Var Jesu Uppståndelse kroppslig eller andlig?
När Jesus hade dött, gick några av hans ledsagare till Josef från Arimataia; ty de hade ofta sett honom bland folket, när Jesus talade. Och de bad honom söka tillåtelse för dem hos Rådet att de kunde ta ned Jesu kropp och begrava den.
Och Josef lovade att tala med Kajafas därom.
Men när han kom till dem med tillåtelsen, frågade han om de hade en plats där de kunde lägga Jesu kropp. Men de svarade att de ännu inte hade någon. Då sade Josef till dem: ”För hans kropp till min trädgård, som jag skall visa er; ty där i klippan har uthuggits en grav, där jag själv en gång skulle ha vilat. Jag skall ge er denna plats, så att Mästarens kropp kan vila i frid!”
Jesu ledsagare och anhängare tackade honom mycket för denna gåva.
Men dessa ord sade Josef inte för Jesu skull, ej heller för hans anhängares skull, utan för sin egen; ty han hade ofta hört talas om att Jesus skulle uppstå från de döda och visa sig bland dem; därför ville han hålla vakt, så att ingen skulle stjäla kroppen och sålunda kunna säga: se, han är uppstånden från de döda!
Men anhängarna bar Jesu kropp till graven, och kvinnorna smorde och svepte den i vita linnekläden. Och de lade den i den uthuggna graven, och de rullade en stor sten för ingången.
När allt detta var gjort, vandrade de bort från trädgården för att tillsammans sörja över honom som hade lämnat dem.
Endast Josef stannade kvar, och han vakade vid graven tills dagens ljus bröt fram. Då vandrade han till sitt hem; ty han visste att på vilodagen, medan solen lyste, skulle ingen ta bort liket.
Men han funderade hela dagen på hur han skulle förhindra att någon avlägsnade Jesu kropp.
Medan han funderade, stod den Äldste, (de fallna änglarnas ledare) Mörkrets Tjänare, (osynligt) vid hans sida och gav honom onda råd.
Och när vilodagens sista timme hade runnit ut, kallade Josef på en gammal tjänare och bjöd att han skulle ledsaga honom till trädgården. Och de tog med sig några redskap, så att de med dessa kunde gräva i marken.
När de kom till platsen rullade de bort stenen, och de vita linneklädena som hade lagts över honom lade de på marken. Därefter bar de Jesu kropp till en avlägsen vrå i trädgården och grävde ned den i jorden. Och de täckte platsen med avhuggna grenar, så att ingen skulle se vad de hade gjort.
När de hade avslutat detta, började dagen gry, och de skyndade till graven för att sätta tillbaka stenen framför ingången.
Men när de kom fram till platsen, hörde Josef en fjärran, svag röst som sade: ”Broder, varför gjorde du detta?” Och när han vände sig om, skymtade han de svaga konturerna av Jesu strålande gestalt. Och i stor ångest föll han till marken.
Men när den gamle tjänaren skyndade till för att hjälpa sin herre, se, då stod han framför den man vars kropp han nyss hade grävt ned i jorden. Och stor ångest och skräck drabbade honom, och han flydde ut ur trädgården.
När Josef åter vaknade till medvetande hade synen försvunnit, och han var ensam. Men han hörde en fjärran röst som sade: ”För Jesu kropp till den plats varifrån du tagit den; ty gör du inte det, då kommer din onda gärning att förorsaka mycket förvirring bland människorna.”
Men den Äldste, Mörkrets Tjänare, stod vid hans sida. Och Mörkret sänkte sig över Josef, medan ångest fyllde hans hjärta, så att han inte vågade gå tillbaka till den plats där han lagt Jesu kropp.
Och han flydde ut ur trädgården till sin bostad.
Men när han kom dit, se, då satt den gamle tjänaren jämrande och klagande på hemmets tröskel, medan många förvirrade ord utgick från hans mun.
Då förstod Josef att denne man inte förmådde hålla tyst med det han hade sett.
Och den Äldste, Mörkrets Tjänare, viskade onda råd till honom; och Josef sade: ”Se, jag skall bringa dig en bägare vin, så att du kan stärkas därav; ty det du har sett har gjort dig mycket svag.”
Josef gav honom vinet, men döden fanns i bägaren.
Och en stund efter det att den gamle hade druckit därav, föll han bakåt till marken, och hans ande lämnade kroppen.
Josef gick in i sitt hus för att vara ensam med sin fasa, ensam med sin ånger.
När dagen grydde, fann husets tjänare den gamle mannen. Några av tjänarna bar in honom, medan andra meddelade sin herre vad som hade hänt; och alla trodde att den gamle hade dött av svaghet, och ingen fick veta att hans herre hade tagit hans liv.
Men en stund efter det att Josef hade flytt ut ur trädgården, kom några kvinnor dit för att sörja vid graven och i stillhet tala om honom som hade lämnat dem.
När de kom till platsen, såg de att stenen hade vältrats från ingången. Och de undrade mycket, och de vågade inte gå in; ty de fruktade att någon gömde sig i Mörkret.
Men när de hade talat med varandra om detta, sade den kvinna som var Maria från Magdala: ”Jag skall gå in, ty jag fruktar inte.”
Och när hon stod vid den uthuggna graven, då såg hon att den var tom, och hon fann de vita klädena liggande slängda på marken.
Och hon gick hastigt tillbaka till de väntande kvinnorna och sade: ”Han är borta! Har han månne gått till sin himmelske Fader, som han så ofta sade att han skulle? Eller har någon månne tagit bort hans kropp? Låt oss gå till staden och meddela vad som hänt!”
Men när hon vände sig om för att gå ut ur trädgården, skymtade hon framför sig den svaga konturen av en strålande gestalt: Jesus från Nasaret.
Han log mot henne och han räckte sina händer mot henne.
När Maria från Magdala såg honom, då ropade hon fröjdefullt: ”Mästare, har du kommit tillbaka till oss?” Och hon sprang dit för att hälsa honom.
Men när hon nådde platsen, var han inte längre där.
Och hon kallade sorgset på de två andra kvinnorna och sade: ”Jag såg honom, han var här; men han har åter försvunnit. Stanna här, så att han inte skall vara ensam om han återvänder till oss igen. Jag skall skynda till staden och kalla på Simon Petrus samt några av de andra.”
Och hon skyndade bort.
Kvinnorna som stannade kvar undrade över hennes ord, ty de hade inte sett Jesus från Nasaret. De såg endast Maria från Magdala springa fram, och de hörde henne ropa; men honom såg de inte.
Och de sade till varandra: ”Låt oss söka här i trädgården, ty han har säkerligen inte avlägsnat sig långt härifrån.”
Medan de vandrade omkring sökte de överallt, men de fann honom inte.
Då sade en av kvinnorna: ”Låt oss titta in i graven; kanhända han har gömt sig där.”
Och de steg in.
Men de såg endast den tomma graven, såg endast den vita svepningen på marken. Och de återvände besvikna.
Och de enades om att gå de kommande vännerna till mötes.
När de i tysthet hade vandrat en stund fram på vägen, sade den kvinna som var Salome: ”Se, jag hade en syn därinne i mörkret; ty jag såg en ängel i strålande skrud. Han satt vid den uthuggna graven, men en stor ångest band min tunga så att jag inte vågade tala därom förrän nu.”
Den andra kvinnan, Maria, som var moder till Jacob, en av Jesu ledsagare, svarade och sade: ”Jag hade förvisso samma syn, men det fanns två änglar; ty jag såg en bakom den som satt vid graven. Han pekade uppåt med handen, och han sade några ord, men jag förmådde inte urskilja dem klart.”
Salome, den kvinna som talat först, vidhöll att endast en ängel hade suttit vid graven. Och de kivades länge och häftigt om något ingen av dem hade sett; ty de hade båda, med berått mod, talat falskeligen till varandra om dessa syner; ty inte alla människor är lika sannfärdiga, och dessa kvinnor ville inte vara sämre än Maria från Magdala.
Och senare, när Simon Petrus, följd av några anhängare, kom till platsen där kvinnorna väntade dem, meddelade de båda vad de hade sett i gravens mörker. Och alla undrade mycket.
Simon Petrus och de andra skyndade till trädgården, och de genomsökte allt; men de fann honom inte.
Och de såg att graven var tom, men honom såg de inte.
Hur ofta visade sig Jesus för Apostlarna?
