Finns det saker som var rätt förr i tiden men är fel idag? Och då menar jag oberoende av om människor utförde det eller inte.
Var slaveri rätt och riktigt förr i tiden, men fel idag (jag utgår från att alla tycker att slaverie, åtminstone idag, är fel)? När blev det isf fel? När folk började säga att det var fel? Då uppstår ett problem. Persernas kung Kyros den store förbjöd slaveri i sitt rike på 600-talet f.v.t, medan det finns mycket yngre uttalanden i försvar av slaveri. Så det går inte ihop.
Kan Muhammeds giftemål med Aisha (Aisha var sex år, Muhammed i 50-årsåldern) kritiseras, med tanke på att det var accepterat i hans kultur? Självklart kan det kritiseras från vår moraliska standard, särskilt med tanke på att muslimer idag anser att Muhammed var idealmänniskan och att t ex Iran har nio år som giftasålder för flickor. Men kan det rimligen kritiseras som en historisk incident, med tanke på att Muhammed antagligen bara gjorde vad som uppfattades som helt normalt i hans kultur? När blev det isf fel att gifta sig med småflickor?
Djingis Khan och hans mongoler begav sig ut för att erövra världen och de dödade miljontals människor. I Mongoliet idag så hyllas Djingis Khan som landsfader och nationalhjälte. Adolf Hitler försökte också erövra världen och dödade miljontals människor, men är knappast hyllad som nationalhjälte i Tyskland. När Djingis Khan försökte erövra världen så ansågs det som rätt och riktigt av många, iaf utifrån han och hans folks synvinkel, liksom från andra folks synvinkel. Ingen tyckte naturligtvis själv om att bli underkuvad, men hade inga problem med att underkuva andra. När Hitler försökte erövra världen så ansågs inte det generellt som rätt och riktigt. När blev det fel att försöka erövra världen?
Eller har detta alltid varit fel, oavsett vad folk tyckt? Tankar, åsikter, svar?
Var vissa saker rätt förr, men är fel idag?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Svaret "Ja, de där historiska personerna gjorde fel", kan det tolkas på två sätt:
1. Man anser att de, trots att de var indoktrinerade av sin tids kultur, egentligen förstod eller anade att de gjorde något fel, och att de därmed var moraliskt skyldiga till det onda de åstadkom.
2. Man tror att de inte förstod eller anade att de gjorde fel, och dömer dem därför egentligen inte "innerst inne", men tror att det ändå ger bra konsekvenser att uttala sig fördömande om dem, eftersom fördömandet kan vara nödvändigt för att folk som lever idag ska göra bättre ifrån sig.
Enligt ren konsekvensetik är det rätt att fördöma något eller någon om och endast om det leder till bättre konsekvenser än något annat av allt det man kan göra och avstå från att göra.
Om man tror att det som leder till allra bäst konsekvenser att t.ex. fördöma Muhammed, ska man göra det. Om inte, ska man inte göra det. Samma med Djingis Khan, Hitler och alla andra.
Det finns de (t.ex. en del rättighetsetiker) som hävdar att de fattar moraliska beslut utan att bry sig om några konsekvenser, men jag tror ändå att de gör vad de gör för att de i någon mån eftersträvar någon sorts konsekvenser, om än bara kanske den ytterst kortsiktiga konsekvensen att få en viss upplevelse i den stund de gör vad de gör, eller rentav upplevelsen av att ha fattat ett visst beslut eller tänkt en tanke om att göra något. Konsekvensetik känns mycket rakare, att stå för att man tar fasta på konsekvenserna.
Ger det då bäst konsekvenser att fördöma gångna tiders tyranner? Jag tror att det kan vara bra att låta bli att fördöma folk, levande som döda. Vi människor behöver snarare börja förstå och förlåta varandra mer. De som är döda kan inte göra någon skada mer, så det är ingen idé att fördöma dem. Däremot ska vi visa att de brott vi inte accepterar leder till konsekvenser för dem som begår dem idag. Om man kallar det för att fördöma eller ej är väl mest en definitionsfråga.
Om det alltid har varit fel att erövra världen? Vet ej. Men det troliga är väl att det hade varit bäst om alla människor i alla tider varit snälla mot varandra, i den mån det varit möjligt att ändå överleva.
1. Man anser att de, trots att de var indoktrinerade av sin tids kultur, egentligen förstod eller anade att de gjorde något fel, och att de därmed var moraliskt skyldiga till det onda de åstadkom.
2. Man tror att de inte förstod eller anade att de gjorde fel, och dömer dem därför egentligen inte "innerst inne", men tror att det ändå ger bra konsekvenser att uttala sig fördömande om dem, eftersom fördömandet kan vara nödvändigt för att folk som lever idag ska göra bättre ifrån sig.
Enligt ren konsekvensetik är det rätt att fördöma något eller någon om och endast om det leder till bättre konsekvenser än något annat av allt det man kan göra och avstå från att göra.
Om man tror att det som leder till allra bäst konsekvenser att t.ex. fördöma Muhammed, ska man göra det. Om inte, ska man inte göra det. Samma med Djingis Khan, Hitler och alla andra.
Det finns de (t.ex. en del rättighetsetiker) som hävdar att de fattar moraliska beslut utan att bry sig om några konsekvenser, men jag tror ändå att de gör vad de gör för att de i någon mån eftersträvar någon sorts konsekvenser, om än bara kanske den ytterst kortsiktiga konsekvensen att få en viss upplevelse i den stund de gör vad de gör, eller rentav upplevelsen av att ha fattat ett visst beslut eller tänkt en tanke om att göra något. Konsekvensetik känns mycket rakare, att stå för att man tar fasta på konsekvenserna.
Ger det då bäst konsekvenser att fördöma gångna tiders tyranner? Jag tror att det kan vara bra att låta bli att fördöma folk, levande som döda. Vi människor behöver snarare börja förstå och förlåta varandra mer. De som är döda kan inte göra någon skada mer, så det är ingen idé att fördöma dem. Däremot ska vi visa att de brott vi inte accepterar leder till konsekvenser för dem som begår dem idag. Om man kallar det för att fördöma eller ej är väl mest en definitionsfråga.
Om det alltid har varit fel att erövra världen? Vet ej. Men det troliga är väl att det hade varit bäst om alla människor i alla tider varit snälla mot varandra, i den mån det varit möjligt att ändå överleva.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Om det är fel att ta över världen? Det beror väl på med vilka medel maktövertagandet görs. I en bemärkelse föds vi alltid redan som världshärskare, det finns alltid en stig som leder ut ur labyrinten och upp på pyramidens topp - gäller bara att se ödets närvaro bakom varje knut, och lysa med enträgenhetens fackla längs dunklets boulevarder. Är det fel att gripa dessa möjligheter i flykten (på väg mot det oundvikliga - förgängligheten)? Den betingade situationen, en rubiks kub - men den går alltid att lösa.
Det är egentligen en skenmanöver som får oss att se spöken. Vi besitter redan nu all makt vi någonsin kommer kunna att befoga över (oss själva). Maktöverlåtandet är aktivt. Om vi betraktar det som fel att ta över världen så är det bara att låta bli att ge bort makten till såna som försöker sig på konststycket.
Det är egentligen en skenmanöver som får oss att se spöken. Vi besitter redan nu all makt vi någonsin kommer kunna att befoga över (oss själva). Maktöverlåtandet är aktivt. Om vi betraktar det som fel att ta över världen så är det bara att låta bli att ge bort makten till såna som försöker sig på konststycket.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster