Vad är det som hindrar religionens utveckling?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Vad är det som hindrar religionens utveckling?

Inläggav kort » 27 jul 2011 18:07

Det är få som är riktigt religiösa på ett förkunnande vis. Det är över huvud taget ganska få som är religiösa, för, att göra precis som alla andra kan väl knappast kallas religiositet. Men det finns ändock några få som tror och går till kyrkan, ber och talar med gud. Men de som är allra sällsyntast är de som gör något vettigt med sina liv. Jag tycker egentligen, om man tänker lite bredare, att vetenskapsmän kan kallas religiösa, och om man tänker på det viset kan i stort sett alla räknas dit, doktorerna som räddar liv, brevbärarna som förmedlar våra kärleksbudskap. Men jag tycker att, borde vi inte eftersträva att forma våra egna liv, efter vår vilja såklart, vi anpassar oss för mycket utan att tänka, religion handlar ju om att tänka utanför boxen, alla andliga sammankomster syftar till det, det var därför indianerna samlades runt lägereldarna när mörkret lagt sig, för att de äldre skulle berätta sina historier, för att de hoppfulla unga skulle ha något att längta efter, för att klokskap skulle spridas och blomstra, religion syftar väldigt mycket till att vi ska förtå möjligheterna som möjliggör att vi kan leva våra liv som vi vill, även fast vi tar hänsyn till vår omgivning, det går att göra både ock, både tänka på vad man själv vill och vad andra vill. Hur ofta tar vi ett steg som inte var planerat, risken med att leva varje dag på samma sätt som den föregående blir att man får sämre förståelse av att det går att leva livet på ett annat sätt. Jag gillar religiösa människor, jag är nog också själv det, men jag är nog inte särskillt förkunnande, så det märks inte så mycket. Jag tror att för att vara religiöst förkunnande måste man kunna se många möjligheter på samma gång. Vi måste ta allvarligt på våra drömmar. Själv har jag inte så många intressen, och det har ofta varit ett problem för mig, jag är både trångsynt och vidsynt, men framförallt väldigt målinriktad. Vi är så rädda helt enkelt. Människor som är karismatiska, goda och kommunikativa är religiösa på ett sätt fast man inte alltid säger det, psykologer som kan hjälpa människor är religiösa på ett sätt.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 27 jul 2011 20:37

De relationer vi har och hur de ser ut spelar stor roll för religionens utveckling och att det finns gott om platser för gemenskap. Men kan det finnas risker med ett samhälle där religionen har för stor plats? T.ex. talesätt och ordspråk, att det finns många talesätt och ordspråk i en kultur ser jag som ett tecken på religiositet, men det kanske finns mindre bra ordspråk... rentav usla kanske endel är, vad är tecknet på en religiöst utvecklad kultur, det räcker ju med att man bara reser till en stad man aldrig tidigare besökt och efter bara någon dag så har man fått intryck av att folket i staden är på ett visst sätt. Egentligen är nog en religiöst utvecklad kultur ett ställe där för folk mår bra, och att folk mår bra beror väl på att alla får uttrycka sig.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 28 jul 2011 08:59

När någon är taskig mot en, jag tror att taskig betyder: to give someone a task, alltså att ge någon en uppgift, ett problem utan lösning, då har man två alternativ, antingen så löser man problemet på egen hand, dvs man upptäcker att det inte är ett problem utan en illusion och i sådana fall har ingen varit taskig mot en, för med ordet "har" menas att det pågår. Det andra alternativet är att man utan att förstå skickar vidare uppgiften till någon annan, då har den som gav uppgiften till en varit taskig men man själv har ännu inte varit taskig föränn nästa person skickat vidare uppgiften om den gör det.

Så länge man inte har löst de uppgifter man fått,
är man egentligen på ett sätt i väldigt behov av religion
på samma gång är det något som tar emot för man är inte riktigt mottaglig för religionen eftersom man brottas med moralen. Så en stor orsak till att religionnen inte utvecklas är att vi inte är helt mottagliga, men i rätt form tar vi gärna emot den och den.

Om man löser sina uppgifter så är man inte längre i behov av religionen på det föregående sättet,
det kan hända att man för en stund känner meningslöshet,
men nu kommer ett nytt behov som kräver kreativitet för nu vill man skapa sin idealvärld,
behovet kommer innifrån, man vill strukturera verkligheten.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 28 jul 2011 12:01

Hej kort!

kort skrev:
på samma gång är det något som tar emot för man är inte riktigt mottaglig för religionen eftersom man brottas med moralen. Så en stor orsak till att religionnen inte utvecklas är att vi inte är helt mottagliga, men i rätt form tar vi gärna emot den och den.


Ja, där religionerna och sekterna har en forntida och primitiv moral som "står under" ens egen moral och ideal är det givet att de inte utgör någon "dragningskraft" och att de "därför tappar mark" i samhället.

Detta tycker jag här är intressant och berättigande att visa:

Martinus ur Livets bog IV stycke 1484:

"Vilka de kyrkliga religiösa auktoriteterna, sekterna och samfunden i dag kan hjälpa och vilka de inte kan hjälpa"

(Stycke)1484:

"Och då det bara är denna forntida moral som religionerna och de därunder hörande sekterna och religiösa auktoriteterna har att bjuda jordmänniskorna av i dag, är det inte så märkligt, att dessa religioner och andliga auktoriteter alltmer förlorar i makt och inflytande, till och med i sådan grad att de stundom föraktas av nutidens intellektuella, såväl utom som inom de akademiskt eller vetenskapligt utbildade kretsarna och i synnerhet bland ungdomen, där de sexuella problemen ju är särskilt aktuella. Detta betyder naturligtvis inte, att religionerna, företrädda av kyrkan och sekterna, med dessa sina föråldrade och för forntidens människor avpassade dogmer, inte också i dag har ett budskap till en hel rad människor. I motsatt fall skulle de ju inte alls existera längre. Det finns i dag hundratals miljoner människor som nästan hundraprocentigt står på forntidens äktenskapliga utvecklingsstadium. Och det är dessa miljoner som alltjämt klamrar sig fast vid kyrkor och religiösa sekter eller sammanslutningar. Och för dessa människors inställning skulle sexualismens nuvarande högre stadier och lagar anses rent "sodomitiska". Och detta är en av de stora bidragande orsakerna till att jordmänskligheten blivit uppdelad i två stora grupper: "de religiösa" och "de irreligiösa"."

och i samma bok efterföljande stycke 1485:

"Kosmisk vetenskap, religiositet och irreligiositet"

"Men detta är i verkligheten blott en ytlig uppdelning. Ursprungligen är alla människor religiösa, ja de kan helt enkelt inte leva utan att vara det. När det därför är tal om "irreligiositet", betyder detta bara ett sinnestillstånd, då väsendet har förlorat all tro på den från forntiden härstammande moralen och uppfattningen om en Försyn eller Gudom, eftersom framställningen står i en skriande motsättning till dess nuvarande, vetenskapligt eller intelligensmässigt inriktade uppfattning. Men i samma ögonblick som de religiösa lagarna och överjordiska detaljerna blir till verklig vetenskap och med förståndets hjälp kan utforskas eller kontrolleras, finns det tusentals eller miljontals jordmänniskor som är beredda att lägga sin uppfattning och sitt liv helt och hållet i denna vetenskaps intressesfär. Då kommer deras religiositet åter upp till den synliga, fysiska ytan. Dessa väsen är närmast att likna vid roten på en växt, vars topp har skurits av. Roten är den "urreligiösa" princip som bor i varje människa. Toppen är den traditionella dogmatiska kyrkliga moral- eller livsuppfattningen. Denna "topp" har alltså för de "irreligiösa" jordmänniskornas vidkommande tynat bort. Men genom att man med vetenskapliga eller nyktra fakta ger näring åt "roten", som alltså inte är död utan döljer sig under den fysiskt synliga ytan, börjar "toppen" åter att växa och kommer efter hand att framträda som en vacker, fyllig och färgrik växt, en evigt medveten gudason eller "människan skapad till Guds avbild" i Guds stora, som världsallt eller universum framträdande "paradislustgård".

http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=54&stk=1484

http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=54&stk=1485
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"

Hälsar
Cosmic philosopher

http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 28 jul 2011 16:20

Hej Cosmic philosopher, bra texter!
Har du tänkt på att det kan vara så att, vet inte om det är så men, att den "rätta" och riktiga religionen kanske alltid har funnits inom vissa grupper av människor i olika delar av världen? Huruvida det är så eller inte är svårt att svara på men om det är så så kan man fundera över varför den inte blir dominerande, är det så att vi är för klena i vår tro, att felet ligger hos oss själva, i vårt psyke. Men om man antar att, hm, med "religionens utveckling" i trådens rubrik avsåg jag främst en ökning av antalet religiösa utövare, ökad kunskapen om religion, och ett nyskapande inom religionen, men har världen alltid varit densamma, kunde de tankar vi tänker lika gärna ha tänkts för tre tusen år sedan eller sker det någon förändring, alla tankar kanske skulle kunna ha tänkts i vilken tid som helst, men vi som lever ändrar ju på händelseförloppet.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 28 jul 2011 20:50

Hej kort!

kort skrev:Hej Cosmic philosopher, bra texter!
Har du tänkt på att det kan vara så att, vet inte om det är så men, att den "rätta" och riktiga religionen kanske alltid har funnits inom vissa grupper av människor i olika delar av världen?




Nja, som jag ser det befinner sig även religionerna i utveckling. Den mer primitiva forntida moralen i religionerna avlöses successivt till mer  och mer humana moral och ideal alltersom människan utvecklas (genom erfarenheterna)fram i moral. Dagens nutida allmänna auktoriserade kristendom i Svenska kyrkan ser ju t ex lite annorlunda ut än för hundra år sedan. Gud blir snällare, mer som en "nallebjörn" t ex. Tron blir mer symbolisk. Predikningarna blir mer "snällare" och kortare osv. Men de auktoriserade religionerna halkar ändå och ännu en bit efter i utvecklingen jämfört med övriga samhället. Man behöver bara titta på religionernas föråldrade språkdräkt och moral,som nämnt.  Att religionerna ser lite olika ut beror helt enkelt på att människorna i de olika världsdelarna har haft lite olika erfarenheter,bakgrund och upplevelser.Varje religion har och har haft olika grader av "brottstycken" eller "delar" av "den hela sanningen" - den absoluta sanningen - av verkligheten just så som den fungerar med alla dess naturlagar och principer.De auktoriserade religionerna har alltså inte haft eller har hela sanningen(med den fullkomliga moralen) alltså.  


kort skrev:Huruvida det är så eller inte är svårt att svara på men om det är så så kan man fundera över varför den inte blir dominerande, är det så att vi är för klena i vår tro, att felet ligger hos oss själva, i vårt psyke.


Att "utöva" eller praktisera "den rätta religionen" - den hela sanningen - den fullkomliga moralen  är ingen fråga om en liten viljeakt som att ta av eller ta på sig sina skor. Det är en fråga om utveckling - i "nästakärlek". Ingen kan göra något åt vad han/hon tror på eller har som ideal för ögonblicket. Ungefär som man inte med sin vilja kan ändra Jordens eller månens naturliga bana. Den har sin gång. Det är berättigat. Endast utveckling förändrar detta över tiden som jag ser det. Allt är berättigat att mogna långsamt. Evolution - inte revolution - är naturens "skaparmelodi." Rent allmänt går människan från naturreligionerna(instinkt+primitiv känsla" till de lite mer humana världsreligionerna som baseras på ren tro(instinkt-lite mer human känsla) till ateism(intelligens och materialism) i riktning mot mer och mer  den hela sanningen(intelligens+human känsla(gryende intuition)). Så ingen kan hjälpa var han/hon befinner sig nu i sin utveckling - ingen kan vara annorlunda i ögonblicket i moral.      

kort skrev:Men om man antar att, hm, med "religionens utveckling" i trådens rubrik avsåg jag främst en ökning av antalet religiösa utövare, ökad kunskapen om religion, och ett nyskapande inom religionen, men har världen alltid varit densamma, kunde de tankar vi tänker lika gärna ha tänkts för tre tusen år sedan eller sker det någon förändring, alla tankar kanske skulle kunna ha tänkts i vilken tid som helst, men vi som lever ändrar ju på händelseförloppet.


Verkligheten("den rätta religionen") så som den just fungerar med dess naturlagar och principer eller den hela sanningen är oföränderlig. Människans tankar,meningar och åsikter om denna verklighet är däremot föränderlig(är under utveckling mer och mer kontakt med denna sanning.)
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"



Hälsar

Cosmic philosopher



http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 29 jul 2011 10:39

Cosmic philosopher skrev:Hej kort!

kort skrev:Hej Cosmic philosopher, bra texter!
Har du tänkt på att det kan vara så att, vet inte om det är så men, att den "rätta" och riktiga religionen kanske alltid har funnits inom vissa grupper av människor i olika delar av världen?




Nja, som jag ser det befinner sig även religionerna i utveckling. Den mer primitiva forntida moralen i religionerna avlöses successivt till mer  och mer humana moral och ideal alltersom människan utvecklas (genom erfarenheterna)fram i moral. Dagens nutida allmänna auktoriserade kristendom i Svenska kyrkan ser ju t ex lite annorlunda ut än för hundra år sedan. Gud blir snällare, mer som en "nallebjörn" t ex. Tron blir mer symbolisk. Predikningarna blir mer "snällare" och kortare osv. Men de auktoriserade religionerna halkar ändå och ännu en bit efter i utvecklingen jämfört med övriga samhället. Man behöver bara titta på religionernas föråldrade språkdräkt och moral,som nämnt.  Att religionerna ser lite olika ut beror helt enkelt på att människorna i de olika världsdelarna har haft lite olika erfarenheter,bakgrund och upplevelser.Varje religion har och har haft olika grader av "brottstycken" eller "delar" av "den hela sanningen" - den absoluta sanningen - av verkligheten just så som den fungerar med alla dess naturlagar och principer.De auktoriserade religionerna har alltså inte haft eller har hela sanningen(med den fullkomliga moralen) alltså.  


kort skrev:Huruvida det är så eller inte är svårt att svara på men om det är så så kan man fundera över varför den inte blir dominerande, är det så att vi är för klena i vår tro, att felet ligger hos oss själva, i vårt psyke.


Att "utöva" eller praktisera "den rätta religionen" - den hela sanningen - den fullkomliga moralen  är ingen fråga om en liten viljeakt som att ta av eller ta på sig sina skor. Det är en fråga om utveckling - i "nästakärlek". Ingen kan göra något åt vad han/hon tror på eller har som ideal för ögonblicket. Ungefär som man inte med sin vilja kan ändra Jordens eller månens naturliga bana. Den har sin gång. Det är berättigat. Endast utveckling förändrar detta över tiden som jag ser det. Allt är berättigat att mogna långsamt. Evolution - inte revolution - är naturens "skaparmelodi." Rent allmänt går människan från naturreligionerna(instinkt+primitiv känsla" till de lite mer humana världsreligionerna som baseras på ren tro(instinkt-lite mer human känsla) till ateism(intelligens och materialism) i riktning mot mer och mer  den hela sanningen(intelligens+human känsla(gryende intuition)). Så ingen kan hjälpa var han/hon befinner sig nu i sin utveckling - ingen kan vara annorlunda i ögonblicket i moral.      

kort skrev:Men om man antar att, hm, med "religionens utveckling" i trådens rubrik avsåg jag främst en ökning av antalet religiösa utövare, ökad kunskapen om religion, och ett nyskapande inom religionen, men har världen alltid varit densamma, kunde de tankar vi tänker lika gärna ha tänkts för tre tusen år sedan eller sker det någon förändring, alla tankar kanske skulle kunna ha tänkts i vilken tid som helst, men vi som lever ändrar ju på händelseförloppet.


Verkligheten("den rätta religionen") så som den just fungerar med dess naturlagar och principer eller den hela sanningen är oföränderlig. Människans tankar,meningar och åsikter om denna verklighet är däremot föränderlig(är under utveckling mer och mer kontakt med denna sanning.)

Hej, tack för dina utförliga svar! Jag tycker att du verkar ha en human inställning, men jag vet inte om jag håller med, dock vet jag inte riktigt vad jag själv tror, jag har inga svar direkt.
När jag läst det du har skrivit så har jag två frågor som slår huvudet på spiken om mitt tvivel.
1. På sätt och vis håller jag med dig men, menar du att inga människor har högre moral än några andra människor? För då skulle väl de ha en religiös uppfattning som var mer moraliskt rätt? Att inga står närmare gud, inga är godare, osv? Att ingen egentligen gör något som är fel?
2. Om det är så att den moraliska utvecklingen följer en allmän bana, vad är det då som styr riktningen, och kan den enskilda människan påverka, och i sådana fall hur?

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 29 jul 2011 22:50

Hej kort!
kort skrev:Hej, tack för dina utförliga svar! Jag tycker att du verkar ha en human inställning, men jag vet inte om jag håller med, dock vet jag inte riktigt vad jag själv tror, jag har inga svar direkt.
När jag läst det du har skrivit så har jag två frågor som slår huvudet på spiken om mitt tvivel.
1. På sätt och vis håller jag med dig men, menar du att inga människor har högre moral än några andra människor? För då skulle väl de ha en religiös uppfattning som var mer moraliskt rätt? Att inga står närmare gud, inga är godare, osv? Att ingen egentligen gör något som är fel?
2. Om det är så att den moraliska utvecklingen följer en allmän bana, vad är det då som styr riktningen, och kan den enskilda människan påverka, och i sådana fall hur?


1. Man kan antingen se det utifrån ett lokalt rumsligt-timligt perspektiv (som vi är vana vid) -  eller utifrån ett kosmiskt evighetsperspektiv(där man bl a utgår från reinkarnation,karma och utveckling med flera principer). Jo, jag menar att i ett lokalt perspektiv (som vi kan se) har ju människor högst olika syn på moral. Ju mindre ont en människa kan "nännas" att göra någon levande varelse, såväl människa som djur, desto mer "nästakärlek" praktiserar hon och desto högre moral har han/hon. Detta speglar också den "religiösa" uppfattningen.  Alla utvecklas fram i moral. Men alla står inte på exakt samma steg i ögonblicket. Men sett utifrån ett kosmiskt evighetsperspektiv där allt jämnas ut är alla djupast lika moraliskt höga eller moraliskt låga, lika goda eller lika onda. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan dessa två perspektiv så man inte blandar ihop dem.

2.Du frågar vad som styr riktningen i den moraliska utvecklingen. Det är nog flera faktorer. När man "levt ut de värden" som inte gav så mycket i livet. Något som väger tungt är nog egna erfarenheter av lidande. När man är tillräckligt trött på lidandet. Ödmjukhet. Den enskilda människan kan påverka genom att t ex studera andlig vetenskap(t ex Martinus) och det viktigaste att så smått börja praktisera "nästakärlek" i sin vardag.
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"



Hälsar

Cosmic philosopher



http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 31 jul 2011 06:51

Cosmic philosopher skrev:Hej kort!
kort skrev:Hej, tack för dina utförliga svar! Jag tycker att du verkar ha en human inställning, men jag vet inte om jag håller med, dock vet jag inte riktigt vad jag själv tror, jag har inga svar direkt.
När jag läst det du har skrivit så har jag två frågor som slår huvudet på spiken om mitt tvivel.
1. På sätt och vis håller jag med dig men, menar du att inga människor har högre moral än några andra människor? För då skulle väl de ha en religiös uppfattning som var mer moraliskt rätt? Att inga står närmare gud, inga är godare, osv? Att ingen egentligen gör något som är fel?
2. Om det är så att den moraliska utvecklingen följer en allmän bana, vad är det då som styr riktningen, och kan den enskilda människan påverka, och i sådana fall hur?


1. Man kan antingen se det utifrån ett lokalt rumsligt-timligt perspektiv (som vi är vana vid) -  eller utifrån ett kosmiskt evighetsperspektiv(där man bl a utgår från reinkarnation,karma och utveckling med flera principer). Jo, jag menar att i ett lokalt perspektiv (som vi kan se) har ju människor högst olika syn på moral. Ju mindre ont en människa kan "nännas" att göra någon levande varelse, såväl människa som djur, desto mer "nästakärlek" praktiserar hon och desto högre moral har han/hon. Detta speglar också den "religiösa" uppfattningen.  Alla utvecklas fram i moral. Men alla står inte på exakt samma steg i ögonblicket. Men sett utifrån ett kosmiskt evighetsperspektiv där allt jämnas ut är alla djupast lika moraliskt höga eller moraliskt låga, lika goda eller lika onda. Det är viktigt att förstå skillnaden mellan dessa två perspektiv så man inte blandar ihop dem.

2.Du frågar vad som styr riktningen i den moraliska utvecklingen. Det är nog flera faktorer. När man "levt ut de värden" som inte gav så mycket i livet. Något som väger tungt är nog egna erfarenheter av lidande. När man är tillräckligt trött på lidandet. Ödmjukhet. Den enskilda människan kan påverka genom att t ex studera andlig vetenskap(t ex Martinus) och det viktigaste att så smått börja praktisera "nästakärlek" i sin vardag.

Jag tror faktiskt det du säger stämmer, jag får säga att det är en mycket avancerad tanke, jag tycker du tar det moraliska tänkandet till en helt ny nivå! Jag skulle vilja addera och utveckla en liten tanke om hur det kanske skulle kunna fungera, låt oss säga att man inte kan ta in och ge uttryck på samma gång, alltså, att det går inte att tala och lyssna samtidigt, i förenklingen. Det kan gå till så här, vissa människor lyssnar halvt och talar halvt, andra kan bara göra det ena åt gången. Ett exempel kan vara om man är fem personer, det finns alltså fem källor till information, antingen kan man bara lyssna till tre källor och kanske bara tala till två, eller så kan man lyssna till fem utan att röra en min och sedan tala till fem medan man stoppar fingrarna i öronen. Tiden spelar oss ett spratt. Det måste ju vara meningen att alla skall få tala och att någon skall förstå dem, så ur detta perspektiv kanske inget egentligen är riktigt fel, fast på samma sätt kan det vara fel.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster