Analogislut/Analogibevis

[Algotezza]

Hur hållbara är analogislut/analogibevis? Är de inte snarare en pedagogisk metod för att åskådliggöra sina tankegångar än logiska bevis? Man får ofta en aha-känsla av dem - men är dessa s.k. bevis att lita på?

Det kan gälla allt från att definiera olika grupper i samhället som man ogillar som "cancer i samhällskroppen" till att påstå att eftersom ett par skor har en skapare måste det finnas en skapare av det vi ser i naturen.

[Väderkvarn]

Det där är ungefär som att säga att bara för att det första ägget i facket är ruttet så är alla ägg i facket ruttna.
Eller låt säga du har en vickning, du tänker bjuda på chips, estrella löksmak, du öppnar påsen och provsmakar, chipset du tar smakar bra.
Då har du gjort ett analogislut. Men tänk om det var ett dåligt analogislut. Tänk om du råkade ta det enda chipset som smakade bra.
För att ta reda på om så är fallet så måste du prova alla chips i påsen. Dilemmat är då att du inte kommer ha något att bjuda på.
Du får alltså göra ett analogislut och chansa.

[Algotezza]

Det där är ungefär som att säga att bara för att det första ägget i facket är ruttet så är alla ägg i facket ruttna.
Eller låt säga du har en vickning, du tänker bjuda på chips, estrella löksmak, du öppnar påsen och provsmakar, chipset du tar smakar bra.
Då har du gjort ett analogislut. Men tänk om det var ett dåligt analogislut. Tänk om du råkade ta det enda chipset som smakade bra.
För att ta reda på om så är fallet så måste du prova alla chips i påsen. Dilemmat är då att du inte kommer ha något att bjuda på.
Du får alltså göra ett analogislut och chansa.

Det är viss skillnad på sannolikhetsbevis och analogislut. Ditt exempel handlar mer om att generalisera utifrån en tvivelaktig empirisk bas. Ett svagt induktionsbevis.

Analogislut handlar snarare om att dra slutsatser utifrån analogier- likheter som man menar finns mellan två företeelser. Som i mitt exempel: likhet mellan ett land och en kropp och att båda kan ha något som tär på dem. Sjukdomsanalogier är oerhört vanliga. Eller: kallar vi en sko skapad och en fågel skapad måste båda ha en skapare. Och om vi menar att skotillverkaren gjort en sko som funkar och därmed är intelligent - och om fågeln funkar måste även dess skapare vara intelligent.

[Väderkvarn]

aha tänkte att chipsen liknade varandra
får tänka om

[Algotezza]

aha tänkte att chipsen liknade varandra

Ja, så kan man ju säja förstås...

[Väderkvarn]

Nu har jag det.
Eftersom våra ögon kollar i riktning framåt så är vi rovdjur eftersom de djur som kollar framåt äter andra som typ lejon hund katt.
Bytesdjur kollar åt sidorna.
Har jag gjort ett analogislut nu då?

[Algotezza]

Nu har jag det.
Eftersom våra ögon kollar i riktning framåt så är vi rovdjur eftersom de djur som kollar framåt äter andra som typ lejon hund katt.
Bytesdjur kollar åt sidorna.
Har jag gjort ett analogislut nu då?

Jo, det kan man säga. Man utgår från en likhet, ögonens placering, mellan två levande varelser och menar att finns det en likhet på ett område finns det även på andra, båda sorterna rovdjur.

[Väderkvarn]

Hur hållbara är analogislut/analogibevis? Är de inte snarare en pedagogisk metod för att åskådliggöra sina tankegångar än logiska bevis? Man får ofta en aha-känsla av dem - men är dessa s.k. bevis att lita på?

Det kan gälla allt från att definiera olika grupper i samhället som man ogillar som "cancer i samhällskroppen" till att påstå att eftersom ett par skor har en skapare måste det finnas en skapare av det vi ser i naturen.

Jag tror det går att göra bra och dåliga analogislut ungefär som det finns bra och dåliga liknelser.

När någon säger "vara som hund och katt" och där med menar att man är osams tycker jag de använder en dålig liknelse.
Jag har haft katt och hund. De kom bättre överens än vad hunden kom överens med andra hundar.

[klorofyll]

Hur hållbara är analogislut/analogibevis? Är de inte snarare en pedagogisk metod för att åskådliggöra sina tankegångar än logiska bevis? Man får ofta en aha-känsla av dem - men är dessa s.k. bevis att lita på?

Det kan gälla allt från att definiera olika grupper i samhället som man ogillar som "cancer i samhällskroppen" till att påstå att eftersom ett par skor har en skapare måste det finnas en skapare av det vi ser i naturen.

Är de inte egentligen de enda sanna bevisen? Allt bygger väl på axiom och av dem skapade konstruktioner, och om vi ska kunna bevisa något i naturen så måste vi väl jämföra naturen med dessa konstruktioner. Sedan kan ju vissa konstruktioner passa sämre i olika sammanhang, men det finns ju alltid människor som försöker bevisa sådant som inte är sant.

[reflex]

Hur hållbara är analogislut/analogibevis? Är de inte snarare en pedagogisk metod för att åskådliggöra sina tankegångar än logiska bevis? Man får ofta en aha-känsla av dem - men är dessa s.k. bevis att lita på?

Det kan gälla allt från att definiera olika grupper i samhället som man ogillar som "cancer i samhällskroppen" till att påstå att eftersom ett par skor har en skapare måste det finnas en skapare av det vi ser i naturen.

Intressant frågeställning. Analogibevis tycker jag påminner om illusionistens trick för att lura oss. Genom att framkalla känslan av igenkänning och likhet skapas en illusion av bevis. Allt måste emellertid vägas mot sannolikheten, där "alla" aspekter tas med. Då faller analogibeviset ihop som ett korthus. I vardagslag är analogibevis det vi använder som ett slags, steg ett. När vi däremot får tid och möjlighet att bevisvärdera och sannolikhetsbedöma är bevisvärdet på analogibevis lågt.

[Algotezza]

Hur hållbara är analogislut/analogibevis? Är de inte snarare en pedagogisk metod för att åskådliggöra sina tankegångar än logiska bevis? Man får ofta en aha-känsla av dem - men är dessa s.k. bevis att lita på?

Det kan gälla allt från att definiera olika grupper i samhället som man ogillar som "cancer i samhällskroppen" till att påstå att eftersom ett par skor har en skapare måste det finnas en skapare av det vi ser i naturen.

Intressant frågeställning. Analogibevis tycker jag påminner om illusionistens trick för att lura oss. Genom att framkalla känslan av igenkänning och likhet skapas en illusion av bevis. Allt måste emellertid vägas mot sannolikheten, där "alla" aspekter tas med. Då faller analogibeviset ihop som ett korthus. I vardagslag är analogibevis det vi använder som ett slags, steg ett. När vi däremot får tid och möjlighet att bevisvärdera och sannolikhetsbedöma är bevisvärdet på analogibevis lågt.

Det håller jag med om. Det ter sig trovärdigt men är det sällan om man synar det i sömmarna. Tror man ska vara skeptisk när sådana dyker upp. Men visst, en del av det vi påstår kanske inte kan "bevisas" på något annat sätt, då inte bara inom religion utan även inom humaniora, språkvetenskaperna och samhällsvetenskaperna. Dock duger väl knappas analogibevis alls inom naturvetenskaperna...

[reflex]

Att jämföra ett par skor med en fågel visar tydligt svagheten med analogibevis.
Om man istället jämför människan med andra levande varelser så finns det där en betydligt bättre överensstämmelse.
Vi ingår i samma evolutionskedja och har mycket av arvsmassan gemensam. Därför är det sannolikt att vi även delar de lagar som styr livet på jorden. Om vi hävdar att vi till en del kommer att återfödas till nya individer så måste detta gälla även andra levande varelser. Älgar, kor, hästar och andra djur. Kanske också maskar, fiskar, myror eller till och med encelliga djur som plankton, bakterier eller virus.
För att det ska bli rimligt frestas vi dra en gräns någonstans. Martinus har löst detta dilemma genom sina olika "riken" som reinkarnationen har att genomleva.
För min del tycker jag att det stupar på frågan: Vad skulle det vara bra för?
Samtidigt överensstämmer inte hans ideer med den verklighet som vi med vetenskapens hjälp börjar skönja omkring oss.

[Algotezza]

Tack för givande svar!

Deduktion. korrekt utförd, är ju bindande. Men samtidigt innebär den ju mest bara en utredning av premissernas informationspotential - man tar reda på vad premisserna ytterst innebär. Raka motsatsen till analogislut - som är mer belysande men på intet sätt bindande. Men kan ge en aha-upplevelse.

Induktion bygger på empiri och sannolikheter. Kanske den slutledningsvariant som är mest användbar i våra vardagsliv.

[Antic]

Att jämföra ett par skor med en fågel visar tydligt svagheten med analogibevis.
Om man istället jämför människan med andra levande varelser så finns det där en betydligt bättre överensstämmelse.
Vi ingår i samma evolutionskedja och har mycket av arvsmassan gemensam. Därför är det sannolikt att vi även delar de lagar som styr livet på jorden. Om vi hävdar att vi till en del kommer att återfödas till nya individer så måste detta gälla även andra levande varelser. Älgar, kor, hästar och andra djur. Kanske också maskar, fiskar, myror eller till och med encelliga djur som plankton, bakterier eller virus.
För att det ska bli rimligt frestas vi dra en gräns någonstans. Martinus har löst detta dilemma genom sina olika "riken" som reinkarnationen har att genomleva.
För min del tycker jag att det stupar på frågan: Vad skulle det vara bra för?
Samtidigt överensstämmer inte hans ideer med den verklighet som vi med vetenskapens hjälp börjar skönja omkring oss.

Om du tänker lite logiskt?

Allt du känner till om universum, till och med rummet, existerar bara i "upplevelsen av universum". Dvs någon måste uppleva universum för att något som vi känner till skall finnas.

En evolution utan sinnen som kan skapa "upplevelsen av universum". Hur skulle den gått till? Inte ens rummet finns kvar utan upplevelsen. Och berättar du om en evolution du tror har pågått så berättar du om den från upplevelsen innan det ens skulle funnits någon.

Nästa fråga, hur skulle sinnen kunnat kommit till som kan skapa upplevelsen av universum? I så fall av vad? (fråga dig då vad som finns kvar i universum utan upplevelsen)

*Viskar svar på fråga 2*

Ja, händelser och tid (likriktare) existerar i universum utanför upplevelsen, men dessa två är också helt beroende av "upplevelsen av universum" om det så bara är ett enda medvetande som upplever då upplevelsen skapar en framtvingad konsekvens som även genereras utanför upplevelsen.

Utan minst ett medvetande som kan uppleva existerar ingenting längre, inte ens universum.

[Algotezza]

Så länge det funnits materia har det funnits någon form av upplevande. Uppleva-skapa och materia är två sidor av ett och samma, "livssubstansen", "helhetsxistensen" eller vad man ska kalla det. Lite som i Spinozas monistiska dubbelaspektteori. Tänker vi bort den ena aspekten försvinner också den andra. Går det att bevisa? Det beror på vilka premisser man väljer... Är det en logiskt koherent idé