That special call

[silent mind]

Tänk om flera olika shamaner på samma tidpunkt fick upp svaret att Douglas Adams var den sanne guden, vad skulle du känna då?

Typ:
När han dog så bara gled han in och kickade den gamle ruttne guden av stolen. Nu har han precis fått koll på alla spakarna i gudmobilen och kan skicka ett första meddelande till alla seriösa profeter, shamaner, nåider, trollgummor osv osv.

-Hi this is Douglas Adams, I´m takin´ over. We can all chill out. Have a nice day, be good


Vad skulle du tänka om det stod så i morgontidningen, om det faktiskt stod att ett konstigt meddelande, märkliga visioner blabla osvosv?

Jag skulle nog tänka att visst, schysst, äntligen kan man få tro på en anständig gud. Hallelulja, rent av.
Jag skulle allvarligt överväga att tro på det, definitivt om andra gjorde det.
Om Douglas Adams var gud så skulle han vara en god gud tror jag. Han skulle fixa det, tänker jag

Nå, hur skulle du tänka där?

[Johan Ågren]

Jag skulle inte tro på det föränn jag själv erfarit relevansen av det. Sedan behöver jag inte böja mig för något annat än sanningen, och jag tänker inte böja mig för någon gud så länge jag själv inte har tillkortakommanden gentemot verkligheten. Om det visar sig att jag tidigare trott på osanningar så skulle jag underkasta mig den struktur denna Gud tillhandahåller - om det är en enda strukturen. Jag utgår då ifrån att den enda anledningen till att jag inte skulle gilla den var att jag inte förstod den, DVS jag hade inte en sann verklighetsuppfattning. Om jag ändå har en sann verklighetsuppfattning och inte gillar den struktur denna Gud tillhandahåller så skulle jag försöka upphöra att existera alternativt skapa en alternativ verklighet utifrån min verklighet. Jag skulle dock misstänka att jag inte förstod den struktur guden tillhandahöll, och ägna mig åt studier till det att jag blev upplyst. Om jag inte kan skapa en egen verklighet eller upphöra att existera - på annat sätt än genom osanning - så skulle jag underkasta mig guden (jag skulle inte ha något val).

Johan

[silent mind]

Jag skulle inte tro på det föränn jag själv erfarit relevansen av det."

Men om vi då antar att en massa människor började tala om det för att det debatteras i media, detta corny, märkliga meddelande. Om andra människor i sina inre tankar började teoretiskt överväga om det faktiskt var så. Plus att du/jag känner av att möten mellan människor plötsligt blev lite... skönare, bättre. Någon subtilt kvalitativt "bättre" känsla. Ingen kanske berättar på stan att, "jo, jag tror på Douglas Adams nu", men ett hemligt leende börja dyka upp med en milt sublim harmonisk synkronisitet. "Är det jag som uppfattar, eller är det alla andra som projicerar sin nya ikon? Eller sker det samtidigt?"

Skulle du då erfara relevansen?
Dum fråga kanske.


Jag ska forma om lite också, förtydliga högstafunktionen:

Douglas Adams får tillfälligt symbolisera godheten, en högstafunktion som till sin natur inte är förhandlingsbar, men som en "godhjärtad person" intuitivt skulle kunna känna att , visst, jag kan ha hans ande i tankarna en stund. Känslan är oprovocerat roande snarare än provocerande och oroande.

Douglas Adams texter är i sig inte relevanta, dom skrev han ju i en annan fas av sin existens, man kan således inte vara bokstavstroende. Tur det. Andemeningen tänker jag är en välvillighet, ungefär. En god ikon.

Om jag inte kan skapa mig en egen verklighet...

Men det kan du, lika lätt som nu. Douglas Adams är ju den godhjärtade, han bråkar inte med individers interna världsförklaringar. En högstafunktion har annat för sig och lämnar mest folk ifred. Annars är det bara skit med han, inte godhjärtad. Alla är alltså fortfarande centrum av sitt eget universum, sitt eget liv.

...så skulle jag underkasta mig guden.

Det är således inte en fråga om någon egentlig underkastelse, man behöver inte böja sig för den gode guden. På sin höjd nicka lite, om man känner för det. Däri ligger igenkännandet av den gode guden, han eftersträvar inte villkorslös kärlek för egen del.


Och grundfrågan alltså: En ny god gud ger sig tillkänna, icke med tordön, men med sublima kittlingar.

Jag visar ju här vilka kriterier som gäller om jag skulle tvingas ta ställning.

Kan du fortsätta på den, Johan?


All in good spirits

//Matte

[M]

Tänk om flera olika shamaner på samma tidpunkt fick upp svaret att Douglas Adams var den sanne guden, vad skulle du känna då?

Jag skulle begrunda citatet:
”Anyone who is capable of getting themselves made President should on no account be allowed to do the job.” (Douglas Adams)

Är det samme Douglas Adams? Gällde det även ämbetet som gud, eller syftade han specifikt på just presidenter? Har han bytt uppfattning?

Kanske skulle han motivera det hela med att: ”I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.” (Douglas Adams), och kanske skulle han kunna ha rätt i det? Hur som helst finns det värre gudar att tänka sig om man är lagd åt att tänka sig gudar. Eventuellt bättre också? Kan inte Tage Danielsson få vara med på ett hörn?

[silent mind]

Kan inte Tage Danielsson få vara med på ett hörn?

Jo, visst får han det.

Om nu Douglas Adams gjorde som sagts i första posten så tror jag inte att han skulle sitta i gudmobilen och malla sig som värsta kungen. Ett troligt scenario är att han så fort han fått lite uppmärksamhet riktad så skulle han plocka in ett antal andra ikoner så att gemene man/kvinna kunde välja en som man trivs med.
Tage Danielsson är säkert en han skulle be om hjälp, moder Theresa kanske är ytterligare en.

Eller hur? Det känns logiskt tycker jag.

Jag skulle begrunda citatet:
”Anyone who is capable of getting themselves made President should on no account be allowed to do the job.” (Douglas Adams)

Jo visst, men det där sa han ju innan han såg chansen


Han tog förstås tillfället när han såg möjligheterna och potentialen, men inte för att få makten, bara för att sprida och stabilisera godheten. Douglas Adams skulle knappast gilla att sitta där som apkungen.


Jag kom fram till att jag kan summera mina egna krav på en nyfödd gud ungefär i den här: ska jag tro något, så ska det vara bra.

Med mindre än så skulle jag knappast bli lätthanterlig, tänker jag.

//Matte