Något som stört mig länge och som fortsätter att göra mig upprörd är den trend som finns bland "unga" nu för tiden att vägra kalla sig vuxna. Nu finns det de som är 30, 40 och 50 år gamla som fortfarande inte vill kalla sig vuxna som om det vore något negativt att vara.
Vuxen har plötsligt blivit ett begrepp förknippat med att vara tråkig, istället för det som jag tillskriver ordet: fri att fatta sina egna beslut och kunna ta ansvar för dessa.
Kan tycka det är tragiskt med alla människor som stolt deklarerar att "de fortfarande är som tonåringar" när de är över 30, än mer tragiskt (och pinsamt) med de som faktiskt fortfarande är det.
Någon mer som känner som jag, och som har tankar kring vad dessa negativa känslor kring att vara vuxen kommer ifrån?
Varför denna rädsla för att bli vuxen?
Moderator: Moderatorgruppen
Varför denna rädsla för att bli vuxen?
Aliquando et insanire iucundum est
Varför denna rädsla för att bli vuxen?
Vill påpeka att jag hade ett alternativ till i omröstningen som "föll bort" avsett för de som faktiskt inte är 18 än och kanske därför inte betraktar sig som vuxna. Nu blev de oavsiktligt diskriminerade här. Förlåt för detta.
Aliquando et insanire iucundum est
Varför denna rädsla för att bli vuxen?
Tror det har en del med skönhetsideal att göra. Vi ska sminkas, fettsugas, förstoras, förminskas så att vi ser ut som unga fotomodeller. Sålunda blir det "fult" att vara vuxen.
För att illustrera det hela i en låt som träffar mitt i prick: http://www.youtube.com/watch?v=aPTVfwdxuCE
Lyrics: http://artists.letssingit.com/de-lyckli ... ll-zjcrhvq
För att illustrera det hela i en låt som träffar mitt i prick: http://www.youtube.com/watch?v=aPTVfwdxuCE
Lyrics: http://artists.letssingit.com/de-lyckli ... ll-zjcrhvq
Jag tror att det kan vara en del av det hela, men att det måste finnas andra orsaker också. Vet så många som till sitt yttre inte bryr sig om mode, trender eller känner motstånd mot att åldras utan mer hakar upp sig på inre egenskaper som de förknippar med "vuxenhet".
Skulle gärna ta del av vad andra tänker på när de hör ordet vuxen.
Skulle gärna ta del av vad andra tänker på när de hör ordet vuxen.
Aliquando et insanire iucundum est
Varför denna rädsla för att bli vuxen?
Kom igen skall vi sträcka tanken liiiiite längre?
Varför är folk inte vuxna när de blivit äldre än tonåringar?
En definition av vuxen är att man har eget boende och tjänar sitt uppehälle själv, det är nån statlig verkstad som har den definitionen.
Enligt den, som alltså försöker ta fasta på rent objektiva fakta för benämningen, så är människor i Stockholm vuxna i snitt vid 31 (har jag för mig, det var runt 30 i alla fall, och inte under).
Och om vi tar en mer subjektiv benämning av "vuxen" som relaterar till tex ansvar, frihet omsorg o dyl, vad kräver det?
Jo det kräver en ekonomisk situation. Och vi då sen går till att titta på den ekonomiska situationen så finner vi att helt i linje med hur det har varit under många herrans år så är den förmögna gruppen 50+ en liten liten förmögenhet finns hos de som är 35+. Men ser vi relativt till de här fördelningarna jämfört med statistik från tidigare årtionden så ser vi att de yngre generationerna nu är fattigare, relativt, än de äldre var i de åldrarna.
Vi blir alltså mindre och mindre ekonomiskt stadda. Och om det finns en korrelation mellan ekonomi (vilken jag anser man måste vara idiot för att missa) och saker som frihet, ansvar och omsorg så kommer det alltså de facto leda till att man inte kan uppvisa dessa egenskaper som person.
Jag gissar att du är en sådan typ som lagt dig till med ett vuxenbegrepp som distanserar dig från det långt mycket tydligare och ostensiva "barn" och således flyr in i en barnslig "vuxenhet".
För vad sysslar du med här? Du skall in och normera andras betenden, men agerar apologet åt de förutsättningar beteenden har i samhället genom att låta ansvarsbördan ligga hos individen.
Sen kan man ju bara påpeka skygglapparna att du inte ens har en tillstymmelse till kritik av dagens reklam och dess värde- och normgivande.
Vem fan vill ha vuxna konsumenter?
Nåväl jag kanske fördömer dig lite snabbt, tittade på din utsaga om "hasch" också nämligen.
Du får en chans att visa vad konkret som gör en person vuxen, och ge en analys av varför folk inte vill ta sig an att vara "vuxna" i den utsträckning som du anser brukligt.
Varför är folk inte vuxna när de blivit äldre än tonåringar?
En definition av vuxen är att man har eget boende och tjänar sitt uppehälle själv, det är nån statlig verkstad som har den definitionen.
Enligt den, som alltså försöker ta fasta på rent objektiva fakta för benämningen, så är människor i Stockholm vuxna i snitt vid 31 (har jag för mig, det var runt 30 i alla fall, och inte under).
Och om vi tar en mer subjektiv benämning av "vuxen" som relaterar till tex ansvar, frihet omsorg o dyl, vad kräver det?
Jo det kräver en ekonomisk situation. Och vi då sen går till att titta på den ekonomiska situationen så finner vi att helt i linje med hur det har varit under många herrans år så är den förmögna gruppen 50+ en liten liten förmögenhet finns hos de som är 35+. Men ser vi relativt till de här fördelningarna jämfört med statistik från tidigare årtionden så ser vi att de yngre generationerna nu är fattigare, relativt, än de äldre var i de åldrarna.
Vi blir alltså mindre och mindre ekonomiskt stadda. Och om det finns en korrelation mellan ekonomi (vilken jag anser man måste vara idiot för att missa) och saker som frihet, ansvar och omsorg så kommer det alltså de facto leda till att man inte kan uppvisa dessa egenskaper som person.
Jag gissar att du är en sådan typ som lagt dig till med ett vuxenbegrepp som distanserar dig från det långt mycket tydligare och ostensiva "barn" och således flyr in i en barnslig "vuxenhet".
För vad sysslar du med här? Du skall in och normera andras betenden, men agerar apologet åt de förutsättningar beteenden har i samhället genom att låta ansvarsbördan ligga hos individen.
Sen kan man ju bara påpeka skygglapparna att du inte ens har en tillstymmelse till kritik av dagens reklam och dess värde- och normgivande.
Vem fan vill ha vuxna konsumenter?
Nåväl jag kanske fördömer dig lite snabbt, tittade på din utsaga om "hasch" också nämligen.
Du får en chans att visa vad konkret som gör en person vuxen, och ge en analys av varför folk inte vill ta sig an att vara "vuxna" i den utsträckning som du anser brukligt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vuxen när den brukas för att beskriva flertalet av ålder komna är ett missvisande begrepp och således negativt.
Varför kalla sig "vuxen" om det skall vara så brett så att alla över en viss ålder är det? Det är bara att skapa distans mellan mig, som vuxen, och dem som icke-vuxna, och det på den godtyckliga faktorn ålder, antalet år förtäljer inget om vad innehållet i dessa varit, och innehållet i dem har väl en direkt influens på personen som levt dem, alltså formar den.
Är vår befolkning som är över 30 generellt vuxna, oavsett om de kallas sig det? Nej är ett rungande svar från min sida. De flesta är inbilska och flyr ansvar.
Visst de går till jobbet, de lyder lagen, de sitter ner och håller käften. Men det är för mig inte omsorg, ansvar, frihet eller vad vi nu skall peta in i för att definiera begreppet.
Och för övrigt så upprörs jag över det här med att "man är" vuxen.
Vuxen är en relation, så vi är enbart vuxna i förhållande till en situation.
Återta det äldre bruket alltså; jag är vuxen situationen att vårda en trädgårt. Jag är vuxen situationen att avstyra en konflikt.
Men ett tomt: Jag är vuxen. Vad fan betyder det?
För övrigt vore det kul att höra vad det innebär att "de fortfarande är som en tonåring".
Essentialism? Modernism? Själ?
Varför kalla sig "vuxen" om det skall vara så brett så att alla över en viss ålder är det? Det är bara att skapa distans mellan mig, som vuxen, och dem som icke-vuxna, och det på den godtyckliga faktorn ålder, antalet år förtäljer inget om vad innehållet i dessa varit, och innehållet i dem har väl en direkt influens på personen som levt dem, alltså formar den.
Är vår befolkning som är över 30 generellt vuxna, oavsett om de kallas sig det? Nej är ett rungande svar från min sida. De flesta är inbilska och flyr ansvar.
