Du skrev:
Skogsälvan skrev:Jag skulle inte kunna skjuta ett rådjur, men jag kan dra upp en morot och även en fisk. Jag kan skala den, men mår ofta dåligt av det. Jag har väldigt svårt för sallader, dessa ljud som finns där även om jag inte kan höra dem. Rent solidariskt anser jag att vi borde gå över till vegetarisk kost då det skulle kunna mätta alla munnar, men jag har som sagt problem. Jag tycker inte om att skiva en tomat, men nu vill jag inte prata för mycket om det här och dra på andra mina ätstörningar. Konstigt tycker jag förstås att det är att en köttätare som aldrig testat hundmat rynkar på näsan åt det men gladeligen äter korv.
Och jag skrev:
Avantgardet skrev:Men förstå då för guds skull att det snällaste nån kan göra är att ifrågasätta din idiotiska religiösa tro! Du dömer dig själv! Och du dömer andra. Allt utifrån en livsfientlig religiös övertygelse som är rent djävla nonsens. Varför vill du tro på det där? Jo, för att du känner dig lite förmer och bättre än andra genom att intala dig själv att du är så förbannat moralisk (det är också därför du måste hålla så hårt på skenet och ytan). Det är dock inte enda sättet att förklara dina upplevelser. Om du inte vore så lat hade du kunnat läsa och finna femtioelva mer övertygande tolkningar på dina upplevelser, men du väljer att tro på just den där och håller krampaktigt fast vid det. Lita inte för mycket på ditt överjag, du blir bara neurotisk och fascistisk. Renhetsideologier är perverterade i grunden! Se på Hitler...
Så varför håller du på och svamlar nu liksom?
Om nån säger att den har svårt att äta grönsaker (och då är inte djur på tal ens), och har ätstörningar på grund av det, så är det en
idiotisk renhetsideologi! Om du går omkring och trycker ner dig själv för att du andas, för att du finns, för att du existerar, och detta på grund av någon religiös övertygelse, så är det idiotiskt! Snacka om att döma! Ska inte grönsaken må dåligt då för att den stjäl näring för jorden och kanske från ett litet försvarslöst grässtrå som får sätta livet till i dess ställe? Vad är poängen? Ska allt levande helt enkelt må dåligt för att livet inte svarar upp mot din religiösa föreställning om vad som bör vara? Det är inte livet det är fel på, det är din föreställning!
Jag behöver inte veta exakt vad dina "gudar" heter, eller hur deras inbördes relationer ser ut, det räcker helt med detta lilla brottstycke. Och att du dömer dig själv så fundamentalt rättfärdigar inte att du dömer dina medmänniskor (för det gör du genom att döma dig själv i det här fallet). Det är en pervers djävla syn på livet du har. Livet är inte rent, det är inte bara ett födande utan också död. Du kanske tycker att du är fin och sympatisk, moralisk rent av, som bara "helgar" livet (i dess renhet) men i själva verket är du raka motsatsen genom att du inte tillåter den andra sidan överhuvudtaget. Det är inget fint alls i en sån föreställning, det är ett perverst djävla överjag som bara vill trycka ner, och trycka ner, och trycka ner, så att vi ska må dåligt, och dåligt, och dåligt. Inget annat.
Man bör sätta höga krav på sina medmänniskor, men börjar man sätta omänskliga krav på dem så är man just
omänsklig och inte medmänsklig längre. Liv som aldrig dör är en styggelse, det är inte levande och inte heller dött utan O-dött, det vill säga ett
monstrum. Det är som zombies eller liknande. Det bara fortsätter och väller ut över alla kanter, hänsynslöst, tvingar sig på, och går aldrig bli av med. Som Alien-trilogin, där har du livsprincipen återigen gestaltad och inte är den vacker inte. Liv måste kompletteras med död, också i våra tänkanden. Evigt liv blir bara otäckt.