Den mytomspunna livsrörelsen

[Anna Sara]

Avskyr att bli sedd som den jag inte är. När jag vill dö -det är en indikation om var jag står, hur självrättfärdig jag är. Det är svårt att våga födas bara.. Jag är väl tacksam för min närvaro, förlåt för att jag är så slapp mot er.. Jag vet att vi alla älskar.. att vi lever i en fars.. Är så uttråkad bara.. Läkaren frågade; vad har du för planer med ditt liv? Jag vet aldrig vad jag ska svara.. helt vanliga saker, som bostad etc.. specifikt dem, kan jag aldrig hålla.

Från:  Anna Sara Sörensen (free_will@live.se)  
Skickat: den 11 september 2009 11:34:49
Till:  brittis.priv@gmail.com

Jag gjorde det medvetet eftersom du och mamma hade frågat polisen om vem jag bode hos, vilket skulle kunna sätta honom i trubbel. Samtidigt upplysa om vilken sida på samhället man vill stå. Jag har fortfarande samma problem som för snart 3 år sen när jag "upplystes" -men var naiv.. Nu sätter jag mer gränser med min integritet, hävdar mitt ideal.

Förstår inte hur du "får ihop allt".. Stödjer du samhället eller? Tycker du inte att det är ett slöseri med resurser att jag tas in i psyket för att du ringer till polisen? Ärligt talat; vad FAN håller du på med?

Man kan inte göra ett anspråk "på det naturliga" samtidigt som man som del i mänskligheten sitter kvar i karmaskuld, det lär jag mig hela tiden..



> Date: Fri, 11 Sep 2009 10:06:38 +0200
> Subject: Ärlighet och respek
> From: brittis.priv@gmail.com
> To: free_will@live.se
>
> Anna Sara,
> du har stora krav om intrigitet gentemot dig och det har jag
> accepterat och försöker att leva upp till, eftersom jag än en gång
> påpekar för dig, att jag på alla sätt och vis vill hjälpa och stötta
> dig.
>
> Jo, jag vet vilka forum du skriver på och har fått veta detta av
> Gustav in samband med att du la ut mitt till dig högst personliga mail
> på filosofiforum.se. Där offentliggör du mitt namn och min mailadress
> till allmänheten vilket jag tycker var mycket ansvarslöst gjort av
> av dig. Till och med respektlöst. Man måste respektera andra på samma
> sätt som du själv kräver respekt.
> Nog om detta.
>
> Jag har fått tacka nej till en lägenhet eftersom du har förnekat mig
> rätten att kontakta dig per telefon.
> Anna Sara det är ett måste att kunna nå dig snabbt och enda sättet
> framförallt nu när du ligger inne är att jag för nå dig på
> avdelningen.
> Jag hoppas att du omgående släpper den spärren gentemot mig.
>
> Jag tänker varje dag på dig och är väldigt orolig eftersom jag inte
> har en susning om hur du mår.Jag måste tro att dom hanterar dig väl
> som jag bad om. Att dom är snälla och vänliga ocg bemöter dig med
> respespekt.
>
> Har du möjlighet att ringa mig blir jag oerhört glad. Jag fortsätter
> givetvis att söka biostad om du så önskar
>
> Många kramar
> /Brittis

Hon är förvirrad. Jag måste sätta gränser. Hon kommer börja "manipulera".. "klä in".. min renhet.. spela "vuxen".. så som människor "spelar kvinnor"..

Jag har haft en aggressivitetssyndrom men är mer upplöst och realistisk nu.

[Anna Sara]

Jag hatar verkligen det här. Min sexuella förnekelse. Det blir ingen (jävla) kärlek då.

Respekt? Jag känner mig som en "komedi". Jag har "alltid" strävat efter att få perspektiv på mig själv på ett annat sätt... men jag konfronterar alltid min offeragenda, men den har två ansikten. De två flödena. Jag vill veta att jag vet, annars inser jag mig psykliskt sjuk och har inget problem emd det alls. Jag bara antar att jag är otroligt präglad av mina "miljöskador", jag söker det naturliga som språk, i mitt sökande efter frihet, men jag tänker väldigt mycket på rättvisan och känner mig alltid straffad personligen... av mig själv. Jag vill ta ansvar för min "medfödda känslighet" på ett annat sätt. Jag vill inte skuldbelägga något men jag har samtidigt ett väldigt stort behov av det.. eh.. går detta att förlösas?

[Anna Sara]

Otroligt lågt av Johan eller annan moderator att ta bort detta inlägg pga av "Britt-Ingers" konventionella behov. Då missförstår man ju allting.

Jag går alltid på spänn och är misstänksam verkar det som.



Jag är ju alltid straffad genom att bli skuldbelagd, right? Jag har svårt att hitta min roll inom det här men samtidigt är jag envis, sitter fast i denna roll och fortsätter att "använda den" -det är då jag är hypnotiserad att alltid "göra fel".


Jag togs in på psyket i måndags alltså, efter att polisen kom i min lägenhet.

Är inte det helt naturliga att säga till -och välja "det kausala förloppet"?