Visst de går till jobbet, de lyder lagen, de sitter ner och håller käften. Men det är för mig inte omsorg, ansvar, frihet eller vad vi nu skall peta in i för att definiera begreppet.
Och för övrigt så upprörs jag över det här med att "man är" vuxen.
Vuxen är en relation, så vi är enbart vuxna i förhållande till en situation.
Återta det äldre bruket alltså; jag är vuxen situationen att vårda en trädgårt. Jag är vuxen situationen att avstyra en konflikt.
Men ett tomt: Jag är vuxen. Vad fan betyder det?
För övrigt vore det kul att höra vad det innebär att "de fortfarande är som en tonåring".
Essentialism? Modernism? Själ?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Varför denna rädsla för att bli vuxen?
Auk, när man blir vuxen, låt oss säga vid puberteten, så förstår man att lämna barnasinnet bakom sej. Betyder helt enkelt att det egoistiska barnet är historia. Social kompetens. Det där gnälliga barnet finns inte längre, alla andra måste respekteras det går inte längre att tjata sin vilja genom.
Varför denna rädsla för att bli vuxen?
suchanother skrev:Auk, när man blir vuxen, låt oss säga vid puberteten, så förstår man att lämna barnasinnet bakom sej. Betyder helt enkelt att det egoistiska barnet är historia. Social kompetens. Det där gnälliga barnet finns inte längre, alla andra måste respekteras det går inte längre att tjata sin vilja genom.
Så hur kategoriserar du dig då?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Kan ju börja med att skriva att jag tycker att det var en ganska aggressivt påhopp då du uppenbarligen inte förstått vad jag över huvudtaget frågar efter.
Min huvudfråga vad det kan bero på att innebörden i begreppet vuxen förändrats (det har förändrats många gånger, och har även olika innebörder i olika kulturer) och att det i dagsläget, i västvärlden, tycks innebära något negativt för många.
Min avsikt var inte alls att diktera HUR man skall vara som vuxen och att "vuxenhet" skulle innebära att man måste vara på ETT speciellt sätt - människor får leva sina liv precis som de önskar. Det jag undrade över varför man anser att det är negativt att vara, och kalla sig, vuxen.
Att påstå att jag inte skulle ha tillstymmelse till kritik vad gäller påverkan från t.ex. reklam är totalt obefogat. Har aldrig hävdat att så inte är fallet, men som jag sa tror jag inte att det är den enda faktorn och önskade höra fler funderingar. Eller skall man okritisk nöja sig med ett enda svar, en enda lösning, enligt dig?
Jag tänker inte ge dig en beskrivning av hur man skall vara som vuxen, för det finns inte EN beskrivning. Jag är en vuxen person som för den skull inte är eller lever mitt liv som min mamma, min granne eller alla mina arbetskamrater. Som jag skrev tidigare är vuxen FÖR MIG att man är fri att fatta egna beslut och sedan ta ansvar för dessa, i övrigt kan begreppet vuxen innehålla hur mycket eller hur lite som helst.
Jag betalar mina räkningar och arbetar som skolkurator. Vuxet?
Halva vår lägenhet består av en elektronisk verkstad och instrument. Vuxet?
Jag älskar sci fi. Vuxet?
Jag säger att man kan lägga vad man vill i begreppet och undrar varför så många väljer att lägga negativa saker i det.
Ekonomi kan mycket väl vara en faktor, men förr ansågs även de egendomslösa vara vuxna vid mycket tidig ålder så kan inte se att det är hela sanningen heller... men kanske en del av den.
För övrigt tycker jag att det snarare är du som tycks lägga in åsikter om vad du anser att det innebär att vara vuxen och inte.
Kan dock instämma i att jag gjorde en värdering i att jag ansåg att vissa beter sig "som tonåringar" när de inte är det. Klumpigt uttryckt kan jag själv hålla med om. Det jag syftade på var den livsstil som ofta förknippas med tonårsliv och som innebär liten framförhållning, dåligt konsekvenstänkande och ansvarstagande etc.
Men jag inser att du är en av dem som tycks ha laddat ordet vuxen väldigt negativt.
Som ny på det här forumet måste jag också besviket påpeka att jag tycker att det verkar vara många här som i ganska otrevliga ordalag går till angrepp när de inte håller med. Trodde detta var en mötesplats där man kunde diskutera och ta del av varandras olika åsikter utan att behöva utsättas för kränkande bedömningar av hur man skulle vara som person.
Min huvudfråga vad det kan bero på att innebörden i begreppet vuxen förändrats (det har förändrats många gånger, och har även olika innebörder i olika kulturer) och att det i dagsläget, i västvärlden, tycks innebära något negativt för många.
Min avsikt var inte alls att diktera HUR man skall vara som vuxen och att "vuxenhet" skulle innebära att man måste vara på ETT speciellt sätt - människor får leva sina liv precis som de önskar. Det jag undrade över varför man anser att det är negativt att vara, och kalla sig, vuxen.
Att påstå att jag inte skulle ha tillstymmelse till kritik vad gäller påverkan från t.ex. reklam är totalt obefogat. Har aldrig hävdat att så inte är fallet, men som jag sa tror jag inte att det är den enda faktorn och önskade höra fler funderingar. Eller skall man okritisk nöja sig med ett enda svar, en enda lösning, enligt dig?
Jag tänker inte ge dig en beskrivning av hur man skall vara som vuxen, för det finns inte EN beskrivning. Jag är en vuxen person som för den skull inte är eller lever mitt liv som min mamma, min granne eller alla mina arbetskamrater. Som jag skrev tidigare är vuxen FÖR MIG att man är fri att fatta egna beslut och sedan ta ansvar för dessa, i övrigt kan begreppet vuxen innehålla hur mycket eller hur lite som helst.
Jag betalar mina räkningar och arbetar som skolkurator. Vuxet?
Halva vår lägenhet består av en elektronisk verkstad och instrument. Vuxet?
Jag älskar sci fi. Vuxet?
Jag säger att man kan lägga vad man vill i begreppet och undrar varför så många väljer att lägga negativa saker i det.
Ekonomi kan mycket väl vara en faktor, men förr ansågs även de egendomslösa vara vuxna vid mycket tidig ålder så kan inte se att det är hela sanningen heller... men kanske en del av den.
För övrigt tycker jag att det snarare är du som tycks lägga in åsikter om vad du anser att det innebär att vara vuxen och inte.
Kan dock instämma i att jag gjorde en värdering i att jag ansåg att vissa beter sig "som tonåringar" när de inte är det. Klumpigt uttryckt kan jag själv hålla med om. Det jag syftade på var den livsstil som ofta förknippas med tonårsliv och som innebär liten framförhållning, dåligt konsekvenstänkande och ansvarstagande etc.
Men jag inser att du är en av dem som tycks ha laddat ordet vuxen väldigt negativt.
Som ny på det här forumet måste jag också besviket påpeka att jag tycker att det verkar vara många här som i ganska otrevliga ordalag går till angrepp när de inte håller med. Trodde detta var en mötesplats där man kunde diskutera och ta del av varandras olika åsikter utan att behöva utsättas för kränkande bedömningar av hur man skulle vara som person.
Aliquando et insanire iucundum est
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Varför denna rädsla för att bli vuxen?
Varför skulle jag kategorisera mej? Kategorisera dej själv istället, jag tror nämligen att du fortfarande är en barnrumpa.
-
JimmyAberg
- Inlägg: 932
- Blev medlem: 05 aug 2008 01:56
Re: Varför denna rädsla för att bli vuxen?
Läste detta idag:Knyttet skrev:Någon mer som känner som jag, och som har tankar kring vad dessa negativa känslor kring att vara vuxen kommer ifrån?
http://en.wikipedia.org/wiki/Puer_AeternusPuer Aeternus is Latin for eternal child, used in mythology to designate a child-god who is forever young; psychologically it refers to an older man whose emotional life has remained at an adolescent level, usually coupled with too great a dependence on the mother. The puer typically leads a provisional life, due to the fear of being caught in a situation from which it might not be possible to escape. He covets independence and freedom, chafes at boundaries and limits, and tends to find any restriction intolerable.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony
Hold your horses. Sa jag inte just det att jag kanske fördömer dig lite snabbt? Jag är medveten om vad för slags attityd som kan läsas in i det här, och jag angav varifrån jag plockat upp attityden gentemot dig.
Men jag ursäktar om du tog illa upp, tycker bara inte om att hymla.
Och visst är det så att det enbart implicit ligger något normerande i det du säger. Men frågandet i sig har också ett avstamp har det icke?
Jag tycker att sättet som du formulerat dig på förringar frågan.
