I min hjärna står det aldrig still, tänkte därför försöka mig på att en gång för alltid definiera ordet gud, etymologiskt.
Göterna är ett namn på ett folkslag som vandrade in i sverige, samma folk som goterna enligt mig, alltså en germansk folkstam. Namnet fick de av grekerna när de passerade deras land på sin vandring från ett område nära svarta havet, grekerna kallade dem getaer, som enligt mig då betydde jordbrukare. ( Märk väl att kanske även ordet get (djuret) har med jord att göra).
De bar alltså med sig namnet därifrån vidare på sin vandring. Ord som gro och gröda, stammar alltså från samma ordbildningar, agro-gro, liksom jord-(g)je. Det som växer i marken, är gott i dubbel bemärkelse, därav senare utveckling av ordet god med dess nuvarande betydelse. Ytterligare ett ord i följden blir gjuta, som i utgjuta blod eller spermier, den gode blir den som utgjuter människan, därav bildas ordet Gud och får sin initiala grundbetydelse. Ordet Gud har heller ingen annan direkt samhörighet med sanskrit eftersom det bildas på vägen. Vid den här tiden var föreställningen den att mannen var den som planterade barnet i kvinnan, på samma sätt som när en jordbrukare sår säd i marken, bar alltså mannen säden och kvinnan var jorden. Detta kolliderar inte med asatron, då begreppet gud med fördel kunde appliceras på flera gudar, asar eller rent ut beteckna ordet för asarnas uttolkare typ senare tiders "guds tjänare".
Gud betyder
Moderator: Moderatorgruppen
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Zokrates, du som är ett språkgeni, kan du hjälpa här.
Läste en gång en intressant härledning av ordet konung
Ordet skulle härstamma från konens unge, alltså från martialisk tid när härstamningen var lättspårad. Konung betydde då helt enkelt då unge född av honan. Kanske lite långsökt men orden passa bra. Vad säger du?
Läste en gång en intressant härledning av ordet konung
Ordet skulle härstamma från konens unge, alltså från martialisk tid när härstamningen var lättspårad. Konung betydde då helt enkelt då unge född av honan. Kanske lite långsökt men orden passa bra. Vad säger du?
suchanother skrev:Zokrates, du som är ett språkgeni, kan du hjälpa här.
Läste en gång en intressant härledning av ordet konung
Ordet skulle härstamma från konens unge, alltså från martialisk tid när härstamningen var lättspårad. Konung betydde då helt enkelt då unge född av honan. Kanske lite långsökt men orden passa bra. Vad säger du?
Och medvetande betyder att veta med anden...
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Ja, från början kommer säkert ordet konung av konens unge, för att därefter utvecklas i betydelse till avkomma, för att därefter mixas med begreppet kan till kunnig avseende just söner, jmf engelskans cunning-klyftig, smart. Ordet kung betecknar någon mer förnäm med avseende på deras födelsebörd, dvs ätt. Därefter intar ordet betydelsen som den högste och visaste ledaren.
Förmodligen en process som utvecklas i takt med att fler kungariken uppstår och att de som styr använder samma eller liknande begrepp om varandra. Därav bör ordet för kung vara liknande i alla germansktalande länder, så tillvida de haft kungahus.
Kona, hona, ona (slaviska), henne her (eng), kvinna liksom kviga, är alla närbesläktade ord med samma grundbetydelse. Ung, unge junge (ty) young (eng) även yngel yngling.
Förmodligen en process som utvecklas i takt med att fler kungariken uppstår och att de som styr använder samma eller liknande begrepp om varandra. Därav bör ordet för kung vara liknande i alla germansktalande länder, så tillvida de haft kungahus.
Kona, hona, ona (slaviska), henne her (eng), kvinna liksom kviga, är alla närbesläktade ord med samma grundbetydelse. Ung, unge junge (ty) young (eng) även yngel yngling.
Zokrates skrev:Ja, från början kommer säkert ordet konung av konens unge, för att därefter utvecklas i betydelse till avkomma, för att därefter mixas med begreppet kan till kunnig avseende just söner, jmf engelskans cunning-klyftig, smart. Ordet kung betecknar någon mer förnäm med avseende på deras födelsebörd, dvs ätt. Därefter intar ordet betydelsen som den högste och visaste ledaren.
Förmodligen en process som utvecklas i takt med att fler kungariken uppstår och att de som styr använder samma eller liknande begrepp om varandra. Därav bör ordet för kung vara liknande i alla germansktalande länder, så tillvida de haft kungahus.
