Kom att inse att vårat samhälle på många sätt är som ett chackspel, där varje institution och företag utgör chackpjäser i det samhälleliga politiska spelet. Genom att ha det så blir varje pjäs eller bricka, ytterst definierad och med ett förklarat syfte och slutmål. Ofta också med varje bricka i hotfull eller likgiltig position till den andra, och inom institutionerna, eller i företagen, med varje individuell lönesättning eller rang i hotfull position till den andra. Med resultatet att varje bricka och individ stirrar sig blind på sin egen lott och det som för stunden råkar vara ivägen för den personliga vinningen och glömmer bort att vi alla faktiskt bygger på samma samhälle och system.
Vi har brickan företaget som har som uppgift att ge arbete och ge skatteavkastning till statliga myndigheter och institutioner som var för sig arbetar på sina egna ytterst definierade och specialiserade områden och blänger elakt på varandra. Företag nuförtiden som också var för sig har ytterst specialiserade områden, tjänster och produkter.
Vi har brickan skolan som har som uppgift att utbilda elever och att ge någon form av sysselsättning till arbetslösa och som lever som i en skyddad värld från det övriga samhället och som dessutom sällan gör det den säger att den ska göra, vilket gör att många blänger elakt på den och på lärarna. Vi har brickan sjukhusen dit man går ifall man blir sjuk och vi har brickan polismyndigheten som rycker ut ifall man är olydig eller börjar bete sig på ett sätt som förstör för andra och vi har vardera brickorna fängelse och vårdinrättningar för kriminella respektive mentalt sjuka eller handikappade, missbrukare, och åldringar, alla klart definierade och isolerade.
Alla dessa brickor i slutändan övervakade av regeringsmyndigheten, som från ett slags kontrolltorn då enbart skulle behöva trycka på knappar och dra i spakar och på så vis så "lösa" alla problem som uppstår i detta vansinne (genom omorganiseringar, nya lagar och nya begrepp).
Det slog mig, varför i helskotta ska det behöva vara på detta viset? Att vi inte inser hur mycket som går till ren spillo genom detta slags sätt att ha det på! Lärande är ju t.ex. inte något uteslutande för skolan, arbete är ju inget uteslutande för att vara anställd eller driva eget företag, fråga vilken barnförälder eller hemmafru som helst, att hålla koll på folk, korrigera dåliga beteenden och att vara solidarisk och medmänsklig är ju inget uteslutande för poliser eller vårdare eller psykologer eller socialarbetare, att bota och vårda människor är ju inget uteslutande för sjukhus och behandlingshem!
Så istället tänkte jag, varför inte slå ihop allting som numera är utspritt och isolerat? Eller sagt på ett annat sätt, börja utveckla det som är isolerat till att bli mera involverat och integrerat! Som jag skrev på tråden för "En tjänstemans hämnd" eller vad den hette, så skulle skolan kunna utvecklas på många sätt, för skolan är ju på många sätt en så pass viktig strategisk punkt för samhällslivet i stort. Man skulle kunna involvera kunniga inom olika produktions och hantverksverksamheter, ta bort klassystemet i skolorna och se de äldre barnen visa dom yngre hur man kan göra saker. Vuxna skulle faktiskt också kunna jobba där och visa hur man gör olika saker. Man skulle kunna gå utanför läroplanen och låta barnen själva utforska den värld av kunskap som finns, genom att sätta igång olika projekt kunde barnen lära sig genom att göra. De skulle kunna sy, plantera och sköta om växter och grönsaksland, bygga saker, designa kläder, måla, göra filmer, tvål, tyg, godis, laga egen mat, bygga möbler, gå på upptäcksfärder, t.o.m. ha djur och producera mjölk, kött, bereda skinn osv. Och i processen lära sig skriva, räkna, läsa, geografi, biologi, kemi, fysik och många andra intressanta saker. Varför stanna där? Ta med äldre människor också! De skulle inte längre behöva sitta och gråna ensamma med enbart hemtjänst som enda besök, eller ligga och tyna bort långt från anhöriga på ett behandlingshem. De skulle få en plats här också, de skulle kunna vara barnpassare åt de små barnen och samtidigt få glädjen av att se barnen och deras livsglädje och bli stimulerade av det samtidigt som barnen skulle få chansen att glädjas åt vad de gamla lärt sig av livet med historier och sagor och allt sånt. Jag har svårt att tro att en sådan här miljö skulle producera människor som behöver självmedicinera sig själva med knark eller psykofarmaka för att kunna hålla humöret stånget, men denna plats skulle definitivt kunna ha en plats för sk. missbrukare också, genom att helt enkelt erbjuda solidaritet och en meningsfull sysselsättning som kan vara betydligt längre än 3 månader, eftersom den är självuppehållande. Man behöver inte längre isolera de av oss som använder droger, till att bli något slags vårdoffer som slussas mellan institutioner, sitta av tiden och bli analyserad av en psykolog.
Kvalitén på utbildningen och produktionen och engagemanget skulle öka då det inte längre är främlingar som utbildar främlingar, eller främlingar som arbetar för främlingar, och för att det inte bygger på principen om att hämma utveckling, ekonomisk såväl som social såväl som kunskapsmässig. Det skulle inte behöva vara vårdare och behandlare som tar hand om och "behandlar" sjuka och gamla. Det skulle bli en djup gemenskap, med trygghet, solidaritet och stolthet inför vad man själv kan bidra med på ett sådant ställe. Barn och kvinnor skulle äntligen kunna bli uppskattade för vad de är och vad de gör och inte längre försöka behöva vara män för att bli uppskattade.
Idag är ju varje institution konstruerad som att den skulle kunna ha ett mål i sig själv, polisen tar hand om buset, som är skilt från skolorna som utbildar elever, som är skilt från domstolen som utmäter straff, som är skilt från affären som säljer mat, som är skilt från bonden som producerar den. Denna plats skulle inte vara enkel att definiera eftersom varje syssla skulle gå in i varje annan syssla och ingen skulle ha något slutändamål i sig självt och därigenom stagnera.
På en sådan här plats skulle varje sak bli en del av helheten. Lärande blir en del av arbetet, arbetet blir en del av livskvalitén och en del av fritiden och nöjen, nöjena blir en del av den sociala utvecklingen, osv.
Det tål att tänkas på. Om man med detta ideal som förlaga, jämför med dagens samhälle. Vad och hur mycket är det som helt enkelt glider emellan alla våra skarpt definierade och isolerade institutioner och företag och försvinner helt oanvänt och bortglömt? Hur mycket energi går inte åt till att hålla varje isolerad institution igång, rättfärdigad och funktionell? När räcker antalet poliser? När räcker antalet behandlingshem och vårdinrättningar? När räcker antalet sjukvårdspersonal? När räcker antalet socialarbetare? När räcker allt det arbete man utför? Hur ofta glömmer man inte också bort i detta brickspel att missbrukaren som tar sig ännu en sil under bron, horan som sätter sig i bilen, den fattige som skjutsar sina burkar, slagskämpen som slår ner ännu en på krogen, psykopaten som skjuter ner någon eller våldtäcktsmannen som utnyttjar en kvinna, kvinnan som stannar i relation med en galen man, åldringen som dör ensam utan någon anhörig efter femton år på inrättning, är våra släktingar, våra vänner, gamla skolkamrater och föräldrar?
Sluta isolera, börja involvera!
Moderator: Moderatorgruppen
Vi är emotionellt handikappade. Problemet ligger i grund och botten i den sekuläriserade världsbilden. Problemet är brist på medvetenhet, brist på intersubjektiv intelligens, brist på töjandet av självramar. När samhälet blir mer och mer multikulturellt och många perspektiv blir tillåtna försvinner den tidigare etnhocentiska/nationella fokuseringen och vi faller tillbaka på egocentrismen. Människor lever i sin egna lilla värld, de accepterar den världsbild som finns, konsumerismen. De accepterar de lagar som finns, men i grund och botten är det fortfarande animala försvarsmekanismer som styr. Strävan efter position i spelet. Vi lever i en förvirrad övergångfas mellan etnocenstiska värderingar och världscentriska.
