Tiden och sanning (sanningsvärde)

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Tiden och sanning (sanningsvärde)

Inläggav freddemalte » 14 jul 2010 08:11

Hej

I morgon kommer X att ske!

Kan X anses ha sanningsvärde, dvs kan man med fog påstå att X kan vara sant eller falskt?

Motivera ditt svar med hållbara och relevanta argument!

Vänligen

Fredrik

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 14 jul 2010 09:04

Är det en sak jag tar för givet så är det att man inte kan vara säker på någonting, därmed kan morgondagens X inte ha mer än ett relativt sanningsvärde vars grad i sin tur beror helt och hållet på vad X är.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 14 jul 2010 09:21

Zokrates skrev:Är det en sak jag tar för givet så är det att man inte kan vara säker på någonting, därmed kan morgondagens X inte ha mer än ett relativt sanningsvärde vars grad i sin tur beror helt och hållet på vad X är.


Ok, intressant! Men det "faktum" att DU inte kan vara säker på en viss sak, Y (generellt sätt, behöver inte ha med tiden att göra) leder väl inte med nödvändighet till att Y inte kan ha sanningsvärde? Alltså vara sant eller falskt?

Fredrik

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 14 jul 2010 09:26

freddemalte skrev:
Zokrates skrev:Är det en sak jag tar för givet så är det att man inte kan vara säker på någonting, därmed kan morgondagens X inte ha mer än ett relativt sanningsvärde vars grad i sin tur beror helt och hållet på vad X är.


Ok, intressant! Men det "faktum" att DU inte kan vara säker på en viss sak, Y (generellt sätt, behöver inte ha med tiden att göra) leder väl inte med nödvändighet till att Y inte kan ha sanningsvärde? Alltså vara sant eller falskt?

Fredrik


Ok, omsätt din tes i ett praktiskt exempel.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 14 jul 2010 09:34

Om X är orsaken av en logisk följd som bygger på sanna premisser i nuet, så ja. Tiden har då ingen betydelse. Det faktum att X inte inträffar visar enbart på personens slutsats var felaktig. Detta är vanlig rationalism, och tiden är alltid en faktor.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 14 jul 2010 11:08

Zokrates skrev:Ok, omsätt din tes i ett praktiskt exempel.


Hej Zokrates. Om du avser grundfrågeställningen så är väl den egntligen ingen tes utan en fråga utan ställningstagande i sig. Om du däremot avser mitt svar på ditt inlägg så menar jag helt enkelt att ursprungsfrågeställning inte har sin grund i frågan om saker och ting kan vara sanna eller ha sanningsvärde i sig, utan förutsätter att det finns en objektivt sann värld "där ute" som vi förhåller oss till på olika sätt. Det var mot bakgrund av det synsättet som jag undrade om tiden är inbegripen i denna eventuella objektivitet?

Hummmm . . .  jag har inga exempel på det planet utan frågar dig helt enkelt bara om du tycker att "faktiska förhållanden" är omöjliga och att allt som upplevs av oss enbart är relativa företeelser utifrån var och ens perspektiv och upplevelse?

Ja, om så är fallet så torde (kanske) det även gälla tiden och därmed kan vi inte fälla sanna eller falska påståenden om den sk framtiden.

Fredrik

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 14 jul 2010 11:18

Johan Ågren skrev:Om X är orsaken av en logisk följd som bygger på sanna premisser i nuet, så ja. Tiden har då ingen betydelse. Det faktum att X inte inträffar visar enbart på personens slutsats var felaktig. Detta är vanlig rationalism, och tiden är alltid en faktor.


Ok, tack för intressant svar! Jag tolkar dig alltså på så sätt att vi kan fälla sanna eller falska påståenden om framtiden om (och kanske endast om) saker och ting som sker är av strikt determinisktisk struktur?

Men låt säga att så inte är fallet, låt säga att det finns inslag av förteelser i tidens "funktioner" som är helt obestämbara eller helt "fria" från determanistiskt nödvändig steg. har vi då hamnat i en tidssyn som innebär att "framtiden" inte existerar vad avser sanningsbegreppet?

Vad är det i de determanisktiskt principerna som gör att X skulle vara sant eller falskt? (obs, jag förstår vad du menar men vill bara se resonemanget) . . .

