Finns en absolut sanning?

[Marko]

Det rationella är ett verktyg som kan användas för goda som det dåliga.
jag kan välja att spendera tid åt vissa saker som empati.
(empati är nog medfött och biologiskt, tex visar djur på empati när dom tar hand om andra arters ungar)

Det jag tror skapar ondska i världen är isolering.
människor känner sig utanför och börjar ta lagen i egna händer för att överleva.
systemet hänger inte med, och vi ser en exploderande egoism växa i värden, eller en explosionsartad ensamhet.
Det är en paradox när vi bor i städer så upplevs isolering och ensamhet mer.

Det tror jag kan vara en av orsakerna till 'ondska'/destruktivitet.

jag håller med dig i det mesta du skriver, och jag är dålig på att ge feedback.
jag spinner gärna vidare med ider för tidigt.
Det jag inte förstår är din koppling till cirkeln.
lika lite som du skulle förstå mina bilder som jag har om jag skulle beskriva dom.
i bilderna bygger vi in så mycket och det blir en komplex symbol med mycket innehåll som är svårförklarad.
Men jag tror jag hänger med på hur du arbetar fram din tankar/symboler.

[Algotezza]

Men vad är det absoluta?

Det som inte förändras?

Det "eviga" - men vad är det "eviga"?


Det som har egenvärde - inte instrumentellt värde?

Vad är en absolut sanning?

En oföränderlig sanning?


Tautologier?

Negerade kontradiktioner?

Psykologiskt handlar det väl om att fly från och blunda för memento mori.

Vissheten om den ultimata förändringen vi inte vill veta av - döendet - fram till det verkligt absoluta - döden. Vi flyr till "det absoluta´"...


Eller det absoluta mest som ett retoriskt grepp för att imponera och vinna diskussioner...

Good old  ego-boosting...

Fast det enda i någon mening absoluta som betyder något för mig är att jag kan göra något och uppleva något - här och nu - och att jag faktiskt gör det. Absolut utanför detta område , eller något slags absrakt absoluthet som mest är en tankekonstruktion - intresserar mig föga. What's in it for me?



/"Bara jag har rätt att kalla mig jag - alla andra är ju du!"

HEj AlgoFaloMalgoTalgo super IQ 285 felmango


Du har en förklaring om hur det absoluta kan existera i det ständigt föränderliga eller vad man vill kalla det! I mitt första inlägg och även andra inlägg jag gjort...


Det absoluta FIiiiiiiiiiiiiiinS här och nu, det manifesterade absoluta så att säga!


MVH (kanske)
Sefket R.

Men det där skrev du ju för ett tag sedan...

Varom man inte kan tala därom måste man tiga. Ludde W (ungefär)

När du talar om det absoluta tidsbestämmer du det genom att tala om det vid en viss tidpunkt.

Det absoluta kan bara ges verbalt uttryck genom  poetiska paradoxer som fixerar det tidlöst. Kanske det du försöker göra...

Genom att ge en pradoxal  bild - alltså genom vad det inte är!

/Algotezza

[Algotezza]

Men vad är det absoluta?

Det som inte förändras?

Det "eviga" - men vad är det "eviga"?


Det som har egenvärde - inte instrumentellt värde?

Vad är en absolut sanning?

En oföränderlig sanning?


Tautologier?

Negerade kontradiktioner?

Psykologiskt handlar det väl om att fly från och blunda för memento mori.

Vissheten om den ultimata förändringen vi inte vill veta av - döendet - fram till det verkligt absoluta - döden. Vi flyr till "det absoluta´"...


Eller det absoluta mest som ett retoriskt grepp för att imponera och vinna diskussioner...

Good old  ego-boosting...

Fast det enda i någon mening absoluta som betyder något för mig är att jag kan göra något och uppleva något - här och nu - och att jag faktiskt gör det. Absolut utanför detta område , eller något slags absrakt absoluthet som mest är en tankekonstruktion - intresserar mig föga. What's in it for me?



