Att skapa (sexuell) attraktion och nyfikehet

[transversal]

Nytt namn:

Jag vill inte vara en del av den här tråden längre för jag känner att den irriterar skiten ur mig. Det irriterar skiten ur mig ditt "jag gjorde slut med en tjej för att jag inte kände attraktion till henne", ungefär som att du gjort en heroisk insats och som att du vill bli klappad på huvudet och få beröm för det. Herregud.

Det är en självklarhet för de flesta normala människor. Det är inget som kräver applåder.

Du gjorde mig inte sårbar och sårade mig inte i detta. Själva uttalandet är irriterande. Din kunskap om vad jag känner är ytterst begränsad. Lägg av med att tro dig kunna läsa kvinnors känslor, precis som du tror att män ska leda utvecklingen av kvinnors sexliv.

Förbannad, irriterad, uppgiven - ja, sårbar - nej.

Du vill ha en diskussion som jag tycker är grotesk, och du ska få ha din diskussion om estetik ifred.

Nu måste jag kila iväg ner på stan. Jag kommer inte att lägga mig i den här tråden.

[nytt namn]

Jag såg Gudrun Schyman i en intervju på Skavlan där hon berättade (och jag har tyvärr hört andra säga liknande) att hon aldrig hade sagt "jag älskar dig" till sina f d män (hon var för övrigt osäker på om de hade sagt det heller) , inklusive hennes barns far. Men nu hade hon iallafall sagt det till sin nuvarande man. Jag kan inte låta bli att undra över sådana "kärleks"relationer. Det låter i mina öron som ett praktiskt samarbete och det om något är väl ett steg tillbaka till det sämre i historien. För mig låter det totalt kärlekslöst och ett beteende som tar kål på vad jag betraktar som attraktion.

Oj. Jag hade tidigare svårt att säga detta, men inte längre. Jag säger detta 10 gånger om dagen till min sambo. Problemet vad att jag förut var väldigt moraliserande (i mitt sökande efter etik), jag hade väldigt höga krav på mina medmänniskor, vilket gjorde att jag hade svårt att älska dem. Idag är jag inte alls moraliserande på det sättet, att ingen är perfekt, och att alla har sina egenskaper, och att dessa både är fördelar och nackdelar på en och samma gång, att det är både en styrka och en svaghet. Jag kommer ofta tillbaka till taoismen (som var den första filosofin jag studerade): allting står alltid i relation till sin egen motpol, tar man något till sin egen extrem, så laddar man den med dess motsats. Feminismen har alltså sina förtjänster, men tyvärr även sina skuggor/brister. Moraliserandet tenderar att upprätthålla extremer (som är identitetsskapande för de med särintressen, de inom gruppen), men som skapar spänningar ut mot alla andra människor. Feminism skapar alltså en "annan rörlighet" för kvinnor, men samtidigt en ny form av "stelhet för kvinnor", och mellan dessa en "förvirring". Feminismen är oundviklig, eftersom världen är som den är, och att förneka feminism är skadligt, men att samtidigt upphöja den och moralisera utifrån den är också skadligt. Det handlar om att hitta en balans i alla situationer.

Min nuvarande sambo (som jag säger att jag älskar 10 gånger om dagen) är t.ex. uttalat anti-feminist. Jag försöker sakta men säkert hinta henne om varför lite feminism kan vara bra. Dock är detta ett väldigt känsligt område för henne.
En sak som är intressant, är att vi aldrig tycks ha några könskonflikter. Inga konflikter med städning, matlagning eller liknande. Hon har helt enkelt accepterat sin roll och jag stöttar henne i hennes val, precis som jag stöttade tidigare tjejer i tidigare förhållande i deras vad att vara feminister.

I de relationer jag har haft, så verkar anti-feminister tycka att estetiken är viktigast, och så verkar feminister tycka etiken är viktigast. Och detta säger jag inte för att generalisera eller så.

[nytt namn]

Nytt namn:

Jag vill inte vara en del av den här tråden längre för jag känner att den irriterar skiten ur mig. Det irriterar skiten ur mig ditt "jag gjorde slut med en tjej för att jag inte kände attraktion till henne", ungefär som att du gjort en heroisk insats och som att du vill bli klappad på huvudet och få beröm för det. Herregud.

Det är en självklarhet för de flesta normala människor. Det är inget som kräver applåder.

Jag förstår inte vad du blir så irriterad på, om du menar att allt i denna situation är så självklart?

Du gjorde mig inte sårbar och sårade mig inte i detta.

Skönt att höra, jag blev nämligen lite orolig där ett tag.

Själva uttalandet är irriterande. Din kunskap om vad jag känner är ytterst begränsad. Lägg av med att tro dig kunna läsa kvinnors känslor, precis som du tror att män ska leda utvecklingen av kvinnors sexliv.

Jag håller med dig om att min kunskap vad du känner är kanske ytterst begränsad. Och jag antar även att vi båda vet att du är en tankeläsare? Jag undrar nämligen bara hur du kan veta att jag tycker att jag gjort en "heroisk insats" (= du läste mina tankar)?

Sen undrar jag även i vilken vrå av mitt hjärnkontor som du läste att jag "tror att män ska leda utvecklingen av kvinnors sexliv"? Jag har nämligen lite svårt att hitta detta själv bland alla röriga tankar i mitt huvud.

Men nu när du ändå är inne på området kvinnors sexliv. Tja, alla kvinnor jag varit med (vilket iofs inte är så många) har påstått att jag är den bästa partnern dom haft. Räknar man alla dessa män som de varit med, så blir det i alla fall minst 50 stycken eller så. Ett exempel: en tjej (som f.ö. var feminist) hade legat med 10+ killar, men aldrig fått en enda orgasm i sitt liv (inte ens på egen hand) brukade jag ge mellan 4-6 orgasmer, och vi hade ungefär ett 1 till 3 förhållande i hur många orgasmer hon brukade få, inte för att jag bryr mig om detta idag, men jag tycker det är lite roligt att reta feminister genom att påstå att sex inte är en jämställt aktivitet (eftersom kvinnor får mycket mer än de tar). Men jag förväntar mig inte att någon ska "klappa mig på huvudet" för det heller, jag tycker bara allmänt att folk inte verkar veta vad de håller på med (feminister inkluderat). Kvinnor 55+ (ungefär) har ju bäst sexliv har jag hört, de är ungefär vid den åldern de lär sig att släppa kontrollen över sin egen sexualitet eftersom de inser att sex inte behöver vara så allvarligt och skamfyllt som de tidigare trott.

Förbannad, irriterad, uppgiven - ja, sårbar - nej.

Du vill ha en diskussion som jag tycker är grotesk, och du ska få ha din diskussion om estetik ifred.

Nu måste jag kila iväg ner på stan. Jag kommer inte att lägga mig i den här tråden.

Jag tycker det är tråkigt att du blir så irriterad över något som varken du eller jag tycks förstå. Jag har en naiv utgångspunkt, jag förstår inte vad som är groteskt med detta. Jag tror det groteska är något du själv släpar in i tråden, sen blir du förbannad på mig för att jag inte vill röra vid detta groteska. Men då undrar jag: varför ska jag göra det? Varför ska jag känna skam och skuld för något som du gjort och som existerar i din erfarenhet? Varför har du så svårt att se det oskuldsfulla?

[nytt namn]

<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/9_ALElMLpRA" frameborder="0"></iframe>

That's not the beginning of the end
That's the return to yourself
The return to innocence
Love - Devotion
Feeling - Emotion
Love - Devotion
Feeling - Emotion

Don't be afraid to be weak
Don't be too proud to be strong
Just look into your heart my friend
That will be the return to yourself
The return to innocence

If you want, then start to laugh
If you must, then start to cry
Be yourself don't hide
Just believe in destiny
Don't care what people say
Just follow your own way
Don't give up and use the chance
To return to innocence

That's not the beginning of the end
That's the return to yourself
The return to innocence
Don't care what people say
Follow just your own way Follow just your own way
Don't give up, don't give up
To return, to return to innocence.
If you want then laugh
If you must then cry
Be yourself don't hide
Just believe in destiny.

[Marko]

Vem försöker inte se lite extra trevlig ut när man möter en ny människa,
detta skulle kunna matcha de utstuderade metoderna av fungerande sätt.

Vem tar inte på sig det som e snyggt när man ska till krogen ?
också en utstuderad metod att ge signaler med sina kläder.

i ärlighetens namn tycker jag inte att vi ska döma den ena eller andra,
vi ska göra det vi tycker passar oss bäst.

[dk]

Jag har varit en "hottie", jag älskade uppmärksamheten och klagade inte, men valde att gå vidare i livet mot intressantare fält för jag fann det för tomt. Min sambo är en utpräglad alfahane in i absurdum. Medvetna feminister arbetar för att vi alla ska få vara nyanserade människor. Vi kämpar för att pappor ska vara lika värdefulla som mammor för sina barn, för det är dom. Vi kämpar mot hur män trycker ner kvinnor och hur kvinnor trycker ner män. Och mot hur kvinnor trycker ner kvinnor.

Två saker:
1. Kämpar ni inte för hur män trycker ner män? (är det för att män "lekar sina egna lekar" och får därför skylla sig själva?)
2. Varför beklagar du dig nu om du inte gjorde det förut?

1. Jag var faktiskt ambivalent när jag skrev inlägget om jag även skulle ta med att vi (jag, egentligen, i detta) kämpar mot att "män trycker ner män". Valde att inte ta med det av skäl att jag tycker just den biten faller utanför feminismens ramar. Sen kan jag nog reagera mot sånt ändå, precis som att jag tycker illa om alla orättvisor inom klass-samhället, men det var liksom inte det vi pratade om... Nej, en nedtryckt människa får aldrig skylla sig själv. Men i denna patriarkatiska kultur som vi ändå lever i känner jag att jag måste värna om "mitt" så länge som kvinnor fortfarande kämpar ur kulturellt underläge. I det ideala samhället, när vi alla bara är människor istället för kön behöver ingen "värna om sitt" på det låga sättet. Jag är som, som de flesta kvinnor i vårt samhälle, uppfostrad att ta hand om och värna om andra (även mannen). Jag tror inte att det är något som man egentligen föds till, att snippor ska ta hand om snoppar. Det har inget med kön att göra, vi ska alla ta hand om varandra för då skulle vi må som bäst. För att bryta mig loss ur detta mönster som jag är uppfostrad till måste jag göra uppror, och fokusera min energi på det jag kan ändra. Ibland måste man höja sin röst för att höras.  :)

2. Min hottie-period kom ur längtan efter att få vara åtråvärd. Jag hade hela min tonår varit den skumma typen som inte följde trender utan brydde mig om viktigare saker än utseende. Det fanns vissa pojkar som fann mig intressant, men jag var inte den hetaste tjejen i klassen direkt. Till sist ledsnade jag, jag ville också vara het och kunde jag inte få vara het på mitt sätt så blev jag väl det på deras. Sagt och gjort så blekte jag mitt långa hår, bytte ut de stora svarta t-shirtarna mot tajta toppar som visade att jag faktiskt hade C-kupa och de långa svarta kjolarna mot korta. Herrskorna blev till högklackat och sminket kom på. Jag läste lite böcker om hur man "fångar en man" och hur man ska bete sig (väl ungefär på samma nivå som det din bror håller på med, läskigt nog nu när jag tänker efter...).  Det som skedde var att jag fick vilken man jag ville. Men till vilket pris? var fanns jag? Att män åtrådde mig var ingenting värt med tanke på att de inte såg mig. Så efter ett tag blev jag mig själv igen och männen slutade flockas. Jag skulle gärna anses vara en hottie idag, men som mig själv. Men tyvärr anses inte hårbollar under armarna, osminkat ansikte och flurigt hår som hottie-egenskaper hos gemene man. Heller inte fläsk på magen efter barnafödslar och hängtuttar. Jag har även slutat fladdra med ögonfransarna och vara glad, kåt och tacksam. Det var härligt att vara så åtråvärd, men tomt, för det var ju inte mig de åtrådde. Jag tror alla människor vill vara åtråvärda och heta, men det betyder inte att man ska låtsas vara nån annan för det.

[J R Auk]

Jag sympatiserar inte med feminismen (det skulle i så fall vara särartsfeminismen) eftersom jag helt enkelt inte har känt mig förtryckt av det patrialkala systemet.

Alltså, män är generellt fysiskt starkare än kvinnor. Det är väl bara schysst och naturligt att han kånkar in den tunga väskan då. Jag tror inte alls att det är bra att spä på den kollektiva mansskulden. Dessutom verkar det ses ner på traditionellt kvinnliga egenskaper som feminin vård och omsorg. Jag tror faktiskt att det blir ett kallare samhällsklimat med feminismen.

Det är problematiskt att så många kallar sig feminister när de menar humanister eller att det t ex rör sig om kvinnor som vill göra karriär och tycker att det är mannens tur att byta blöjor på ungen nu (för att det har varit tvärtom historiskt, vilket alltså är en klen ursäkt då varken den aktuella kvinnan eller mannen var delaktiga i det). Det finns ju så många prylar att köpa och då behövs det stålar. Det finns så många ställen att resa till, så många sätt att *host* förverkliga sig själv där fokus läggs på den egna personen. Det blir inte så bra för helheten, det där.

Ett annat problem är dessa kvinnor med heltidsarbete som måste bevisa att kvinnor kan och sköter barn, hushållsarbete, koll på alla födelsedagar osv, byter taket och meckar med bilen och han sitter i soffan och hon blir utmattad, sur på honom för att han inte gör någonting samtidigt som hon ska "bevisa" att allt han gör gör hon bättre. Där kan vi prata om problem.

Jag såg Gudrun Schyman i en intervju på Skavlan där hon berättade (och jag har tyvärr hört andra säga liknande) att hon aldrig hade sagt "jag älskar dig" till sina f d män (hon var för övrigt osäker på om de hade sagt det heller) , inklusive hennes barns far. Men nu hade hon iallafall sagt det till sin nuvarande man. Jag kan inte låta bli att undra över sådana "kärleks"relationer. Det låter i mina öron som ett praktiskt samarbete och det om något är väl ett steg tillbaka till det sämre i historien. För mig låter det totalt kärlekslöst och ett beteende som tar kål på vad jag betraktar som attraktion.

Angående nn´s länkar: det beror ju på hur kunskapen brukas. Jag tycker inte att det är fel på kunskapen i sig. Enda sättet att lära sig något är att öva. Många killar idag är vilsna i sin könsidentitet och de vet helt enkelt inte hur de ska bete sig. Om han vill ta notan från ett restaurangmiddag för honom och henne så finns det en risk i nuvarande samhällsklimat att hon tar väldigt illa upp "vadå, tror du inte jag kan betala för mig? försöker du köpa mig? nejnej, det kan du glömma!" när gesten bara var lite gullig och tänkt som att visa att han vill ge henne något. Kvinnor som ens tänker tanken att de blir köpta genom att någon bjuder på middag borde väl må ganska dåligt i sig själva som ens resonerar så. Tycker man om någon så vill man pyssla om den personen och får inte det ske på vare sig traditionellt kvinnliga eller manliga premisser så har vi en dyster framtid av konkurrens, ökat våld och kärleksfattiga partnerskap.

Vi behöver romantik och det är bara bra att killar lär sig hur de ska närma sig tjejer och uppvakta dem. Jag tror även att det är bra  tomato för killar att skotta snö och sån där dynga för att ha någon som helst trygghetsram.

Efter det här inlägget vill jag inte höra några kommentarer om bleka inlägg och dito Väldigt fin disposition för utläggningen av problematiken.

Jag vill också betona att det från min sida inte handlar om att fördöma ett beteende. För det är bara att erkänna att vi är manipulativa (till och med mot oss "själva") och framställer oss i bästa dager. Idéer som dem om att man aldrig skall ljuga och vad som är 'att berätta sanningen' sätter vissa i en jobbig position då det finns en stor diskrepans mellan världen som den praktiseras och hur den stipuleras som en idé.

Vad det gäller det patriarkala systemet så har du nog rätteligen inte känt dig förtryckt då det inte är ett könsförtryck det handlar om även om det alluderar sådant som att en man är överhuvud. Det är snarare en maktcentralisering det handlar om som gör att män och kvinnor förtrycks, och resultatet är att de mer testosteronstinna männen agerar utåt och kvinnor inåt. Men orsaken är den samma. Vi är inte delade i frågan utan enade. Detta är egentligen den största myten. Att man skall vinna sin motsats, som i ett övertagande, snarare än att komplettera sin motsats för ett för samvarons delade bästa. Detta är alltså själva definitionen av reifikation, förtingligande, eller ; att ta som objekt det som är en relation.

Varför det är så viktigt är därför att det som utlovas; kontroll över sociala situationer, sker bara genom tillbakaträdandet av den egna personen. Nu behöver det inte vara något problem eftersom personen bara är som en mask. Ja från början just masken, varför man talade om människan bakom personen från första början.

Men här sker något. Man ger sin person, som man skapar för att få som man vill, till den andre som ger respons, och ger vad man vill ha, men det till en andre som man inte är. Således kan det inte logiskt uppfyllas det som söktes, för den som sökte det, personen från första början (människan talar vi om som det som söker det hon behöver och är således det determinerade av sina lustar som de här typerna söker nedgöra genom att "spela" för att få "substitut", eller generell tillfredsställelse.

Varför gör de det här? Från början var det för att de stod och inte kunde kommunicera med de som de ville kommunicera med. Men helt plötsligt omtalas det som att "kunna kommunicera till ett särskilt ändamål, med det allmänna i könet kvinnor". Man säljer helt enkelt en falsk produkt. Vad det framgår av presentation och problemställning från sidan länkad till.

Varför "falsk produkt"? Ju för att man säger att "du" får kontroll när det snarare är att "han" får kontroll genom att "jag" anpassar mig till det statistiskt påvisbara sammanhanget mellan den statistiska gruppen, deras korrelation med "verkligheten" och vår psykologiska disposition.

Här måste jag första nytt namn, det finns ingenstans sagt att han avsåg att lyfta fram rörelsen. Men problemet är att det inte heller finns ett aktivt problematiserande.

Jag tror ingen egentligen vänder sig emot idén om att man skulle lära sig ett allmänt trevligt sätt för att få människor intresserade av en konversation man intresserar sig för. Problemet är väl snarast att det inte verkar vara ett "allmänt" intresse, utan ett specifikt. Ett som avser att göra om självbilden, genom "objektiva" erövringar. Eller som soldaten hänger emblem på bröstet.

Skall vi lägga ut det logiskt så ser det ut så här, A (seducern) får bara sitt B (sitt rykte, självförtroende, jack i bältet) genom -A.

Det är alltså ingen större skillnad vad jag kan se mellan dessa metoder, i sin platta form, och reklamens påbud om att bil X ger snygg brud och alpvägar=frihet.

Som jag ser det så kommer problemet inte av något naturgivet utan något kulturgivet (om distinktionen tillåts utan vidare utveckling). Vad är då problemet? Att vi faktiskt inte leds ut i livet som några som skall ta plats. Detta är vad folk har att kämpa emot. Men som det presenteras här sker det genom att man internaliserar "en annan" för att nå sitt mål snarare än att man vågar explicera sig själv för att få sitt mål. Dvs i det första fallet så anpassar man sig (och får många symboliska "vinster i spelet") medan man i det andra fallet söker omforma sin verklighet så att det ger en en situation som sörjer för det behövda.  Det första är reaktivt och det andra är aktivt.

Det kan se ut som att dessa casanova griper sitt öde, men det som de egentligen gör är att griper ett allmänt öde, alltså inte sitt. Och lämnas därmed alltid otillfredsställda.

Behöver man fråga sig mer om det behöver man bara fråga sig varför man inte hittat någon som tillfredsställer en efter ett par tjogs försök. Är ens omdöme kasst eller är helt enkelt världen inte generös i avseendet som avses?

Och det här är ingen jävla moralism om att knulla, det är en etik kring varför du knullar som tar sin botten i att självbilden inte skall vara relativ andra i annat än det som följer. Det kontingenta är det man måste ta som sin person, och som det förnuftets ansvar över förståndet.

[J R Auk]

Och låt mig bara säga så här nytt namn. Jag ser drevet, sympatiserar inte med det, men sympatiserar med kritiken. Jag tror du behöver det för att bekräfta "styrkan", i övertygelsen, och internalisera den. Och önskar att det fanns mer friktionsfria sätt att se någon ömsa skinn. Fortsätt diskutera. Vi är inte ute efter dig så identifiera dig inte för mycket. Du råkar bara symbolisera det nu eftersom du har "närmst" till det.

Jag är glad över den styrka som syns i din röst, och vill inte att du skall känna det som att jag motarbetar. Min avsikt är att arbeta med dialogen.

Vi är vänner eller hur. Och tvivla inte på att kritiken är mitt sätt att utveckla samtalet. Det är inte något påhopp utan en bekräftelse. Ämnet är relevant men kan inte skippa genom etiken oavsett.

[J R Auk]

vi ska göra det vi tycker passar oss bäst.

Exakt problemet är att här är metoder för vad som passar "dem" bäst!

[J R Auk]

Vart är det glada samtalet där man känner om "den andre" kan fylla ens "behov"? Dvs där man låter det man kommer ur, framför en projicerad framtid (me as master eller "seducer") bestämma ens framtid?

Det kom en liten anmärkning i relation till droger som är relevant här. Som en som valt att bruka droger större delen av sitt liv kan jag skriva under på att den här poängen är ytterst relevant.

Jag menar skall "jag" ta "drogen" måste det kausala sammanbandet vara från mig till drogen. Och oftast säger man inte att jag är den som är i egenskap av att vara "magvärkande", utan man har magont. Så då har man en relation till droger. Och måste välja det innan. Analogt i exemplet skulle vara att jag har behov av samvaro, och sen söker det.

Kontrasten är att drogen gör sig hörd, och anbefaller mig att ta den. Vilket jag om "jag" vill vara den som "brukar" måste avvisa. Annars är "jag" brukat av "drogen".

Samma sak är det här. De säger sig "bruka seduction" men verkar (vilket de själva tar upp som problematiskt) bli brukade av "seduction". De blir mallar för roller, som kan tillgodose, likt hos militären, olika "rang".

Lite komprimerat argument ovan, sätt in det relevanta mellan premisserna!

[Marko]

vi ska göra det vi tycker passar oss bäst.

Exakt problemet är att här är metoder för vad som passar "dem" bäst!

japp, om en metod fungerar och man är ute efter sex för natten,
och en kvinna går med på att ha sex för natten, where's the harm ?

[Marko]

Jag sympatiserar inte med feminismen (det skulle i så fall vara särartsfeminismen) eftersom jag helt enkelt inte har känt mig förtryckt av det patrialkala systemet.

Alltså, män är generellt fysiskt starkare än kvinnor. Det är väl bara schysst och naturligt att han kånkar in den tunga väskan då. Jag tror inte alls att det är bra att spä på den kollektiva mansskulden. Dessutom verkar det ses ner på traditionellt kvinnliga egenskaper som feminin vård och omsorg. Jag tror faktiskt att det blir ett kallare samhällsklimat med feminismen.

Det är problematiskt att så många kallar sig feminister när de menar humanister eller att det t ex rör sig om kvinnor som vill göra karriär och tycker att det är mannens tur att byta blöjor på ungen nu (för att det har varit tvärtom historiskt, vilket alltså är en klen ursäkt då varken den aktuella kvinnan eller mannen var delaktiga i det). Det finns ju så många prylar att köpa och då behövs det stålar. Det finns så många ställen att resa till, så många sätt att *host* förverkliga sig själv där fokus läggs på den egna personen. Det blir inte så bra för helheten, det där.

Ett annat problem är dessa kvinnor med heltidsarbete som måste bevisa att kvinnor kan och sköter barn, hushållsarbete, koll på alla födelsedagar osv, byter taket och meckar med bilen och han sitter i soffan och hon blir utmattad, sur på honom för att han inte gör någonting samtidigt som hon ska "bevisa" att allt han gör gör hon bättre. Där kan vi prata om problem.

Jag såg Gudrun Schyman i en intervju på Skavlan där hon berättade (och jag har tyvärr hört andra säga liknande) att hon aldrig hade sagt "jag älskar dig" till sina f d män (hon var för övrigt osäker på om de hade sagt det heller) , inklusive hennes barns far. Men nu hade hon iallafall sagt det till sin nuvarande man. Jag kan inte låta bli att undra över sådana "kärleks"relationer. Det låter i mina öron som ett praktiskt samarbete och det om något är väl ett steg tillbaka till det sämre i historien. För mig låter det totalt kärlekslöst och ett beteende som tar kål på vad jag betraktar som attraktion.

Angående nn´s länkar: det beror ju på hur kunskapen brukas. Jag tycker inte att det är fel på kunskapen i sig. Enda sättet att lära sig något är att öva. Många killar idag är vilsna i sin könsidentitet och de vet helt enkelt inte hur de ska bete sig. Om han vill ta notan från ett restaurangmiddag för honom och henne så finns det en risk i nuvarande samhällsklimat att hon tar väldigt illa upp "vadå, tror du inte jag kan betala för mig? försöker du köpa mig? nejnej, det kan du glömma!" när gesten bara var lite gullig och tänkt som att visa att han vill ge henne något. Kvinnor som ens tänker tanken att de blir köpta genom att någon bjuder på middag borde väl må ganska dåligt i sig själva som ens resonerar så. Tycker man om någon så vill man pyssla om den personen och får inte det ske på vare sig traditionellt kvinnliga eller manliga premisser så har vi en dyster framtid av konkurrens, ökat våld och kärleksfattiga partnerskap.

Vi behöver romantik och det är bara bra att killar lär sig hur de ska närma sig tjejer och uppvakta dem. Jag tror även att det är bra  tomato för killar att skotta snö och sån där dynga för att ha någon som helst trygghetsram.

Bland det bästa jag läst i detta forum : )

[Minded]

Ni som säger er vara emot fenomenet 'seduction'... Av ren nyfikenhet... vilka andra teknologier menar ni vara inherent dåliga för världen? Matematik? Biologi? Fysiken har bidragit till många katastrofer för mänskligheten. Kanske också filosofi? Meditation? Snickeri? Kom med egna förslag.

Och varför har ni kläder på er när ni går ut på sommaren? Varför pratar ni, varför använder ni er av ord?

[Marko]

Ni som säger er vara emot fenomenet 'seduction'... Av ren nyfikenhet... vilka andra teknologier menar ni vara inherent dåliga för världen? Matematik? Biologi? Fysiken har bidragit till många katastrofer för mänskligheten. Kanske också filosofi? Meditation? Snickeri? Kom med egna förslag.

Och varför har ni kläder på er när ni går ut på sommaren? Varför pratar ni, varför använder ni er av ord?

seduction passar inte mig, jag vill ha ett mer långvarigt förhållande. Att bygga en framtid med tillfälliga metoder som inte är genuina passar inte mig. Jag tror dessutom att det kan vara en risk att man blir extremist i seduction, att det kan forma ens ett beteende på lång sikt. Men det är upp till var och en att ta ansvar för sitt eget liv.

Teknologi tror jag är farligt för samhället, vi lever extremt nära det och är extremt behövande av det.
Vi är beroende och det formar oss, och vi ser tex en övertro på vetenskapen.  (jag själv förbannar och älskar teknologi)

[J R Auk]

vi ska göra det vi tycker passar oss bäst.

Exakt problemet är att här är metoder för vad som passar "dem" bäst!

japp, om en metod fungerar och man är ute efter sex för natten,
och en kvinna går med på att ha sex för natten, where's the harm ?

I att det är för henne och inte för dig varpå du sedan projicerar din oförmåga (trots att du kan skryta på klubben av "seducers") på att vara hennes egenskaper.

Alltså, skadan ligger i att kontrollen som nås inte är kontrollen av "världen" eftersom "världen" här är det internt en själv, så man gör det en mängd anda med vanföreställningar gör, juxtaposerar internt-externt ang världen till att bygga upp en för en själv fördelaktig värld i vilken vi agerar.

Ni vet väl Sokrates utläggning om varför det är inte är den drabbade utan det som gör brottet som är mest att ömka!

Och ja klart som fan det ligger en jävla massa problem i det där.


Till att börja med vill man ju knulla med och sedan vill man knulla så att det tillfredsställer eller? Många kanske säger att det är ett faktum om du kan tillfredsställa eller inte. Men här vill jag hävda att det är en fråga om hur du behandlar relationen. Inte många värjer sig ett kärleksfullt knull bara för att det är en relation av en sådan attityd Så frågan om den ställs utifrån det relationella framför relationen, kräver den din ansträngning. Det är bara att göra vad som krävs och kommunicera tills det är ett faktum. Något som i dagens reifierade stipulationer glöms bort. Alltså vi kan från definitionen från en normativ föresats av att vara "tillfredsställande" framför "äskande för tillfredsställande". Eller iofs är det helt jävla godtyckligt baserat på antanden. Men finns dem inte?

Vad som är problematiskt är ju inte att få knulla. Det finns prostituerade och andra som genom sin osäkerhet, eller bara ren allmänmänsklighet (låt det aldrig bli sagt att jag la ett dåligt ord mot någon som hade sex med andra på grund av att de hade sex) låter dig knulla.

Så vad är problemet? Jo att det ligger makt i det här. Makt i vilka de prostituerade ser, once in never out, eftersom du inte kan bli känd utan att någon känner ditt "ansikte".