Introducerar ett nytt koncept: Den patalogiska paradoxen.
Innebörden är att det är när man tror att något är "fel på en" som leder till att man inte når det man egentligen vill uppnå med sitt liv. Den patalogiska paradoxen fungerar som en självuppfyllande profetia.
Om man till exempel av börjar tänka att det är något fel på andra människor, då kommer man själv att börja bete sig efter den uppfattningen. Man kommer att börja leta efter fel och brister på andra människor och efterhand kommer man att alienera andra, eller hamna i gräl med andra, till exempel moraliska gräl. Du beter dig mot dom som om det vore något fel på dom och så kommer du in och försöker att "rätta till" dom, och de blir arga på dig för att du inte ska lägga dig i andras liv, du reagerar då med att anklaga dom för att vara okunniga och arroganta, de kommer då anklaga dig för att vara en hycklare och du kommer besvara med samma medel.
Det är den patalogiska paradoxen, att det vi kan kalla för "fel" uppstår när vi tror att något är fel med hur saker och ting är, men att det egentligen inte är något fel utan bara logiskt ofrånkomliga konsekvenser av ens tankar och handlingar.
Jag har länge tänkt på denna om den självhatande Svenska kulturen. Att många tycks tänka att Sverige suger, Sverige är ett dåligt land, att det är något fel på Sverige, något fel på Svenskarna, folk är så blyga, inbundna, kalla och svåra att komma nära, osv. Åtminstone har jag länge uppfattat det så, men jag tror nu istället att det finns en annan förklaring och den finner jag i den patalogiska paradoxen.
Sverige genomgick en radikal förändring och blev tidigt i förra seklet socialdemokratiskt. Under 60 och 70 talen så gjordes ännu djupare förändringar där staten blev något jag skulle vilja kalla en terapeutisk stat. Om människor var kriminella då berodde det inte på att de var syndiga eller rebelliska, utan på grund av att de var sjuka och måste tas om hand. De sociala ingengörer som var med och förändrade Sverige skapade en ny kategori av "synd" så att säga. En synd som staten kunde bota.
Idén om att det är något fel på folk är väldigt gammal, vi har ju levt med syndabegreppet i två tusen år minst så föreställningen att det är något som är fel på människor och världen är väldigt utbredd. Syndabegreppet härstammar ifrån vår tidigare föreställning om att världen har fallit i synd och måste rengöras från denna synd. I Sverige så har vi lämnat den Kristna dogmen om den syndiga människan och istället så har vi en ny dogm som är "den sjuka människan".
Ideologin om att människan är sjuk är i Sverige idag förmodligen minst lika utbredd som ideologin om att människan är en syndig varelse var under medeltiden. Det jag menar händer när man har en sådan ideologi är att man börjar att leta efter sjukdomstecken överallt. Allting i människors uppförande som råkar störa någon kan uppfattas som en sjukdom som man måste gå till en psykolog för. Precis som att beteenden någon störde sig på under medeltiden uppfattades som synd och förtappelse.
Så vad händer när man har denna uppfattning om folk? Konsekvenserna är lika logiska som om man skulle ha en "frisk" syn på människan, dvs att det är inget fel på människan, människan är inte sjuk, eftersom det inte är något fel på människan så måste hennes beteende bero på något. Men om man tänker att det är något fel på människan, då letar man efter detta fel tills dess att man tror sig funnit det. Men saken är den att det finns inget annat bevis förutom den subjektiva uppfattningen.
Vilken vetenskap är mer subjektiv än psykologin? Religionen var subjektiv och det krävdes präster för att avgöra hur det stog till med själslivet, idag så är det nya prästerskapet, psykologerna, som avgör vad som faktiskt är "fel" på människan.
Men det jag menar är att det finns inget fel på människan och det finns inget fel på världen. Allting fungerar och följer naturlagarna. Men om man utsätter människan för stressen att måsta erkänna att det är något fel på henne och därigenom infektera henne med idén om att leta fel på sig själv, då kommer människan - rent logiskt - att också börja bete sig på sätt andra skulle kalla "underligt". Men det är bara underligt för att dom inte förstår vad den människan gör för något.
Hoppas läsaren förstår min poäng. Jag anser att det är dags att skärskåda alla dessa människohatande och världshatande ideologier och verkligen börja titta på vad människor går igenom istället och börja kanske kunna förstå dom? Ta den mest eccentriska person du känner, kanske det finns något du kan lära dig av honom?
Det finns inget fel förutom idén om att något är fel
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Det finns inget fel förutom idén om att något är fel
Sceptisk skrev:du reagerar då med att anklaga dom för att vara okunniga och arroganta, de kommer då anklaga dig för att vara en hycklare och du kommer besvara med samma medel.
...
eftersom det inte är något fel på människan så måste hennes beteende bero på något.
...
Men det jag menar är att det finns inget fel på människan och det finns inget fel på världen.
Har man en legobit så är den i sig unik och utan jäförelse perfekt, om man sätter ihop två legobitar så är de utan jämförelse perfekta, men när man börjar jämföra två legobitar med varandra i förhållande till något tredje objekt så uppstår skillnader mellan olika situationer.
Jag ser ett sätt som man kan angripa sådan här problematik på ett bra sätt. Säg att det finns människor som är i stort behov utav pengar och du vet hur man tjänar pengar och att du vill göra en god gärning. Då finns det två möjliga alternativ av vilket det ena är betydligt bättre. Antingen ger du dem helt enkelt pengar, men det är ännu bättre att du lär dem hur man tjänar pengar. Då kanske den klyftige utropar "varför inte ge dem både ock?" Men det är just där fällan ligger, för det går nämligen inte att göra båda sakerna samtidigt, det är min tanke.
Re: Det finns inget fel förutom idén om att något är fel
Sceptisk skrev:Ideologin om att människan är sjuk är i Sverige idag förmodligen minst lika utbredd som ideologin om att människan är en syndig varelse var under medeltiden. Det jag menar händer när man har en sådan ideologi är att man börjar att leta efter sjukdomstecken överallt. Allting i människors uppförande som råkar störa någon kan uppfattas som en sjukdom som man måste gå till en psykolog för. Precis som att beteenden någon störde sig på under medeltiden uppfattades som synd och förtappelse.
Underbart! Du har sådana intressanta och vidgade perspektiv på allting.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 123 och 0 gäster