Staffetberättelse!

[Melime]

Väldigt enkla regler: jag börjar med att skriva en mening sedan fortsätter någon med en ny mening. Bara en mening i taget! Semi-seriöst, tack! Sådär, ja då börjar jag!



Hon vaknade med ett ryck.

[Algotezza]

Sedan somnade hon igen lika plötsligt.

Skrev Algotezza

[Marksa]

Vad händer, frågade hon sig, var är jag?!?

[Algotezza]

I en dubbel verklighet, svarade det undermedvetna.

Algotezza

[Marksa]

Vem är du som svarar, och varför svävar jag?

[Melime]

Jag är berätttarrösten, idiot!

[Algotezza]

... och på den vägen förblev det...

Algotezza

[Marksa]

Den innre dualitetens plåga förföljde henne.

[Fundra]

och gav henne dagliga våndor i stor grad att

[Algotezza]

...det blev som det blev.

Algotezza

[FIG]

Hon vaknade med ett ryck.
Sedan somnade hon igen lika plötsligt.
Vad händer, frågade hon sig, var är jag?!?
I en dubbel verklighet, svarade det undermedvetna.
Vem är du som svarar, och varför svävar jag?
Jag är berätttarrösten, idiot!
... och på den vägen förblev det...
Den innre dualitetens plåga förföljde henne.
och gav henne dagliga våndor i stor grad att
...det blev som det blev.
Du, Är det tid för mig och kliva upp nu eller?

( Kopiera gärna det innan, blir lättare och läsa )

[Fundra]

Hon vaknade med ett ryck.
Sedan somnade hon igen lika plötsligt.
- Vad händer, frågade hon sig, var är jag?!?
- I en dubbel verklighet, svarade det undermedvetna.
- Vem är du som svarar, och varför svävar jag?
- Jag är berätttarrösten, idiot!
... och på den vägen förblev det...
Den inre dualitetens plåga förföljde henne och gav henne dagliga våndor i så stor grad att ...det blev som det blev.
- Du, Är det tid för mig och kliva upp nu eller?

frågade berättarrösten från dubbelsängen i dubbelverkligheten

[FIG]

Hon vaknade med ett ryck.
Sedan somnade hon igen lika plötsligt.
- Vad händer, frågade hon sig, var är jag?!?
- I en dubbel verklighet, svarade det undermedvetna.
- Vem är du som svarar, och varför svävar jag?
- Jag är berätttarrösten, idiot!
... och på den vägen förblev det...
Den inre dualitetens plåga förföljde henne och gav henne dagliga våndor i så stor grad att ...det blev som det blev.
- Du, Är det tid för mig och kliva upp nu eller?
frågade berättarrösten från dubbelsängen i dubbelverkligheten
Hon tänkte, "Varför skall hända här näst då, dubbel golv som man skall gå på?"

[Johan Ågren]

Fanns inget annat att göra än att acceptera dilemmat; ta farväl, och bestämma sig för att gå upp och samtidigt ligga kvar.

(Tyckte det blev svårare att läsa med den inkopierade texten).

[Ling]

-Nej, det här går ju inte, det är inte möjligt att gå upp och ligga kvar samtidigt, tänkte hon, varpå hon stack ut ena foten från täcket.