Definera ordet psykiskt frisk
Moderator: Moderatorgruppen
Definera ordet psykiskt frisk
Hur beter sig en människa när han är psykiskt frisk är det då det undermedvetna som bestämmer mer än det medvetna?
Re: Definera ordet psykiskt frisk
anonym90l skrev:Hur beter sig en människa när han är psykiskt frisk är det då det undermedvetna som bestämmer mer än det medvetna?
Psykisk frisk är du när du inte upfyller de kriterier som de olika "psykiska" diagnoserna kräver enligt t.ex. DSM IV.
Man ställer diagnos på observerat beteende.
Re: Definera ordet psykiskt frisk
"psykiska" diagnoserna kräver enligt t.ex. DSM IV
Kan du några exempel hur man för bete sig om man är psykisk frisk?
Kan du några exempel hur man för bete sig om man är psykisk frisk?
Vad som bedömes som psykisk friskt varierar från samhälle till samhälle,
utifrån de politiska bedömningar de makthavande har kommit fram till.
Likheterna överväger, men skillnader finns.
Det som upphöjs till ett ideal i ett samhälle, exempelvis gir, våldsamhet, underkastelse, lydnad, eller religiösitet, kan klassas som en psyko-social störning i en annan.
Beroende vilka regler som gäller på land, ort, eller gäng, alltså - ingen går säker från att kunna bli dömd som psykologisk avvikare.
Ett japanskt ideal är till exempel, har jag för mig, är att inte synas, eller uppmärksammas, att försvinna i mängden, att utplåna sin personlighet.
Det gäller att försöka finna den platsen där man känner sig tillräckligt hemma, bara.
Men man behöver inte resa kroppsligen, man kan i viss mån göra om sig själv där man står, anpassa sig lite, finna en speciell version av sig själv inombörds, genom att läsa en bra bok, eller byta tankar med intressanta eller egendomliga personer.
utifrån de politiska bedömningar de makthavande har kommit fram till.
Likheterna överväger, men skillnader finns.
Det som upphöjs till ett ideal i ett samhälle, exempelvis gir, våldsamhet, underkastelse, lydnad, eller religiösitet, kan klassas som en psyko-social störning i en annan.
Beroende vilka regler som gäller på land, ort, eller gäng, alltså - ingen går säker från att kunna bli dömd som psykologisk avvikare.
Ett japanskt ideal är till exempel, har jag för mig, är att inte synas, eller uppmärksammas, att försvinna i mängden, att utplåna sin personlighet.
Det gäller att försöka finna den platsen där man känner sig tillräckligt hemma, bara.
Men man behöver inte resa kroppsligen, man kan i viss mån göra om sig själv där man står, anpassa sig lite, finna en speciell version av sig själv inombörds, genom att läsa en bra bok, eller byta tankar med intressanta eller egendomliga personer.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Re: Definera ordet psykiskt frisk
anonym90l skrev:"psykiska" diagnoserna kräver enligt t.ex. DSM IV
Kan du några exempel hur man för bete sig om man är psykisk frisk?
Det är ju bara att läsa i DSM och se vilka kriterier som inte behöver vara uppfyllda.
Jag vill dock återigen påpeka att man utgår i från det beteenden man observerar hos patienten. Frågan om medvetenhet/undermedvetenhet mm uppkommer inte, utan hör snarast till den i dag mycket förlegade psykoanalysen.
Du måste alltså skilja på teorier om HUR vårt medvetande/psyke fungerar och vilka kriterier som ställs för en diagnos. diagnosen talar nödvändigtvis inte om orsaken till beteendeproblemen.
Ingen är psykiskt frisk, det är en utopi, alla har någon form av defekt.
Och ju mer du läser om psykiska sjukdomar, desto sjukare kommer du tro att du är.
En bra regel att gå efter när det gäller att måna om sin egen psykiska hälsa, är att inte ta sig själv på för stort allvar, att kunna skratta åt sig själv.
Acceptera att du, precis som alla andra, är skvatt galen.
Och ju mer du läser om psykiska sjukdomar, desto sjukare kommer du tro att du är.
