1. Finns det något bra sätt att bli medveten om de undertryckta delarna av sig själv, sin skugga?
Är terpai den enda vägen eller kan man sköta detta själv?
Terapi (psykolog) är bra för att kontrollera sin "skugga" och få lättare att leva ett normalt liv. KBT funkar bäst på detta område. PBT (Freud) har visserligen ambitionen att luska i det undermedvetna men det finns inga garantier, tar tid, blir dyrt och har man en kass terapeut är det svårt att skilja på vad som "fanns" där egentligen och vad terapeuten "trollat fram".
Vill du börja enkelt och helt gratis, avsätt en stund varje dag för meditation och reflektion. Betrakta dig själv utifrån i olika situationer. Diskutera med dina vänner. Dessa enkla metoder till ökad självinsikt ska inte underskattas.
2. Vilken terapiform har funkat bäst enligt din åsikt?
Jag tror få är kvalificerade att svara på den frågan. Om ditt mål är att hitta din skuggsida får du göra jobbet själv. Vänd blicken inåt, så lätt och så svårt är det.
3. Är Zen ett bra alternativ till psykologi? Kan man "smita" från de jobbiga delarna genom att bli upplyst eller måste man ändå jobba med sin skugga?
De är de jobbiga delarna som är hela vitsen. Det är mödan som är mödan värd. Zen, eller meditation/esoteriska vägar i allmänhet ger mer ju mer man investerar. Precis som huset blir renare ju mer du städar.
Är det lätt att halka tillbaks i ett egotänkande efter att man blivit upplyst?
Jag tror inte upplysning är något beständigt, å andra sidan tror jag inte den upplyste lika lätt faller i slentrian och vilar sig på sina lagrar. Definitionsmässigt skulle kunna man säga att "egotänkande" och "upplysning" utesluter varandra...
Ha detta klart för dig: Egot tycker inte om att bli utslitet med rötterna från hjärtat, för det är så varmt och gosigt där. Och det är lätt att halka på blodet när man väl börjar slita och dra. Bara så att du vet hur motståndaren ser på saken.
