

En teori avser att förklara varför något händer. Att till exempel konstatera att solen går upp varje morgon är inte en teori. Det förklarar inte speciellt mycket. Om du ser ett träd som du föreställer dig som en händelse g', så händer inte speciellt mycket. Och ingen teori bildas. Du kan vara helt förvissad om det, inte minsta teori!

[SigurdV]

Vi bildar ju teorier. Om vi tex ser ett träd.(en händelse g') så antar vi att nästa gång vi ser något liknande att det är lika och uppför sig lika, det gäller ju alla egenskaper.

En teori avser att förklara varför något händer. Att till exempel konstatera att solen går upp varje morgon är inte en teori. Det förklarar inte speciellt mycket. Om du ser ett träd som du föreställer dig som en händelse g', så händer inte speciellt mycket. Och ingen teori bildas. Du kan vara helt förvissad om det, inte minsta teori!

Jag tror han menar att träd bär sig åt på ett visst sätt suger vatten genom rötter å sånt och att den "teorin" är applicerbar på alla träd.
Han menar att alla träd är "trädiga".

[Pilatus]

Jag tror han menar att träd bär sig åt på ett visst sätt suger vatten genom rötter å sånt och att den "teorin" är applicerbar på alla träd.
Han menar att alla träd är "trädiga".

Jag beundrar ditt elastiska omdöme att tolka en händelse g' som en teori. Växternas kapillaritet hade varit en intressant teori. Det finns många teorier. Jag har en enkel teori om att det vore sunt att spola g'.