Fredrik

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 14 jul 2010 11:55

Ta ett enkelt exempel med ett biljardbord: Om du känner till alla matematiska och fysiska variabler som kan påverka utfallet av en stöt, så kan du också säga om det är sant eller falskt om någon påstår att en viss boll kommer att gå i. Om det däremot är så någon av dessa variabler är underordnade faktisk slump så kan vi inte säkert säga att något är sant eller falskt (möjligen sannolikt). Om det dessutom är så att de variabler som inverkar är så komplexa att vi ställs inför ett skepticistiskt faktum, så vore det också orimligt att ge att absolut svar. Men det är då enbart utifrån ett subjektivistiskt perspektiv. Enbart den faktiska slumpen gör att det inte råder något objektivistiskt absolut sant eller falskt, och den sistnämda innebär enbart att vi inte kan känna till det, även om det rent objektivt råder deterministiska lagar som ger oss sant eller falskt.

Tiden är här i ditt tankeexprement en form av slumpgenerator, men svårigheten med detta är att tiden är en beskrivning/process av objekt i rörelse. Vi kan således inte tillskriva tiden i sig egenskapen av en slumpgenerator, utan det måste ligga som egenskap i substansen. Som jag ser det är inte tiden en variabel med egna styrmedel.

Notera att jag inte nödvändigtvis är en trogen anhängare av determinism.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 14 jul 2010 16:42

freddemalte skrev:, utan förutsätter att det finns en objektivt sann värld "där ute" som vi förhåller oss till på olika sätt. Det var mot bakgrund av det synsättet som jag undrade om tiden är inbegripen i denna eventuella objektivitet?

Hummmm . . .  jag har inga exempel på det planet utan frågar dig helt enkelt bara om du tycker att "faktiska förhållanden" är omöjliga och att allt som upplevs av oss enbart är relativa företeelser utifrån var och ens perspektiv och upplevelse?

Ja, om så är fallet så torde (kanske) det även gälla tiden och därmed kan vi inte fälla sanna eller falska påståenden om den sk framtiden.

Fredrik


Vi kan bara fälla någorlunda säkra omdömen om det som sker i givande stund samt det som har skett, förenklat; Sanningen blottläggs alltid i efterhand och det är det vi förhåller oss till, allt annat är spekulation.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 jul 2010 17:22

Johan Ågren skrev:Ta ett enkelt exempel med ett biljardbord: Om du känner till alla matematiska och fysiska variabler som kan påverka utfallet av en stöt, så kan du också säga om det är sant eller falskt om någon påstår att en viss boll kommer att gå i. Om det däremot är så någon av dessa variabler är underordnade faktisk slump så kan vi inte säkert säga att något är sant eller falskt (möjligen sannolikt). Om det dessutom är så att de variabler som inverkar är så komplexa att vi ställs inför ett skepticistiskt faktum, så vore det också orimligt att ge att absolut svar. Men det är då enbart utifrån ett subjektivistiskt perspektiv. Enbart den faktiska slumpen gör att det inte råder något objektivistiskt absolut sant eller falskt, och den sistnämda innebär enbart att vi inte kan känna till det, även om det rent objektivt råder deterministiska lagar som ger oss sant eller falskt.

Tiden är här i ditt tankeexprement en form av slumpgenerator, men svårigheten med detta är att tiden är en beskrivning/process av objekt i rörelse. Vi kan således inte tillskriva tiden i sig egenskapen av en slumpgenerator, utan det måste ligga som egenskap i substansen. Som jag ser det är inte tiden en variabel med egna styrmedel.

Notera att jag inte nödvändigtvis är en trogen anhängare av determinism.


Men om vi reducerar den dualism som tiden försätter oss i till en monism, så som du påpekar om att substansen håller egenskapen som ger tiden i betraktelsen. Dvs istället för att säga att vi har materia och tid (eller byt materia till valfri monistisk substans [eller ifrågasätt substansen]) så säger vi att vi har materia och dess relationer.

Då blir det som kommer imorgon inte beroende av en tid, utan det är något som följer av den redan inblandade relationen mellan materien, eller dynamiken i materia.

Men här kommer det intressanta. Om vi även antar en icke-lokalitet så uppstår fenomenet att materiens relationer inte uppstår innan de realiseras. Det är då inte fråga om att vi kan göra förutsägelser innan relationen manifesterar sig i sin realisation. I ett snävt fall som den med biljardbollen kan vi väl approximera tillräckligt bra, och lokaliteten hos den materia som vi söker sätta sanningsvärde över i dess utfall är i en förestående relation. Men med en längre "tid" eller större "avstånd" så finns det inte en reell relation, vilket begränsas av materiens egenskaper (tex om vi antar att ljushastigheten och dess teori är reell). Det som finns är en kontingent relation där kontingensen beror på andra relationer (tänk Leibniz monader och idén om deras relation med varandra). Om man då skall tala om en förutsägelse så talar man om en förutsägelse som är större än summan av det som förutsägs. Dvs det är mer komplext att göra en förutsägelse än det är för det som söks förutsägas att realisera sig. Det som realiseras behöver inte relationen till alla relationer, utan behöver bara den relation som realiserar förändringen och med den "tiden". Vi som förutsägare, eftersom vi söker relatera relationerna till alla andra relationer, behöver då ett "högre plan" för att kunna stipulera formeln för relationell förändring mellan relationerna. Det är mer komplexitet i förutsägelsen än i realisationen. Så det vore då frågan om en deterministisk förändring, men en som inte kan förutsägas.

Lite som man talar om deterministiskt kaos i fall där utgångsläget för systemet måste bestämmas oändligt exakt för att inte snabbt divergeras till flera konvergenser. Dvs de tappar sin bestämning till fördel för olika sannolikheter.

En sidofundering är om inte trekropparsproblemet är av samma karaktär, men det kan vi lämna till en annan diskussion.

Hoppas att det är begripligt vad jag söker uttrycka, ser mig inte ha klara begrepp för detta uttryck.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 14 jul 2010 17:25

Vill förtydliga hur jag använder 'icke-lokalitet' ovan. Det handlar inte om det kvantfysiska. Utan det jag söker ge uttryck är ett begrepp för att stipulera att det inte finns någon exklusiv region, lokal, att stipulera ett påstående om framtiden från. Vi har inte en privilegierad position att blicka ut från om vi vill kunna tala sanning om vad som komma skall. För sanningen är stipulerad som en utsaga från en position som inte längre kommer existera när sanningsvärdet skall bekräftas, om vi inte gör det a priori.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Rorschach
Inlägg: 655
Blev medlem: 25 jul 2008 01:54

Re: Tiden och sanning (sanningsvärde)

Inläggav Rorschach » 14 jul 2010 23:35

freddemalte skrev:Hej

I morgon kommer X att ske!

Kan X anses ha sanningsvärde, dvs kan man med fog påstå att X kan vara sant eller falskt?

Motivera ditt svar med hållbara och relevanta argument!

Vänligen

Fredrik


Vad är det som kan vara sant eller falskt, vad står X för?

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Re: Tiden och sanning (sanningsvärde)

Inläggav freddemalte » 15 jul 2010 00:07

Rorschach skrev:
freddemalte skrev:Hej

I morgon kommer X att ske!

Kan X anses ha sanningsvärde, dvs kan man med fog påstå att X kan vara sant eller falskt?

Motivera ditt svar med hållbara och relevanta argument!

Vänligen

Fredrik


Vad är det som kan vara sant eller falskt, vad står X för?


X är egentligen inte så "viktigt i sig", utan det är själva "frågan om" tiden är sådan beskaffat (eller rättare sagt världen) att det vi kallar framtiden har sanningsvärde (i sig). Sen kan det ju vara som så att vi tar olika saker för mer eller mindre troliga och att vi därmed förväxlar dessa saker vad avser "rimlighet att ske eller vara" med tidens (världens) existenssätt gällande sanningsvärde.

Om X = "tvättning av bilen" känns det inte så främmande att säga att så skulle kunna vara fallet. Men frågan är om det går att säga att det är sant eller falskt? Eller är världen sådan att det vi kallar framtiden de facto enbart är en "fantasi", "mental extrapolering", "illusion", "icke-existerande", etc.

Om X = "förvandlingen av jorden till ett äpple" så har vi en benägenhet att se det som "trams" eller "orimligt" och därför förledas att tro att detta inte har sanningsvärde. Men om vi ska kunna säga att det är falskt att jorden bli ett äpple i mogon måste ju tiden (framtiden) ha sanningvärde? Eller?

Tja, något sådant . .  .

Fredrik

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 15 jul 2010 05:23

Tja något sånt säger mig väl inte så mycket, men jag kanske inte heller var särskilt övertygande? Människan som de flesta andra arter förlitar sig på att saker går att upprepa, själva upprepningen är en sorts sanning för förlitade vi oss inte på den så skulle vi ju tvingas uppfinna hjulet på nytt varenda dag, alltså vi tar vår erfarenhet för given, vi bygger upp våra lärdomar genom innötning, dvs. upprepning, just det, upprepning, dvs vi tar det om och om igen tills det sitter, fattar ni, säkert men bäst att ta det en gång till, .... Människan som sådan förlitar sig så mycket på denna metod att de flesta har svårt att vara kreativa, tvärtemot vad vi skulle kunna tro utifrån vår sammanlagda tekniska utveckling inom allehanda områden, så är vi knappt hälften så kreativa som vår närmaste släkting, aporna. Så hur kommer det sig då att de inte är den art som står för betonggetton, asfalt, avancerad läkekonst etc etc...? Jo helt enkelt för att trägen vinner, det människan som art saknar när det gäller kreativitet kompenseras genom envishet och en enorm tilltro till att upprepningen är nyckeln till framgång, med andra ord, när apan tröttnat och gett upp så fortsätter vi in absurdum oavsett om det så slutar med att vi lyckas bygga den där superbomben som i en knapptryckning förintar allt.

Grunden för att denna metod ändock fungerar är ju minnet, minnet i sin tur är tidsstämplat precis som processerna i vilken dator som helst. Tiden är därmed indirekt avgörande för att vi överhuvudtaget lär oss något, vi har alltså tiden på vår sida,  vilket lustigt nog Kyreus så lämpligt kallade en helt annan tråd för. Men ändock så har vi genom vår erfarenhet samlat på oss tillräckligt med bevis för att världen är föränderlig, vi har dessutom insett att vår sol en dag kommer att slockna och även om vi tror att detta kommer att ske om flera miljarder år, så finns det enligt vår erfarenhet ingen garanti för att processer inte kan upphöra när fan som helst och det oavsett hur stora eller små de än är. Vi kan alltså inte lita på naturens beständighet, därmed kan vi ej aldrig vara 100% säkra på att det ens kommer att finnas en morgondag, trots att så skett hittills i miljarder år, går vi ytterligare ett steg i tanken så har vi även sett att människan som art är enormt destruktiv, vi kan ej heller lita på att inte en dåre trycker på den där knappen jag i förbifarten nämnde tidigare, slutligen kan vi inte ens lita på att vi själva överlever en dag till oavsett hur friska vi än anser oss vara.

Så naturkatastrofer små eller stora, lokala eller globala, mänskliga katastrofer, enskilda katastrofer (din död) plus sannolikheten för att något skall påverka det förväntade utfallet att bli ett annat, gör att vi inte, trots eller just på grund av vår erfarenhet, kan vara helt säkra på några som helst framtida sanningar, annat än att en dag är allt över på ett eller annat sätt, ja om vi inte tror att Gud griper in vill säga, så vad säger du, något sånt eller?

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 15 jul 2010 07:52

Zokrates skrev:Tja något sånt säger mig väl inte så mycket, men jag kanske inte heller var särskilt övertygande?

Ser ut som en mycket bra och träffande beskrivning av hur människan förhåller sig till världen (i allmänhet). Frågan är dock av ontologisk karaktär. Ditt svar verkar mer vara en betraktelse utifrån ett kulturellt, historisk, teologiskt, antropologisk, socialt och psykologiskt perspektiv. Mycket intressant det med, så svaret på dig fråga blir: Ditt svar säger mig mycket om hur du ser på världen vad gäller ovanstående "ämnesområden". Men jag kanske har missuppfattat dig?

För övrigt kan det ju finnas de  (inte jag) som är övertygade om att tiden (världen) fungerar på ett sådant sätt att allt som har hänt, händer och kommer att hände är "utformat" likt en topografisk faktisktisitet (ungefär som det fysiska rummet) i vilken vi människor genomlever våra liv. När något har hänt har vi de facto åkt förbi "skeenden" när något händer ("nuet") är vi på en specifik plant på denna topografi och när något kommer att häda har vi inte nått dit ännu. Om tiden och världen skulle vara beskaffad på detta sättet (vilket för övrigt gör tidsresor mer troliga), ja då är det ju inte helt främmande att tänka sig att man faktiskt kan har "rätt eller fel" (sant eller falskt) gällande ett antagande om framtiden.

Denna syn på tiden skulle man kunna kalla objektifierad tid (Eternalism*) och då går vi alltså från vårt vardaglig synsätt (antar jag) där tiden har någon slags riktning och där det som har hänt är "borta" och det som kommer att hända är "oskapat" (Presentism**) till en teori där allt "sker" "samtidigt" men betraktelsefokuset ("medvetandet" eller "det upplevande") enbart kan ha fokus på en del i taget, kallat "nuet". Så om man i den modellen ska tala om en riktning så är det i så fall medvetandets (det upplevandes) "framfart" genom denna tidstopografi.

*   http://en.wikipedia.org/wiki/Eternalism ... hy_of_time)

** http://en.wikipedia.org/wiki/Presentism ... hy_of_time)

OBS! Länkarna ovan måste klippas och klistras in i adressfältet - ej klickbara, formuläret "uppfattar" tydligen inte hela strängen som en länk (?).

Vänligen

Fredrik


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster