Vilja
Moderator: Moderatorgruppen
-
mereologi
Vilja
Ni kanske har set filmen "Fjärilen i glaskupan" eller läst boken med samma namn som är skriven av Jean-Dominique Bauby. Jean-Do var chefredaktör för den fashionabla franska modetidningen Elle, han levde ett liv i pulsen. Men under en biltur med sin son fick en stroke och blev förlamad i hela kroppen - men fortfarande helt klar i huvudet - förutom i vänster öga med vars hjälp han kunde kommunicera med omvärlden genom att blinka. Tillståndet kallas locked-in-syndrome. Han fick tillbringa sin tid på ett behandlingshem vid kusten i Berck.
Det finns en stark kraft i att vilja. Min fråga är följande: Kan det vara så att allt som man vill går i uppfyllelse?
Det finns en stark kraft i att vilja. Min fråga är följande: Kan det vara så att allt som man vill går i uppfyllelse?
Re: Vilja
mereologi skrev:Kan det vara så att allt som man vill går i uppfyllelse?
Det finns en skillnad i att vilja något och att verkligen vilja genomföra detsamma. Mycket av det vi vill kan hänföras till drömmar om att ha det bättre, men verkligheten innebär alltid att det krävs någon form av offer för att uppnå detta. Vad vi offrar kan vara tid, pengar eller ideal, det kan vara förlust av säkerhet eller förlust av prestige, då risken att misslyckas ökar ju högre målet är. Vi vet vad vi har men inte vad vi får, hindrar nog de flesta från alltför grandiosa planer.
Det är nog som så att mycket av det vi vill, aldrig bör genomföras utan enbart stanna vid drömmar.
Exempel på bra saker att vilja kan vi nog alla komma på, liksom dåliga, men om man skärskådar mycket av det som vi först tyckte var bra, så inser man alltför ofta, särskilt med facit i hand, att det inte var särskilt lyckat och aldrig borde realiserats. En vilja utan eftertanke är som ett impulsköp, inte alls särskilt viljestyrt eller kontrollerat, många tror sig veta vad de vill men har egentligen ingen aning om varför.
Som svar på din fråga, så kan man säga att det som vi verkligen vill, går alltså oftast i uppfyllelse, då det är där vi är nu, det som vi har hitills och har utfört, som är vår egen viljas resultat i förhållande till vår förmåga.
Men förstår du inte skillnaden mellan att "vinna" något och att "få" något?
Hela grejen med att vinna är att erbjuda en egen ansträngning av något slag, själva innebörden i vinna betyder just att kämpa sig till en vinst, det skall komma från maggropen och utåt, genomsyra ens lust och vilja, annars betyder det ingenting, annars handlar det om att få något utan motprestation. Ett av våra äldre ord för krig, tvekamp, baseras ursprungligen på det ännu äldre ordet för krig, vi, vilket lever kvar i engelskans ord war. I svenskan har vi kvar äldre ortsnamn som vittnar om kopplingen, orter som ofta börjar på vi, vår samt var, vittnar om att de var betydelsefulla ur försvarssynpunkt. Att vinna utan att varken sträva eller bemöda sig är ingen egentlig vinst, själva tanken är ju att du skall åtrå detta något, för att genom en viss smärta, ett offer, en kamp kunna nå det du önskar. Först därigenom kan vi tala om en vinst.
Alltså, ingen vinst utan insats och den bestäms av viljan. Ej att förglömma, den enes vinst är oftast någon annans förlust.
Veni vidi vici!
Hela grejen med att vinna är att erbjuda en egen ansträngning av något slag, själva innebörden i vinna betyder just att kämpa sig till en vinst, det skall komma från maggropen och utåt, genomsyra ens lust och vilja, annars betyder det ingenting, annars handlar det om att få något utan motprestation. Ett av våra äldre ord för krig, tvekamp, baseras ursprungligen på det ännu äldre ordet för krig, vi, vilket lever kvar i engelskans ord war. I svenskan har vi kvar äldre ortsnamn som vittnar om kopplingen, orter som ofta börjar på vi, vår samt var, vittnar om att de var betydelsefulla ur försvarssynpunkt. Att vinna utan att varken sträva eller bemöda sig är ingen egentlig vinst, själva tanken är ju att du skall åtrå detta något, för att genom en viss smärta, ett offer, en kamp kunna nå det du önskar. Först därigenom kan vi tala om en vinst.
Alltså, ingen vinst utan insats och den bestäms av viljan. Ej att förglömma, den enes vinst är oftast någon annans förlust.
Veni vidi vici!
-
mereologi
Tänk dig att du är på ett casino och iaktar ett spel blackjack, du räknar alla korten och när dealern bara har ett kort kvar, så satsar du allt och du vet att du kommer vinna, trots att du inte har riskerat något. Jag är själv emot alla tävlingar, jag satsar aldrig någonting och jag vinner heller aldrig någonting, jag föredrar samarbete.
mereologi skrev:Tänk dig att du är på ett casino och iaktar ett spel blackjack, du räknar alla korten och när dealern bara har ett kort kvar, så satsar du allt och du vet att du kommer vinna, trots att du inte har riskerat något. Jag är själv emot alla tävlingar, jag satsar aldrig någonting och jag vinner heller aldrig någonting, jag föredrar samarbete.
Du tävlar förmodligen bara på ett mer sublimt och mindre uppenbart sätt, skulle jag tro. Eller ljuger bra för dig själv och din omvärld. Du har trots allt fötts till denna värld - vilket är graverande nog...
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
mereologi
mereologi skrev:Jag anser att tanken är det enda som inte är relativt. En sann tanke har aldrig något bevis, bevis syftar endast till att dölja lögnen.
Att du tänker behöver inget bevis för dig.
Tankens innehåll däremot lär väl behöva bevis om du vill dela med dig av tanken till andra, om du vill bli förstådd och "få dem med dig/ på din sida",dvs att de skall "köpa" ditt påståedne som en sanning. Fast det blir ju problem om man utgår från att bevis bara är till för att dölja sanningen.Då återstår väl bara telepati. Lycka till!
Om jag tänker följande, och uppfattar det som absolut sant, nämligen att jag är Furst Chalumbhur från Atlantis som rest genom tiden för att rädda mitt folk från undergång därför att det finns en särskild banansort i en avlägsen del av världen idag på en okänd ö, en frukt som i övermoget tillstånd kan malas ned och blandas med Atlantisvinet Rethimbaq så att denna mixtur på ett mirakulöst sätt kan fungera som bränsle åt atlantidernas tidresevimanor så de kan rädda sig när deras kontinent sjunker, blir det sant då, även om det bara är en tanke jag håller för absolut sann och behåller för mig själv och aldrig berättar för någon?
Är det inte nonsens och blaha blaha, liksom ditt metaresonemang, "Jag anser att tanken är det enda som inte är relativt. En sann tanke har aldrig något bevis, bevis syftar endast till att dölja lögnen"?
undrar Algotezza som undrar varför du skriver här och vad du vill bevisa om ingenting går bevisa
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster