Ödmjukhet

[testarossa]

Finns det? Vad är det? Är det bara hyckleri? Vad tror ni?

[Algotezza]

Finns det? Vad är det? Är det bara hyckleri? Vad tror ni?

Ja, den finns. Men den finns också i framhycklad, faslk form. Bara den som själv inte är en hycklare kan genomskådaa hyckleriet.

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Ling]

Finns det? Vad är det? Är det bara hyckleri? Vad tror ni?

Ja, den finns. Men den finns också i framhycklad, faslk form. Bara den som själv inte är en hycklare kan genomskådaa hyckleriet.

Med vänlig hälsning

Algotezza

Är det verkligen så? Kan man alltid avslöja en falsk ödmjukhet? Jag vet inte faktiskt.
Undrar också, vad är ödmjukhet egentligen, att bara vara snäll och inte tänka på sig själv i första hand? Är det ett personlighetsdrag eller något man är ibland?

[magicadehex]

Håller med Algot.
Allt kan genomskådas.
Ling, sanningen ska till sist och syvende segra eller the truth is in the eye of the beholder.
Varför skulle det inte innebära ödmjukhet att vara ödmjuk inför sig själv, att sätta sig själv i första hand? Enheten ger att vi bör värdera oss själva högt, inte tvärtom.
Att följa sitt ego ger inte per automatik att man blir en dryg tölp.

[Ling]

Magica,

Jag skulle önska att så var fallet, att sanningen alltid segrar, men jag tvivlar. Alltför många har kunskapen att manipulera sin omgivning, låta människor tro att det finns gott bakom när det egentligen inte gör det. Men, men...

Håller med dig att man visst kan vara ödmjuk inför sig själv, men har väl levt i vanföreställningen att den som följer sitt ego inte kan kalla sig ödmjuk. Jag är ju mig själv närmast, och för mig är jag viktigast. Eller?
Kul att se dig igen förresten Magica  :)

[Fication]

Typ medvetenhet om begränsningen i den egna personen, kunskapen, visdomen, förmågan, värdet. "Medvetenhet om egen begränsning", slänger jag ut som försök till definition...

[Algotezza]

Finns det? Vad är det? Är det bara hyckleri? Vad tror ni?

Ja, den finns. Men den finns också i framhycklad, faslk form. Bara den som själv inte är en hycklare kan genomskådaa hyckleriet.

Med vänlig hälsning

Algotezza

Är det verkligen så? Kan man alltid avslöja en falsk ödmjukhet? Jag vet inte faktiskt.

Man har på tonen i det som sägs, på gester, på ordval om någon är falsk eller ej. Gäller också falsk ödmjukhet. Inget konstigt att avslöja sådan, Kräver inga ockulta förmågor, bara att lyssna på, lyssna fram, undertexten... Holistiskt lyssnande...

Undrar också, vad är ödmjukhet egentligen, att bara vara snäll och inte tänka på sig själv i första hand? Är det ett personlighetsdrag eller något man är ibland?

Låter mer som altruism...

Ödmjukhet för mig är att inte blåsa upp sig för det man behärskar, att ha en realistisk självbild, att inte se ner på andra utan förstå att alla kan lära en något, vara öppen. Falsk ödmjukhet är att dissa sig själv så att andra skall säga: Jamen så dålig är du väl inte!

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Algotezza]

Magica,

Jag skulle önska att så var fallet, att sanningen alltid segrar, men jag tvivlar. Alltför många har kunskapen att manipulera sin omgivning, låta människor tro att det finns gott bakom när det egentligen inte gör det. Men, men...

Vad menar du är det som segrar - och varför?

Håller med dig att man visst kan vara ödmjuk inför sig själv, men har väl levt i vanföreställningen att den som följer sitt ego inte kan kalla sig ödmjuk. Jag är ju mig själv närmast, och för mig är jag viktigast. Eller?
Kul att se dig igen förresten Magica  :)

Vi är alla egocentriska genom att vi lever i vårt upplevelseuniversums mitt, men det behöver inte innebära att vi är egoister för det...

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Algotezza]

Håller med Algot.
Allt kan genomskådas.
Ling, sanningen ska till sist och syvende segra eller the truth is in the eye of the beholder.
Varför skulle det inte innebära ödmjukhet att vara ödmjuk inför sig själv, att sätta sig själv i första hand? Enheten ger att vi bör värdera oss själva högt, inte tvärtom.
Att följa sitt ego ger inte per automatik att man blir en dryg tölp.

Precis egocentrtism är inte detsamma som egoism. Alla som upplever sig som individer som skiljer sig från alla andra, liknar andra till viss del, men inte är identisk med någon annan, är i någon mån egocentriker. Detta behöver inte innebära att man skulle förse sig med livets materiella goda på andras bekostnad. När man insett att det materiella inte ger någon varaktig lycka är det inget problem att dela med sig. Njuta av givandets och hjälpandets  glädje...

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Ling]

Man har på tonen i det som sägs, på gester, på ordval om någon är falsk eller ej. Gäller också falsk ödmjukhet. Inget konstigt att avslöja sådan, Kräver inga ockulta förmågor, bara att lyssna på, lyssna fram, undertexten... Holistiskt lyssnande...

Jo, det är nog så. Att lyssna på helheten av vad någon säger.

Undrar också, vad är ödmjukhet egentligen, att bara vara snäll och inte tänka på sig själv i första hand? Är det ett personlighetsdrag eller något man är ibland?

Låter mer som altruism...

Ödmjukhet för mig är att inte blåsa upp sig för det man behärskar, att ha en realistisk självbild, att inte se ner på andra utan förstå att alla kan lära en något, vara öppen. Falsk ödmjukhet är att dissa sig själv så att andra skall säga: Jamen så dålig är du väl inte!

Med vänlig hälsning

Algotezza

Men jag kan utföra något snällt utan att tänka på mig själv i förstahand, men ändå känna mig nöjd med det jag gjort. Ses det då som altruism? Jag har inte så stort begrepp om det här än, men jag läser på.  :)
Din beskrivning av ödmjukhet tycker jag om, den kan jag ta till mig.

[Ling]

Magica,

Jag skulle önska att så var fallet, att sanningen alltid segrar, men jag tvivlar. Alltför många har kunskapen att manipulera sin omgivning, låta människor tro att det finns gott bakom när det egentligen inte gör det. Men, men...

Vad menar du är det som segrar - och varför?
Algotezza

Jag har en vilja att leva så sanningsenligt jag kan, och vill gärna att min omgivning gör detsamma, i de fall det påverkar mig.
Men jag lever inte upp till detta själv, inte alltid. varför..? Hmm, konsekvenstänkade, utan att veta om det ev utfallet, tror jag. Det var väl så jag tänkte.

[Loke]

Jag startade en tråd om detta en gång i tiden. http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=695

En bestående fråga från den handlade om ödmjukhet för en person med dåligt självförtroende. Kan en person med dåligt självförtroende vara ödmjuk? Kan ödmjukhet användas till att bygga upp ett dåligt självförtroende? Eller är ödmjukhet bara något för de som har självförtroende och popularitet? Om inte, hur skiljer sig ödmjukhetspraktiserandet för den med dåligt respektive bra självförtroende?

[Johan Ågren]

Krävs det inte en medvetenhet om sin egen storhet för att vi ska kunna kalla oss ödmjuka i realation till denna? Och för inte själva denna medvetenhet oss ut på tunn is? En ödmjuk människa som först inte definierat sig själv som förmer än andra agerar inte ödmjukt, utan underkastat. Att vara försiktig är inte ödmjukhet. Ödmjukhet är således en medvetenhet om sin egen litenhet, efter det att man kännt sig förmer än andra. "Ödmjukheten" exiterar då i relation till något utöver att finna bekräftelse gentemot andra människor. Men hur ödmjuk är en människa som har den positionen?

"-Min förmåga överskrider er förmåga, men jag kommer till korta ändå!".

Det ödmjuka ställningstagandet vittnar om vår höga position, och frånvaron av ställningstagandet vittnar om vår underkastelse. Jag kan därför inte se mig själv som ödmjuk, utan enbart underkastad dessa relationer i olika sammanhang.

Bara att tänka/säga: "-jag är inte förmer än andra", vittnar om en annan position än om vi skulle tänka/säga "- jag är sämre än andra". Och som sagt; saknas ställningstagandet så är vi enbart återhållsamma, vi agerar inte "ödmjukt".

/Johan

[magicadehex]

Johan, eller så kanske att man är likvärdig andra, varken mer, varken mindre och därför känner sig ödmjuk inför andra också?

[magicadehex]

Kul att se dig igen förresten Magica  :)

Tack detsamma