Blir det det man vill.

[förstår mig själv]

Jag vaknade på natten och fick för mig att gå ut med hundarna. Det var förra sommaren. Det var tyst och skönt i staden och jag satte mig på en höjd och drack en öl. Efter ett tag kommer en människa fram och vi började prata. Detta ledde till vänskap och till personlig utveckling för oss båda. Detta som uppstod viste jag ju inte när jag gick ut. Det var ju av annan orsak jag gick ut.
När myran bygger sin stack är det inte för att bygga ett samhälle. Men ändå kan vi se att myran gör det. Vi skulle kunna säga att orsaken till att myran bär sitt barr är att bygga sitt samhälle.
Kan vi (eller någon "överintelligent") varelse säga att orsaken till att jag gick ut den kvällen var att jag skulle träffa en vän som skulle komma att betyda mycket för mig?
Defackto var det detta som skedde. Jag tror inte på slumpen utan det som sker sker och kan bara ske på ett sätt. Det som följer av det som sker är ju det som uppstår. Når vi våra mål utan att veta om det?
Anta att det finns någon människa som är viktig för en annan människa och vise versa. Vore det då inte bra om det fanns en "mekanism" som förde dessa samman? Det vore ju bra rent evolutionärt. Fåglar hittar rätt, hundar hittar. Hittar människor som är viktiga för varandra.
Jag har insett att så här är det. När man är öppen och redo för information kommer den att levereras.

[Zokrates]

Jag har aldrig känt mig beroende av att skapa vänskapsband, jag umgås med de jag träffar för stunden,
ringer inte upp, hör aldrig av mig, bjuder aldrig hem folk, tackar nej till inviter, träffar syskon enbart
efter tjat och övertalning, har och kommer förmodligen alltid att leva som en ensamvarg.
För tillfället har jag noll personlig kontakt med resten av mänskligheten förutom syskonen,
vore det inte för fas 3 skiten så skulle jag inte ens gå utanför dörren förutom att handla 4 ggr i mån.

[förstår mig själv]

Jag har nog varit lik dig förut. Nu är jag annorlunda. Om man mår bra i någon annans sällskap är man viktiga för varandra.

[SigurdV]

Jag har aldrig känt mig beroende av att skapa vänskapsband, jag umgås med de jag träffar för stunden,
ringer inte upp, hör aldrig av mig, bjuder aldrig hem folk, tackar nej till inviter, träffar syskon enbart
efter tjat och övertalning, har och kommer förmodligen alltid att leva som en ensamvarg.
För tillfället har jag noll personlig kontakt med resten av mänskligheten förutom syskonen,
vore det inte för fas 3 skiten så skulle jag inte ens gå utanför dörren förutom att handla 4 ggr i mån.

Hur får DU tiden att gå då?
Har du aldrig tråkigt?