En bra regel att gå efter när det gäller att måna om sin egen psykiska hälsa, är att inte ta sig själv på för stort allvar, att kunna skratta åt sig själv.
Acceptera att du, precis som alla andra, är skvatt galen.
anonym90l
Oavsett vad dom andra säger sig veta om psykologer och så vidare så handlar inte mental friskhet så mycket om vad man gör, utan hur man mår. Om man känner sig som ett träskmonster, ser en ful idiot i spegeln och måste ägna sig åt olika former av kompensation för det genom att intala sig själv att man är bra, bättre, nej BÄST! Och sen skälla och bråka (utan förmåga att hitta tillbaka till de goda tankarna), dra ner andra i skiten, hitta fel och vara direkt otrevlig.
Det som kännetecknar beteendena hos mentalt sjuka personer är framförallt graden av farlighet för sig själv och andra. Hur pass mycket de stör. Och då snackar jag inte vardagsirritationer utan det handlar om grava övergrepp som går för långt.
Eftersom symptomen för sjuka människor är tydligare och färre än beteendena hos friska individer så kan man ju iallafall säga vad en frisk människa inte är. En frisk människa är inte ständigt omotiverad, känner sig inte ständigt trött och utsjchasad, känner sig inte hotad så fort man börjar tala om honom eller henne, blir inte rädd ifall man ifrågasätter denne, känner sig inte hopplös, ser inte bara svårigheter, ser inte fiender i allt och alla, behöver inte kompensera (blåsa upp sig) osv.
Att vara mentalt sjuk är att må dåligt. Men det är inte alltid så tydligt vad som försigår inne i hjärnan hos en psykklient, varför vi har psykologer som har tydliga externa modeller över hur huvet fungerar för att de ska kunna ställa de rätta diagnoserna och ge rätt typ av vård så att klienten slipper må dåligt.
Sen finns det kroniska och botbara sjukdomar. Psykopati är i allmänhet obotbart, borderline kan botas men är svårt, depression går lättare men tar tid, osv.
Oavsett vad dom andra säger sig veta om psykologer och så vidare så handlar inte mental friskhet så mycket om vad man gör, utan hur man mår. Om man känner sig som ett träskmonster, ser en ful idiot i spegeln och måste ägna sig åt olika former av kompensation för det genom att intala sig själv att man är bra, bättre, nej BÄST! Och sen skälla och bråka (utan förmåga att hitta tillbaka till de goda tankarna), dra ner andra i skiten, hitta fel och vara direkt otrevlig.
Det som kännetecknar beteendena hos mentalt sjuka personer är framförallt graden av farlighet för sig själv och andra. Hur pass mycket de stör. Och då snackar jag inte vardagsirritationer utan det handlar om grava övergrepp som går för långt.
Eftersom symptomen för sjuka människor är tydligare och färre än beteendena hos friska individer så kan man ju iallafall säga vad en frisk människa inte är. En frisk människa är inte ständigt omotiverad, känner sig inte ständigt trött och utsjchasad, känner sig inte hotad så fort man börjar tala om honom eller henne, blir inte rädd ifall man ifrågasätter denne, känner sig inte hopplös, ser inte bara svårigheter, ser inte fiender i allt och alla, behöver inte kompensera (blåsa upp sig) osv.
Att vara mentalt sjuk är att må dåligt. Men det är inte alltid så tydligt vad som försigår inne i hjärnan hos en psykklient, varför vi har psykologer som har tydliga externa modeller över hur huvet fungerar för att de ska kunna ställa de rätta diagnoserna och ge rätt typ av vård så att klienten slipper må dåligt.
Sen finns det kroniska och botbara sjukdomar. Psykopati är i allmänhet obotbart, borderline kan botas men är svårt, depression går lättare men tar tid, osv.
En snabb googling på "dsm iv" ger vid handen: http://www.psychologynet.org/dsm.html
DSM-IV i fulltext på engelska, dock full med banners och annan skit. Snabb checklista - uppfyller du tillräckligt många av de kriterier som fastställs där, så grattis - du är mentalsjuk!
Nu återstår bara frågan - är den där listan (DSM-IV, alltså) korrekt, d.v.s. avspeglar den vad som egentligen är fallet..?
Tvärtom; majoriteten av befolkningen är psykiskt friska. Smärre tvångstankar och konstigheter som alla har sådär lite till mans är fullt kompatibla med att vara psykiskt frisk. Att man inte "får" gå på linjerna som gatstenarna ger upphov till i trottoaren är inte tillräckligt för att man ska vara en knäppgök.
Inte nödvändigtvis. I definitionen på ganska många mentalsjukdomar ingår "avsaknad av sjukdomsinsikt", dvs att den mentalsjuke själv inte förstår att han är mentalsjuk. Ej heller behöver man må dåligt för att vara mentalsjuk, det finns många mentalsjuka som enligt egen utsago mår alldeles förträffligt och inte för sitt liv kan förstår varför de är inlåsta i madrasserade rum.
Appropå det; klassas hypokondri som en sjukdom, och isåfall vilken typ? Psykisk eller somatisk?
DSM-IV i fulltext på engelska, dock full med banners och annan skit. Snabb checklista - uppfyller du tillräckligt många av de kriterier som fastställs där, så grattis - du är mentalsjuk!
Nu återstår bara frågan - är den där listan (DSM-IV, alltså) korrekt, d.v.s. avspeglar den vad som egentligen är fallet..?
Ingen är psykiskt frisk, det är en utopi, alla har någon form av defekt.
Tvärtom; majoriteten av befolkningen är psykiskt friska. Smärre tvångstankar och konstigheter som alla har sådär lite till mans är fullt kompatibla med att vara psykiskt frisk. Att man inte "får" gå på linjerna som gatstenarna ger upphov till i trottoaren är inte tillräckligt för att man ska vara en knäppgök.
Att vara mentalt sjuk är att må dåligt.
Inte nödvändigtvis. I definitionen på ganska många mentalsjukdomar ingår "avsaknad av sjukdomsinsikt", dvs att den mentalsjuke själv inte förstår att han är mentalsjuk. Ej heller behöver man må dåligt för att vara mentalsjuk, det finns många mentalsjuka som enligt egen utsago mår alldeles förträffligt och inte för sitt liv kan förstår varför de är inlåsta i madrasserade rum.
Appropå det; klassas hypokondri som en sjukdom, och isåfall vilken typ? Psykisk eller somatisk?
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...
Appropå det; klassas hypokondri som en sjukdom, och isåfall vilken typ? Psykisk eller somatisk?
Klassas som en ångesstörning (som t.ex. tvångstankar eller fobi antar jag). Däremot är det pss som med linjerna och tvångstankar: man är inte hypokondriker för att man förmodar att man håller på att bli förkyld om man nyser en gång. En liknande och allvarligare tillstånd är Munchhausens, där patienten ofta gör sig själv sjuk eller fejkar symptom medicinskt (t.ex. injicerar insulin) för att få uppmärksamhet.

archaxe
Stämmer. Att ha sjukdomsinsikt är väl det närmaste en mentalsjuk kan komma mental hälsa, även om läkningen tar lite tid. Psykopater verkar inte må särskilt dåligt heller, inte ens av att bli inlåsta, däremot är de väldigt farliga för omgivningen (och även sig själva).
Hypokondri: psykosomatiskt kanske?
Jag skulle nog också vilja klassa alkoholism som psykosomatiskt eftersom man måste tillföra ett artificiellt substitut för att kunna må bra. Tror dock jag är ganske ensam om den åsikten.
Stämmer. Att ha sjukdomsinsikt är väl det närmaste en mentalsjuk kan komma mental hälsa, även om läkningen tar lite tid. Psykopater verkar inte må särskilt dåligt heller, inte ens av att bli inlåsta, däremot är de väldigt farliga för omgivningen (och även sig själva).
Hypokondri: psykosomatiskt kanske?
Jag skulle nog också vilja klassa alkoholism som psykosomatiskt eftersom man måste tillföra ett artificiellt substitut för att kunna må bra. Tror dock jag är ganske ensam om den åsikten.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 33 och 0 gäster