Lycklig av materialismen?

[Cosmic philosopher]

Angående tron på materialismen:

1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?
2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredställda?

Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

[german.timofejev]

Jag tror inte att man finner lyckan i materiella ting.

[freddemalte]

Angående tron på materialismen:

1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?
2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredställda?

Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

Jag tror inte att jag skulle bli lyckligare av att veta att jag kommer att leva, och har levt, i all oändlighet!
Fredrik

[spottkamel]

Angående tron på materialismen:

1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?
2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredställda?

Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

jag tror det är lycka att inse att man inte behöver dessa ting för att uppnå lycka!

[Cosmic philosopher]

Angående tron på materialismen:

1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?
2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredställda?

Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

Jag tror inte att jag skulle bli lyckligare av att veta att jag kommer att leva, och har levt, i all oändlighet!
Fredrik

Tänk om det är möjligt att bli vad vi vill genom reinkarnationen och övning/talanglagrande/utveckling! Där man är herre över tiden - i stället för tvärtom. Där det är aldrig för sent för att sätta igång ett önskat projekt!Tänk om den fattige får uppleva hur det är att vara rik! Där varje normal hunger/intresse/önskan existerar för en anledning - för att det just ska mättas. Där varje nytt liv är en logisk fortsättning av det föregående. Där den begåvning,personlighet och öde man har idag är ett resultat av ens tidigare handlande,träning och övning. Då kan man förklara  varför vissa barn har lätt för vissa ämen i skolan och varför en del inte har det. P g a vad man tidigare hållit på med,arbetat med,tränat och övat!

Fredrik eller ni andra, vad har ni för tankar av det jag skrivit här ovan. Om verkligheten är så "konstruerad" som jag beskrivit ovan skulle det likväl inte göra er nämnvärt lyckligare? Intressant att få höra era svar.

[Cosmic philosopher]

Angående tron på materialismen:

1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?
2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredställda?

Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

Jag tror inte att jag skulle bli lyckligare av att veta att jag kommer att leva, och har levt, i all oändlighet!
Fredrik

Hej freddemalte! Hur tänker du dig i så fall detta eviga liv? Hur ser detta eviga liv ut? Att man reinkarnerar? Eller lever i något själsligt tillstånd i en "himmel/helvete" i evighet efter? Vad menar du med att leva i all oändlighet?

Hälsningar
Cosmic philosopher

[freddemalte]

Angående tron på materialismen:
1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?
2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredsställda?
Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

Jag tror inte att jag skulle bli lyckligare av att veta att jag kommer att leva, och har levt, i all oändlighet!
Fredrik

Hej freddemalte! Hur tänker du dig i så fall detta eviga liv? Hur ser detta eviga liv ut? Att man reinkarnerar? Eller lever i något själsligt tillstånd i en "himmel/helvete" i evighet efter? Vad menar du med att leva i all oändlighet?

Hälsningar
Cosmic philosopher

Hej Cosmic philosopher!

En mycket bra och motiverad fråga, vars svar inte, för mig, är särskilt enkelt. Men ja ska göra ett försök. När jag försöker tänka mig in i ett oändligt liv (ev. flera i oändlighet på varandra följande liv) så känns det befogat att på något sätt begränsa fantiserandet gällande hur detta/dessa liv skulle gestalta sig till att utgår ifrån de preferenser och erfarenheter jag har av "att leva det liv jag nu lever". Allt annat bli ju någon form av fantiserande som på något plan synes mig tämligen irrelevant om man fortfarande vill förhålla sig realistisk till en något sånär icke-realistisk frågeställning (ty så vitt vi vet är det ju utifrån åtminstone ett common-sense-perspektiv orealistiskt att tänka sig ett oändligt långt liv). Så låt mig för sakens skulle dela upp mitt svar i två delar. 1. Realsitiskt perspektiv (utgår från det liv jag känner) och 2. Ett mer fantiserande kring detta.

1. Om jag utgår från det liv jag lever så synes detta liv vara både fantasitkt och väldigt intressant, spännande och otroligt faschinerande etc. Var dag har för mig varit en källa till nya upptäckter och fantastiska upplevelser i form av möten med nya människor och möjligheten att lära känna dessa på djupet etc. Jag njuter av var dag som går och det spelar egentligen ingen roll om det beror på materiella ting så som att få köra en ny bil, eller om det beror på bevittnandet av min dotters existens och nyfikenhet på världen. Inget är mig, vid sidan av familjen, mer kärt än livet som sådant, att njuta av gott vin, resa till intressanta platser, se en riktigt bra film, prata med intressanta människor, skriva i detta forum och läsa vad andra tycker och tänker, uppleva kärleken från mina medmänniskor, min sambo och mina föräldra, leka med vår katt etc. Allt detta och mycket där till utgör det som jag skulle kalla för meningen med livet om det nu måste formuleras i en enklel språklig fras. Men en otroligt viktig komponent i den känsla som gör mitt liv så underbart är den känsla som uppstår när jag inser att detta liv är begränsat, har en början och ett slut. Visst kan man filosofiera kring olika modeller för hur andar, entiteter, jag-fenomen, livsgistor etc lever vidare i någon form. Men det spelar egentligen ingen roll, ty den upplevlese jag har just nu av livet är att mitt liv kommer att te sig på ett likande sätt jämfört med mina medmänniskors liv. Jag avser med detta alltså att även jag kommer att dö en dag. Jag kan ju självfallet inte utifrån ett epistemologiskt perspektiv vara 100% säker på att just jag dör. Induktion är det enda jag kan basera detta på. Jag har sett massor av människor dö i olika sammahang (där sett refererar till ett indirekt bevittnande av detta i form av dödsanonnser, begravningar, böcker och filmer etc samt mina far-och morföräldrars bortgång, ja till och med husdjurs bortgång). Allt detta tillsammans gör att jag helt enkelt antar att även jag kommer att dö och om jag använder mig av den grundkänsla jag har som baserar sig på en blandning av sunt förnuft, logik och iaktagelser, ja då hamnar jag i det läget att jag uppfattar världens beskaffenhet på ett sådant sätt att det som upplever mitt jag (jag, Fredrik) en gång kommer att upphöra vad avser livet, upplevelsen, existensen etc. Så för att knyta ihop säcken i punkt 1 bli då min syn på det hela att min livsmening på ett visst plan baserar sig på vetskapen om att mitt liv är begränsat, kommer att ta slut etc. Detta gillar jag, accepterar jag, värderar jag på ett positivt sätt. Jag kan dock inte påstå att jag längtar efter den dag då det sker - tvärt om, jag vill självklart se min dotter växa upp, se vad världen kommer att bjuda de närmaste åren etc, men det känns helt naturligt för mig att jag inte kan hänga med hela vägen, att därefter får andra ta vid, min dotter och hennes barn, hennes vänner och deras barnbarn etc. Det är så livet är konstituerat och det är så jag vill leva. Så svaret på din fråga är helt enkelt att jag inte skulle bli gladare eller mer upplyft av att "få reda på" att jag skulle leva i all oändlighet. Det jag även vill ha sagt, och som är kopplat till punkt 1 är att jag inte ser någon anledning till varför det skulle ha ett egenvärde att leva det liv jag lever nu (fast i olika varianter) i all oändlighet. Det är alltså mer värdefullt för mig att ha ett begränsat liv och en del av tjusningen ligger självklart i att jag inte har en susning av hur den begränsning ser ut, dvs jag har ingen aning om när jag kommer att trilla av pinn.

2. Om jag tillåter mig att träda ur erfarenhetens bur och mina preferensers boja och hoppar utanför boxen, ja då kan jag ju fabulera kring ett evigt liv som i sin karaktär är sådant att jag i en oändlighet (efter detta liv) kommer att få leva i det som jag i detta liv skulle ha uppfattat som en total euforisk upplevelse motsvarande den absolut allra skönaste, bästa och vackrast samt mest njutningsfulla tillståndet som över huvud taget går att leva i. Ja om så vore fallet så ändrar detta ändå inte min position, med detta bror på följande: Om jag skulle få veta att jag i evighet skulle få leva på detta sätt, ja då skulle ju det liv jag nu lever hamna i en slags grym skugga av gigantisk åtrå efter det eviga livet. Jag skulle ju per definition nedvärdera detta liv och anse det som tämligen ointressant inför denna slutgiltiga evigheten i total njutning. Av denna anledning skulle jag inte bli gladare av att veta att jag skulle få leva ett sådant liv heller.

Jag hoppas att detta var ett någotsånär lättillgängligt svar på din fråga!

Vänligen

Fredrik

[Cosmic philosopher]

Tack Fredrik för ditt mycket intressanta svar!

Men en otroligt viktig komponent i den känsla som gör mitt liv så underbart är den känsla som uppstår när jag inser att detta liv är begränsat, har en början och ett slut.  

2. Om jag tillåter mig att träda ur erfarenhetens bur och mina preferensers boja och hoppar utanför boxen, ja då kan jag ju fabulera kring ett evigt liv som i sin karaktär är sådant att jag i en oändlighet (efter detta liv) kommer att få leva i det som jag i detta liv skulle ha uppfattat som en total euforisk upplevelse motsvarande den absolut allra skönare, bästa och vackrast samt mest njutningsfulla tillståndet som över huvud taget går att leva i. Ja om så vore fallet så ändrar detta ändå inte min position, med detta bror på följande: Om jag skulle få veta att jag i evighet skulle få leva på detta sätt, ja då skulle ju det liv jag nu lever hamna i en slagg grym skugga av gigantisk åtrå efter det eviga livet. Jag skulle ju per definition nedvärdera detta liv och anse det som tämligen ointressant inför denna slutgiltiga evigheten i total njutning. Av denna anledning skulle jag inte bli gladare av att veta att jag skulle få leva ett sådant liv heller.

Jag tror jag kan förstå hur du tänker där - ungefär så: att ju kortare livet är desto mer värdefullt och "intensivt" blir livet genom varje tidsenhet.  

För mig kan mitt hopp och tro på det eviga livet-reinkarnationen,karma och(talang)utveckling göra mig istället ännu mer fokuserad på "nuet och häret".  Därför att om allt är möjligt och rättvist på lång sikt så kan min livskänsla fördjupas.  Då blir det aldrig försent att sätta igång och förverkliga projekt,mål,längtan och öskningar som man har. Och detta behöver inte betyda att man inte uppskattar det man redan har här och nu av materialla ting,förmågor etc.

Martinus ord Livets bog III st 718:

"Alla väsen är, när de dör, ofärdiga väsen. Naturen har en mening med väsendenas ofärdiga tillstånd."

718." All den otillfredsställda önskan och längtan, vilken uppträder som en synlig faktor i varje kulturmänniskas medvetande, avslöjar, såsom vi sett i det föregående, att detta väsens tanke- eller medvetandefunktion utgör en förberedelse för något som inte äger rum i dess nuvarande jordeliv. De många otillfredsställda önskningarna är ju energisvängningar, som endast kan fås att avstanna genom att bringas i jämviktsläge, vilket i sin tur omöjligt kan uppstå utan att vara identiskt med motsatsen. Och motsatsen till önskningar och längtan kan endast vara tillfredsställelsen av dessa. Då väsendets medvetande i stor utsträckning består av sådana önskningar och sådan längtan som inte uppnår sitt jämviktsläge eller sin tillfredsställelse i väsendets nuvarande jordeliv, kan denna tillfredsställelse ju inträffa först vid en tidpunkt då väsendet inte längre har sin nuvarande fysiska organism. Här ser vi alltså någonting hos väsendet som inte blir färdigt i dess innevarande jordeliv. Då alla väsen bär på otillfredsställda önskningar, vill detta alltså säga, att de alla vid sin fysiska död inte är färdiga väsen. Hos allesammans, utan undantag, har utlösts förberedelser till något som inte hann bli färdigt. Det icke färdiga tillståndet är inte någon företeelse hos ett enskilt väsen eller hos någon liten del av alla levande väsen, utan utgör en allmän, för samtliga väsen utmärkande företeelse. Att naturen har en mening med denna så dominerande företeelse, det är man tvungen att erkänna som ett faktum, om man nu inte lever i den övertron att naturen skapar kaos, spill och meningslösheter."

http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php


Hälsningar

Cosmic philosopher

[Algotezza]

Angående tron på materialismen:

1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?

På vilket sätt är det berikande om man inte önskat eller saknat det?

2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredställda?

Hur vet man att man aldrig kan få detta illfredsställt?

Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

Före och efter för vem?

Finns det inte en orsakskedja (bortom din existens - tänkt som en engångshistoria)  som leder fram till din existens - om du alltså bara lever ett jordeliv - och startar du inte en massa orsakskedjor genom ditt sätt att leva och dina val som fortsätter efter din existens upphörande (om den nu kan upphöra)? Hur kan du då tala om intet före och efter din existens? Är det inte både lite egocentriskt och lite egostiskt? Finns världen bara medan du finns? Din upplevelse av världen finns då bara - men vad med själva världen i sig?

/Algotezza

[Cosmic philosopher]

Hej Algotezza!

Angående tron på materialismen:

1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?

På vilket sätt är det berikande om man inte önskat eller saknat det?

Det är just den frågan jag vill ställa. Martinus ställer sig den frågan också i "Blad ur Guds bilderbok". Vad svarar en materialist på det?

2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredställda?

Hur vet man att man aldrig kan få detta illfredsställt?

Precis - det kan ju inte materialisten veta heller - det är ju bara en tro som han/hon har.

Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

Före och efter för vem?

Enligt materialisten är väl hans/hennes tro att alla levande varelser lever endast en gång här i den fysiska världen.Eller?

Finns det inte en orsakskedja (bortom din existens - tänkt som en engångshistoria)  som leder fram till din existens - om du alltså bara lever ett jordeliv - och startar du inte en massa orsakskedjor genom ditt sätt att leva och dina val som fortsätter efter din existens upphörande (om den nu kan upphöra)?

Jo det tror jag materialisten håller med om.

Hur kan du då tala om intet före och efter din existens? Är det inte både lite egocentriskt och lite egostiskt? Finns världen bara medan du finns? Din upplevelse av världen finns då bara - men vad med själva världen i sig?

Jag uttryckte  mig kanske lite slarvigt. Materialisten menar väl att så länge man lever så upplever man något,sig själv och sin omvärld.  Men världen omkring finns ju givetvis både innan,under och efter ens fysiska jordeliv...

[Algotezza]

Hej Algotezza!

Angående tron på materialismen:

1) Är det lycka att bli berikad med en mängd företeelser som man aldrig har saknat och aldrig önskat sig?

På vilket sätt är det berikande om man inte önskat eller saknat det?

Det är just den frågan jag vill ställa. Martinus ställer sig den frågan också i "Blad ur Guds bilderbok". Vad svarar en materialist på det?

Vill vi se positivt på att få något man inte önskat kan man ju tänka man blir glad över det - om det var något vackert, roligt, behagligt... man inte trodde ödet hade i beredskap... En glad oväntad  överraskning...

2)Är det lycka att vara tyngd av en stor saknad och av önskningar som man aldrig någonsin kan få tillfredställda?

Hur vet man att man aldrig kan få detta illfredsställt?

Precis - det kan ju inte materialisten veta heller - det är ju bara en tro som han/hon har. [/quote]

Vad som är möjligt på kort sikt är sin sak, på lång sikt något annat... Vilken sikt mår man bäst av att anlägga på tillvaron för att leva ett så bra och sant liv som möjligt - ej fyllt av önsketänkande bara...?

Med materialism menar jag tron på att vi bara lever detta enda jordeliv. Ingenting före  och ingenting efter alltså.

Före och efter för vem?

Enligt materialisten är väl hans/hennes tro att alla levande varelser lever endast en gång här i den fysiska världen.Eller?

Martinus som du nämner är ju andlig materialist när han menar att det finns både fysisk och psykisk materia. Jaget kallas  immateriellt men skull sakna existens om det ej var evigt kopplat till materien. Läs stycke 1082 i Livets Bog!

Jaget kan lika gärna sägas bestå av materia som det inte det själv kan uppleva direkt men som är det i jaget som möjiggör dess upplevande och skapande., X-energier (nämns  i DIK), energierna när de vänds i jaget.

Finns det inte en orsakskedja (bortom din existens - tänkt som en engångshistoria)  som leder fram till din existens - om du alltså bara lever ett jordeliv - och startar du inte en massa orsakskedjor genom ditt sätt att leva och dina val som fortsätter efter din existens upphörande (om den nu kan upphöra)?

Jo det tror jag materialisten håller med om.

Hur kan du då tala om intet före och efter din existens? Är det inte både lite egocentriskt och lite egostiskt? Finns världen bara medan du finns? Din upplevelse av världen finns då bara - men vad med själva världen i sig?

Jag uttryckte  mig kanske lite slarvigt. Materialisten menar väl att så länge man lever så upplever man något,sig själv och sin omvärld.  Men världen omkring finns ju givetvis både innan,under och efter ens fysiska jordeliv...

Ole Therkelsen säger i boken om Darwin: Vi lever bara ett liv - men det varar evigt! Och om alla storlekar är samma storlek, som Martinus påstår, är en sekund lika omfattande som oändligheten...

/Algotezza

[Cosmic philosopher]

Vill vi se positivt på att få något man inte önskat kan man ju tänka man blir glad över det - om det var något vackert, roligt, behagligt... man inte trodde ödet hade i beredskap... En glad oväntad  överraskning...

En glädje utan någon tidigare saknad eller längtan av samma ting? Går det?

Vad som är möjligt på kort sikt är sin sak, på lång sikt något annat... Vilken sikt mår man bäst av att anlägga på tillvaron för att leva ett så bra och sant liv som möjligt - ej fyllt av önsketänkande bara...?

Materialisten lägger nog sitt fokus på de mer kortsiktiga projekten. Inga projekt som varar längre än ett liv för att förverkliga...

Martinus som du nämner är ju andlig materialist när han menar att det finns både fysisk och psykisk materia. Jaget kallas  immateriellt men skull sakna existens om det ej var evigt kopplat till materien. Läs stycke 1082 i Livets Bog! Jaget kan lika gärna sägas bestå av materia som det inte det själv kan uppleva direkt men som är det i jaget som möjiggör dess upplevande och skapande., X-energier (nämns  i DIK), energierna när de vänds i jaget.

Hihi, ja det här med semantiken... Då är vi nog alla materialister på något sätt...

Ole Therkelsen säger i boken om Darwin: Vi lever bara ett liv - men det varar evigt! Och om alla storlekar är samma storlek, som Martinus påstår, är en sekund lika omfattande som oändligheten..

Ja, så kan man uttrycka det också   Jag har förresten den boken "Darwin,Martinus och intelligent design " av Ole i min bokhylla på danska. Den är bra. Jag har dock inte läst allt i den. Men jag tycker det är kul med jämförelser mellan olika världsbilder - vad de liknar/skiljer sig ifrån varandra som Ole skriver om i hans bok. En bok som rekommenderas till alla intresserade filosofer!

http://www.varldsbild.se/Product.aspx?ProdNo=75935

[freddemalte]

Hej igen Cosmic philosopher!

Denna video ( http://www.ted.com/talks/nic_marks_the_ ... index.html ) är ganska intressant och i denna presenteras en omfattande lycko-stuide i vilken man fått fram att följande 5 parametrar oftast är grunden till om folk är lyckliga (givet att de grundläggande behoven är uppfyllda):

1. Ha kontakt med olika människor (det sociala)

2. Notera och studera sig själv och sin omgivning (här och nu)

3. Lär mer hela tiden (gäller inte enbart faktakunskap utan kanske laga en ny rätt, lära sig ett nytt instrument etc.)

4. Aktivitet - att göra olika saker

5- Ge (altruism)

Vänligen

Fredrik

PS. Mitt svar på din fråga är alltså att lyckan kanske går att finna i vårt liv oavsett om det är materialistiskt eller andligt i sig, bara man tar till vara på det. DS.

[Algotezza]

Hej igen Cosmic philosopher!

Denna video ( http://www.ted.com/talks/nic_marks_the_ ... index.html ) är ganska intressant och i denna presenteras en omfattande lycko-stuide i vilken man fått fram att följande 5 parametrar oftast är grunden till om folk är lyckliga (givet att de grundläggande behoven är uppfyllda):

1. Ha kontakt med olika människor (det sociala)

2. Notera och studera sig själv och sin omgivning (här och nu)

3. Lär mer hela tiden (gäller inte enbart faktakunskap utan kanske laga en ny rätt, lära sig ett nytt instrument etc.)

4. Aktivitet - att göra olika saker

5- Ge (altruism)

Vänligen

Fredrik

PS. Mitt svar på din fråga är alltså att lyckan kanske går att finna i vårt liv oavsett om det är materialistiskt eller andligt i sig, bara man tar till vara på det. DS.

Var kommer det sexuella in i bilden? Eller det innebär bara problem?

/Algotezza

[freddemalte]

Hej igen Cosmic philosopher!

Denna video ( http://www.ted.com/talks/nic_marks_the_ ... index.html ) är ganska intressant och i denna presenteras en omfattande lycko-stuide i vilken man fått fram att följande 5 parametrar oftast är grunden till om folk är lyckliga (givet att de grundläggande behoven är uppfyllda):

1. Ha kontakt med olika människor (det sociala)

2. Notera och studera sig själv och sin omgivning (här och nu)

3. Lär mer hela tiden (gäller inte enbart faktakunskap utan kanske laga en ny rätt, lära sig ett nytt instrument etc.)

4. Aktivitet - att göra olika saker

5- Ge (altruism)

Vänligen

Fredrik

PS. Mitt svar på din fråga är alltså att lyckan kanske går att finna i vårt liv oavsett om det är materialistiskt eller andligt i sig, bara man tar till vara på det. DS.

Var kommer det sexuella in i bilden? Eller det innebär bara problem?

/Algotezza

Ha! Ja du, bra fråga! Det kanske är så enkelt att sex som sådant inte gör så många direkt lyckliga? Eller så anses det ingå bland de "grundläggande behoven" - de som ska vara uppfyllda innan det är intressant att prata om lycka över huvud taget? Vad tror du?

Fredrik