/"Bara jag har rätt att kalla mig jag - alla andra är ju du!"

HEj AlgoFaloMalgoTalgo super IQ 285 felmango


Du har en förklaring om hur det absoluta kan existera i det ständigt föränderliga eller vad man vill kalla det! I mitt första inlägg och även andra inlägg jag gjort...


Det absoluta FIiiiiiiiiiiiiiinS här och nu, det manifesterade absoluta så att säga!


MVH (kanske)
Sefket R.

Men det där skrev du ju för ett tag sedan...

Varom man inte kan tala därom måste man tiga. Ludde W (ungefär)

När du talar om det absoluta tidsbestämmer du det genom att tala om det vid en viss tidpunkt.

Det absoluta kan bara ges verbalt uttryck genom  poetiska paradoxer som fixerar det tidlöst. Kanske det du försöker göra...

Genom att ge en pradoxal  bild - alltså genom vad det inte är!

/Algotezza

Tid existerar inte algotezzA

allting är tidlöst


däremot att man ändå ser en rörelse som de flesta brukar associera till tid, men ändå att denna rörelse inte är bunden till tid, kan förklaras genom irrationalitet (perfekta cirklar igen)

så när jag pratar om det absoluta är det absolut, det absoluta är bra att känna till annars hamnar man i relativism fällan, vilket leder till nihilism... alltså den absoluta ondskan

vilket är mycket förekommande här i Sverige och förmodligen i resten av världen också


människor säger att de har olika upplevelser utav saker... varför språket är imperfekt... tex vad kärlek är för något... de säger att man kan aldrig riktigt samsas om vad kärlek är... och därmed säger de att något absolut inte existerar... fast detta är inte vad jag menar med absolut, eftersom det som är absolut kan man förstå sig på genom logik och empiriska observationer.... sedan att ens upplevese utav det absoluta skiftar något från andras är inte så farligt... men även detta säger vissa går att ordna, genom att våra medvetanden återigen förenas och upplevelsernas mångfald blir till en enhet...

Gnylp?

/Algotezza

[Algotezza]

citerar:
Hej Satu,

det är inte bara så att vissa använder sig utav denna teori. Utan det är nästan så att ALLA använder sig utav denna teori i väst. Alla böcker vi har på Göteborgs Universitetet har ett rationellt perspektiv (förmodligen).

Som tur är har det rationella perspektivet ingen förakring i verkligheten, men att den ändå lever vidare beror på felsteg som filosofer har gjort runt Newtons tid samt förmodligen andra motiv också.

Under upplysningstiden såg man att alltid tedde sig såsom orsak - verkan, alltså mekanisk och därmed deterministiskt. Däremot insåg man i MODERN tid att så inte var riktigt fallet med upptäckerna inom Kvant Fysiken. Och Kvant Fysik kan sägas vara alltings byggstenar.

Mvh
Sefket R.

En förutsättning för att kunna diskutera något som ju innebär - i regel - att utifrån något slags rationalitet och logiskt tänkande på ett slags föregivet( /förutsatt - om inte i realiteten existerande - gemensam intersubjektivt gemensam språklig  och tankemässig grund - f sträva efter att reda ut de problem man möter, och däri ingår att reda ut orsak och verkan. Därvid behöver man inte bevisa attd etta är möjligt - man förutsätter det bara, antar det, för att se var man med gemensamma ansträngningar med detta som ett gemensamt antagande kan hamna - vad gäller att förstå något mer än bara ytligt. Allt detta kan "i realiteten" vara omöjligt - men man antar det. Problemet är att om du inte antar en sådan konsensusgrund - har du heller inga möjligheter att bevisa motsatsen eller vad som helst.

Alla dina "andliga sanningar" om det absoluta, attd et intre finns tid, intre finns någon kausalitet, att det inte finns någon rationalitet - rycker undan mattan även för vad du själv påstår och vill diskutera.

Hur skall du kunna diskutera något om du inte förutsätter att det finns kausalitet, tid, rationalitet?

Vad du håller på med är därmed andligt nonsens. Ordbajs, verbaldynga. Vem vill du imponera på?

"Det finns ingen tid, det finns ingen kausalitet, det finns rationalitet, men det finns något absolut" - jaha: OCH?

Vad skriver då då här för - vad argumentarar du då för att det finns något absolut? Vad vill du uppnå? Bli guru? Få andlig makt? Få alla brudarna?

Nu skall jag ta ännu en kaffe latte från automaten på jobbet inför ett möte med rektor, en elev och hans föräldrar ang. hans studier. Men då det inte finns någon tid, rationalitet eller kausalitet - vad är vitsen med ett sådant möte?

Filosofi som svävar runt i tomma rymder av nonsens funkar som tidsfördriv - det kanske det är bara?

Ledsen om jag tagit detta ämne på allvar och trott det skulle öka min förståelse för något.

Ordleker bara?

Inte mer meningsfullt än den havrekaka jag skall ha till mitt kaffe. Nej, mindre meningsfullt...

Play the game!

Do the gnylp!

/Algotezza

[Rorschach]

En vis person skrev en gång “Allting är emot ego, hela Universum!”.

Syftar du möjligen på dig själv, eller vem skrev det?

[Algotezza]

Eftersom du nonchalant försöker dels förnedra mig, men dels skriver felaktigt om mig så måste jag ju faktiskt förnedra dig genom att försvara mig. Att du inte förstår vad jag menar beror på att du inte alls har liknande förståelse-förmåga som jag, och detta kan bero på flera saker, men det viktigaste borde bero på att du är en syndare alltså en rakt igenom falsk person, vilket gör att du inte kan tänka bortom det dialektiska.


Jag citerar det du skriver:

"Alla dina "andliga sanningar" om det absoluta, attd et intre finns tid, intre finns någon kausalitet, att det inte finns någon rationalitet - rycker undan mattan även för vad du själv påstår och vill diskutera.

Hur skall du kunna diskutera något om du inte förutsätter att det finns kausalitet, tid, rationalitet?

Vad du håller på med är därmed andligt nonsens. Ordbajs, verbaldynga. Vem vill du imponera på?

"Det finns ingen tid, det finns ingen kausalitet, det finns rationalitet, men det finns något absolut" - jaha: OCH?"




1. Jag har skrivit att det rationella FINNS, men är ett tecken på den fria viljan

2. Du vet ingeting om mig hur jag är som person, så varför kommer du med spekulationer om min person?

3. Det jag skriver är inga andliga sanningar, utan vanliga sanningar som alla kan inse

4. Kausalitet finns inte på KVANT NIVÅ, vilket betyder att den inte heller kan finnas på någon annan nivå

5. Jag har skrivit att rörelse finns, alltså "tid", men är oändlig, vilket gör den ABSOLUT

2. Du vet ingenting om mig hur jag är som person, så varför kommer du med spekulationer om min person?

Eftersom du nonchalant försöker dels förnedra mig, men dels skriver felaktigt om mig så måste jag ju faktiskt förnedra dig genom att försvara mig. Att du inte förstår vad jag menar beror på att du inte alls har liknande förståelse-förmåga som jag, och detta kan bero på flera saker, men det viktigaste borde bero på att du är en syndare alltså en rakt igenom falsk person, vilket gör att du inte kan tänka bortom det dialektiska.

Allt rämnar.

Klart jag är en syndare, bedömd utifrån kristna kriterier - bara Jesus är utan synd - med traditionellt kristna mått mätt.  Därmed blir jag inte mer förnedrad av detta kristna faktum än att läsa Bibeln och därvid inse min synd eller läsa Martinus verk och inse min ofullkomlighet. Synd är att missa målet - och syndens lön är döden - dvs. att synden/syndaren skall dö så man blir befraid från den och en nyfödd människa. att missa målet är något timligt. Att kallas syndare - även om man inte vill kalla sig så själv - är därför ett löfte om ett pånyttfött medvetande. Men vägen dit går över lidande och död - ytterst syndens död och att ofullkomlighet vänds till sin motsats, naturligt och självklart.


Jag bedömer det du skriver och undrar vad som driver dig, vad du vill med ete men det ser jag ju nu vad det handlar om.

Om du utgår från att jag är falsk och är övertygad därom och jag förnekar det, måste det innebära att jag ljuger. Om jag håller med att jag är en falsk person kan ju detta medhåll vara en del av mina försök att luras och vara falsk men på en annan nivå.

Du får gärna se mig som falsk  -hur skall jag kunna hindra dig från det? Vad kan jag göra åt det? Innebär det att allt jag skriver däemed blir osant? Om du kan skilja på sak och person kan du väl betrakta det jag skriver utan att tänka på vilken vidrig person som skrivit det och bedöma sanningshalten av det ändå?  Eller innebär omdömet om en person att den är falsk att allt den skriver per defintion blir falskt?

Att tänka utanför det dialektiska antar jag  betyder att tänka bortom den verklighet som möjliggör upplevande och vilken för att upplevande skall bli möjlig måste bestå av motsatser. Tänkande är en form av upplevande och därför beroende av motsatser, inte nödvändigtvis dualistiska eller antagonistiska, varandra uteslutande sådana utan kontrastpar som ömsesidigt betingar varandras existens och upplevbarhet - och de kan mycket väl i Spinozas anda blott i grunden vara två aspekter på samma enhetliga verklighet som emellertid blott kan bli synlig/förnimbar genom att betraktas ur dessa tvåa aspeketer - då kontraster, som jag ser det,  är nödvändiga för allt upplevande - även för tänkandet - både det abstrakta och teoretiska och det mer konkreta och praktiska. Men det behöver alltså inte ske vara i form av Descartes dualism, där kropp och själ är två helt självständigt existerande dimensioner som inte behöver ha något samröre för att finnas till. Man kan ha en annan syn på kropp och själ som sammanlänkade kommunicerande kärl, ytterpunkter på samma linje, i st f den Descartes ger uttryck låt.


Troligtvis har jag en annorlunda förståelseförmåga än du. Du är du och jag är jag. Varför skulle vi ha identiska förståelseförmågor?

Det gläder mig att du har din förståelseförmåga som vägledning i ditt liv.

Min förståelseförmåga är inte mycket att ha. Den vägleder mig inte. Jag vet inte om det finns någon annan vägledning i mitt liv än att leva från en dag till en annan, genom samtal och möten med andra, på nätet och i verkliga livet. Min förståelseförmåga kan göra att jag hamnar varsomhelst beroende på vad jag utgår från. Min intelligens och känsla är alltför präglade av egoism och partiskhet för att vägleda mig.

Bara genom att leva mitt grå och futtiga vardagsliv, som är det enda jag har och är,  och möta min nästa i samtal och tankeutbyte, eller i irritation och vredesutbrott, kan jag få något slags vägledning. Men lika ofta inte. Jag lever ändå. Mitt lilla futtiga falska syndarliv i mitt hörn av världen.

Jag menar: OCH?


Jag finns, alltså har jag och allt jag gör existensberättigande.

Detsamma gäller dig.

Ingen kan förnedra dig. Ingen. Inte den du är där du är den du är.

/Algotezza

[Algotezza]

Sefket:

Gud ger mig vägledning genom alla jag möter, dig och alla andra medmänniskor, molnen på himlen, gräset under mina fotsulor ens sommardag, första tussilagon. min katt som väcker mig på natten för att få mat och bli klappad, mina nära och kära, deras ögonkast, leenden och irritaion, genom ljust och mörkt - för omvärlden i dess helhet gestaltar Gud för n mig - för min totala omvärld är kosmos - och Gud manifesterar sig genom kosmos.

Om andras andliga utveckling kan jag inte uttala mig annat än det av denna jag ev. kan se spår efter i vad de skriver och säger mig - och dessutom:  tack för dina böner. Min ev. falskhet får de som kan varsebli den uttala sig om. Som du kanske kan förstå ser jag mig varken som falsk eller ond - bara ofullkomlig - vilket  jag dagligen och stundliegn får bekräftat. Så är det att vara människa.

Jag är ju det, inte en ängel, inte en demon.


Varför trodde du jag inte skulle svara?

Egot har många förklädnader för övrigt, en låter ungefär så här: "Nu finns inte egot längre" - något det gärna viskar i ens öra - med lämplig trovärdig motivering. Tänk på det.

Ha en bra kväll och ett fortsatt intressant liv!


Utifrån sett är det inte så svårt att förstå varför du menar att så få förstår dig. Man får det man ger, eller hur.
Det gäller allt. Livets lag. Gyllene regeln, all human etiks grund.

Men denna regel kan vridas ett varv till utan egen vinning/egen nytta/ eget behag  som drivkraft/motivering/grund: behandla andra väl - oavsett hur de behandlar dig - och oavsett om du tror de kommer att behandla dig väl eller ej i gengäld.

Tänk på det!

/Algotezza

[Algotezza]

Jisses, ditt ego har förklätt sig i villkorlig kärlek. Vilken tur, för då självkärleken också villkorad. Pang på dig själv.

Det kommer komma en dag då vi dömms för allt vi gjort med vår fria vilja. Den dagen kommer du ha svart på vitt vem av oss som är mest god och ond.


Men vi kan väl hålla denna tråd ren från gräl och tjafs?


Jag är intresserad av se i vilken mån folk förstår det jag skriver, samt eventuella synpunkter (då jag kan ha fel)

Domens dag är en process. Den vi genomlever med våra liv i denna värld. Inte en utopi. Den är nu. Och det är vi själva som dömer och blir dömda. Eller: blir bedömda, rannsakar oss själva. Gud dömer inte - ger oss bara redskapen.

Är du intresserad av att sätta dig in i och förstå vad andra skriver? I samma mån kommer de att förstå dig.

Du kan ha fel - jaha. Hur vet du/vi att frågorna du ställer är relevanta och konstruktiva och verkliga frågor?
Och inte bara möjligheter för dig att servera färdiga dogmer?

Gräl och tjafs - vad är det? Vem ägnar sig åt det? Och varför?

/Algotezza

[Marko]

Sefket,
det där med att varje punkt i cirkeln är oändlig.
jag har en liknande metafor. jag försöker se hur det minsta lilla i vårat universum är ett med makro i emergens.
(en teori är M-theory. vårat universum är en öppen stirng som har andra strings fästa på universums yta. det enda som kan läck är slutna strängar som har en form av cirkel eller liten ätbar munk.. dessa kan passera strängväggen eller vårt universum (torus formen är gravitation)

utefter vad jag kan konstatera så vet vi:
liv existerar.
medvetande existerar
materia/energi existerar
information existerar
dimensioner existerar

(emergensen mellan dessa är nog ganska så oklar ?)

finns det mer 'absoluta' egenskaper i vår värld som interagerar ?

[Algotezza]

Sefket - lite svårt att få ihop att du dels menar dig resonera logiskt, dels att du menar att du tänker bortom all dualism, när det samtidigt är så att allt du skriver genomsyras av en tämligen onyanserad svartvit dualism, t.ex. mellandet goda absoluta och det onda relativa plus mellan din självbild och den diametralt motsatta du snickrat ihop av mig. Kanske är det därför du inte blir förstådd - att du hela tiden motsäger dig själv?  Plus att du ofta kommer med ett slags citat utan källa som skall stärka det du påstår men knappast gör det.