Simon Petrus sände bud till Jesu ledsagare – dock inte till Judas Iskariot – och han bad dem möta honom på kvällen i Vattenbäraren Samuels hus, så att de tillsammans kunde tala om det som hade hänt.
När stunden var kommen och de var församlade, sade Simon Petrus: ”Ni har alla hört att vår älskade Broder och Mästare har visat sig för Maria från Magdala. Och jag, och andra med mig, har genomsökt graven, genomsökt trädgården, men vi fann honom inte. Och vi har sökt honom på många ställen här i staden, men vi fann honom ändå inte, ingen har sett honom här. Se, jag tror att han har farit till Himmelriket, till sin Fader, som han så ofta sade att han skulle. Låt oss därför be Herren Gud att Han skall förunna oss glädjen att än en gång skåda vår älskade Mästare bland oss, så att vi av våra hjärtans tro och vår säkra förvissning kan förkunna för alla att han var Messias, Guds Son.”
När Simon Petrus hade sagt detta, bad han högt för dem alla.
Och när han hade avslutat sin bön, se, då stod Jesus från Nasaret vid den översta ändan av bordet, synlig för alla, och en stark strålglans utgick från hans kropp. Och han lyfte sina händer mot dem, log mot dem och sade: ”Frid vare med er!”
Jesu ledsagare kände igen Mästarens ansikte, och de kände igen hans röst, även om den lät svag och fjärran.
Och de reste sig för att omfamna honom och hälsa honom välkommen; men då försvann han framför deras ögon.
Och de sörjde alla över att han så hastigt lämnat dem.
Och det kom ut bland folket i staden att Nasaréen hade uppstått från de döda och farit till Himmelriket; att han hade visat sig för sina ledsagare, och att en kvinna hade sett honom.
Då förundrades alla mycket. Många trodde på orden, och många omvände sig från sitt synd- och lastfulla liv.
Men Pilatus och Kajafas lät söka överallt efter Jesu kropp; ty de trodde att Jesu anhängare hade tagit bort den och gömt den.
Men den hittades aldrig.
Och under de följande dagarna sågs Jesus av många, än här, än där; några såg honom på vägarna nära Jerusalem, andra såg honom på Olivberget, där han ofta hade uppehållit sig; några såg honom i Betania, ja, han sågs till och med vid Gennesarets sjö, och många hade hört honom tala.
Men det var likadant med dessa syner som med synerna av änglarna som kvinnorna hade sett vid graven. Många falska ord talades om Jesu uppståndelse; ty endast få människor är helt och fullt sannfärdiga.
Det myckna talet om Nasaréen nådde även till Josef från Arimataia.
Och åter ljöd den fjärran rösten till honom. Och den sade: ”Gå till Rådet och säg vad du har gjort; ty du vet att Jesu ande lever; ty du vet att hans kropp är död, och du vet var den kan hittas!”
Men Josef vågade inte avslöja sin onda gärning; ty han fruktade att mista sin värdighet, fruktade att mista sitt anseende.
Och han teg.
Sålunda blev då tvivlaren och mandråparen Josef från Arimataia skuld till att den falska tron om Jesus från Nasarets kroppsliga uppståndelse kom ut bland människorna.
Dessa ovanstående två inlägg är hämtade från ett verk med titel ”Vandra mot Ljuset". Boken tillhör inte någon religion, sekt eller organisation!
Vänligen Paul
Epost: pali_3000@hotmail.com
Var Jesu Uppståndelse kroppslig eller andlig?
Moderator: Moderatorgruppen
Detta med Jesu uppståndelse kan aldrig bekräftas såsom en historisk händelse. Även evangelierna motsäger sig själva på denna punkt och f eks Markus som klassas som det ur-evangelium som har stått mall för de övriga omnämner ingen uppståndelse överhuvudtaget. I tillägget till Bibelkommissionens översättning står det även tydligt att berättelsen om uppståndelsen är ett senare tillägg till Matt. Observera att det var Paulus som uppfann kristendomen (några evangelier hade han inte tillgång till - de skrevs långt senare) och han var den förste att relatera till jesu uppståndelse. 
Hovnarr: Jag vill inte väcka någon uppståndelse med detta inlägg, men det kan vara svårt att diskutera någots natur, om man inte vet om detta något alls ägde rum.
Gäller bara fegisar, Hovnarr! Här är vi inte rädda för att ta i svåra grejer.
Finns DU alls, Hovnarr? Vad vet vi om din natur? Är du kanske ett datorprogram som forumets ägare har totat ihop? En finurlig frasgenerator som analyserar vart femte ord på ett inlägg, för att sedan moderera fram ett adekvat svar??? Och slumpgeneratorn väljer passande eftertexter som ska sätta myror i läsarnas hjärnor?
Det finns måga saker som inte ägd rum, men vars natur vi gärna diskutera:
Göran Perssons avgång.
Skymans nya parti.
Sommartidens dilemma - ska visarna flyttas framåt eller bakåt?
XD
Når Jesus hang på korset, så ble han gitt eddik, eller noe lignende, og forskerene tror at blandet i den eddiken var et slags bedøvelsemiddel (som var veldig vanlig på den tiden!) og det middelet gjorde at han ble "skinndød".
Altså var han ennå levende, men kroppstemperaturen og hjerteslagene ble senket ytterlig.
Så, var han egentlig død?
Altså var han ennå levende, men kroppstemperaturen og hjerteslagene ble senket ytterlig.
Så, var han egentlig død?
Why? How? What???
Ang. Jesus död:
När de hade kommit till Golgata, tog soldaterna hans dräkt från honom, och de band honom till korset, och de satte en träbit under hans fötter; detta gjorde de för att förlänga hans lidande. Men när korset var upprest, bröt skarorna fram och omringade det. Och folket fortsatte att håna och bespottade Jesus; ja många tog stenar och slängde mot hans kropp. Och vakterna försökte driva bort skarorna; men de återvände hela tiden.
Och se, då hände det, att solen förmörkades; ty ett tungt svart moln gled långsamt fram över himlen, täckande solens strålande skiva; och ett tätt mörker lade sig överallt, medan Jorden skakade i sina grundval. Då föll stor ångest och rädsla över alla; ty många mindes profeternas ord om Jordens undergång, och trodde att slutet var nära. De flydde förfärade in till staden, där de gömde sig i husen så länge mörkret varade.
Men några av Jesu ledsagare och några kvinnor stannade kvar vid korsets fot. Och bland kvinnorna var Jesu moder.
När mörkret föll över Jorden, sträckte hon i stor ångest sina händer mot sonen och ropade; ”Min son, min son! Varför höll du dig inte till dina fäders tro? Se, den Högste har lämnat dig!” Men när Jesus hörde orden, sade han till dem som var hos henne: ”Stötta och trösta henne; ty hennes lidande är stort.”
När han hade sagt detta, kände att hans kropp blev svag, och han bad sin himmelske Fader förlåta alla som hade syndat mot honom, syndat genom att orättvist fälla en dom över honom.
Och han bad sin Fader om större styrka, så att han med tålamod kunde bära detta svåra lidande. Och Gud hörde Jesu bön. Och Han sände några av de Yngste (Änglar) till honom, och Jesus förnam inte längre sitt lidande.
Men när en tid hade förflutit, böjde han sitt huvud och sade: ”Fader, mottag min ande!” Och se, då löstes hans ande från den jordiska kroppen; och de Yngste (Änglar) som var hos honom ledde honom till deras Faders Rike. Och Gud tog emot honom i sin öppna famn och förlät honom det som han hade felat i sitt jordeliv. Men de sörjde båda med varandra över den son och broder som fortfarande vandrade på Jorden; sörjde över den son och broder som hade svikit sitt givna löfte.
Helt rätt GothQueen det har förekommit stark bedövande dryck vid korsfästelserna.
Samtidigt med Jesus korsfästes två rövare; dessa bands till korset utan fotbräda, varför deras död inträdde flera timmar före Jesu död. Eftersom båda rövarna var starkt bedövade av den dryck som hade givits dem före korsfästelsen, var ett samtal mellan dem och Jesus en omöjlighet. Evangeliets berättelse om Jesu ord till rövaren är uppdiktad.
Jesus avböjde att ta emot den bedövande drycken, därför att han önskade helt och fullt genomgå de lidanden som var honom beskärt.
Den jordbävning som kändes strax efter korsfästelsen hade samband med ett vulkaniskt utbrott i det nordöstra Palestina (det gamla Basan). Jordskalvets verkningar sträckte sig till Jerusalem och till några städer som låg söder om Jerusalem. Samtidigt drog tunga, mörka ovädersmoln fram över himlen och förvandlade det klara dagsljuset till mörk skymning. Molnen drog bort efter några timmar utan att urladda sig. Mörkret, den tryckande stillheten och jordbävningen var tillräcklig för att ingjuta det vidskepliga folket en sann rädsla, varför alla flydde i panik in i staden.
Meddelandena i Matt. Evangeliet angående de händelser som ägde rum efter korsfästelsen är överdrivna och osanna. (Jämför Matt. 27:51-54 med ovanstående förklaring).
När de hade kommit till Golgata, tog soldaterna hans dräkt från honom, och de band honom till korset, och de satte en träbit under hans fötter; detta gjorde de för att förlänga hans lidande. Men när korset var upprest, bröt skarorna fram och omringade det. Och folket fortsatte att håna och bespottade Jesus; ja många tog stenar och slängde mot hans kropp. Och vakterna försökte driva bort skarorna; men de återvände hela tiden.
Och se, då hände det, att solen förmörkades; ty ett tungt svart moln gled långsamt fram över himlen, täckande solens strålande skiva; och ett tätt mörker lade sig överallt, medan Jorden skakade i sina grundval. Då föll stor ångest och rädsla över alla; ty många mindes profeternas ord om Jordens undergång, och trodde att slutet var nära. De flydde förfärade in till staden, där de gömde sig i husen så länge mörkret varade.
Men några av Jesu ledsagare och några kvinnor stannade kvar vid korsets fot. Och bland kvinnorna var Jesu moder.
När mörkret föll över Jorden, sträckte hon i stor ångest sina händer mot sonen och ropade; ”Min son, min son! Varför höll du dig inte till dina fäders tro? Se, den Högste har lämnat dig!” Men när Jesus hörde orden, sade han till dem som var hos henne: ”Stötta och trösta henne; ty hennes lidande är stort.”
När han hade sagt detta, kände att hans kropp blev svag, och han bad sin himmelske Fader förlåta alla som hade syndat mot honom, syndat genom att orättvist fälla en dom över honom.
Och han bad sin Fader om större styrka, så att han med tålamod kunde bära detta svåra lidande. Och Gud hörde Jesu bön. Och Han sände några av de Yngste (Änglar) till honom, och Jesus förnam inte längre sitt lidande.
Men när en tid hade förflutit, böjde han sitt huvud och sade: ”Fader, mottag min ande!” Och se, då löstes hans ande från den jordiska kroppen; och de Yngste (Änglar) som var hos honom ledde honom till deras Faders Rike. Och Gud tog emot honom i sin öppna famn och förlät honom det som han hade felat i sitt jordeliv. Men de sörjde båda med varandra över den son och broder som fortfarande vandrade på Jorden; sörjde över den son och broder som hade svikit sitt givna löfte.
Helt rätt GothQueen det har förekommit stark bedövande dryck vid korsfästelserna.
Samtidigt med Jesus korsfästes två rövare; dessa bands till korset utan fotbräda, varför deras död inträdde flera timmar före Jesu död. Eftersom båda rövarna var starkt bedövade av den dryck som hade givits dem före korsfästelsen, var ett samtal mellan dem och Jesus en omöjlighet. Evangeliets berättelse om Jesu ord till rövaren är uppdiktad.
Jesus avböjde att ta emot den bedövande drycken, därför att han önskade helt och fullt genomgå de lidanden som var honom beskärt.
Den jordbävning som kändes strax efter korsfästelsen hade samband med ett vulkaniskt utbrott i det nordöstra Palestina (det gamla Basan). Jordskalvets verkningar sträckte sig till Jerusalem och till några städer som låg söder om Jerusalem. Samtidigt drog tunga, mörka ovädersmoln fram över himlen och förvandlade det klara dagsljuset till mörk skymning. Molnen drog bort efter några timmar utan att urladda sig. Mörkret, den tryckande stillheten och jordbävningen var tillräcklig för att ingjuta det vidskepliga folket en sann rädsla, varför alla flydde i panik in i staden.
Meddelandena i Matt. Evangeliet angående de händelser som ägde rum efter korsfästelsen är överdrivna och osanna. (Jämför Matt. 27:51-54 med ovanstående förklaring).
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster