Finns det negativa entiteter?

[Darth Angelus]

Jag hade en diskussion om mörkret med en kompis. Min ståndpunkt var att eftersom det faktum att det är mörkt rent fysikaliskt endast innebär att ljus saknas på den mörka platsen, så är mörkret inte reellt på samma sätt som ljuset. Ljuset är ju i alla fall någonting fysikaliskt (fotoner eller elektromagnetiska vågor) som dessutom har energi, medan mörkret är ingenting förutom ett begrepp som beskriver en avsaknad av någonting annat (nämligen ljuset). Egentligen är ju därmed inte mörker något antiljus på det sätt som man skulle kunna få intryck av utifrån att det beskrivs som ljusets motsats, utan bara icke-ljus.
Som sidnot, det finns såvitt jag kan se två betydelser av ordet motsats i språket. Den ena är att entiteterna A och B är varandras motsatser om B = -A och den andra är de är det om B = 0 (xA). Mörkret har uppenbart det sistnämnda förhållandet till ljuset, medan riktningar (uppåt och nedåt, norr och söder etc.) har den första typen av motsatsförhållande till varandra, då en ändring/förflyttning i den ena riktningen faktiskt kan neutraliseras av en lika stor ändring/förflyttning i den motsatta riktningen. Men det finns inte inom fysiken att ljus kan neutraliseras av lika stor mängd mörker.

Nåväl, tillbaka på spåret, jag gick ett steg längre och bara sa att mörkret egentligen inte fanns (eller kanske snarare det mycket lika att det egentligen inte fanns någonting sådant som mörkret), utan att det bara var ett begrepp vi hade hittat på för att det var användbart, utifrån vårt perspektiv av världen och att det hade uppstått för att tillmötesgå vårt kommunikationsbehov (och med all säkerhet innan fysiken nått så långt att det var känt vad ljus/mörker egentligen var), som språket brukar.
Jag menade att det ur en synvinkel är ett rätt befängt ord. I de flesta fall när någon entitet existerar i vår fysiska värld, som vi satt ord av klass substantiv på, så hittar vi inte automatiskt på en icke motsvarighet. Vi har inget ord för icke-vatten på det sättet som vi har mörker för icke-ljus. Tänk om vi skulle gå runt och tala om att det finns icke-vatten (med ett påhittat ord) på varje plats där det är torrt. Det skulle låta befängt. Men vi gör ju egentligen precis motsvarande om vi säger att det finns mörker någonstans. Det samma gäller även andra negativa entiteter, som tystnad eller kyla. Vore man riktigt noga skulle man säga att det saknades ljus, ljud, eller värme istället.

Nåväl, jag förstår som sagt ändå varför dessa ord uppkommit i språket och har absolut inte startat tråden för att yrka på att de skulle strykas. På ett sätt är de dessutom fullt reella, nämligen för oss. Vi märker av dem. Vi kan vara rädda för mörkret, tycka att tystnaden är obehaglig eller frysa i kylan. Man kan ju också se dessa ord som en substantivifieringar av sina motsvarande adjektiv, precis suffixet "-het" (eller engelskans "-ness") brukar göra med adjektiv (lätt (adj.) -> lätthet (sub.)).

Men hur ser ni det? Kan man på ett sätt säga att mörkret inte existerar, eller låter det som ett konstigt synsätt?

[Rorschach]

Jag hade en diskussion om mörkret med en kompis. Min ståndpunkt var att eftersom det faktum att det är mörkt rent fysikaliskt endast innebär att ljus saknas på den mörka platsen, så är mörkret inte reellt på samma sätt som ljuset. Ljuset är ju i alla fall någonting fysikaliskt (fotoner eller elektromagnetiska vågor) som dessutom har energi, medan mörkret är ingenting förutom ett begrepp som beskriver en avsaknad av någonting annat (nämligen ljuset). Egentligen är ju därmed inte mörker något antiljus på det sätt som man skulle kunna få intryck av utifrån att det beskrivs som ljusets motsats, utan bara icke-ljus.
Som sidnot, det finns såvitt jag kan se två betydelser av ordet motsats i språket. Den ena är att entiteterna A och B är varandras motsatser om B = -A och den andra är de är det om B = 0 (xA). Mörkret har uppenbart det sistnämnda förhållandet till ljuset, medan riktningar (uppåt och nedåt, norr och söder etc.) har den första typen av motsatsförhållande till varandra, då en ändring/förflyttning i den ena riktningen faktiskt kan neutraliseras av en lika stor ändring/förflyttning i den motsatta riktningen. Men det finns inte inom fysiken att ljus kan neutraliseras av lika stor mängd mörker.

Nåväl, tillbaka på spåret, jag gick ett steg längre och bara sa att mörkret egentligen inte fanns (eller kanske snarare det mycket lika att det egentligen inte fanns någonting sådant som mörkret), utan att det bara var ett begrepp vi hade hittat på för att det var användbart, utifrån vårt perspektiv av världen och att det hade uppstått för att tillmötesgå vårt kommunikationsbehov (och med all säkerhet innan fysiken nått så långt att det var känt vad ljus/mörker egentligen var), som språket brukar.
Jag menade att det ur en synvinkel är ett rätt befängt ord. I de flesta fall när någon entitet existerar i vår fysiska värld, som vi satt ord av klass substantiv på, så hittar vi inte automatiskt på en icke motsvarighet. Vi har inget ord för icke-vatten på det sättet som vi har mörker för icke-ljus. Tänk om vi skulle gå runt och tala om att det finns icke-vatten (med ett påhittat ord) på varje plats där det är torrt. Det skulle låta befängt. Men vi gör ju egentligen precis motsvarande om vi säger att det finns mörker någonstans. Det samma gäller även andra negativa entiteter, som tystnad eller kyla. Vore man riktigt noga skulle man säga att det saknades ljus, ljud, eller värme istället.

Nåväl, jag förstår som sagt ändå varför dessa ord uppkommit i språket och har absolut inte startat tråden för att yrka på att de skulle strykas. På ett sätt är de dessutom fullt reella, nämligen för oss. Vi märker av dem. Vi kan vara rädda för mörkret, tycka att tystnaden är obehaglig eller frysa i kylan. Man kan ju också se dessa ord som en substantivifieringar av sina motsvarande adjektiv, precis suffixet "-het" (eller engelskans "-ness") brukar göra med adjektiv (lätt (adj.) -> lätthet (sub.)).

Men hur ser ni det? Kan man på ett sätt säga att mörkret inte existerar, eller låter det som ett konstigt synsätt?

Detta kan lätt leda in i en semantisk soppa av vad vi menar med att något inte existerar. Frågan blir alltså vad vi menar med att något inte existerar?

[Darth Angelus]

Tveklöst har du rätt i att det kan det leda in i en semantisk soppa, ja. Jag menade dock just att skapa en liten diskussion om vad existens innebär. Poängen är att mörkret existerar enligt vissa men kanske inte alla existensbegrepp, medan ljuset existerar enligt varje hyggligt tänkbar definition av existens.

Det jag skrivit innebär emellertid även att rädsla för mörkret på ett sätt är en irrationell del av vår natur. Mörkret i sig självt kan ju faktiskt aldrig skada oss. Likväl måste nog sådan rädsla haft någon evolutionärt värde, annars skulle den väl inte finnas. Antagligen har det med att vi får det svårare att värja oss ifrån vissa faror utan synens hjälp. Å andra sidan får ju potentiella angripare det också svårare att skada oss i mörkret, men de är ju förstås inte källan till alla faror i naturen.

[scirocco]

Är inte torr just ett sådant ord, avsaknad av vatten. Hur ser du på stilla-avsaknad av rörelse. Finns säkert fler ord iden här klassen

[scirocco]

Frågeställningen- existerar dom här företeelserna,.. kan man likna det vid frågan existerar tomhet?

[Doe]

Ljus har vågegenskaper, och kan väl ta ut sig självt? Skulle det klassas som ett existerande mörker?

[scirocco]

Kan ljus ta ut sig själv,upplys mig!

[Darth Angelus]

Ljus har vågegenskaper, och kan väl ta ut sig självt? Skulle det klassas som ett existerande mörker?

Jag medger att jag inte kan fysiken tillräckligt för att besvara vad som händer om en våg möter en annan våg med samma våglängd fast omvänd riktning på vågrörelse, men för det första tycks det mig högst osannolikt, och för det andra skulle inte energin i vågorna försvinna. Dessutom skulle båda vågorna ändå få klassas som ljus.
Så svar nej, det skulle jag inte klassa som existerande mörker.

[Minded]

Eskimåer har tydligen många fler ord för snö än vad vi har. Fysiker har också en större vokabulär inom fysik än gemene man. Det som tydligen är relevant är därför vad vi relaterar till. Exemelvis överlevnad (eller bara tidsfördriv) är en grundläggande anledning till forskning/studerande av de delar av omgivningen som kan vara lukurativa att känna bättre. Dvs förstå bättre, skaffa en mer effektiv teknik omkring. Vi 'såg' mörkret innan vi kände till att det fysiskt (tekniskt) var frånvaro av ljus. Thus, vi benämnde det. Vilket förvisso också är en teknisk approach till det, det är sagt att genom att namnge något, så kontrollerar man det.

Edit: Och någon annanstans sades det att det man äger, snart kommer äga en själv.

[scirocco]

Isen försvinner för både isbjörnar och eskimoer.Var finns ljuset i mörkret hos dom? Jo hos oss,som är beredda att inta en strategie för att rädda planeten,även regnskogen,jordens lunga

[Dura M]

Ljus har vågegenskaper, och kan väl ta ut sig självt? Skulle det klassas som ett existerande mörker?

I de punkter där vågorna tar ut varandra är det förstås mörkt. (Å andra sidan kommer vågorna förstärka varandra i andra punkter.)

[scirocco]

Ungefär som när man blinkar

[PostDebornit]

Roy Bhaskar har diskuterat den frågan utifrån ett Hegeliansk-marxistisktperspektiv, utifrån positionen att negativititet/frånvaro har minst lika hög ontologisk status (är lika verkligt) som det positiva.

två argument:
1: I korthet - "Being can not be defined without reference to non-being." Alltså existerar båda typerna.

2: "If there was a unique ending to everything it would involva a colapse to actualized nothingness, absolutely nothing. In sum, complete positivity is impossible, but sheer indeterinate negativity is not."

Från "Dialectic - The pulse of freedom."

Tugga på det.

[LJUSUPPLEVELSE]

De säger att universum består till 72% av mörk energi...

http://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%B6rk_energi

mvh

[PostDebornit]

Nu började ju trådägaren diskutera det här fysikaliskt - men menade ju egentligen att skapa en diskussion om "vad existens innebär". Jag menar att det har inte nödvändigtvis fysiker det yttersta tolkningsföreträdet för. Fysik är inte existensvetenskap. Fysiker som undersöker "materiens minsta beståndsdelar" gör det utifrån ett perspektiv - bland många.