Cosmic philosopher skrev:Hej alla psykologiforskare! 
Titta och lyssna på denna video först:
[Video]
1)Vad har ni för tankar om denna video? Vad ser ni för eventuella brister med det killen på videon pratar om?
2)Är det inte bra att i vissa sammanhang behärska sig själv något så man t ex inte manifesterar vrede utåt och bara följer sina impulser och därmed kan orsaka "krig" i ens omgivning?
3) Varför alltid följa sina impulser? Blir det verkligen bättre att uttrycka den första tanken/känslan man har direkt mot ens omgivning?
4) När kan det vara en fördel med att bära en mask? I vilka situtationer? Ge exempel!
Hej Cosmic philosopher
Mycket intressant frågeställning och inte minst - viktigt ur många aspekter!
För det första kan jag meddela att ämnet påminner mycket om denna fantastiska tråd som J R Auk startade en gång i tiden. Rekommenderar läsning av den tråden:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 7dd0037f7f
Nåväl, till frågan.
1) Videon var ovanlig och personlig. Han berör med att på ett tämligen enkelt och jordnära sätt tala om ett ganska svårtillgängligt och tungt ämne. Det han tar upp är dessvärre säkert ett ganska så stort problem oss människor emellan och det är verkligen inget som är lätt att lösa. Varje gång vi får en, för vår egen del upplevd, positiv bekräftelse av vår omgivning, tenderar vi antagligen att agera på ett sådant sätt att detta upprätthålls (samt omvänt för det negativa). Det leder då till att vi slutligen mörkar de tillfällen då vi skulle vilja bete oss annorlunda (eller i motsatt riktnig). Vi kommer nog aldrig komma ifrån det sociala spelet samt att det i vissa situationer är mer eller mindre passande att agera på ett visst sätt, men det hade säkert inte varit så dumt om människor vågade leva ut sina känslor, sina sinnesstämningar och tankar på ett mer öppet sätt, utan att innan tänka igenom vilka eventuella konsekvenser det kan få, eller fundera över vad andra i omgivningen kan tänkas tycka om saken.
Om de avser brister i hans resonemang och funderingar (så långt jag förstår dem), skulle det väl i så fall vara att det kanske aldrig kan bli perfekt på denna punkt, dvs att om han fick som han ville (att alla alltid kastade av sig masken och levde ut sitt liv fullt ut i alla situationer) skulle antagligen inte samhället fungera särskilt bra. Ibland är det nog helt enkelt så att det är en fördel för båda parter om man håller sitt allra innersta känsloliv för sig själv. Visst ska vi våga göra bort oss, men det är onödigt om det leder till att vi skippar att skärpa oss, visst ska vi tillåta oss att vara ledsna, arga, besvikna etc, med det betyder inte att vi i alla situationer bör ställa till med en scen. Sen är det väldigt svårt för en själv, via självintrospektion och fördjupad analys av sin egna person, att veta vad som skulle utgöra masken och vad som är det riktiga ansiktet - hur tar man reda på det?
2) Jo, precis - det är nog inte så bra att upphöja till allmän lag "att alla ska ta av sig sin mask i alla situationer".
3) Oj! Det är nog väldigt olika beroende, dels på vad man har för tankar och känslor, dels i vilket socialt kontext man rör sig i. Men generellt kan man nog säga att det är bra ibland och mindre bra i andra sammanhang. Här krävs det nästa mer specifika exempel för att svara på den frågan. Jag kan ta ett exempel från min vardag, mitt arbete:
Jag arbetar ju med min butik och det händer ibland att det kommer in en tämligen otrevlig kund som beter sig på ett sådant sätt att jag antagligen hade sagt till personen om det hade varit i ett annat kontext, men i och med att jag just arbetar med ett serviceyrke och vill hålla en viss stil i min butik, har jag "trevliga bokhandlarmasken" på mig. Det betyder att jag kan stå ut med en hel del oförskämdheter och konstiga beteenden som jag "växlar mot" förhoppningen att kunden ska tala väl om min butik i stället för det motsatta. I den situationen ser jag inte någon fördel med att jag börjar tjafsa emot eller bråka med kunden, om och endast om, det inte är så att kunden går till märkliga personangrepp eller på annat sätt är hotfull eller otrevlig mot andra kunder etc. Masken sitter ju inte fastjuten på mitt ansikte
Ett annat exempel är att jag kan tänka mig att hålla en viss fasad mot en person som jag vet kan genomföra något som många eller jag själv kan ha otrolig nytta av, varför jag kanske väntar några gånger innan jag går i tyngre polemik mot vissa personer. Detta är en form av opportunism som får anses tämligen beräknande. Kan t.ex. röra sig om extrem trevlighet mot en person som kan avgöra om jag får ett lån på banken eller inte etc.
Rent privat, bland nära och kära samt goda vänner, torde åtminstone mina eventuella masker, vara fullständigt okända för mig. Med detta menar jag att jag inte medvetet (som med fallet med otrevliga kunden eller bankpersonen) har någon mask utan att den i så fall flammar upp helt utan min kontroll eller vetskap. Av den anledningen kan jag inte ge något exempel då jag skulle ha en mask i mitt så kallade privata liv.
4) I alla situationer där det är en uppenbar nackdel att ta av sig masken.
Jag kan väl avrunda med att tillägga att jag är tveksam till om det överhuvud taget existerar någon sådan mask. Jag ser en person som en hel människa oavsett situation och då är det helt enkelt en persons sätt att vara att vara på det sättet som killen på videon kallar för att bära en mask, och det blir i så fall svårt att ta av sig en mask som man de facto inte har på sig.
Jag håller dock med honom om att vi bör vara försiktiga med att döma andra människor! Vi kan väl, precis som han säger, låta människor få vara som de är, men samtidigt ha mod och känsla för att tala om för dem när vi inte är nöjda med deras beteende - en fin balansgång helt enkelt. Det är det som är konsten med det socialt umgänget:
<iframe width="425" height="349" src="http://www.youtube.com/embed/-hoo_dIOP8k?rel=0" frameborder="0"></iframe>
Vänligen
Fredrik
