Flitighet i Filosofin (Eller på andra ställen)

[Anders]

Att läsa de diskussioner som ibland uppstår mellan Zokrates, JR Auk, Avantet och vissa av de andra filosofiskt bevandrade, då tegelstenar av argument i stycken av 25 rader kastas fram och tillbaka ger mig ungefär samma vibbar som då jag nu har läst en del filosofi, senast Bergson.(Den meningen var inte så kort, i och för sig) Det är långa resonemang om tiden och huruvida rum är rum egentligen osv.

Jag har aldrig haft svårt för matematik och logik, men det tröttar mej oerhört att läsa långa haranger med argument för att visa på korrektheten hos något. Och slutprodukten av dessa argumentationer känns oftast ganska urvattnade. Men ändå, då man läser Idehistoria har man ju kommit fram till häpnadsväckande spännande slutsatser, saker som ligger helt i banor med som jag alltid tänkt. Hur kom man fram till atomen? Dualism, vad är själen, bara en del av fysiken?  Världsbilder, ideer om tolerans. Tilltalar mej oerhört.

Har ALLA dessa tillkommit genom att folk suttit dag upp och dag ned och grundligt funderat detaljer, som i "Sein und Seit", varit noggranna, noggranna med nomenklatur osv.

Själv jobbar jag med problemlösning i mitt arbete. Och det behövs mycket erfarenhet. Men jag löser sällan några bekymmer genom att resonera. Jag bara sätter mej ner och tänker och så kommer det fram ett resultat. Och oftast är det faktiskt rätt, eller tillräckligt bra. Är det alldeles omöjligt att angripa filosofin så? Jag skriver en hel del skönlitterärt, och det är sällan jag kommer på de snygga plotterna då jag är noggrann, det måste finnas ett flow.

Tror inte bara det här handlar om slöhet, kanske snarare om att man trivs i olika hjärnhalvor?

[Minded]

Folks sätt att utföra visst beror av metafysik. Varför skrivs/sägs något från första början? För vems skull sägs något egentligen? Är det för att ge en partner en tydlig inblick i en abstrakt problematik, eller är det för att själv uppleva/höra sina egna tankar?
Edit; eller, om gud förekommer materian, så är det ofrånkomligen de 'egna' ideerna man förhåller sig till. Då har det alls inget med någon reell partner att göra. Jfr en grotta och skuggor på väggen, som vår perception..


Sen att man inte alltid ser skogen för alla träd, och bara 'skriver vad som faller en in', ändrar inte faktum. Action, reaction. Någonting anleder alltid, oavsett om 'det faller en in' att benämna detta eller inte.

[Minded]

Ang filosofi som fenomen, så är det inte väsenskilt från någon av de andra teknologierna (sätt in valfritt verb, gå, stå, hicka). Vill du snabbt bli duktig på matematik är en lämplig väg att studera de som redan gått den vägen, och vad de har att säga. Bryr du dig inte om snabbheten, så kan du egenhändigt utforma din egen matematik, börja med två stenar och två kvistar. Även när du har studerat matematik i några år, vill du gå tillbaks till stenar och kvistar, om än bara för att bekräfta att det fortfarande är relevant. Filosofi är likadant. Man studerar, eller blir studerad genom. Liksom man somnar, eller blir somnad genom.

[nytt namn]

Att läsa de diskussioner som ibland uppstår mellan Zokrates, JR Auk, Avantet och vissa av de andra filosofiskt bevandrade, då tegelstenar av argument i stycken av 25 rader kastas fram och tillbaka ger mig ungefär samma vibbar som då jag nu har läst en del filosofi, senast Bergson.(Den meningen var inte så kort, i och för sig) Det är långa resonemang om tiden och huruvida rum är rum egentligen osv.

I grund och botten är det en fråga om vilken världsbild och/eller ideologi man tar avstamp i. Det är i grunden känslor som driver oss framåt och göder tankarna, och dessa känslor är formade efter livserfarenhet/livsomständihet. Människor ser alltså olika världar med helt olika (sociala, ekonomiska, osv) förutsättningar, eftersom de levt i olika världar med helt olika förutsättningar.

Forumet är däremot en mötesplats för alla - oavsett vilken livserfarenhet/övertygelse man har. Vissa försöker övertyga andra att den mängd man själv redan vet/känner är rätt (även för andra), trots att andra känner att deras egna livserfarenheter talar emot denna mängd av övertygelser.

...

Tar man dock en steg tillbaka så kan man försöka abstrahera innehållet, man ser då att debatten blir en dragkamp mellan (mer abstrakta storheter som) mångfald och enhet. Problemet man får då, är dock att man (fortfarande) måste övertyga andra att se relevansen i denna abstrakta storhet.

[J R Auk]

Att lösa problem är att redan ha en meningsfull verksamhet. Man har problemet som 'problem' just för att man ser ett tilltänkt 'icke-problem'.

Med filosofi är det annorlunda, varför jag är existentialistisk i mångt och mycket. Vad är den här kärleken till visdom? Alltså att vårda sitt agerande som ett agerande som gör rätt? Det är ju absurt i sin grund, vi har ju redan gjort, gör ju redan. Och får aldrig den där bekväma distansen som en problemformulering utgör.

Så kan du definiera vilka de filosofiska problemen är och skriva ut dem kanske man kan ta sig an dem så som du gör i ditt arbete. Men tills du kan det, och då är du tämligen unik, eller åtminstone genial som de stora filosofer som blivit ihågkomna, får vi nog acceptera att filosofin behöver sina långa satser.

Den söker ju vara sin egen grund, istället för som med dina "problem" ta avstamp från ditt "jobb" eller vad som nu gör att du står där inför problemet.

Därför gillar jag att tala om gungfly, vilket den som varit och trampat i i lågskor säkert kan uppskatta som metafor

[J R Auk]

För övrigt kan du ju om du menar att du har lätt för matematik och logik testa att lägga ut ett kort stycke av tex Heidegger eller Kant i logiskt schema. Då tror jag du kommer se hur extremt komplext det är som försöker förmedlas bakom texten. Och det ger oss skäl att förundras, tycker jag, över "vardags" språket fantastiska rikedom, och hur de mer strikta språket som matematik framstår som barnsliga och fattiga. Som om de stängde ute mer än vad de upplät.

För även om tex Heidegger bygger sin egen språkapparat så gör han det ju genom att re-appropriera gamla begrepp i det mesta, eller anspela på vad som vore vardagsspråk hade man utgått från hans ramverk för betraktande av världen. Språket bygger och avslöjar metafysik.