Pojken skrev:Kristi död på korset, jag har mest sett detta som något absurt att grunda en religion på, nästan skrattretande löjligt eftersom jag inte såg meningen i själva handlingen. Jag ser numera från den troende utgångspunkten i vilken Jesus personifierar allt vad godhet och rättfärdighet innebär med sin grundmurade och ideologiskt obetvivlade vilja att frälsa människor genom att lära dem att älska Gud och sin nästa. Om denne nu var en historisk person tror jag inte att de ursprungliga ord som kom från dennes mun var de tio budorden och säkerligen långt mer jordnära än vad senare tiders förmodade förvanskningar gjort dem till genom kyrkan.
De tio budorden förmedlade Moses. De ingår också i judendomen.
Jesu mission, som jag tolkar den, var att visa fram det sinnelag och det handlingssätt som kan rädda mänskligheten och världen. Det är blott genom att manifestera detta i tanke, ord och handling som världen kan frälsas, med Jesus som föredöme, inte genom "trons mirakel - alltså bara om vi tror att Jesus dog för oss, "våra synder", blir vi frälsta, bara för att vi av bekvämlighet och bristande förmåga inte orkar leva som han. Religion som suggestion.
Pojken skrev:Bärare av en upplysning så stark och sann att den genom de mirakel som utfördes av Kristus tycks vara likt en av naturens lagar.
Men godheten visade sig inte vara totalitär, trots att denne man spred sin lära och sina mirakel vart han än vände sig var inte godheten oemotsagd. Lika självklar är ondskan, oförmågan att se och prisa godheten. Dessa kan aldrig samexistera, men endast en av dem har en destruktiv kraft gentemot den andra.
Och det har inte byggts någon totalitär kyrka på den grund Jesus lagt?
Uppenbarligen samexisterar godhet och ondska i vår värld.
Ondska och godhet är etiketter vi sätter på det vi utifrån tidigare erfarenhet upplever som "gott" (eftersträvansvärt, behagligt, ljust) och "ont" (icke efterstärvansvärt, obehgaligt, mörkt) och ty åtföljande attityd till tillvaron och dess små och stora detaljer.
Peka gärna ut någon form av absolut ondska eller godhet! Vilken "ond person" säger om sig själv: "Jag är ond!"?
Pojken skrev:Det finns en klar motsättning här, att godheten förtärs av ondskan är en oförliknelig oförrätt av oändliga proportioner eftersom det borde vara precis tvärtom. Det enda sättet att återställa godhetens värdighet är att låta ondskan där den tar sig uttryck bestraffas med oändligt lidande.
Ja, det är vad "de goda" genom tiderna försökt göra, förinta "ondskan", låta "de onda" utsättas för oändligt lidande. Så har kyrkan behandlat kättare och andra "onda", så behandlade Hitler dem som för honom stod för "ondskan".
Pojken skrev:Alla söker efter en frälsare. Är det en slump att i många berömda sagor och berättelser är hjälten alltid en rättskaffens ung man i stil med Harry Potter eller Frodo Baggins, eller Peter Pan, John Blund, vemsomhelst. Detta speglar på något sätt hela västerlandet eller hela den världsliga civilisationens grundfilosofi som alltid finns kvar, man letar efter det ärliga och sanna som bryter och segrar mot alla korrumperade etablissemang och allt det syndande som ständigt plågar människorna. Den som kan ta lagen i egna händer och ändå göra det som är bäst för alla.
Svart-vit-målning av världen är världens räddning? Är det inte denna som skapat och vidmakthållit alla problem? Terminator med k-pist som världens frälsare.
Pojken skrev:Det är alltid någon som hänger på ett kors för din skull, någon som säger sanningen men avfärdas men som du ändå vet är din räddning, någon som visar prov på en godhet du själv slipper visa.
Det är mirakulöst, att ständigt säga att du älskar den som agar dig, den som korsfäster dig trots all din godhet, att aldrig säga emot, att aldrig sänka sig. Det gör alla andra så kallade hjältar, detta är vad som skiljer dem från den gudomligt upphöjde. De strider, dödar, vill förgöra de som bär på ondskan istället för ondskan själv. Kristus omvände ondskan istället för att döda den, det gör denne till den enda sanna hjälten eftersom frälsaren aldrig visade hat genom att ta till våld.
Jesus förlät även på korset, och ingen skulle göra detsamma, ingen annan finns att tro på.
Ja, det var det Jesus ville visa var möjligt: att förlåta sina bödlar på avrättningsredskapet.
Pojken skrev:Jag har bara en enda fråga för vidare diskussion: vad är det i era oupplysta, förfrusna och gudsförgätna hjärtan som får er att korsfästa min predikan här genom den oförståelsen jag ser framför mig i era inlägg eller uteblivna inlägg i denna tråd?
Vad vet du om våra hjärtan? Den dom varmed du dömer kommer du själv att bli dömd utifrån.
Så detta var en predikan? På fullaste allvar eller med ironi? Det jag har kunnat ta på allvar har jag svarat på.
Pojken skrev: Nejdå, det är bara så att vad jag än skriver på forum tycks det alltid finnas oändligt med invändningar mot det, fast det är mest det att ingen förstår min mening.
Förnekar ni frälsaren?
Det beror väl på vad du skriver och var du skriver. Du blir nog inte så emotsagd vad gäller din avslutande fråga på ett frireligiöst forum. Behovet av manifesterade ideal förnekar jag inte. Livet är fullt av små och stora "frälsare" som visar att höga ideal kan bli verklighet. Dag Hammarskjöld var för mig en sådan person. Jag har läst hans Vägmärken med stort intresse. Han skulle fyllt hundra år i fjol.
Lev väl och håll dig borta från nattvardsvinet i fortsättningen eller titta åtminstone inte så djupt i flaskan!
A