Grundvärderingarna är produktivitet och effektivitet, det går att härleda till att det är rationaliteten. Det grundar sig alltså i tänkandet, mer specifikt i mätandet. Mätandet av materia. Problemet är att de inre subjektiva processerna går inte att mäta. Det rena uttrycket för hur denna grund uttrycker sig är i skolor som objektivismen och behaviorismen, och positivismen. Reducering till materia och funktion. Genom funktion kommer effektivitet och specialiseing. Univsersum är en maskin. Vi tror att allt går att härleda från materian, det som syns, finns. Vi tror att ting är separerade fristående, isolerade saker. Vi tror människan och objekten kan separera sig från miljön. Vi botar inte människors sjukdomar genom att prata med dom, vi ger dom ett piller.
Allt annat härleds från detta.
Grundvärderingarna är produktivitet och effektivitet, det går att härleda till att det är rationaliteten. Det grundar sig alltså i tänkandet, mer specifikt i mätandet. Mätandet av materia. Problemet är att de inre subjektiva processerna går inte att mäta. Det rena uttrycket för hur denna grund uttrycker sig är i skolor som objektivismen och behaviorismen, och positivismen. Reducering till materia och funktion. Genom funktion kommer effektivitet och specialiseing. Univsersum är en maskin. Vi tror att allt går att härleda från materian, det som syns, finns. Vi tror att ting är separerade fristående, isolerade saker. Vi tror människan och objekten kan separera sig från miljön. Vi botar inte människors sjukdomar genom att prata med dom, vi ger dom ett piller.
Allt annat härleds från detta.
Att se samhället som ett spel, en teaterplats där vi alla har olika roller är en stark tradition inom sociologin. Ett sätt att se på samhället. Vad tusan hette den författaren.. skrev om samhället och maskerna. Han är känd. Gauffman.. nej vad heter han....? Hum...inom sociologin. Hursomhelst. Kolla i vilken introduktionsbok som helst.
Det ni skrev fick mig att inse nya områden där man isolerar väldigt väldigt flitigt. Alltså känslolivet. Man isolerar känslor från tankar, och rationalitet från glädje, förnuft från temperament, osv. osv.
"Frustration is anger, forced through a very small hole!"
På samma sätt, man respekteras inte gärna i denne kulturen ifall man skulle börja att agera ut sitt känsloliv, när man blir arg börja vråla på folk, gråta högljutt när man blir ledsen, visa sin avundsjuka, ta saker för att man vill göra det, osv. När det gäller känslor litar vi oerhört lite på vår egen natur. Jag är övertygad om att det hänger samman med hur allting ska reduceras och isoleras.
Man tror ju att genom att göra så, så utvecklar man ett rikt känsloliv, men alla psykologer vet ju att en neuros alltid beror på ett hämmat känsloliv. Att den intellektuella förmågan minskar när man inte blir känslomässigt stimulerad, bekräftad eller uttryckt. Jag såg en film om Indianer för ett tag sedan (A man called Horse) och tyckte det var underbart när en kvinna fick en filt, och direkt kom en annan kvinna dit och började slita och dra i den och det blev konflikt om filten. Dock så lyckades den första kvinnan rycka åt sig filten och hövdingen (som var en gammal gumma) ställde sig emellan de två bråkande, varav den som inte fick tag i filten börjar gråta rätt ut i luften och gå stapplande därifrån. Ett beteende som vi skulle uppfatta som väldigt barnsligt, men detta var en vuxen kvinna.
Jag insåg, hur mycket av oss själva som vi bara går omkring och härbärgerar och aldrig får visa, just för att det inte är lämpligt i detta samhälle. Vi tror att känslor är farliga, eller irrationella, eller dåliga, eller underliga.... Vad mycket av vår egen mänsklighet som vi förnekar och stympar enbart för att hålla fast i ett system som de flesta av oss mår dåligt av.
"Frustration is anger, forced through a very small hole!"
På samma sätt, man respekteras inte gärna i denne kulturen ifall man skulle börja att agera ut sitt känsloliv, när man blir arg börja vråla på folk, gråta högljutt när man blir ledsen, visa sin avundsjuka, ta saker för att man vill göra det, osv. När det gäller känslor litar vi oerhört lite på vår egen natur. Jag är övertygad om att det hänger samman med hur allting ska reduceras och isoleras.
Man tror ju att genom att göra så, så utvecklar man ett rikt känsloliv, men alla psykologer vet ju att en neuros alltid beror på ett hämmat känsloliv. Att den intellektuella förmågan minskar när man inte blir känslomässigt stimulerad, bekräftad eller uttryckt. Jag såg en film om Indianer för ett tag sedan (A man called Horse) och tyckte det var underbart när en kvinna fick en filt, och direkt kom en annan kvinna dit och började slita och dra i den och det blev konflikt om filten. Dock så lyckades den första kvinnan rycka åt sig filten och hövdingen (som var en gammal gumma) ställde sig emellan de två bråkande, varav den som inte fick tag i filten börjar gråta rätt ut i luften och gå stapplande därifrån. Ett beteende som vi skulle uppfatta som väldigt barnsligt, men detta var en vuxen kvinna.
Jag insåg, hur mycket av oss själva som vi bara går omkring och härbärgerar och aldrig får visa, just för att det inte är lämpligt i detta samhälle. Vi tror att känslor är farliga, eller irrationella, eller dåliga, eller underliga.... Vad mycket av vår egen mänsklighet som vi förnekar och stympar enbart för att hålla fast i ett system som de flesta av oss mår dåligt av.
Generellt sätt så förtrycker kulturen naturen. Reglerna sätts upp för att hålla de naturliga impulserna i schack. Idealet var alltså: Överträffa naturen genom förnuft/rationalitet.
Men det som vi bör förstå är att det viktiga är inte att genom rationaliserande och regler att förtrycka känslolivet, utan att med rationalitetens hjälp förstå det. Förståelse kommer bara genom att vi får leva ut känslorna. Vi kan inte förstå något vi medvetet aldrig upplevt. Det betyder inte att att det är okej att låta känslorna löpa amok - det jag försöker säga är att vi behöver medvetandegöra de känslor som i många fall ligger dolda under förnuftet. Värderingar ligger även närmare känslorna och handlande än tankar.
Jag tror även att den största problematiken vi har i samhället är dels isoleringen - vi känner ingen gemenskap mellan människor och dels jämförelsen/mätningen av våran materia och produkter med andra för att känna oss mer lyckade än andra. Den individuella prestationen lyfts upp för högt.
Ett annat medfördt problem är att det mänskliga värdet har gått förlorat(om vi ens haft något): vi ser på både människor och boskap som materia och funktion.
Jag tror den holistiska världsbilden är påväg, men det lär nog ta ett typ hundra år innan den slår igenom.
Problemet är som vanligt att människor inte kan distansera sig från sin egna världsbild. De försöker att lösa problematiken med att utgå från de grunder som är orsakerna till problemet. Ett exempel är fler poliser eller större fängelser. Vi tror alltså att vi kan införskaffa mera material eftersom detta fyller funktionen. Men problemet är inte att vi behöver större fängelser, eftersom anledningen att människor börjar begår brott är för att de känner en isolering, ett utanförskap, ett samhälle som vänt ryggen åt dem, ett misslyckande i jämförelse med andra ( Ju mer individualisering lönar sig, desto girigare blir vi). Detta är alltså problem och värderingar som uppstår p.g.a. våran världsbild. Vi behöver alltså förstå våra värderingar och våran världsbild, inte skaffa hårdare straff, utbilda fler poliser osv. (även fast dessa faktorer kanske behövs på kort sikt, men jag pratar inte om kort sikt. Ser vi bara kortsiktigt finns det inga problem, det finns bara snabba lösningar).
Problemet är att massorna av människor inte har den distans som behövs för att ifrågasätta sin egna världsbild, och som vi vet så styrs det demokratiska samhället av massorna, och då handlar politiska kampanjer bara om att använda de fulaste och billigaste knepen som möjligt för att få uppmärksamhet. Politiken är som reklamen.
Jag tror vårt hopp ligger i föreningar som Integral Institute. Och vad jag har hört så är jag inte den enda att tro det; det är flera höga politiker som är medvetna om vad Wilber skriver. Al Gore tyckte ju t.ex att Wilber var en av hans favoritförfattare. Dock sa Wilber att det var lite problematiskt med Bush, han läser ju trots allt inte...
Men det handlar alltså om att inse att alla problem går att härleda till grunderna i våran världsbild. Men som sagt, tittar man sig omkring, speciellt när man tittar på debattprogram på tv, så fattar människor inte ett skit, de förstår inte vad den sekulariserade världsbilden fört med sig. De förstår inte att problem alltid har en historia, de tror att problem bara ramlar ner från himmlen. De tror att vi i våran tidsålder är befriade från religionen och att allt är fri och fröjd (och att våra experter löser alla våra problem). I helvete heller, vi precis lika indoktrinerade som alla tidigare generationer, men det är få som vågar inse det.
Det är så jag ser på det i alla fall.
Men det som vi bör förstå är att det viktiga är inte att genom rationaliserande och regler att förtrycka känslolivet, utan att med rationalitetens hjälp förstå det. Förståelse kommer bara genom att vi får leva ut känslorna. Vi kan inte förstå något vi medvetet aldrig upplevt. Det betyder inte att att det är okej att låta känslorna löpa amok - det jag försöker säga är att vi behöver medvetandegöra de känslor som i många fall ligger dolda under förnuftet. Värderingar ligger även närmare känslorna och handlande än tankar.
Jag tror även att den största problematiken vi har i samhället är dels isoleringen - vi känner ingen gemenskap mellan människor och dels jämförelsen/mätningen av våran materia och produkter med andra för att känna oss mer lyckade än andra. Den individuella prestationen lyfts upp för högt.
Ett annat medfördt problem är att det mänskliga värdet har gått förlorat(om vi ens haft något): vi ser på både människor och boskap som materia och funktion.
Jag tror den holistiska världsbilden är påväg, men det lär nog ta ett typ hundra år innan den slår igenom.
Problemet är som vanligt att människor inte kan distansera sig från sin egna världsbild. De försöker att lösa problematiken med att utgå från de grunder som är orsakerna till problemet. Ett exempel är fler poliser eller större fängelser. Vi tror alltså att vi kan införskaffa mera material eftersom detta fyller funktionen. Men problemet är inte att vi behöver större fängelser, eftersom anledningen att människor börjar begår brott är för att de känner en isolering, ett utanförskap, ett samhälle som vänt ryggen åt dem, ett misslyckande i jämförelse med andra ( Ju mer individualisering lönar sig, desto girigare blir vi). Detta är alltså problem och värderingar som uppstår p.g.a. våran världsbild. Vi behöver alltså förstå våra värderingar och våran världsbild, inte skaffa hårdare straff, utbilda fler poliser osv. (även fast dessa faktorer kanske behövs på kort sikt, men jag pratar inte om kort sikt. Ser vi bara kortsiktigt finns det inga problem, det finns bara snabba lösningar).
Problemet är att massorna av människor inte har den distans som behövs för att ifrågasätta sin egna världsbild, och som vi vet så styrs det demokratiska samhället av massorna, och då handlar politiska kampanjer bara om att använda de fulaste och billigaste knepen som möjligt för att få uppmärksamhet. Politiken är som reklamen.
Jag tror vårt hopp ligger i föreningar som Integral Institute. Och vad jag har hört så är jag inte den enda att tro det; det är flera höga politiker som är medvetna om vad Wilber skriver. Al Gore tyckte ju t.ex att Wilber var en av hans favoritförfattare. Dock sa Wilber att det var lite problematiskt med Bush, han läser ju trots allt inte...
Men det handlar alltså om att inse att alla problem går att härleda till grunderna i våran världsbild. Men som sagt, tittar man sig omkring, speciellt när man tittar på debattprogram på tv, så fattar människor inte ett skit, de förstår inte vad den sekulariserade världsbilden fört med sig. De förstår inte att problem alltid har en historia, de tror att problem bara ramlar ner från himmlen. De tror att vi i våran tidsålder är befriade från religionen och att allt är fri och fröjd (och att våra experter löser alla våra problem). I helvete heller, vi precis lika indoktrinerade som alla tidigare generationer, men det är få som vågar inse det.
Det är så jag ser på det i alla fall.
(jag fyller i lite luckor jag glömde i förra inägget)
Vi tror att vi genom rationaliteten och kulturen kan sätta oss öven naturen - naturen inom och utanför oss ( naturen inom oss har vi förtryckt och rationaliserat bort - naturen utanför oss erövrar vi med teknologin).
....
I och med att många kulturer integreras så uppstår förvirring - vi vet inte vilken värdegrund vi ska välja, och då faller några tillbaka på gamla beprövade världsmodeller, de förmoderna/absolutistiska världsbilderna (i vardagligt tal kallat religioner) Andra accepterar den världsbild som växer fram, konsumerismen. Våra lagar som grundar sig i kristen moral står kvar.
Vi tror att vi genom rationaliteten och kulturen kan sätta oss öven naturen - naturen inom och utanför oss ( naturen inom oss har vi förtryckt och rationaliserat bort - naturen utanför oss erövrar vi med teknologin).
....
I och med att många kulturer integreras så uppstår förvirring - vi vet inte vilken värdegrund vi ska välja, och då faller några tillbaka på gamla beprövade världsmodeller, de förmoderna/absolutistiska världsbilderna (i vardagligt tal kallat religioner) Andra accepterar den världsbild som växer fram, konsumerismen. Våra lagar som grundar sig i kristen moral står kvar.
PopJimmy
Det behöver ju inte vara något problem (att massorna inte vet något) det är ju bara ett faktum som man kan utgå ifrån. Det går ju faktiskt att förändra, ävenom det tar lite tid. Men ifall en idé är mogen så tar den ju världen med storm! Sen kanske det faktiskt kan vara bra att folks hjärnor inte är så igenkorkade med onödigt vetande - de blir mottagligare på det sättet, mottagligare för något som leder mot det positiva. Jag menar, de flesta som har mycket griller i huvudet är ju faktiskt människor som går mot det negativa. Sådana som oroar sig om sådant som ligger utanför deras kontroll. Sådana som måste älta och älta ältandet. Såna som säger "det var bättre förr" eller sådana som tror att "framtiden är redan bestämd, och det är kört."
De är ledsna för att de har tappat sin oskuld och tron på att någonsin återvända till den. Men oskuldens tid är aldrig förbi, men försöker man hålla fast i den så dör den bara. Därför tror jag inte att det går bevara det oskuldsfulla, vi kan inte kämpa för det och vi är väldigt begränsade vad gäller att försvara det, men vi kan gå mot det oskuldsfulla.
Frågan jag ställer mig, hur uppstår isoleringen? Den verkar uppstå på egen hand, eller är den underbyggd av särskilda värderingar? Isåfall vilka är dom värderingarna? Eller beror det på ett särskilt slags styre, eller en särskild slags ekonomi? Beror det på tiden? Vad samhället går igenom för tillfället?
Det behöver ju inte vara något problem (att massorna inte vet något) det är ju bara ett faktum som man kan utgå ifrån. Det går ju faktiskt att förändra, ävenom det tar lite tid. Men ifall en idé är mogen så tar den ju världen med storm! Sen kanske det faktiskt kan vara bra att folks hjärnor inte är så igenkorkade med onödigt vetande - de blir mottagligare på det sättet, mottagligare för något som leder mot det positiva. Jag menar, de flesta som har mycket griller i huvudet är ju faktiskt människor som går mot det negativa. Sådana som oroar sig om sådant som ligger utanför deras kontroll. Sådana som måste älta och älta ältandet. Såna som säger "det var bättre förr" eller sådana som tror att "framtiden är redan bestämd, och det är kört."
De är ledsna för att de har tappat sin oskuld och tron på att någonsin återvända till den. Men oskuldens tid är aldrig förbi, men försöker man hålla fast i den så dör den bara. Därför tror jag inte att det går bevara det oskuldsfulla, vi kan inte kämpa för det och vi är väldigt begränsade vad gäller att försvara det, men vi kan gå mot det oskuldsfulla.
Frågan jag ställer mig, hur uppstår isoleringen? Den verkar uppstå på egen hand, eller är den underbyggd av särskilda värderingar? Isåfall vilka är dom värderingarna? Eller beror det på ett särskilt slags styre, eller en särskild slags ekonomi? Beror det på tiden? Vad samhället går igenom för tillfället?
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster