FÖRÄLSKELSE?

[Rorschach]

Tycker förövrigt att det är Freges centrala insikt i skriften om aritmetiken. Att ett element av en sats inte har sin betydelse i sig själv, utan i förhållande till andra delar. Han drog emellertid inte ut alla implikationer av detta som jag ser det, men han var på rätt väg där.

Frege skrev rätt så mycket om aritmetiken, vilken skrift är det du syftar på?

[gråa hår]

Pizzan smakade utmärkt är en påstånd som helt saknar sanningsvärde för den som uttalar den. Det blir för "nära" på ett vis...

På vilket sätt menar du att utsagan "Pizzan smakade utmärkt" saknar sanningsvärde? Vad har vi för kriterier för att en utsaga är sann?

He he:D Tycker att jag gör det ganska klart i mitt längre innlägg...

Nej, det framgår inte.

Subjektet blir ”limited to one´s own sensations” (Stroll : 2000 : 137) då det mentala identificeras med det inre, det inre med det privata och det privata med det som ligger gömt från andra ”what reason does anyone have to suppose that there is a reality external to one´s ideas?” (Stroll : 2000 : 137) och därmed uppstår problemet med skepticism och solipsism hos Descartes. När jag smakar på något surt eller sött så är det inte möjligt att meningsfullt ifrågasätta min kvalitativa upplevelse av en annan part (Nej, du tycker inte att citron är surt etc.) det vil säga att man har ett säkert och direkt förhållande till de privata upplevelserna (ex qualia).

Det verkar något långsökt att få det ovan till att utsagan "Pizzan smakade utmärkt" saknar sanningsvärde. Det du skrev är att "...det inte möjligt att meningsfullt ifrågasätta min kvalitativa upplevelse av en annan part". Från det föjer det inte att utsagan saknar sanningsvärde. Stycket ger inte heller några kriterier för att avgöra om en utsaga är sann eller falsk.

Jag tycker inte det är så långsökt? Jag menar att privata subjektiva preferanser rör sig om en smaksak och inte är genstånd för ifrågasättning, för att det varken är sant eller falskt. Vad är det som är problematiskt eller långsökt med det?

[J R Auk]

Pizzan smakade utmärkt är en påstånd som helt saknar sanningsvärde för den som uttalar den. Det blir för "nära" på ett vis...

På vilket sätt menar du att utsagan "Pizzan smakade utmärkt" saknar sanningsvärde? Vad har vi för kriterier för att en utsaga är sann?

He he:D Tycker att jag gör det ganska klart i mitt längre innlägg...

Nej, det framgår inte.

Subjektet blir ”limited to one´s own sensations” (Stroll : 2000 : 137) då det mentala identificeras med det inre, det inre med det privata och det privata med det som ligger gömt från andra ”what reason does anyone have to suppose that there is a reality external to one´s ideas?” (Stroll : 2000 : 137) och därmed uppstår problemet med skepticism och solipsism hos Descartes. När jag smakar på något surt eller sött så är det inte möjligt att meningsfullt ifrågasätta min kvalitativa upplevelse av en annan part (Nej, du tycker inte att citron är surt etc.) det vil säga att man har ett säkert och direkt förhållande till de privata upplevelserna (ex qualia).

Det verkar något långsökt att få det ovan till att utsagan "Pizzan smakade utmärkt" saknar sanningsvärde. Det du skrev är att "...det inte möjligt att meningsfullt ifrågasätta min kvalitativa upplevelse av en annan part". Från det föjer det inte att utsagan saknar sanningsvärde. Stycket ger inte heller några kriterier för att avgöra om en utsaga är sann eller falsk.

Jag tycker inte det är så långsökt? Jag menar att privata subjektiva preferanser rör sig om en smaksak och inte är genstånd för ifrågasättning, för att det varken är sant eller falskt. Vad är det som är problematiskt eller långsökt med det?

Bör vi här inte skilja på satsens sanningsvärde, alltså relativt subjektet som ger dess uttryck, och satsens menings sanningsvärde.

Satsen; pizzan smakade utmärkt, kan sägas vara sann när subjektet som ger uttryck för satsen har fått smak av pizzan som utmärkt smakande och falsk när subjektet ej har fått den smak som han uttrycker.
Alltså en artighetsfras om att; detta smakade förträffligt, har faktiskt ett sanningsvärde. Men inte i hur smaken är utan hur smaken relaterar till den som smakar och den relationen relaterar till vad som getts uttryck.

På samma sätt bör vi i min mening behandla alla satser och dess sanningshalt. Det är inte den absoluta meningen i orden, utan ordens relation till den som uttrycker dem och uttryckets relation till hur det kan skapas relationer mellan det som söks uttryckas och det som uttrycks.

Eftersom vi är unika i den mening att vi inte kan uppta samma plats i rum och tid så lever vi i en relativ värld, och sedan kan vi låta frågan om den relativiteten går att överbrygga dröja.
Jag tycker istället man skall se sanningen som ett modus hos upptäckaren i dennes beskrivning. Så länge någon är sanningsenlig kan vi inte tveka inför att "pizzan är god" uttrycker ett meningsfullt samband mellan den som ger uttrycker och pizzan, vi kan dock tveka vad det betyder. Och försäkrar oss om betydelsen genom att be om andra utsagor om vad som smakar gott.

[Avantgardet]

Tycker förövrigt att det är Freges centrala insikt i skriften om aritmetiken. Att ett element av en sats inte har sin betydelse i sig själv, utan i förhållande till andra delar. Han drog emellertid inte ut alla implikationer av detta som jag ser det, men han var på rätt väg där.

Frege skrev rätt så mycket om aritmetiken, vilken skrift är det du syftar på?

Ja tänkte på den som Russel åberopar sig utav, och påstår sig ha varit först att uppmärksamma, kring år 1900, men som kom ut en bra bit före (1878 eller däromkring), och är den första urkunden man kan finna för den logicistiska skolan. Den finns översatt på svenska som "Aritmetikens grundvalar", ett rätt tröttsamt verk.

[Avantgardet]

Sanningsvärde, säger ni. Varför skulle det vara på något annat sätt? Det beror väl här, precis som annorstädes, på vilken tradition man privilegierar, vilket centrum man postulerar och hypostaserar.

[Rorschach]

Pizzan smakade utmärkt är en påstånd som helt saknar sanningsvärde för den som uttalar den. Det blir för "nära" på ett vis...

På vilket sätt menar du att utsagan "Pizzan smakade utmärkt" saknar sanningsvärde? Vad har vi för kriterier för att en utsaga är sann?

He he:D Tycker att jag gör det ganska klart i mitt längre innlägg...

Nej, det framgår inte.

Subjektet blir ”limited to one´s own sensations” (Stroll : 2000 : 137) då det mentala identificeras med det inre, det inre med det privata och det privata med det som ligger gömt från andra ”what reason does anyone have to suppose that there is a reality external to one´s ideas?” (Stroll : 2000 : 137) och därmed uppstår problemet med skepticism och solipsism hos Descartes. När jag smakar på något surt eller sött så är det inte möjligt att meningsfullt ifrågasätta min kvalitativa upplevelse av en annan part (Nej, du tycker inte att citron är surt etc.) det vil säga att man har ett säkert och direkt förhållande till de privata upplevelserna (ex qualia).

Det verkar något långsökt att få det ovan till att utsagan "Pizzan smakade utmärkt" saknar sanningsvärde. Det du skrev är att "...det inte möjligt att meningsfullt ifrågasätta min kvalitativa upplevelse av en annan part". Från det föjer det inte att utsagan saknar sanningsvärde. Stycket ger inte heller några kriterier för att avgöra om en utsaga är sann eller falsk.

Jag tycker inte det är så långsökt?

Det som är långsökt är hur man från att något inte meningsfullt kan ifrågasättas kommer fram till att detta något saknar sanningsvärde. Vad "meningsfullt kan ifrågasättas" ska betyda är också höljt i dunkel.

Det skulle vara intressant att veta vad du har för kriterier för att en utsaga är sann, eftersom du i ett svar till suchanother tidigare i tråden svarar ja på frågan om det finns universella kriterier för sanning. Vilka är dessa kriterier?

[Chloe]

Avantgardet skrev i messiansk anda:

Jag säger att ni betraktar saken på ett oriktigt sätt. Frågan är inte (t.ex.) "vad menade han eller hon?" utan "vad kan den här satsen betyda?", eller "hur kan den tolkas?". Redan när vi använder en språklig mening så har den flera olika tolkningsmöjligheter, vilka alla måste betraktas som sanna. Att man tänkt annorlunda har i mångt och mycket att göra med att man privilegierat tal ovan skrift, sökt nåt slags intention hos den som uttrycker en sats. Poängen är att en utsaga på inga sätt förlorar sin giltighet bara för att utsägaren inte är närvarande på något sätt. Vi läser ju Aristoteles än idag, och anser oss förstå honom, även om han varit död i mer än 2000 år! Språket fungerar, har sina funktioner, det animeras inte av någon intention.

Hur var det nu egentligen med poängen? Förlorar den inte i giltighet om frågan är hur en sats kan tolkas i stället för vad författarens avsikter är?

[Rorschach]

Bör vi här inte skilja på satsens sanningsvärde, alltså relativt subjektet som ger dess uttryck, och satsens menings sanningsvärde.

Föga förvånande finns det olika åsikter där, vissa har gett uttryck för att det är helt onödigt att blanda in satsens menings sanningsvärde, exempelvis W.V. Quine  "Philosophy of Logic, Second Edition" sidan 1-14

[Avantgardet]

Avantgardet skrev i messiansk anda:

Jag säger att ni betraktar saken på ett oriktigt sätt. Frågan är inte (t.ex.) "vad menade han eller hon?" utan "vad kan den här satsen betyda?", eller "hur kan den tolkas?". Redan när vi använder en språklig mening så har den flera olika tolkningsmöjligheter, vilka alla måste betraktas som sanna. Att man tänkt annorlunda har i mångt och mycket att göra med att man privilegierat tal ovan skrift, sökt nåt slags intention hos den som uttrycker en sats. Poängen är att en utsaga på inga sätt förlorar sin giltighet bara för att utsägaren inte är närvarande på något sätt. Vi läser ju Aristoteles än idag, och anser oss förstå honom, även om han varit död i mer än 2000 år! Språket fungerar, har sina funktioner, det animeras inte av någon intention.

Hur var det nu egentligen med poängen? Förlorar den inte i giltighet om frågan är hur en sats kan tolkas i stället för vad författarens avsikter är?

Nej, varför det? Finner du en poäng däri så måste språket väl redan medge en sådan tolkning, eller?

[Chloe]

Var inte poängen att satsen inte förlorar sin giltighet trots att författaren varit död i över 2000 år? Detta enligt din text. Du skiftar meningen med poäng här till din nackdel ska du märka. För om språket är immunt mot intentioner, varför då fråga hur den kan tolkas? Är tolkningar immuna mot intentioner? Börjar du märka att du producerat äkta smörja ännu en gång? Hur annars.

[Avantgardet]

Ser faktiskt inte problemet. Att språket skulle vara immunt mot intentioner vet jag inte heller vad du menar med. Att vi alla har olika bakgrunder - bär med oss olika texter i vår ryggsäck så att säga, eller åberopar olika traditioner - är vad som ger oss olika tolkningar. Det jag säger är att språket har sina funktioner helt oavsett författarens intentioner.

[Chloe]

Ser faktiskt inte problemet. Att språket skulle vara immunt mot intentioner vet jag inte heller vad du menar med. Att vi alla har olika bakgrunder - bär med oss olika texter i vår ryggsäck så att säga, eller åberopar olika traditioner - är vad som ger oss olika tolkningar. Det jag säger är att språket har sina funktioner helt oavsett författarens intentioner.

Det är klart att du inte ser. Okej, vilka funktioner då oavsett författaren?

[LJUSUPPLEVELSE]

Det jag säger är att språket har sina funktioner helt oavsett författarens intentioner.

Hört talas om NLP ?
NeuroLinguisticProgramming ...

mvh

[Avantgardet]

Ser faktiskt inte problemet. Att språket skulle vara immunt mot intentioner vet jag inte heller vad du menar med. Att vi alla har olika bakgrunder - bär med oss olika texter i vår ryggsäck så att säga, eller åberopar olika traditioner - är vad som ger oss olika tolkningar. Det jag säger är att språket har sina funktioner helt oavsett författarens intentioner.

Det är klart att du inte ser. Okej, vilka funktioner då oavsett författaren?

De funktioner språket har, att upprätta meningar.

[gråa hår]

Bör vi här inte skilja på satsens sanningsvärde, alltså relativt subjektet som ger dess uttryck, och satsens menings sanningsvärde.

exempelvis W.V. Quine  "Philosophy of Logic, Second Edition" sidan 1-14

He he:D Du fant ju den värsta extremisten också