Är det viktigt att man tycker om en person mest? Eller håller det att gilla typ tre personer lika mycket? Eller går det att gilla alla människor lika mycket? Säg att man gillar två personer lika mycket, en kille och en tjej, men den ena tycker man är perfekt och den andre tycker man inte är perfekt, vad beror det på? Beror det på att man inte känner den ene riktigt eller? Har man kanske inte bestämt sig bara. Eller går det helt enkelt inte att gilla två eller fler lika mycket? Vad är det som gör att man gillar någon?
Ska man leta efter en orsak till att man gillar någon, eller är det bara så att man passar ihop. Ah, jag kanske kom på det. Om man gillar tex två lika mycket så kanske den ene är perfekt och den andre passar man ihop med perfekt, eller?
Är det viktigt att man tycker om en person mest?
Moderator: Moderatorgruppen
Viktigt beror ju på hur just man själv ser på det, läste för ett tag sedan om en undersökning som visade att trots att många har över 100 tals vänner på facebook, så klarade de genomsnittligen bara av att föra kontakten på ett individuellt djupare plan med cirka 6 stycken. Så överfört på andra områden i vardagen, hur ser det ut för er, hur många nära vänner har ni utöver partnern som ni verkligen känner er fria och öppna i samtal med?
Om det var tillåtet med harem så tror jag att 6 kvinnor hade passat mig utmärkt, en per dag, söndagen fri.
Om det var tillåtet med harem så tror jag att 6 kvinnor hade passat mig utmärkt, en per dag, söndagen fri.
-
german.timofejev
- Inlägg: 249
- Blev medlem: 07 okt 2007 11:17
- Ort: Lund
- Kontakt:
Jag tror att man tycker om olika människor på olika sätt beror på personernas egenskaper. Du kanske tycker om visa egenskaper hos en person samtidigt som du tycker inte om samma egenskaper hos den andre. Alla är olika och har olika personligheter. Det finns inte människor som har 100% bra resp. dålig personlighet utan personlighet består av egenskaper. Dessa egenskaper utgör personligheten.
What can we forgive? Jag tycker ju att man skall förlåta allt, sedan kanske man inte står ut, men det är en annan sak. Jag ska försöka utgå mer ifrån mig själv, spegla mig i min ommgivning, kanske inte ha något direkt mål annat än den mening som ges i stunden. Att få bra självförtroende handlar nog mycket om att lära sig smälta in, inte anpassa eller beskära sig själv, men att inte vilja vara någon annanstans än där man är. Att sätta upp ett mål, detta ska jag göra nu, för vad vill vi egentligen utöver att vara naturliga. Saker brukar bli som man vill. Om man har reducerat detta att tycka mest om någon enbart till en "att passa ihop"-fråga, så borde det väl bara räcka att slappna av, om man passar ihop så passar man och det går inte att tvinga ihop ett pussel. Att leva i nuet är få förunnat. Hur definierar man då sig själv? Kanske genom sin boksamling. Ofta tror man att man kan passa ihop med lite vem som helst, man pratar förtroligt med dem, men man missar de små signalerna som säger att, nej det går inte alls. Då kanske det behövs en distans, inte för känslan men för tanken.
Vad fint tänkt, hoppas du ser det realiserat.
Annars tror jag det är viktigt att se varje gillande som ett gillande för sig, alltså något som är sig självt nog och inte behöver motiveras. Och utan det här behovet av att motivera det så är det kvalitativt annorlunda än det mätbara som står i proportion mot rationaliteten som mäter det. För det finns inte många värden som inte i övermått blir en belastning. Och där finner man också svaret på varför det gillade är kvalitativt i sin essens framför kvantitativt som det som måste mätas är. För precis som vi kanske vill mäta in riskorn för att, när de ses utan sitt fält, få ett grepp om helheten en del utlovar så kan vi vilja mäta ett gott rationellt för att avgöra när det goda blir gillat. Men eftersom ett gillat "ont" tar form av ett "gott" så är det gott och vi undviker den nära kommentaren. Och så ser vi att i 'gillat' är 'gott' inneslutet och vi kan härleda "gott" från "gillat", om än i negation, och står på säkra ben.
Summa = intet står i vägen för att gilla så många du vill så mycket du vill
Annars tror jag det är viktigt att se varje gillande som ett gillande för sig, alltså något som är sig självt nog och inte behöver motiveras. Och utan det här behovet av att motivera det så är det kvalitativt annorlunda än det mätbara som står i proportion mot rationaliteten som mäter det. För det finns inte många värden som inte i övermått blir en belastning. Och där finner man också svaret på varför det gillade är kvalitativt i sin essens framför kvantitativt som det som måste mätas är. För precis som vi kanske vill mäta in riskorn för att, när de ses utan sitt fält, få ett grepp om helheten en del utlovar så kan vi vilja mäta ett gott rationellt för att avgöra när det goda blir gillat. Men eftersom ett gillat "ont" tar form av ett "gott" så är det gott och vi undviker den nära kommentaren. Och så ser vi att i 'gillat' är 'gott' inneslutet och vi kan härleda "gott" från "gillat", om än i negation, och står på säkra ben.
Summa = intet står i vägen för att gilla så många du vill så mycket du vill
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Tack!
Ja, det är nog inte bra att dra för många paralleller eller orsakssammanhang mellan olika händelser, för det slutar alltid hos en själv. T.ex. om någon bekant ler mot en på gatan och man då börjar tänka att "aha", det berodde på vad jag gjorde i förrgår mot denne och så berömmer man sig själv men glömmer leendet som egentligen inte hade något med din tidigare handling att göra. Jag tror att det är härifrån besatthet kommer.
Menar du i slutet av din text, att allt "ont" på något sätt växer till något "gott", om man ser det över tiden? Det är en intressant fråga. Jag tror faktiskt t.ex. att om man blir sviken så kommer det alltid en tid då man får det omvända tillbak.
Ja, det är nog inte bra att dra för många paralleller eller orsakssammanhang mellan olika händelser, för det slutar alltid hos en själv. T.ex. om någon bekant ler mot en på gatan och man då börjar tänka att "aha", det berodde på vad jag gjorde i förrgår mot denne och så berömmer man sig själv men glömmer leendet som egentligen inte hade något med din tidigare handling att göra. Jag tror att det är härifrån besatthet kommer.
Menar du i slutet av din text, att allt "ont" på något sätt växer till något "gott", om man ser det över tiden? Det är en intressant fråga. Jag tror faktiskt t.ex. att om man blir sviken så kommer det alltid en tid då man får det omvända tillbak.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Är det viktigt att man tycker om en person mest?
kort skrev:Är det viktigt att man tycker om en person mest?
Nä, för mig spelar det absolut ingen roll. Kanske gör det det för andra?
kort skrev:Eller håller det att gilla typ tre personer lika mycket?
Japp! Frågan är väl dock hur man mäter detta?
kort skrev:Eller går det att gilla alla människor lika mycket?
Nä det verkar praktiskt omöjligt (hur skulle det går till?)
kort skrev:Säg att man gillar två personer lika mycket, en kille och en tjej, men den ena tycker man är perfekt och den andre tycker man inte är perfekt, vad beror det på?
Definiera perfekt i så fall.
kort skrev:Beror det på att man inte känner den ene riktigt eller?
Vet ej vad du avser med perfekt.
Jo då, så länge det är praktiskt möjligt!kort skrev:Har man kanske inte bestämt sig bara. Eller går det helt enkelt inte att gilla två eller fler lika mycket?
kort skrev:Vad är det som gör att man gillar någon?
Oftast är det nog att personen får en att må bra!
kort skrev:Ska man leta efter en orsak till att man gillar någon, eller är det bara så att man passar ihop?
Ja det kan man roa sig med
OKkort skrev:Ah, jag kanske kom på det. Om man gillar tex två lika mycket så kanske den ene är perfekt och den andre passar man ihop med perfekt, eller?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
Zokrates skrev:Viktigt beror ju på hur just man själv ser på det, läste för ett tag sedan om en undersökning som visade att trots att många har över 100 tals vänner på facebook, så klarade de genomsnittligen bara av att föra kontakten på ett individuellt djupare plan med cirka 6 stycken. Så överfört på andra områden i vardagen, hur ser det ut för er, hur många nära vänner har ni utöver partnern som ni verkligen känner er fria och öppna i samtal med?
Om det var tillåtet med harem så tror jag att 6 kvinnor hade passat mig utmärkt, en per dag, söndagen fri.
Värst vad tjejerna går åt dig lätt. Min kille har allt sjå i världen att orka med en enda taggig, jävlig, horny, galen brud. Tanken att han skulle orka med ett harem likasinnade är lite lätt roande.
Re: Är det viktigt att man tycker om en person mest?
Det låter skönt, och jag misstänker att när man säger sådär upptäckande: "Det låter skönt" Så har man själv just funnit detta sköna.freddemalte skrev:Nä, för mig spelar det absolut ingen roll. Kanske gör det det för andra?kort skrev:Är det viktigt att man tycker om en person mest?
Ja. Jag vill inte mäta. Jag vill att det ska var en känsla utan tanke.freddemalte skrev:Japp! Frågan är väl dock hur man mäter detta?kort skrev:Eller håller det att gilla typ tre personer lika mycket?
Nämen liksom att allt man ser gör en lycklig, tror det kan gå om man hittar rätt system som kretsar runt rätt personer. För visst känner man så ibland, kanske är man ofta mycket inne i sin tanke vid sådana tillfällen, men för en stund borde det gå, men jag tror inte på evig lycka. Det ledsemma förtar lyckan även om vi inte är medvetna om det.freddemalte skrev:Nä det verkar praktiskt omöjligt (hur skulle det går till?)kort skrev:Eller går det att gilla alla människor lika mycket?
Någon man bara tycker om rakt igenom, en person som vill alla väl. Alla är väl sådana egentligen, för någon, men.freddemalte skrev:Definiera perfekt i så fall.kort skrev:Säg att man gillar två personer lika mycket, en kille och en tjej, men den ena tycker man är perfekt och den andre tycker man inte är perfekt, vad beror det på?
Nej, jag tror inte att det beror på om man känner personen, utan mer på om man kan sätta namn på den.freddemalte skrev:Vet ej vad du avser med perfekt.kort skrev:Beror det på att man inte känner den ene riktigt eller?
Tror jag med.freddemalte skrev:Jo då, så länge det är praktiskt möjligt!kort skrev:Har man kanske inte bestämt sig bara. Eller går det helt enkelt inte att gilla två eller fler lika mycket?
Ja eller i alla fall inte gör att man mår dåligt. Det är fint.freddemalte skrev:Oftast är det nog att personen får en att må bra!kort skrev:Vad är det som gör att man gillar någon?
Jag gillar det odefinierade.freddemalte skrev:Ja det kan man roa sig medkort skrev:Ska man leta efter en orsak till att man gillar någon, eller är det bara så att man passar ihop?
OKkort skrev:Ah, jag kanske kom på det. Om man gillar tex två lika mycket så kanske den ene är perfekt och den andre passar man ihop med perfekt, eller?
Vänligen
Fredrik[/quote]
kort skrev:Menar du i slutet av din text, att allt "ont" på något sätt växer till något "gott", om man ser det över tiden? Det är en intressant fråga. Jag tror faktiskt t.ex. att om man blir sviken så kommer det alltid en tid då man får det omvända tillbak.
Tja, 'ont' och 'gott' är relativt godtyckliga kategorier. Om du levt och tyckt att livet varit dåligt i 20 år och sedan känner att nu är livet bra så blir en effekt av det, eftersom livet idag är kontingent (beror på) på livet som har levts, att det som förut var dåligt är idag bra.
Men det jag menade var snarare detta att om vi tar något som är "dåligt", tex smärta, lidande, sjukdom eller liknande och vi gillar det, så är det gott. Från att vi 'gillar' menar jag att vi kan härleda att det är 'gott'.
Men det beror på vad vi menar att 'värde' talar om.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
kort skrev:
Detta är väl isåfall den högsta formen av kärlek.
Vad som förutsätter detta är väl total samhörighet med alla - man tänker förstås på Siddharta.
Eller de västerländska storreligionernas definition på Gud (monoteism).
Vad gör det svårt för människor att uppnå detta?
Jag tror det är våra naturligt starka band till våra nära och kära.
Ändå vet vi att skillnaderna vi gör bara är pga samhällsstrukturen.
Är vi inte bra lika med samma slags behov?
Vi gör vad vi kan för att göra oss unika genom att särskilja på varandra genom länder fotbollströjor etc.
Men om vi som i slutet på filmen MIB II zoomar ut och betraktar allt från ovan suddas skillnaderna fort ut.
Eller går det att gilla alla människor lika mycket?
Detta är väl isåfall den högsta formen av kärlek.
Vad som förutsätter detta är väl total samhörighet med alla - man tänker förstås på Siddharta.
Eller de västerländska storreligionernas definition på Gud (monoteism).
Vad gör det svårt för människor att uppnå detta?
Jag tror det är våra naturligt starka band till våra nära och kära.
Ändå vet vi att skillnaderna vi gör bara är pga samhällsstrukturen.
Är vi inte bra lika med samma slags behov?
Vi gör vad vi kan för att göra oss unika genom att särskilja på varandra genom länder fotbollströjor etc.
Men om vi som i slutet på filmen MIB II zoomar ut och betraktar allt från ovan suddas skillnaderna fort ut.
Människan är en tid och sen blir hon gräs och frid.
Nils Ferlin
Nils Ferlin
Jag tycker bäst om min dotter
jag tycker bäst om min son.
jag tycker bäst om bägge
jag tycker bäst sämst om deras moders dåliga sidor.
jag tycker bäst om hennes bra sidor..
Att värdera en person mot en annan känns inte rimligt.
vi är alla vad vi gör, inga statiska varelser som bara är ett stort fel eller stort rätt.
jag tycker bäst om min son.
jag tycker bäst om bägge
jag tycker bäst sämst om deras moders dåliga sidor.
jag tycker bäst om hennes bra sidor..
Att värdera en person mot en annan känns inte rimligt.
vi är alla vad vi gör, inga statiska varelser som bara är ett stort fel eller stort rätt.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Kanske inte rimligt, men det är väl det som sker när någon A tycker om någon annan B - att A börjar värdera B utifrån olika aspekter?Mr.M skrev:Jag tycker bäst om min dotter
jag tycker bäst om min son.
jag tycker bäst om bägge
jag tycker bäst sämst om deras moders dåliga sidor.
jag tycker bäst om hennes bra sidor..
Att värdera en person mot en annan känns inte rimligt.
vi är alla vad vi gör, inga statiska varelser som bara är ett stort fel eller stort rätt.
Vad är det hos dina barn som gör att du tycker om dem bäst?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Det gör ju den som bedömer det - dvs Mr.M i fallet ovannuddle skrev:jag tycker bäst sämst om deras moders dåliga sidor.
jag tycker bäst om hennes bra sidor..
skriver Mr.M
vem bestämmer vad som är BRA resp DÅLIGT?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster