Att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

[Avantgardet]

Okeeej, är du insatt i min tro att a och b ingår i alfabetet är inte en tillräcklig förklaring. På vilka grunder kallar du den idiotisk? "Varför vill du tro på det där?" Vad är "det där" och varför förutsätter du att jag "vill" tro på det?

Varför jag tycker den är idiotisk framgår ju av mina svar till dig: för att den är grundlös och långsökt.

Att du vill tro på den är ju uppenbart eftersom du anser det vara "påhopp" att ifrågasätta den, och eftersom du inte gör något ärligt försök att finna andra teoretiska förklaringar på dina upplevelser. Är det inte rimligt att anta att fundamentalister också vill tro på sin dogm?

"Det där" var i det här fallet något mycket specifikt, nämligen det du hade skrivit i inläggen ovanför. Som jag sade, det var det som mitt svar primärt riktade sig emot, men jag är fullt medveten om att "det" hänger ihop med, och motiveras av, andra antaganden.

[Skogsälvan]

Men lägg av...

Du vet ju inte vad du talar om! Du är ju inte tillstymmelsen i närheten av insatthet i mitt tänk. Fast det vore förstås roande att lyssna på din fabulerade version av min tro. Grundlös och långsökt... mhmm...

Jag uttryckligen ber dig förklara ditt ifrågasättande. Du har ingen aning om hur många alternativ jag har försökt logiskt applicera på mina upplevelser - jag kan tala om att de är många.

[Avantgardet]

Du skrev:

Jag skulle inte kunna skjuta ett rådjur, men jag kan dra upp en morot och även en fisk. Jag kan skala den, men mår ofta dåligt av det. Jag har väldigt svårt för sallader, dessa ljud som finns där även om jag inte kan höra dem. Rent solidariskt anser jag att vi borde gå över till vegetarisk kost då det skulle kunna mätta alla munnar, men jag har som sagt problem. Jag tycker inte om att skiva en tomat, men nu vill jag inte prata för mycket om det här och dra på andra mina ätstörningar. Konstigt tycker jag förstås att det är att en köttätare som aldrig testat hundmat rynkar på näsan åt det men gladeligen äter korv.

Och jag skrev:

Men förstå då för guds skull att det snällaste nån kan göra är att ifrågasätta din idiotiska religiösa tro! Du dömer dig själv! Och du dömer andra. Allt utifrån en livsfientlig religiös övertygelse som är rent djävla nonsens. Varför vill du tro på det där? Jo, för att du känner dig lite förmer och bättre än andra genom att intala dig själv att du är så förbannat moralisk (det är också därför du måste hålla så hårt på skenet och ytan). Det är dock inte enda sättet att förklara dina upplevelser. Om du inte vore så lat hade du kunnat läsa och finna femtioelva mer övertygande tolkningar på dina upplevelser, men du väljer att tro på just den där och håller krampaktigt fast vid det. Lita inte för mycket på ditt överjag, du blir bara neurotisk och fascistisk. Renhetsideologier är perverterade i grunden! Se på Hitler...

Så varför håller du på och svamlar nu liksom?

Om nån säger att den har svårt att äta grönsaker (och då är inte djur på tal ens), och har ätstörningar på grund av det, så är det en idiotisk renhetsideologi! Om du går omkring och trycker ner dig själv för att du andas, för att du finns, för att du existerar, och detta på grund av någon religiös övertygelse, så är det idiotiskt! Snacka om att döma! Ska inte grönsaken må dåligt då för att den stjäl näring för jorden och kanske från ett litet försvarslöst grässtrå som får sätta livet till i dess ställe? Vad är poängen? Ska allt levande helt enkelt må dåligt för att livet inte svarar upp mot din religiösa föreställning om vad som bör vara? Det är inte livet det är fel på, det är din föreställning!

Jag behöver inte veta exakt vad dina "gudar" heter, eller hur deras inbördes relationer ser ut, det räcker helt med detta lilla brottstycke. Och att du dömer dig själv så fundamentalt rättfärdigar inte att du dömer dina medmänniskor (för det gör du genom att döma dig själv i det här fallet). Det är en pervers djävla syn på livet du har. Livet är inte rent, det är inte bara ett födande utan också död. Du kanske tycker att du är fin och sympatisk, moralisk rent av, som bara "helgar" livet (i dess renhet) men i själva verket är du raka motsatsen genom att du inte tillåter den andra sidan överhuvudtaget. Det är inget fint alls i en sån föreställning, det är ett perverst djävla överjag som bara vill trycka ner, och trycka ner, och trycka ner, så att vi ska må dåligt, och dåligt, och dåligt. Inget annat.

Man bör sätta höga krav på sina medmänniskor, men börjar man sätta omänskliga krav på dem så är man just omänsklig och inte medmänsklig längre. Liv som aldrig dör är en styggelse, det är inte levande och inte heller dött utan O-dött, det vill säga ett monstrum. Det är som zombies eller liknande. Det bara fortsätter och väller ut över alla kanter, hänsynslöst, tvingar sig på, och går aldrig bli av med. Som Alien-trilogin, där har du livsprincipen återigen gestaltad och inte är den vacker inte. Liv måste kompletteras med död, också i våra tänkanden. Evigt liv blir bara otäckt.

[Skogsälvan]

Mina ätstörningar har inget med min tro att göra direkt, det handlar mer om att jag är överempatisk. Finns studier om växters reaktion, tex sallad, då någon närmar sig som tidigare har plockat ett salladshuvud. Finns mycket man kan skriva om det här, men jag tycker att det räcker att jag har mina ätstörningar.

[Avantgardet]

Mina ätstörningar har inget med min tro att göra direkt, det handlar mer om att jag är överempatisk. Finns studier om växters reaktion, tex sallad, då någon närmar sig som tidigare har plockat ett salladshuvud. Finns mycket man kan skriva om det här, men jag tycker att det räcker att jag har mina ätstörningar.

Det har väl allt med din tro att göra! Läs det jag skrev. Det är inte empatiskt! Det är perverst! Och det påtvingar livet krav som det aldrig självt (per definition) kan leva upp till. Det är att förneka livet, det är "vilja-till-intet", en vilja till en värld där livet är helt stiliserat och inte verkligt eller på riktigt. Ditt livsbegrepp blir detsamma som död, och inte bara död utan o-död (undead). Det är inte empati med livet du känner, utan med en religiös föreställning. Definierar du empati på det där sättet så innebär det att inget verkligt någonsin kan vara empatiskt, och därför kommer du per automatik betrakta världen som inherent ond och dålig. Och det är därför Heberleins boktitel passar dig. Gör dig kvitt det där djävla fascistiska överjaget och börja leva på riktigt! Livet är inte ondskefullt och brutalt (även om det finns mycket vi kan göra bättre), och du är inte ond för att du andas/äter/existerar.

Med din tro kan du gå omkring och må dåligt resten av livet, och anse alla andra vara dåliga, men till vilken nytta? Är det så man ska leva livet? Är det att värdesätta det och känna empati? NEJ! Endast om du njuter av det så är du moralisk i egentlig mening. Att gå omkring och må dåligt för att man existerar är föraktfullt mot allt levande.

[Anna Sara]

Nej nu tycker jag inte att vi ska tillåta att man utger för att filosofiera för att istället bli knäpp, när man pratar om rädslan för grönsaker/ätstörningar/empati som något annat än en fobi  :) osv..

[Skogsälvan]

Som jag sa, en köttätare rynkar på näsan åt hundmat men äter gärna korv och lever i sin förträngning. Jag lever i min medvetenhet när jag äter brysselkål och ta det gärna för en fobi eller villfarelse eller nåt. Håna mig för min empati, jag har slutat bry mig och vill inte bidra mer än jag redan gjort till att orsaka eventuella ätstörningar.

[Avantgardet]

Som jag sa, en köttätare rynkar på näsan åt hundmat men äter gärna korv och lever i sin förträngning. Jag lever i min medvetenhet när jag äter brysselkål och ta det gärna för en fobi eller villfarelse eller nåt. Håna mig för min empati, jag har slutat bry mig och vill inte bidra mer än jag redan gjort till att orsaka eventuella ätstörningar.

Du kallar det empati för att rättfärdiga det. Läs igen det jag skrev och se om du kan påstå att jag har fel. Det är inte empati. Om du utesluter ätandet ur din definition av liv, hur skulle det då ens vara möjligt att vara empatisk med det? Du känner empati till din egen föreställning (monstruösa), inte till verkligheten. Har jag verkligen fel?

Jag skulle nästan påstå att du förtränger i lika stor utsträckning som köttätare gör. Den ena trivialiserar och den andra skönmålar, båda missar verkligheten.

[Harald Davidsson]

Vi måste alltså ha en gemensam föreställning om vad som ansees vara psykisk hälsa, Hans Lothman gjorde en utredning om det, och utifrån den föreställningen kan vi säga  att den sociala ordningen består av en massa olika försvar emot psykisk friskhet. och det Skogssälvan upplever som att hon förtrycker sig själv egentligen är olika försvar som hon har emot att vara psykisk frisk och denna sociala ordning består alltså av en massa olika trosföreställningar, religösa, vetenskapliga, mytologiska,filosofiska, psykologiska, så hela människans tillvaro bygger på trosförställningar, ochj jag menar att människan egentligen inte är intresserad av status, för det är också ett försvar, så psykisk hälsa kan sägas vara att vara naturlig, öppen, ärlig och hjälpsam.

[Skogsälvan]

Jag måste äta något, avant. Så är det ju och kött har ett högre medvetande än växter. Men, det är inte sunt att tänka som mig här och jag vill inte uppmuntra någon till det. Förträngning är en försvarsmekanism. Försvarsmekanismer är ett skydd. Ledsen, avant, jag kan bara inte prata mer om det här med tanke på vad det kan få för konsekvenser. Eventuella följande frågor kommer jag att ignorera inom ämnet.

[Avantgardet]

Jag måste äta något, avant. Så är det ju och kött har ett högre medvetande än växter. Men, det är inte sunt att tänka som mig här och jag vill inte uppmuntra någon till det. Förträngning är en försvarsmekanism. Försvarsmekanismer är ett skydd. Ledsen, avant, jag kan bara inte prata mer om det här med tanke på vad det kan få för konsekvenser. Eventuella följande frågor kommer jag att ignorera inom ämnet.

Ett Högre medvetande? Och ja du måste äta något, sådant är livet, och det är inget du bör förakta och skuldbelägga dig själv för - för om du gör det så föraktar du livet. Konsekvenserna av att diskutera det här kan ju inte bli sämre än det predikament du reda befinner dig i! Antingen fortsätter du som tidigare, eller så förlåter du livet för att det inte svarar upp mot dina monstruösa krav på det. "Maya" är allt vi har. Det är verkliga varelser av kött och blod du bör känna empati med, inte några fantasifoster kallade "högre medvetanden". Livet är inget inherent ont, "maya" är ingen slöja utan slöjan är den ideologi som hävdar "maya" vara en slöja, och som gör det lättare att bortse från faktiskt lidande, materiella umbäranden och ekonomisk orättvisa. Vi måste äta, och det är inte fel att äta, utan felet ligger i vad vi äter och om det går att lösa det bättre (äter vi vegetariskt slösar vi mindre resurser och kan bättre sprida välståndet).


Harald, är inte psykisk hälsa detsamma som sjukdomsinsikt? När man är varse hur "försvarsmekanismerna" fungerar så kan man ju ta dem i beaktande och är inte i deras våld på samma sätt längre. Jag skulle förövrigt inte säga att Hon förtrycker sig själv per se, men väl att det språkbruk hon är snärjd i (de föreställningar hon begagnar) förtrycker henne. Därav - språket är varats hus (vissa husgrunder är ruttna och vissa tapeter är klaustrofobiska).

[Harald Davidsson]

Avantgardet skriver

Harald, är inte psykisk hälsa detsamma som sjukdomsinsikt? När man är varse hur "försvarsmekanismerna" fungerar så kan man ju ta dem i beaktande och är inte i deras våld på samma sätt längre. Jag skulle förövrigt inte säga att Hon förtrycker sig själv per se, men väl att det språkbruk hon är snärjd i (de föreställningar hon begagnar) förtrycker henne. Därav - språket är varats hus (vissa husgrunder är ruttna och vissa tapeter är klaustrofobiska).

Harald svarar

Det var roligt att det fanns någon som var intresserad av hälsa, av friskhet, annars verkar det som att alla är intresserade av ohälsa och sjukdom, det var socialstyrelsen som gav Hans Lothman uppdraget att definiera och utreda psykisk hälsa, jag vet inte om han blev färdig med sin utredning, problemet med psykoterapi, psykoanalys och alla former av behandlingar emot så kallade psykiska sjukdomar är att ingen kan säga vad hälsa är, därför är samtliga behandlingar endast SYMTOMBEHANDLINGAR, inga terapeuter tar reda på orsakerna, att Skogsälvan kan ägna så mycket tid åt mat. beror på att hon är mera intresserad av mat än av sanning, och faktiskt upplever jag det mesta som jag sett på detta forum som en symtom-filosofisk diskussion, inte en orsaks-filosofisk diskussion, det är därför jag säger att vi måste försöka komma tillbaka till ögonen, till den bild vi hade av världen det första levnadsåret, då vi var helt optiska i vår varseblivning av världen, när språket kom in i världen gömdes varat, alltså våra känslor som integrerande upplevelse är knutna till seendet, inte hörandet, och den seende världen är en värld av total ENSAMHET, alltså av DÖD, men av äkta och autentisk individualitet, det Heidegger säger är bara symtomtänkande, jag upplever att Sverige är totalt våldtaget, av ett ytligt symtomtänkande, att kroppen de går omkring i ej är naturlig, men social, och att den i stort är accepterad som redskap för ett tillfälligt liv här på jorden, att ingen i frågasätter längre den sociala kroppen som mål för ett överlevande i samhället, därför tog jag upp att i Indien har dom sex 3 gÅnger varje dag och i Kina minst 4 gåner, och det beror på att i öst är kroppen mera sexuell än social, och jag har funderat över det alla åren här i Indien, varför dom njuter av sex t.ex. i thailand, men i väst njuter dom av mat, alltså av materialism, och det verkar som om Kvinnan får vara sig själv här i Öst, alltså en källa till lust och skönhet, medans kvinnan i väst försöker vara maskulin, alltså tänkade inte kännande, och varför har kvinnan i väst spårat ur, förlorat sin sexuella kropp och skumpar omkring som en mansvarelse i en social kropp,,av ordning och reda och löning på fredag..jag hävdar att kvinnan i väst inte längre kan knulla naturligt, det var därför Freud kom upp, men ingen i beaktar honom i ÖST därför att de problem han tar upp med färträngd sexualitet inte existerar i öst, där knullar kvinnan fortfarande naturligt, det tekniska knullet som fick en revolution i väst efter andra världskrigets slut förfrämligade kvinnan ännu mera, i Öst är det känslan som är sexualiteten, och den sexuella kroppen finns mitt i samhället, mitt i vardagen och vibrerar av liv och av autentiskt VARA, vad vet Heidegger om knullets väsen, för det är detsamma som varats väsen,

[Harald Davidsson]

Varför bosatte sig konstnären Paul Gauguin på en söderhavs ö, därför att han upplevde att där fanns de bästa knull-kvinnorna på jorden, de var EVA , detsamma upplevde Marlon Brando som också levde på en ö i söderhavet, dessa söderhavs-kvinnor kunde konsten att göra en man autentiskt LYCKLIG, men tyvärr kom de amerikanska pseudo-värde vinnarna dit och förstörde dessa underbara kvinnliga varelser,som var nästan som änglar, knullade sönder dom med sin maskin-gevärs-sex.Men jag är alltså inte involverad i varken öst eller väst, jag har en ASOCIAL KROPP, en lejon-liknande kropp, som föreställnings-bild,

[Harald Davidsson]

Låt oss för alltid förinta Martin Hedieggers vanföreställning att språket är varats hus, men inte sätta in en ny felaktikg, fast ändå ganska riktiga föreställningen att de sexuella vibrationerna är varats hus, utan komma med en helt ny föreställning att ARKETYPEN ÄR VARATS HUS. för på samma sätt som Ekelöf använder TS Elliots poetiska symbolik för hans egen diktning som ju då inte blir självständig men en variant av Elliots, så fungerar Arketyperna som totala och generella byggnadsklossar för varje individs lilla torpstuga, alltså arketyperna är precis som DNA-molekylen, som ju håller kroppens byggnads-stenar på rätt plats, fast håller våra tankar anpassade tillr ett mål vi inte riktigt kan skåda, så vi slipper konfronters med ett totalt KAOS.

[Justin Case]

Det kallas dålig självkänsla, men varför har folk dålig självkänsla.

För att evolutionen inte sållar fram de perfekta mutationerna, utan de mest överlevnadsdugliga, vilket inte är samma sak.

Vilket är en nonsensförklaring som inte besvarar frågan överhuvudtaget.

Den besvarar frågan, men jag borde kanske utveckla svaret lite. Det som kallas dålig självkänsla är ett resultat av en hos individen på genetisk nivå sittande programmering till anpassning till samhällets krav. De individer som genom evolutionen inte anpassat sig till samhällets krav har sållats bort, och kvar blir då de gener som får människor att anpassa sig till samhällets krav. Dessa hjärnstrukturer som utgör den genetiskt betingade programmeringen till anpassning till samhällets krav hos individen kompromissar ofrånkomligen på genetisk nivå individens självkänsla - om inget förhindrar det. Evolutionen har inte "bekymrat sig om" att förhindra det, eftersom just det inte haft tillräckligt mycket överlevnadsvärde. Därför har alla människor relativt dålig självkänsla (ingen människa känner sig själv och sin kapacitet tillnärmelsevis till fullo). Det är ungefär som att människor har dålig förmåga att hålla andan i en timme i sträck. Evolutionen har inte bekymrat sig om att utrusta människan med en sådan förmåga. Likadant är det med (perfekt) självkänsla. Liksom vi kan hålla andan i några minuter i sträck, kan en del av oss ha/utveckla en relativt hög självkänsla om man jämför med ingen självkänsla alls, men det finns gränser för båda. Ingen människa har perfekt självkänsla. Långtifrån. Och den begränsningen är genetiskt betingad, medfödd.

Jag tvivlar på att vi någonsin kommer att lära känna oss själva fullständigt. Nästan fullständigt kanske, men fullständigt? För att en karta ska kunna beskriva en terräng exakt in i minsta detalj, måste den vara lika komplex som den terräng den beskriver, och frågan är hur en människa inuti sig skulle kunna få plats med både en sådan karta som beskriver hela henne själv och dessutom kunna t.ex. "läsa" kartan, tänka nytt, ta in nya intryck, skapa, utvecklas vidare.