Kona, hona, ona (slaviska), henne her (eng), kvinna liksom kviga, är alla närbesläktade ord med samma grundbetydelse. Ung, unge junge (ty) young (eng) även yngel yngling.
Om konung från SAOB:
av ett urnord. kwenungaR, avledn av urnord. kwenō, kvinna (se KVINNA), i detta fall benämning för fruktbarhetsgudinnan (Nerthus l. Frigg l. Fröja), vars präst betraktats ss. hennes make o. på sina håll fått politisk maktställning över större område än de enskilda kultförbunden; ordet skulle i så fall ha lånats från norden till västgermanerna o. från dem vidare till icke germanska folk
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Läser aldrig SAOB Algotezza. Spånar istället vidare i min förklaring till ordet Gud och vad det betyder rent språkligt.
Det gamla grekiska ordet gorgos, betyder fruktansvärd, även i slaviska språk finner vi groznyi med liknande betydelse, därav det svenska ordet gräslig, vilket inte alls har något med gräs att göra. Från sanskrit, ett bevarat genom skrift, fornindiskt indoariskt språk, betyder ghö´rds skräckinjagande, förmodligen bildat av ghö=gorma och rds=rädsla, jmf. eng. fear sv. fruktan. Att ordet geteas för goter är släkt med ordet ghutes varav ghu och ghö i sin tur är rotbesläktade med ordet gom som i sin tur ger gorma, utesluter inte släktskap med det grekiska ordet gaia för jord, som ett gap, något kommer ur gapet, magiskt tänkande. Jmf gegga sand och vatten med, gölia=äcklig och göljas = kräkas ( kopplingen kräkas= krk=hals i slaviskan, symboliken är tydlig, något kommer ut från munnen ).
Gaia ga-ia slutledet bevaras och förändras i uttalet till jä, erde, earth, jord och nygrekiskans ji. Att ordet god, upplevs som god i munnen, gapet, är inte långsökt, ej heller att det kommer läten från gommen, gapet.
Att just jord och god hänger samman är väl inte konstigt i såfall och varför skall just Gud vara mer fruktad än god?
Att ordet för andning hör samman med ande, vittnar om en annan föreställning om det osynliga, något i luften som finns, vi behöver men förr inte kunde se utan rök och eld, därav hör Dios, deus ihop med ordet för ande, fornslaviska dusa=själ , antik grekiska dhues, f.ö. ett ord som även udda nog går igen i det svenska ordet för djur.
Det gamla grekiska ordet gorgos, betyder fruktansvärd, även i slaviska språk finner vi groznyi med liknande betydelse, därav det svenska ordet gräslig, vilket inte alls har något med gräs att göra. Från sanskrit, ett bevarat genom skrift, fornindiskt indoariskt språk, betyder ghö´rds skräckinjagande, förmodligen bildat av ghö=gorma och rds=rädsla, jmf. eng. fear sv. fruktan. Att ordet geteas för goter är släkt med ordet ghutes varav ghu och ghö i sin tur är rotbesläktade med ordet gom som i sin tur ger gorma, utesluter inte släktskap med det grekiska ordet gaia för jord, som ett gap, något kommer ur gapet, magiskt tänkande. Jmf gegga sand och vatten med, gölia=äcklig och göljas = kräkas ( kopplingen kräkas= krk=hals i slaviskan, symboliken är tydlig, något kommer ut från munnen ).
Gaia ga-ia slutledet bevaras och förändras i uttalet till jä, erde, earth, jord och nygrekiskans ji. Att ordet god, upplevs som god i munnen, gapet, är inte långsökt, ej heller att det kommer läten från gommen, gapet.
Att just jord och god hänger samman är väl inte konstigt i såfall och varför skall just Gud vara mer fruktad än god?
Att ordet för andning hör samman med ande, vittnar om en annan föreställning om det osynliga, något i luften som finns, vi behöver men förr inte kunde se utan rök och eld, därav hör Dios, deus ihop med ordet för ande, fornslaviska dusa=själ , antik grekiska dhues, f.ö. ett ord som även udda nog går igen i det svenska ordet för djur.
Oj, hade glömt bort denna tråden, värst vad tankspridd en blir på gamla dar.
Börjar om igen.
Götarna, detta folk, ja som sagt, deras namn rymmer många associationer, ursprungligen från sanskrits "gotra", familj, klan, ras till engelskans gather" i betydelsen plocka, samla ihop, samla in, vilket vore ett naturligt namn på ett folk som lever som samlare, men i takt med att götarna börjar bruka jorden, så övergår deras folknamns betydelse till att mer likna dagens "bonde", främst då från "göda", varav gödsel även hör samman. Götar blev alltså bönder under en tid, därav blev de även de "goda", en förebild för andra, kanske enligt sig själva och det är inte svårt att tänka sig att de såg ned på andra folk som levde på att äta kött från vilda djur, se dem som primitiva och ociviliserade, onda.
Traditionellt så brukar betydelsen av ordet "Gud" enligt mig av de flesta förstå sig påare feltolkas i betydelsen, då de kopplar samman ordet på ett felaktigt sätt utifrån en annan rot än den som det borde vara. För visst är Gud ett ord från början, dessutom med en egen innebörd så om vi skippar dagens betydelse, typ en högre stående allsmäktig varelse och endast begränsar oss till ordets grundbetydelse, så blir det ingen typ "fruktansvärd skrikare" betydelse som etymologiska experter vill få det till, utan helt enkelt den första urfadern. Beviset för detta ligger kvar i dels vårt eget språk, men även i andra språk, oförändrat sedan urminnestider.
Ba, (där b med tiden i vårt språk omvandlas till ett f = Far, som i fader i vårt språk, men i andra språk utvecklas till Boh, Bohu = Gud.
Tidresan på dagen ord för "Barn", börn, burr, byr = Guds son, således var "byr" det man sa om Guds son Jesus för cirka 1800 år sedan bland dem som talade germanska språk, vilket återfinns inristat på en del upphittade stavar.
Sambandet Gum= man, gutt= son, Gud. Detta är den enklaste förklaringen jag kan finna när det gäller att se ett samband mellan orden.
Gum finns knappt kvar annat än i ord som brudgum idag, gutt däremot finns kvar i norskan i betydelsen pojke, Gud finns kvar i de flesta germanska språk, men då utan den uppenbara kopplingen, som jag så tydligt åskådliggjort här. Vi kan ju lätt koppla ihop förledet Gu med efterledet dom som i betydelsen "höghet", därav får ordet gudom, som sedermera förkortas till gud.
Börjar om igen.
Götarna, detta folk, ja som sagt, deras namn rymmer många associationer, ursprungligen från sanskrits "gotra", familj, klan, ras till engelskans gather" i betydelsen plocka, samla ihop, samla in, vilket vore ett naturligt namn på ett folk som lever som samlare, men i takt med att götarna börjar bruka jorden, så övergår deras folknamns betydelse till att mer likna dagens "bonde", främst då från "göda", varav gödsel även hör samman. Götar blev alltså bönder under en tid, därav blev de även de "goda", en förebild för andra, kanske enligt sig själva och det är inte svårt att tänka sig att de såg ned på andra folk som levde på att äta kött från vilda djur, se dem som primitiva och ociviliserade, onda.
Traditionellt så brukar betydelsen av ordet "Gud" enligt mig av de flesta förstå sig påare feltolkas i betydelsen, då de kopplar samman ordet på ett felaktigt sätt utifrån en annan rot än den som det borde vara. För visst är Gud ett ord från början, dessutom med en egen innebörd så om vi skippar dagens betydelse, typ en högre stående allsmäktig varelse och endast begränsar oss till ordets grundbetydelse, så blir det ingen typ "fruktansvärd skrikare" betydelse som etymologiska experter vill få det till, utan helt enkelt den första urfadern. Beviset för detta ligger kvar i dels vårt eget språk, men även i andra språk, oförändrat sedan urminnestider.
Ba, (där b med tiden i vårt språk omvandlas till ett f = Far, som i fader i vårt språk, men i andra språk utvecklas till Boh, Bohu = Gud.
Tidresan på dagen ord för "Barn", börn, burr, byr = Guds son, således var "byr" det man sa om Guds son Jesus för cirka 1800 år sedan bland dem som talade germanska språk, vilket återfinns inristat på en del upphittade stavar.
Sambandet Gum= man, gutt= son, Gud. Detta är den enklaste förklaringen jag kan finna när det gäller att se ett samband mellan orden.
Gum finns knappt kvar annat än i ord som brudgum idag, gutt däremot finns kvar i norskan i betydelsen pojke, Gud finns kvar i de flesta germanska språk, men då utan den uppenbara kopplingen, som jag så tydligt åskådliggjort här. Vi kan ju lätt koppla ihop förledet Gu med efterledet dom som i betydelsen "höghet", därav får ordet gudom, som sedermera förkortas till gud.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster