Jag måste själv ha sett ganska bra ut när jag var yngre , vissa saker skvallrar för det...jag anser fö att jag är för gammal nu , på tok för gammal...jag peakade,utseendemässigt, när jag var sjutton...
Hursomhelst , jag har förlorat en stor del av mitt liv genom att beundra vackra människor ,tillskriva dem egenskaper som de egentligen saknar ,önska mig deras närhet,deras uppskattning,genom att drömma om att röra dem,vara med dem,bli accepterad av dem,tillhöra deras gäng,vända mig främst till dem osv osv....
Detta blir mer uppenbart ju äldre jag blir...
Visst , det finns vissa vinster med att acceptera skönhetsidealen och hypnotisera sig själv med dem...du tillhör då majoriteten , du kan tom verka klokare , men du blir definitivt dummare :P
Det är som en sång...den vackra kvinnan dyker upp och drar din uppmärksamhet ,du börjar dagdrömma i smyg och livet löper behagligt men meningslöst...
Visst kan man få energi av att vara med de vackra människorna , men kostnaden överträffar alltid nöjet...det är som om de lämnar EN BESK EFTERSMAK :cry:
Man blir alltid ledsen i närheten av de vackra människorna...
Man blir ledsen när de inte tycker om en och man blir ledsen när de försvinner...man blir ledsen när de inte gör som man vill och man blir ledsen när man blir deras leksak...
Jag lovar att försöka varna mig själv framöver i samma ögonblick som jag uppfattar någon som vacker eller tjusig osv.
Men det är inte lätt...
mvh