Hur som helst, jag skulle göra ett urinprov eftersom de tyckte jag verkade speedad. Mamma hade pratat med dem och sagt att jag skickat ett sms den dagen vilket jag inte hade gjort.. Gudmor hade genom min lillebror gått in här på förumet och läst -under min högst provokativa sigantur "Jag är konstnär.. jag ljuger alltid".. lekt "orolig".. och sagt till polisen att dem måste hindra mitt självmorsförsök...

Försökte hela tiden beskriva min samhällsalienation för polisen. När jag kom till Malmö akutpsyk var urinprov som sagt inte aktuellt längre.. och jag har inget annat att svara med än min ärlighet, som jag testar i lite olika program. Men samtidigt vet jag att det inte är det som det handlar om, utan min memorerade roll (emotionella problem -vilka blir beskrivna som psykoser när jag försöker tala om dem).. det förstod jag direkt när jag kom till psyket.. insåg att jag i min passivitet och stora ärliga förtoende var ganska naivt, men det var kvinnan i mig själv och jag kom i kontakt med det jordsika flytande.. men den känsligheten mördades förstås eftersom jag inte fick vara ifred utan blev inföst i någon gemensam förvirrring/avbrott.. och jag inser att samma "missbrukspiraler" kommer uppdana samma cykler igen...


Jag vill egentligen inte säga var jag är någonstans, men nu skiter jag i det, min hälsning till er (som letar efter mig) -ta er i röven. Jag FLÖGS hit, och två sjuksöterskor flögs med, och tillbaka, Kastrup -Bromma. Glaumor, tröst.. materiella förvirrade spår i min identitetsrörelse... Tänk vilket sabbotage av resurser, vilket "klister"...


"-Det är mitt jobb att vara orolig".. Vad är då mitt jobb, min roll, karma?

[Anna Sara]

Det är inte "psykisk sjukdom" -det hoppas jag att ni förstår. Det är snarare "den raka motsatsen".


Vad är Venus i Vattumannen styrande 12e huset?

Jag förstår förstås "själen" och problemet.. med det ego jag förälskat mig i, det är svårt att konfrontera det.. att det bara är, utan min handningskraft.


Kom in i min enkla boning.

[Anna Sara]

HERREGUD. Min "familj" sitter alltså "bänkade" på hemmaplan och läser filosoffiforum! Hoppas de hittar något intressant att läsa. Jag fick lite för ett tag sen "intutiva" invaderade känslor av det.. att dem som "barn" blev utbrast ett "jippe hon är i Stockholm" liksom, att de läste detta.. med mig som dockan, men jag avfärdade det. (Jag är väldigt destruktiv).


En skötare kom till mig och sa att min pappa ringde och "var orolig" (inför sin manifestation) eftersom de läst på nätet att jag åkt från Malmö till Stockholm, till ett annat psyke. Känner mig så förföljd/våldtagen. Det finns ingen integritet. Ingen själ.


Hur kan jag utnyttja denna sitation på bäst gynnande sätt, förvirra dem?


Det kanske är så.. att min själ och mitt hjärta behöver en viss alienation för att vara kreativ och "hemma".. att jag "är värd det".. att det är liksom det naturliga! Börjar tänka på en prostituerad som gav mig starkt intryck på psyket förut.. som sa att man skulle "slå tillbaka".. ungefär.. Jag är liksom för jävla PRENTENTIÖS, det är inte ärligt. Jag behöver vara dold från världen, ett tag i alla fall, just nu. Jag förstår den konsten som faktiskt finns och inte bara speglas, också. Jag måste tillbaka till den, jag är ju jaglös men har svårt att inse det, att kompromissa, även fast det är det enda jag vill.. men jag förvillas av allt bländverk..

[Anna Sara]

Kod: Markera allt

OK! Polisen sa att mig att "min gudmor" hade läst på filosofiforum att jag var självmordsbenägen.
 
 
Det finns fortfarande problem/förvirring tycker jag. Jag tycker man inte kan skuldbelägga någon, det är ett större problem än så.
 
Flyr in i mig själv för att bevara något.. tycker det är irrelevant att samhället och "ni", familjen.. använder min "konst" för att ja, vadå.. vad vill ni mig? Liksom, jag kan inte acceptera.. att folk förnedrar min relation till döden.
 
Känner stark alienation till samhället. Behöver till viss del en dold roll, vara "hemlig".. hitta mig själv där.. Försöker prata med polisen om det här.. men förstås så "lyssnar" de inte.. Känner ingen annan möjlighet än att s.a.s "fly från samhället"... Vet inte om du är riktigt sann mot dig själv när du mailar mig om killen jag hyr lägenhget av.. liksom, LSD -och? Skärp dig, jag gör inga intrång på liknande sätt när det gäller dig (t.ex. relationer, sexvanor, vad fan som helst).. Förvänta dig inte att jag ska vara "vänlig".. om ni fortsätter på dessa nivåer...
 
Har du själv testat LSD? Nej.. Läs på innan! Läs Grof. Det har jag gjort.
 
Det är patetiskt pretentiöst hur jag sitter och offrar mig själv... låt mig vara tack, jag mår lika bra eller dåligt som jag alltid gjort.. bättre faktiskt..
 
 
Det här ÄR en förvirring!!
 
 
Mina intressen är främst: Provocera samhället. Experimentera. Förstå makt/resurser. Min kropp, och droger. Skrida över gränser, bryta gränser, förnya i grupper. Jag gestaltar "arkeypen: psykiskt sjuk", det är en bra grund.

 
> Date: Fri, 11 Sep 2009 13:05:27 +0200
> Subject: Re: Ärlighet och respek
> From: brittis.priv@gmail.com
> To: free_will@live.se
>
> AnnaSara,
> jag har aldrig pratat med polisen omn dig. Din mor har upplyst mig om
> vilken lägenhet du bor i vem du hyr av samt ditt syfte att åka till
> Malmö. At du var i Malmö har du själv berättat.
> JAG HART ALDRIG RINGT POLISEN FÖR HÄMTNING
> JAG HAR ALLTID IFRÅGASATT OCH MOTSATT MIG DETTA
> JA, JAG HÅLLER FULLSTÄNDIGT MED DIG OM ATT DET ÄR SLÖSERI MED RESURSER
> ATT DU TAS IN
> OBS DET ÄR STORT JÄVLA ELÄNDE HUR DE RESPEKTLÖST DEN MISSHANDLAR DIG
> FYSIKT OCH SJÄLSLIGT.
> Har du förstått vad jag skrivit eller vill du inte förstå
> Komunisera istället för att fly in i dig själv, så blir det mesta
> lättare, det uppstår mindre missförstånd lögner har svårare att ta
> fart. Listan kan bli lång men det får räcka för denna gång.
> RESPEKT, tack
> Finns här för dig, tänker på dig
> Kramar
> /Brittis

Vad är felet då?

[Anna Sara]

Det värsta var vid min "upplysning".. när min mor blandades upp med sina vänninor... speciellt en.. som själv blivit inlagd på psyket som yngre.. fick på mig projektioner. "Manodepressiv"... Extremt falskt hur detta bortförklarades sen, att människor inte kan stå sanna mot sig sjävla... "-det var ju din mamma som hittade pappret" (hade skrivit filosofiska anteckningar på ett papper, som kallades avskedsbrev)..

Historier som ändras.


Alltså, jag bara säger det. Dels för att jag blir så förbannad på ert jävla familjegull.. om ni "behöver" det mer än varandra, så gör får ni ha det så. Lämna då bara mig i fred hemskt gärna.

[Anna Sara]

Lala..

[Anna Sara]

Jag har "gått (väldigt) långt".. Ser nu igenom många "bilder", bryter ner manligt och kvinnligt. "Äcklas av allt".. och att alla "omöjligheter" har varit sanna, under min "resa hit", under mitt liv.

[Anna Sara]

Du menar alltså att du är motvänd, att du redan är helt öppen, i bilden (som ett annat mer upphöjt fragment) -och att det tvärtom är dina "personliga känslor" du döljer?

Mina personliga känslor är "det öppna sig själv", jag tål inte att synas verkar det som. Jag identifierar mig med leken själv och sörjer sista livet i egot där. Jag älskar inte längre, bara bortom. Jag förstår att människan är sitt eget bländverk.


Jag upplever hur de mentala programmeringarna är fantasiföreställningar och det är ett djupt lidande. Det är inte min bild, det är bara något jag känner igen, men det är inte jag för det är egot så det smäller om det. Jag ser inte skillnanden mellan andras egon och mitt längre och börjar äcklas av seperationen i bristen på gränser.


Jag vill "tala det rena språket" (det går ju inte!), jag bär något som inte stämmer med verkligheten, jag bär en otranscenderad sanning, det är ohållbart.

Inget är som det ser ut att vara. Man måste sätta gränser! Ha viljan att förmåga renas. Det är min sista impuls. Allting annat, som jag njöt mer av, det var "säkerhetsskapande".


Vad fan har hänt?

Förlåt mig om jag blandar ihop individer med mänskligheten, men säg det istället till mitt ansikte. Säg allting. Jag VILL dö. Jag är inte nöjd med något annat.

[Anna Sara]

Jag har tröttnat på ORD, det har ingen "substans" längre, jag har inte samma förmåga att njuta. Jag kastar bort dem i ett kast, drar beteendet över en kam.


Allting är fel. Allting är misslyckanden, ego. Allting är fel förutom att synas igenom och dö. Men jag är för upplöst, konfronterar jag mig själv är allting för äckligt.


Varför handlar jag/du inte? Jag insåg att det bara fanns en livsimpuls kvar i konsten och att det var min själ. Jag är som LSD, jag är "det upplösta jaget" men jag är jaget. Jag är värd alla missförstånd för jag slösar mitt liv.

Jag vill gå in i sinnena. Jag är för jävla stark.

Det är därför jag har min stolthet.... "mening", remember..


Aj aj aj.