Ensamheten. Råd sökes!

[Plecto]

I den här tråden vill jag diskutera 'Ensamhet' som fenomen med er. Om detta har tagits upp i tidigare trådar, så ber jag om ursäkt, men jag känner mig mer än angelägen att diskutera begreppet Ensamhet på mina villkor. Kanske för mig en oförklarlig ensamhet, men i hög grad en befintlig sådan. Terminologin kring fenomenet känner jag tyvärr inte till, och som ett filosofiskt begrepp kan jag mycket väl tänka mig att det finns ett flertal verk kring ämnet. Att diagnostisera mitt nuvarande stadium kan således bli svår – men jag ska försöka.

Jag har ett nästintill nihilistiskt perspektiv på just framtiden som gör mig i en viss mån aktionshandikappad. Att fullgöra mina basala behov som att äta, duscha, socialisera blir en börda mer eller mindre. Ett försök till ett litet flödesschema:

Livets (uppenbara!) meningslöshet > Uppgivenhet > Tillbakadragande > Ensamhet

Väldigt kortfattat ligger orsaken bakom min ensamhet i att jag finner livet väldigt meningslöst. Allt jag behagar mig visare sig senare vara ett meningslöst dribbel kring samma flaggstång. Var är jag på väg? Är det här allt? Kommer vi vidare från den temporära lyckan?

Det kanske verkar vara en ändlöst banalitet, men så är inte fallet. Bristen ligger nog mer i att jag språkligt inte kan uttrycka mig hur jag känner kring den här ensamheten. Kanske finns det en psykologisk förklaring bakom det hela? Jag avundas verkligen människor som finner lycka kring småsaker. Men tyvärr kan jag inte vila där.

Det jag egentligen vill diskutera är: Har någon av er känt en sådan ensamhet, där det egentligen inte vilar på en förklarlig modell. Där A: Min flickvän har lämnat mig. B: Jag är ensam. Utan mer en: Livet är meningslöst, det är ingen idé att förskansa sig vänner, kunskap eller diverse ändamål.

Hatar att jag inte kan språkligt uttrycka mig, men jag hoppas att ni förstår.

PS: Har ni tips på böcker kring ämnet Ensamhet, och mer precist kring den ensamheten jag känner?

Med vänlig hälsning

Plecto

[Zokrates]

Köp eller sy dig ett eget kramdjur, de sviker en aldrig!

[Logos]

Jag skulle rekommendera Camus "Myten om Sisyfos" + "Främlingen" samt kanske något av Sartre. Båda dessa författare behandlar det du beskriver, tillvarons absurditet och eventuella meningslöshet. Kanske hjälper det, kanske gör det saker och ting värre, men med lite tur känner du i alla fall igen något som du själv har tänkt på och kan låta dina tankegångar bli någon annans för en stund. Skönlitteratur är bra på det sättet.

[J R Auk]

Läs inte böcker praktisera livet annorlunda.

Har själv liknande problem ibland, vilket jag vet lösningen på, men dras med ett annat problem.

Jag odlar mina misantropiska sidor.

Problemet är alltså att lösningen på ensamheten inte är att få någon att bry sig om en själv, det är ändå bara föreställning att uppfatta någons omtanke, det som är lösningen är att bry sig om andra.

Något jag pendlar ifall jag vill göra. Kanske bättre ta ensamhet och få puttra runt på bitterhetstanken, vilken ändå verkar kunna ta en långt.

Men har man inget sådant problem, alltså med vem som förtjänar, vem du kan ge värde till att förtjäna, omtanke, så är lösningen enkel.

Ut i världen och bry dig om andra. Ser du inte meningen i tillvaron så kan du ändå förundras över alla som gör det. Förundras över att du kan se lycka hos någon annan eller dylikt.

Och ids du inte mänsklig närhet i ditt liv som det är nu, så föreslår jag att du skall göra dig mer sensibel och perceptuell för din omgivning. Och självklart välja din omgivning. Odla en blomma och lev med den. Stå i vinden och känn den, verkligen känn den. Eller solen, eller kylan, eller vad det än må vara som väder bjuder dig.

Helt enkelt när du slutar bry dig så mycket om dig själv så kommer ensamheten lätta, för vad är den utan ditt ständiga fokus på dig själv?

[matahari]

Flytta till ett annat land kan vara en lösning. Det är inte för inte som
människosmugglare brukar fråga sina offer om dom verkligen
vill till landet ensam! Bananlandet Svärje är exceptionellt när
det kommer till institutionaliserade av ensamheten. En del vill
härleda till de två laga skiften som gjordes i det förgångna som
delorsak till detta.Avsaknaden av Irländska pubar är en annan!

[suchanother]

Plecto, sluta tyck synd om dej själv. Ta och engagera dej i nåt frivilligt, Frälsis Myrorna.  Helt underbar känsla att engagera sej i nåt utan egennytta. Vet av egen erfarenhet. Var tacksam för det du är. Livet går inte i repris. Ta vara på detta unika tillfälle som livet ger. Tänk på att dina medmänniskor är som du med fel och brister, alla är innerst inne hyggliga och kärleksfulla.

[Ling]

Jag förstår hur du menar Plecto, upplever ungefär samma sak själv periodvis. Är egentligen inte ensam om jag inte vill, men jag väljer det för att jag vill. Ibland ser jag inte någon mening med att socialisera med andra, då blir det liksom bättre så här. Orkar inte med röster, vill ha tystnad. Förstår inte andra som vill ha folk omkring sig hela tiden.
Men å andra sidan så söker jag nog kunskap eller förströelse i litteraturen istället. Eller gör något med mina pärlor, till vilken nytta, ja det kan man fråga sig. Men det är en drivkraft som är stark. Det gäller väl att hitta den.

[Plecto]

Tack för alla tips! Kampen för livsviljan måste vara stark har jag märkt.
Jag måste verkligen hitta ur den här tankelabyrinten jag själv skapat. Ironiskt nog, måste den här kampen skötas ensam. Om än för en tid.

[Neti]

Både ensamheten och meningslösheten innebär ju otrolig frihet.

Personligen ser jag det som att Meningen inte är något som finns innan man själv skapar den. Då ser man den överallt. Eller så skapar man den när man ser den...

[Ling]

Tack för alla tips! Kampen för livsviljan måste vara stark har jag märkt.
Jag måste verkligen hitta ur den här tankelabyrinten jag själv skapat. Ironiskt nog, måste den här kampen skötas ensam. Om än för en tid.

Ensamheten är underskattat, såtillvida att den är självvald. Men tänk också på att tankar i ensamhet har en tendens att cirkla runt det egentliga problemet utan att få tag i en lösning. Så är det för mig i alla fall.
Lycka till.