Jag är en av dem som är glad att vi idag fördömer vuxenbegreppet just eftersom det kommit att bli essentiellt och inte relativt en situation. För mig är det alltså ett brott mot tidigare kultur av modernism, som påvisas genom debatten gällande "lathet" hos "de unga" osv.
Men jag ursäktar om du tog illa upp, tycker bara inte om att hymla.
Och visst är det så att det enbart implicit ligger något normerande i det du säger. Men frågandet i sig har också ett avstamp har det icke?
Jag tycker att sättet som du formulerat dig på förringar frågan.
Jag är en av dem som är glad att vi idag fördömer vuxenbegreppet just eftersom det kommit att bli essentiellt och inte relativt en situation. För mig är det alltså ett brott mot tidigare kultur av modernism, som påvisas genom debatten gällande "lathet" hos "de unga" osv.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
JimmyAberg:
Intressant! Vi kanske kan skylla även detta fenomen på curlingföräldrarna då :wink: .
Nej, skämt åsido tyckte jag att det lät som en väldigt intressant teori och stämmer ju bra in vad gäller den ökade individualitet och det ökade motstånd gällande auktoriteter jag tycker att man läser mer och mer om idag.
Intressant! Vi kanske kan skylla även detta fenomen på curlingföräldrarna då :wink: .
Nej, skämt åsido tyckte jag att det lät som en väldigt intressant teori och stämmer ju bra in vad gäller den ökade individualitet och det ökade motstånd gällande auktoriteter jag tycker att man läser mer och mer om idag.
Aliquando et insanire iucundum est
suchanother skrev:Varför skulle jag kategorisera mej? Kategorisera dej själv istället, jag tror nämligen att du fortfarande är en barnrumpa.
Jag kategoriserar mig som människa, varken mer eller mindre. Och vet inte ens om den kategorin är behövlig.
Men Suchanathor vad menade du med inlägget då? Skall du definiera dig vuxen i opposition till mig?
Varsågod, du får göra det så gärna. Dock vet både du och jag varför du engagerade dig just här och nu.
När kommer talet om den store mannen som tränar, är smart klipsk och har högskoleexamen? När skall du inflika att du bor i Göteborg
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Får börja med att åter påpeka att jag inte vill säga vad som bör läggas in i begreppet vuxen, men jag tycker att det är bra att det finns av en del olika anledningar.
För det första så ger det mig personligen en känsla av att man utvecklas framåt när man passerar genom livets olika skeden, och är som en markering att jag inte är nu som jag var då. Helt personlig känsla, som sagt var, och inget som säger att man inte kan utvecklas utan att ha etiketter på de olika skedena.
I mitt yrke kan jag också se barn och ungdomars behov av trygga vuxna i deras omgivning och för dem är definitionen viktig, och avskiljandet mellan dem och oss är också viktig. Har svårigheter att formulera detta på ett sätt som inte kan missuppfattas, men att vara ung kan vara en otrygg tid och det kan vara svårt att känna tillit till och kunna guidas av människor som inte öppet vågar säga att de "gått ett steg längre" och nu är vuxna. Därmed inte sagt att vuxna är bättre än unga, vilket jag hoppas du förstår.
Tycker inte heller att man skall hymla men man kan försöka att inte bedöma en hel person efter en kort text på ett forum eller skapa sg förutfattade meningar, samt att man kan uttrycka sig på trevligare sätt.
För det första så ger det mig personligen en känsla av att man utvecklas framåt när man passerar genom livets olika skeden, och är som en markering att jag inte är nu som jag var då. Helt personlig känsla, som sagt var, och inget som säger att man inte kan utvecklas utan att ha etiketter på de olika skedena.
I mitt yrke kan jag också se barn och ungdomars behov av trygga vuxna i deras omgivning och för dem är definitionen viktig, och avskiljandet mellan dem och oss är också viktig. Har svårigheter att formulera detta på ett sätt som inte kan missuppfattas, men att vara ung kan vara en otrygg tid och det kan vara svårt att känna tillit till och kunna guidas av människor som inte öppet vågar säga att de "gått ett steg längre" och nu är vuxna. Därmed inte sagt att vuxna är bättre än unga, vilket jag hoppas du förstår.
Tycker inte heller att man skall hymla men man kan försöka att inte bedöma en hel person efter en kort text på ett forum eller skapa sg förutfattade meningar, samt att man kan uttrycka sig på trevligare sätt.
Aliquando et insanire iucundum est
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster