Exempelvis "telepati" ...Jag påstår inte att det finns något sådant, bara att begreppet finns och används.
Jag såg en gång en tråd som diskuterade telepati.
De föreställde sig att telepatins mekanism var elektromagnetiska vågor som skulle stråla från hjärna till hjärna.
Sen konstaterade de via mängder av argument att effekten var för svag att fungera som förmedlare av tankar,
och det hade de nog rätt i (det var experter av olika sorter), och via resultatet ansåg de att de hade bevisat att telepati inte existerade!
De gillade inte riktigt att jag påpekade att de valt definitionen av telepati så att de kunde bevisa att den inte fanns,
och att detta inte var ett vackert exempel på vetenskaplig metod.
Det väckte frågan hos mig: Hur ska telepati definieras?
Kanske: Förmedling av information via okänd mekanism?
Jag kommer inte på något bättre... men den verkar för vid:
Hur uppkommer nästa tanke? Är det telepati? Varifrån kommer tanken?
Jag är inte medveten om att jag satt ihop den någonstans! Är det verkligen jag som tänker?
Jag kanske bara fattar beslut? Gör jag ens det? Enligt vad jag fått veta finns det beslut jag kommer att fatta redan
någonstans i hjärnan några sekunder innan jag medvetet fattar beslutet!
Behövs jag eller är jag bara en evolutionär slump?
Så nog finns det problem att rota i...
Hursomhelst tänker vi oss telepati som en inter-personell företeelse,
gruppbeteenden skulle kunna innehålla någon telepatisk komponent...
Det finns ett speciellt gruppbeteende jag vill beteckna som paranormalt!
En gång i tonåren lånade jag en god natt bok från min mors bokhylla...nån bok om parapsykologi skriven av en Poul Bjerre.
Morgonen efteråt skrattade jag fortfarande vid frukost bordet: Hur kan förnuftiga forskare tro på spöken?
Skratta inte,säger hon, en del av det där är faktiskt sant! Va!? säger jag och sätter nästan corn flexen i halsen...
Hon dukar av, tar ett dricksglas, vänder det upp och ner och börjar rita cirklar i cirkel runt bordet och skriver in alfabetet i cirklarna,
avslutar med en tom cirkel i mitten och ställer glaset där ,sätter ett pekfinger på glasets botten och uppmanar mig att göra det samma.
Och nu? Frågar jag.... Vi väntar! Så småningom rör sig glaset...Det där gjorde du! Nej då,svarar hon och glaset
började flyta fram över cirklarna och stannade över en bokstav: Kom ihåg den där säger hon...
Till min absoluta förvåning bokstaverades en text fram som påstod sig skrivas av en myra som gärna pratade med människor!
Ett mycket besvärligt problem eftersom min mor aldrig någonsin lurat mig tidigare...Hon hade inte ens försökt få mig att tro på jultomten!
Ändå verkade hon vilja lura mig nu...Varför? ...Bryr hon sig mer om Poul Bjerre än mig!?
Hmmm... Kanske det finns ett undermedvetet trots allt? Något som bygger våra drömmar och spinner ihop historier om myror om det ges tillfälle?
Våra undermedvetna börjar väl med ett slagsmål om vem som ska bestämma bokstavsföljden,
det svagaste hjälper sedan till att tillföra glaset kraft och förstärker rörelsen utom i närheten av en cirkel...
Hur pass medvetna om varandras och sin egen existens är de? Hur kan de ljuga och samarbeta så ogenerat?
Jag har upprepat experimentet med mina närmaste... inklusive barnen och jag vägrar tro på en förklaring som går ut på medvetet bedrägeri!
Forskning fram till idag har knappast kunnat uträtta mycket även om inte experimentet inte vore, så att säga: svartlistat,
men med moderna neuro psykologiska metoder kanske lite mer ljus kan spridas över människans dolda sida
Jag undrar ibland om fenomenet kan verka i större sammanhang utanför familjens ramar?
Vet vi verkligen allt vi borde veta, om hur politiker fattar sina beslut?
