Dödsångest

Moderator: Moderatorgruppen

Tänkaren
Inlägg: 28
Blev medlem: 26 maj 2007 18:04

Dödsångest

Inläggav Tänkaren » 30 maj 2007 20:55

Hej

Jag hade kraftig dödsångest när jag var liten (har kommit över den nu). Om det är fler som haft eller har dödsångest så skulle jag vill vet hur ni upplever det.

Vet att det är rätt svårt att beskriva en sådan sak dock.

Men det som jag kommer ihåg när jag hade min dödsångest var känslan av att jag skulle dö på fläcken.

Jo en sak till, e det någon som vet VARFÖR man får dödsångest?
Är tacksam för svar.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21424
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Dödsångest

Inläggav Algotezza » 30 maj 2007 21:17

Tänkaren skrev:Hej

Jag hade kraftig dödsångest när jag var liten (har kommit över den nu). Om det är fler som haft eller har dödsångest så skulle jag vill vet hur ni upplever det.

Vet att det är rätt svårt att beskriva en sådan sak dock.

Men det som jag kommer ihåg när jag hade min dödsångest var känslan av att jag skulle dö på fläcken.

Jo en sak till, e det någon som vet VARFÖR man får dödsångest?
Är tacksam för svar.


Ångest inför det totalt okända och skrämmande.

Jag var inte rädd för min egen död som barn för den begrep jag inte, trodde jag var odödlig, men jag var livrädd för skelett.

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Jörgen
Inlägg: 2627
Blev medlem: 17 okt 2003 21:44
Ort: Årsta
Kontakt:

Inläggav Jörgen » 31 maj 2007 06:30

När jag var ungefär 8, så hade jag förmodligen sett nåt på teve,
som fick mig att grubbla i sängen sedan.

Att gamla människor dör,
måste ju innebära att jag dör när jag är gammal,
och även mamma skulle dö en dag.

Så började jag gråta och tycka synd om alla som skulle dö,
så tittade mamma in och frågade hur det fatt,
så berättade jag om detta hemska,
hon bara skrattade, och skojade bort det:
det är sååå långt dit, strunt i det!.

Så somnade jag i tryggheten, att det inte var något att oroa sig över.

Livet hänger på en skör tråd, som kan gå av när som helst.

Man kan påskynda döden genom att slita ut kroppen,
eller att leva ett riskfylld liv,
eller att var på fel plats vid fel tidpunkt.

Man kan försöka fördröja det genom att gömma sig under en sten,
fast då kanske man oroar sig till döds istället.
Ner med enfalden!  Heja mångfalden!

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 31 maj 2007 06:47

Dödsångest inte att förväxlas med dödsskräck, har i sig inget med själva döden att göra. Ångesten utlösas istället av en känsla av otillräcklighet, man klarar helt enkelt inte av nya krav som ställs på en.
Arbete, förhållande, familj samt egna förväntningar och krav på att motsvara en självbild eller att uppnå vissa ideal man företagit sig räcker gott och väl till för att inse att man i vissa situationer har tagit sig vatten över huvudet. Ju mer man trampar för att hålla sig flytande desto större risk för att plötsligt sjunka ned under ytan. Man drunknar i sin situation och ångesten kommer som ett ankare om fötterna som drar en djupare ned mot botten.
Man inser att livet är för kort för att hinna med allt man vill uppnå innan man lämnar in, samt att helst vill man åtminstone ha hunnit ta del av livets goda sidor och inte enbart ha irrat omkring bland bakgårdar och mörka återvändsgränder.
Ångesten är kroppens sätt att säga, nu räcker det.
Om du klarar av att handskas och tackla det som får dig att må dåligt så upphör ångesten.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21424
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 31 maj 2007 13:56

Zokrates skrev:Dödsångest inte att förväxlas med dödsskräck, har i sig inget med själva döden att göra. Ångesten utlösas istället av en känsla av otillräcklighet, man klarar helt enkelt inte av nya krav som ställs på en.
Arbete, förhållande, familj samt egna förväntningar och krav på att motsvara en självbild eller att uppnå vissa ideal man företagit sig räcker gott och väl till för att inse att man i vissa situationer har tagit sig vatten över huvudet. Ju mer man trampar för att hålla sig flytande desto större risk för att plötsligt sjunka ned under ytan. Man drunknar i sin situation och ångesten kommer som ett ankare om fötterna som drar en djupare ned mot botten.
Man inser att livet är för kort för att hinna med allt man vill uppnå innan man lämnar in, samt att helst vill man åtminstone ha hunnit ta del av livets goda sidor och inte enbart ha irrat omkring bland bakgårdar och mörka återvändsgränder.
Ångesten är kroppens sätt att säga, nu räcker det.
Om du klarar av att handskas och tackla det som får dig att må dåligt så upphör ångesten.


Menar du att ångest beror på en känsla av otillräcklighet, att inte hinna med et man vill/bör? Är verkligen ångest betingad av orsaker man kan peka ut, är den inte av mer existentiell/ osynlig natur? En rädsla för... ingenting (som man kan peka ut)... Hur handskas man med och tacklar det faktum att man öht finns till, utkastad i världen, ensam, utan Gud, med medmänniskor man inte kan lita till hundra procent på - om det är detta som ger en ångest...

A
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 31 maj 2007 21:25

Algotezza skrev:Menar du att ångest beror på en känsla av otillräcklighet, att inte hinna med et man vill/bör? Är verkligen ångest betingad av orsaker man kan peka ut, är den inte av mer existentiell/ osynlig natur? En rädsla för... ingenting (som man kan peka ut)... Hur handskas man med och tacklar det faktum att man öht finns till, utkastad i världen, ensam, utan Gud, med medmänniskor man inte kan lita till hundra procent på - om det är detta som ger en ångest...


Okej, många frågor på en gång.
Först är det viktigt att skilja på de två olika begreppen "dödsångest/dödsskräck.

Dödsskräck är när en person helt enkelt är rädd för att dö.
här kan man dela in dem i två grupper. de som av sjukdom, ålder eller direkta fysiska hot, upplever en stark ångest inför döden.
Den andra gruppen har psykiska problem som inte direkt behöver ha någonting med ett personligt väbefinande / kontra risker att göra.
Åt denna senare gruppen kan man klart konstatera ett behov av samtalterapi.

Dödsångest kännetecknas oftast av att de utan förvarning drabbas.
De brukar ofta ej heller vara just rädda för döden i sig självt annars.
En person som lider av dödsångest drabbas i intervaller.
Däremellan är perioderna symptomfria.
Utlösande faktorer är i grund och botten alltid känslan av vanmakt.
Att inte kunna styra och planera sitt liv på ett tillfredsställande sätt. Andras krav kontra den egna viljan skapar en otrygghet.

Slutligen finns det personer som lider av dödsskräck och därför får dödsångest till följd av detta. Men som framgår måste individuella orsaker alltid klargöras för att kunna ställa en korrekt diagnos.

Tänkaren
Inlägg: 28
Blev medlem: 26 maj 2007 18:04

Inläggav Tänkaren » 01 jun 2007 15:35

Tror att du har helt rätt "Zokrates". Jag känner igen mej rätt mycket när du beskriver dödsångesten.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 01 jun 2007 16:04

Tänkaren, tänk inte så mycket utan låt livet ha sin gilla gång.
Efter döden, kanske vi hamnar i himlen, tråkigt. Eller så hamnar vi i helvetet. Desto bättre för då kan vi ta ut svängarna ordentligt. Har själv våldtäktsfantasier och nu kan de bli verklighet.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 01 jun 2007 16:44

suchanother skrev:Tänkaren, tänk inte så mycket utan låt livet ha sin gilla gång.
Efter döden, kanske vi hamnar i himlen, tråkigt. Eller så hamnar vi i helvetet. Desto bättre för då kan vi ta ut svängarna ordentligt. Har själv våldtäktsfantasier och nu kan de bli verklighet.


Det är en ständig kamp, man får ligga i utav bara fan för att säkra platsen.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster