Popper, Falsifiering och Fysik

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Popper, Falsifiering och Fysik

Inläggav PopJimmy » 14 jul 2006 09:30

Jag har funderat lite kring Poppers begrepp falsifiering. http://en.wikipedia.org/wiki/Falsifiability
Jag har bara snabbt skummat igenom artikeln och blir lite fundersam.


Är fysiken falsifierbar?

Hur bör begreppet falsifiering användas och hur långt sträcker dess giltighet/rimlighet?

Någon som funderat på detta?


För att citera ett stycke om Popper:
Wikipedia skrev:Popper is perhaps best known for repudiating the classical observationalist-inductivist account of scientific method by advancing empirical falsifiability as the criterion for distinguishing scientific theory from non-science; and for his vigorous defense of liberal democracy and the principles of social criticism which he took to make the flourishing of the "open society" possible.


Wikipedia skriver allmänt om falsifiering:
Popper held that science could not be grounded on such an invalid inference. He proposed falsification as a solution to the problem of induction. Popper noticed that although a singular existential statement such as 'there is a white swan' cannot be used to affirm a universal statement, it can be used to show that one is false: the singular existential observation of a black swan serves to show that the universal statement 'all swans are white' is false - in logic this is called modus tollens. 'There is a black swan' implies 'there is a non-white swan' which in turn implies 'there is something which is a swan and which is not white', hence 'all swans are white' is false, because that is the same as 'there is nothing which is a swan and which is not white'.
Detta exempel gäller ju som sagt ett rationellt antagande utifrån empirism, dvs ett logiskt fastställande utifrån en sinnesobservationer av svanar.


Exempel de tar upp och diskuterar på Wikipedia artikeln om Falsifiering är: Logic and mathematics, Ethics, Theism, Conspiracy theories, Economics, Historicism, Memetics, Solipsism, Physics. Men det som slår mig är att alla dessa, för mig tycks, vara rationellt grundade. Ingen av dessa exempel bygger på empirism, det är så jag upplever det iaf, eftersom vi kan inte observera dessa saker med våra sinnen.



Sen funderade jag på detta det var specifikt om Historicism:
Theories of history or politics which allegedly predict the future course of history have a logical form that renders them neither falsifiable nor verifiable. They claim that for every historically significant event, there exists an historical or economic law that determines the way in which events proceeded. Failure to identify the law does not mean that it does not exist, yet an event that satisfies the law does not prove the general case. Evaluation of such claims is at best difficult. On this basis, Popper himself argued that neither Marxism nor psychoanalysis were science, although both made such claims. Again, this does not mean that any of these types of theories are necessarily incorrect. Popper considered falsifiability a test of whether theories are scientific, not of whether propositions they contain or support are true.
Popper verkar här dra väldigt hårt likamedtecken mellan empirism och vetenskap (och utesluter alltså rationalism som bas för vetenskap). Eller?


Så är begreppet falsifiering bara relevant när någon gör ett logiskt/rationellt antagande om ett empririskt "fakta"? Någon som har idéer? Är det något jag missförstått angående falsifikation, rationalism, empirism?


(Notera även att det finns olika betydelser hos begrepper empirism/empiri, dels en vetenskaplig och en dels filosofisk innebörd http://en.wikipedia.org/wiki/Empiricism )

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 14 jul 2006 10:57

Den här passagen kunde kanske expanderas i Wikiartikeln:

Kuhn and Lakatos
Whereas Popper was concerned in the main with the logic of science, Thomas Kuhn’s influential book The Structure of Scientific Revolutions examined in detail the history of science. Kuhn argued that scientists work within a conceptual paradigm that determines the way in which they view the world. Scientists will go to great length to defend their paradigm against falsification, by the addition of ad hoc hypotheses to existing theories. Changing one's 'paradigm' is not easy, and only through some pain and angst does science (at the level of the individual scientist) change paradigms.

Some falsificationists saw Kuhn’s work as a vindication, since it provided historical evidence that science progressed by rejecting inadequate theories, and that it is the decision, on the part of the scientist, to accept or reject a theory that is the crucial element of falsificationism. Foremost amongst these was Imre Lakatos.

Lakatos attempted to explain Kuhn’s work by arguing that science progresses by the falsification of research programs rather than the more specific universal statements of naïve falsification. In Lakatos' approach, a scientist works within a research program that corresponds roughly with Kuhn's 'paradigm'. Whereas Popper rejected the use of ad hoc hypotheses as unscientific, Lakatos accepted their place in the development of new theories.

Kuhn's work has also been seen as showing that sociological factors, rather than adherence to a prescriptive rational method, play the determining role in deciding which scientific theory is accepted.


Kuhn menade som sagt att Poppers idé om att så fort en vetenskapsman funnit en observation som inte stämde med teorin, så övergav han teorin, var totalt orealistisk. Hans bok handlar, som artikelförfattaren skriver, om hur vetenskapen faktiskt fortskrider. Rätt grov och väldigt kritiserad men klart läsvärd.

Lakatos försökte som sagt förena Popper och Kuhn. Han menade att man inte ska överge en vetenskaplig teori förrän man har ett bättre alternativ till den. T ex: man ska inte överge Newtonfysiken, trots att den har problem, förrän man har utvecklat Einsteinfysiken.

Jag ser ingen skarp gräns mellan vetenskap och icke-vetenskap. Man kan på samma sätt hävda att man inte ska överge sin tro på magiska företeelser förrän man har en annan, bättre förklaring (vilket man kanske inte hade förrän relativt sent), etc.

Sen har du rätt i att t ex logik, matematik och etik inte baserar sig på sinnesobservationer. Ibland brukar man tala om att man där försöker göra reda för sina "intuitioner", och att intuitionerna får ungefär samma status som sinnesobservationer. Rawls verkar mena detta i "En teori om rättvisa", t ex.

T ex: en vetenskaplig teori ska helst göra reda för alla, eller de flesta observationer, vi har gjort. Om teorin strider mot ett fåtal observationer gör det kanske inte så mkt: vi kan förklara bort dem med att vi såg fel av den ena eller andra anledningen (fel på mätutrustiningen, etc.) men för mkt diskrepans får det inte va.

På samma sätt, menar Rawls, förhåller sig det med en etisk teori och moraliska intuitioner (jag förvränger Rawls idé lite nu för det innevarande syftet). Strider teorin mot en elller annan moralisk intution ("förtjänst är bra", "det är fel att döda" är exempel på moraliska intuitioner) är det kanske inte så viktigt, iaf om de inte är så starka, men teorin får inte strida mot många och starka intuitioner.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 14 jul 2006 11:35

Stefan skrev:Kuhn menade som sagt att Poppers idé om att så fort en vetenskapsman funnit en observation som inte stämde med teorin, så övergav han teorin, var totalt orealistisk. Hans bok handlar, som artikelförfattaren skriver, om hur vetenskapen faktiskt fortskrider. Rätt grov och väldigt kritiserad men klart läsvärd.

Lakatos försökte som sagt förena Popper och Kuhn. Han menade att man inte ska överge en vetenskaplig teori förrän man har ett bättre alternativ till den. T ex: man ska inte överge Newtonfysiken, trots att den har problem, förrän man har utvecklat Einsteinfysiken.
Men har begreppet falsifiering fortfarande någon ömsesidigt accepterad validitet eller används det helt godtyckligt hos/mellan olika teoretiker?

Jag ser ingen skarp gräns mellan vetenskap och icke-vetenskap. Man kan på samma sätt hävda att man inte ska överge sin tro på magiska företeelser förrän man har en annan, bättre förklaring (vilket man kanske inte hade förrän relativt sent), etc.
Jag kanske skulle säga att det inte är någon definitiv gräns mellan en "vetenskaplig" och en "icke-vetenskaplig" teori. Jag ser dock gränser i praktiken, dvs att veteskap är något som bör göras systematisk, metodiskt och kritiskt i sin "bevisföring" och "klarläggande", och stöttar sig inte teorin på "rigid praxis" så skulle jag nog säga att den löper större risk att klassas som "ovetenskaplig". Men jag tror att det var detta ungefär du också menade?

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 14 jul 2006 11:54

Visst, som Wittgenstein säger på nåt ställe, en suddig gräns är oxå en gräns.

Man måste hålla isär två saker: falsifiering och falsifierbarhet. Den klassiska storyn om Popper är att han satt på Wiens kaféer och lyssnade på marxister och freudianer och vilka argument eller observationer han än kom upp med, så var de förenliga med motståndarnas teori. Teorin var helt enkelt "inte falsifierbar". En teori är inte falsifiebar om varje observation är förenlig med teorin: t ex om både det faktum att en svan är vit och det faktum att en svan inte är vit är förenlig med teorin.

Enligt Popper måste man i förväg ange kriterier för när man är beredd att ge upp sin teori (vid vilka observationer man är beredd att göra det). Det verkar lite övermaga, men helt klart är att en teori som är förenlig med alla möjliga observationer är inte vetenskaplig. Den här delen handlar om intellektuell ärlighet och jag tkr den är rätt sympatisk.

Den andra idén om att man ska överge tron på en sats (naiv falsifikationism, som det står i artikeln) eller på en teori (sofistikerad falsifikationism, som det står i artikeln) när den blir falsifierad, ska ses i ljuset av positivisternas tal om verifikationism. Popper menade att en teori kan aldrig verifieras, men däremot kan den slutgiltigt falsifieras.

Men det är inte riktigt sant, för varje falsifiering bygger, som Kuhn mkt riktigt påpekar, på massa antaganden om mätinstrumentens funktion, etc. Så falsifiering är inte heller slutgiltig.

Popper talade mkt om att man i vetenskapen inte bör söka sanningen utan bara eliminera det falska, men i modern vetenskapsteori har man övergett sånt och gått tillbaka till det gamla talet om att söka sanningen; eftersom verifiering inte är underlägsen falsifiering.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 58 och 0 gäster