från http://www.tredjetestamentet.se/
Okunnigheten om vårt eget livs mysterium har konsekvenser för såväl oss själva som vår nästa. Den innebär även att det ofta brister med hänsyn till förståelsen av våra medmänniskors sätt att vara, när dessa avviker alltför mycket från vårt eget. Intolerans mellan individer, folkgrupper och nationer vållar konflikter och krig.
Denna formulering ligger väldigt nära vad jag i Tidlös utbildning kallar "partiskhet" som grunden för alla sociala problem, och att ökad kunskap (utbildning) är det främsta botemedlet. Det tredje testamentet erbjuder dock inte, vad jag kan se, en psykologi som förklarar "våra medmänniskors sätt att vara." Istället påstår den att självförståelse leder till förståelse om andra.
“Bakom” vår fysiska organism finns det för våra fysiska sinnen osynliga medvetandet, dvs våra tankar, känslor och föreställningar. Medvetandet styrs av önskningar, begär och vilja. Bakom dessa finns själva livet, vårt eviga oändliga jag.
Detta är den riktiga kärnan bakom all antik visdom, riktig religion, grekisk filosofi, o s v. Jag har inkluderat denna "odödliga" kärna i Tidlös utbildning under kategorin "Tidlösa människan" (det inre vittnet). Det är dock för tidigt i denna analys att bedöma huruvida Martinus verkligen begriper vad detta transcendentala jag handlar om. Han är uppenbarligen del av en tradition (med kristen inramning), och inom denna tradition har det redan förekommit massor av feltolkningar av den ursprungliga innebörden. Vem som helst kan citera traditioner och koncept som detta, men begriper de det?
Det levande i oss är immateriellt, evigt och obegränsat. Det är inte sammansatt av mindre delar som allt skapat, timligt och förgängligt och kan därför inte upplösas eller förgås. Det är odelbart, obegränsat och evigt. Den vita triangeln i toppen symboliserar upphovet till det skapade, vårt innersta jag, det evigt levande inom oss, dvs skaparen.
Det här är på rätt spår. Vårt innersta jag är "tidlösa orsakens avbild" i oss, och "tidlös orsak" är begreppet Tidlös utbildning använder för Skaparen. Den består av tre tidlösa principer, och kan därmed illustreras genom en triangel som i kristendom. Och medan det stämmer att denna triangel inte går att reducera mer, verkar inte Martinus lära förklara de tre tidlösa principerna och varför de är tidlösa, något Tidlös utbildning lägger stor tonvikt på.
Gud och de eviga gudasönerna har samma grundanalys, en evig treenig princip.
Världsalltets myriader av individer i mikro-, mellan- och makrokosmos har alla samma enkla, eviga grundanalys.
Ja, och ja.
De yttre skillnaderna avspeglar blott variationer av livets sex evigt varierande grundformer för upplevelse. Vårt eget makroväsen, jordklotets väg mot kosmiskt medvetande innebär en övergång till det fullkomliga människoriket, Guds rike, på jorden. Vid den tiden kommer det att vara rätten och inte makten som blir avgörande i alla viktiga frågor.
Den gudomliga skapelseplanen utvecklar sig inte bara kärleksfullt, utan också logiskt och planmässigt.
Under utvecklingen från lägre till högre medvetande får vi ideal och föreskrifter, som genialt är anpassade till det aktuella utvecklingssteget.
Okej, här begår han lite av ett feltramp. Hela den nyandliga rörelsens fokus på ett kommande globalt uppvaknande är inte planlagt och är en feltolkning av religiösa skrifters - särskilt kristendomens - idé om paradiset på Jorden. Samma sak med idén att nya liv är till för att vi ska lära oss saker på väg mot ett slutmål. Detta är ett tecken på "evighetsblindhet," ett begrepp som tillämpas i Tidlös utbildning för läror som tror på något slags höjdpunktssyfte i evigheten.
Skapelse kräver kontraster. Där kontrasterna saknas är livet omanifesterat. De mest fundamentala psykiska kontrasterna är behag och obehag. Ur dessa uppstår tankarna om orsakerna till det goda och det onda.
De är nödvändiga komplement till varandra.
Ja.
Livets eviga upplevelse sker som en passage genom sex riken eller medvetandezoner där mörker och ljus växelvis kulminerar och är latent; växtriket (röd färg), djurriket (orange), det riktiga människoriket (gul), visdomsriket (grön), den gudomliga världen (blå) och salighetsriket (indigo). Genom dessa sex zoner äger samtalet, mellan Gud samt de likaså eviga gudasönerna, rum.
Det här låter som en bokstavlig tolkning av psykologiska tillstånd som finns i väldigt många varianter i antika skrifter. Och det ska vara sju medvetandezoner, inte bara sex, alla andra varianter jag sett har sju. Den ursprungliga idén var psykologisk evolution, inte historisk evolution. Detta är inte heller kristen symbolik han använder, han blandar hej vilt från olika traditioner men framställer sig som del i just den kristna traditionen. Hur förklarar han skapelseberättelsen i relation med denna lära? Det här är vad Jesus menade när han sa att, "Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla."
Det krävs många liv av övning för att avveckla själviskheten och överlevnadsinstinkten till det motsatta – ett kärleksfullt och förlåtande sinnelag.
Detta behöver inte kräva flera liv. Det var aldrig den ursprungliga idén. Reinkarnation är psykologiskt växlande mellan olika medvetenhetsattityder och tillstånd som representeras genom arketyper - mytologiska figurer. Om fysisk reinkarnation är på riktigt blir det snarare som att trycka på en reset knapp, börja om från början. Karma är ett österländskt begrepp för orsak-verkan och är mer eller mindre vad vi idag kallar "determinism." Det har inget och hade aldrig något att göra med någon form av övernaturligt straff eller belöning i nästa liv.
Då har vi blivit “färdiga människor som Guds avbild” och invånare i det riktiga människoriket (gul), där allkärleken är daglig praxis.
Här visar han att han inte förstår idén med vårt innersta jag, att enhet med denna observatör (icke-identifiering) ÄR att bli Guds avbild och en färdig människa. Detta väcker allkärlek då det inte längre fokuseras på partiskheten.
Det eviga nuet
... evigt liv och ödeslagen blir sammankopplade i ett kosmiskt utvecklingssammanhang ...
Eviga nuet har inget att göra med en sammankoppling av flera liv. Det syftar helt enkelt på närvaro och ett mål av mållöshet. Insikt om överflöd redan tillgängligt istället för ett sökande efter överflöd.
Det var inte lätt för människorna, på Jesu tid, att förstå tanken om reinkarnation. I Bibeln kan vi t ex läsa om Nikodemus stilla fråga till Jesus: ”Hur kan en människa födas, när hon är gammal?”
Vad Jesus syftade på var inte reinkarnation. Det var "pånyttfödelse" - vilket är det samma som att bli upplyst i kristen jargong.
... parningsaktens kulmination. Under denna salighetsupplevelse är parterna på våglängd med det andliga planets vibrationer. På så sätt skapas kontakt med en individ på det andliga planet, som ödesmässigt passar ihop med föräldrarna. Förälskelsetillståndet lyser upp i mörkrets sfär där kamp och konflikter dominerar och öppnar samtidigt återfödelsens dörr in i denna.
Vet inte var han fått det här ifrån. Låter intressant, men misstänker att det är en feltolkning av vad parningsakten i antika skrifter hänvisar till (att föda nya psykologiska tillstånd/särdrag).
Denna av Kristus förutsagda ’Hjälparen den helige Ande, som Fadern skulle sända’, är alltså en ’livets’ eller ’kunskapens bok’, som skulle manifesteras för mänskligheten.
Nej, 'hjälparen den helige Anden' är det kristna begreppet för rätt förståelse av de symboliska skrifternas riktiga andliga (psykologiska) innebörd. Det är inte någon specifik bok. Visst, en bok kan innehålla och förmedla rätt förståelse, men detta har ännu inte gjorts då 'den helige Anden' fragmenterades för länge sedan. Martinus förståelse är inte rätt förståelse.
”Redan nästa förmiddag kände jag att jag återigen måste meditera. Efter att jag hade satt mig tillrätta i min korgstol, som nu förekom mig vara uppladdad med en form för starkt andligt verkande kraft, band jag en handduk för ögonen och befann mig således i djupt mörker, men i absolut vaket dagsmedvetet tillstånd - med ens var det som om jag såg in i en halvmörk himmel över vilken det rörde sig en mörk skugga som efterlämnade himlen än ljusare. Denna skuggpassage hän över himlen skedde flera gånger och för varje gång blev himlen än mer lysande till dess den utgjorde en bländande ocean av ljus i guldets renaste färg vilket överstrålade allt annat existerande ljus. Det formade sig som tusentals vibrerande lodräta gyllene trådar som uppfyllde rummet totalt. Jag befann mig ensam mitt i detta gudomliga levande ljusvälde men utan att själv framträda i någon som helst synlig form.
Det finns ingen anledning att ha en handuk för ögonen när man mediterar. Han såg inte ens de sju stjärnorna (bara sex av dem tydligen), eller de fyra varelserna, odjuret, hästarna med huvud som lejon, de tre änglarna, de tolv namnen, eller måttstocken av guld... Amatör. Han verkar inte ens begripa att uppenbarelseboken beskriver uppenbarelse och upplysningsprocessen utefter riktig meditation. Detta visar att han inte helt fått äta av det dolda mannat eller funnit den vita stenen som används till varje visdomsgrundbygge.
Dock kan det inte förnekas att han uppnått vaksamhetsmedvetande (nivå 2) och därmed "mannens natur" efter Sokrates terminologi. Min beskrivning av denna nivå:
Nivå 2 representerar en medvetenhet som vi kan kalla för vaksammedvetande
eller möjlighetsmedvetande. Efter att ha blivit renad från kulturen (och
förhoppningsvis inte fallit tillbaka i kulturell hypnos) har individen –
som ett resultat av sin ökade mottaglighet, begrundande och sökande –
förhoppningsvis kommit i kontakt med mycket sanning, ofta i form av
ett riktigt förnuftigt litterärt verk eller personlig vägledare som känner
till verkligheten väl. Här är det möjligt att uppleva känslan av att ha
ett uppdrag, en plikt att undervisa människor i sanning och ”förklara
krig” mot dårar. Detta är en knepig medvetenhetsnivå där individen
lätt kan tro att de blivit fullt upplysta och klarsynta efter att ha kommit
i kontakt med tidlös visdom eller en vis lärare av något slag.
...
En viss evighetsblindhet brukar även finnas kvar
om de inte begrundat tidlöshet tillräckligt ofta eller djupgående.
Tendensen för budbärare, gurus och profeter att enbart nå nivå 2
och inte längre är en av de största anledningarna till att religioner och
andliga rörelser ”missar målet” i sina försök att sprida visdom, acceptans
och kärlek. Det är en form av klumpighet och inkompetens som härrör
från andlig otålighet innan dessa ”budbärare” absorberat och undersökt
sina egna idéer och upptäckter tillräckligt djupgående. ...
Slutsats:
På grund av denna utvärdering måste jag rekommendera Tidlös utbildning framför Martinus Tredje Testamente.