/Algotezza

[Marko]

Sefket,
det där med att varje punkt i cirkeln är oändlig.
jag har en liknande metafor. jag försöker se hur det minsta lilla i vårat universum är ett med makro i emergens.
(en teori är M-theory. vårat universum är en öppen stirng som har andra strings fästa på universums yta. det enda som kan läck är slutna strängar som har en form av cirkel eller liten ätbar munk.. dessa kan passera strängväggen eller vårt universum (torus formen är gravitation)

utefter vad jag kan konstatera så vet vi:
liv existerar.
medvetande existerar
materia/energi existerar
information existerar
dimensioner existerar

(emergensen mellan dessa är nog ganska så oklar ?)

finns det mer 'absoluta' egenskaper i vår värld som interagerar ?

Allting måste vara oändligt, det är fullständigt omöjligt för något att existera såsom en ändlighet.

Allting måste vara absolut, precis allt.

Din M-theory verkar intressant och mer hel-teckande än det jag vet om vissa saker, kanske vore bra om du publicerade en mer förklarande text kring denna? Det är svårt för mig att förstå exakt vad du menar, alltså greppa din teori.
Mvh Sefket R.

Jag skulle nog inte klara av att beskriva M-theory. Det är en matematisk värld där saker sker och man kan beräkna vad och hur en verklighet kan se ut. När kvantfysiken kom så delades den i några grenar och såg ut att inte ha ett samanhang.
Ed Witten förde samman dessa fem olika teorier till att fungera tillsamman och gav det namnet M

Det jag bygger mina bilder på är från dokumentärer, lite läsning på vetenskapliga sidor och wikipeidas.
Och hoppas att med tiden så kommer jag att få en liten pusselbit då och då som passar in i min verklighetsuppfattning.

Gravitation är en liten lustigt fenomen med att det är en så svag kraft. och en förklaring kan vara den som jag postade tidigare.
jag vet inte mer än att den bilden vetenskapen hade föll samman lite med min egen visualisering, men matematiken bakom är bortom min förståelse.

Just nu fashineras jag över the game of life och oscillatorerna som har skapats. funderar på hur man skapar än större och komplexare matematiska oscillatorer.
104P177 är en sådan med 104 celler som har 177 livs cykel. (en mycket enkel matematisk formula som ger det abstrakta tänkandet lite nya dimensioner) (en intressant sak är att man kan skicka igenom en game of live 'glider' och den passerar utan att påverka oscillatorn)

Detta kanske ser simpelt ut grafiskt, men ju mer man penetrerar världen bakom denna bild desto intressantare blir den : )
Med dina ord hade jag nog kunnat påstå att den är Absolut i sin värld.

[Marko]

Det som är stilla är i rörelse
det som är i rörelse är stilla
det jag visade är inte rationellt,
det jag visade var teorier om rummet.

[Marko]

i vilket referens system är det alltid stilla ?
Dina decimaler i pi är precis lika fasta som en matematisk formel eller vad helst du tittar på. (precis som ordet precis är fast)
utanför eller i ett annat referenssystem så kommer din cirkel eller pi se högst märklig ut,
och kan inte beskrivas utan mer avancerad matematik eller annan syn.

Absolut är nog bara absolut i förhållande till sig själv, om ens det.
jag tror inte på absolutism. det finns en dynamik och en verklighet.
och absoluta som du letar efter är en gud som skulle vara fast.
gud kan inte vara fast, han måste vara del av all dynamik, annars är han ju inte del av världen.
och varför skulle gud vara logisk ?, tror du inte att han har ett sinne för sjuk humor utan logiska slut ?

[Marko]

i vilket referens system är det alltid stilla ?
Dina decimaler i pi är precis lika fasta som en matematisk formel eller vad helst du tittar på. (precis som ordet precis är fast)
utanför eller i ett annat referenssystem så kommer din cirkel eller pi se högst märklig ut,
och kan inte beskrivas utan mer avancerad matematik eller annan syn.

Absolut är nog bara absolut i förhållande till sig själv, om ens det.
jag tror inte på absolutism. det finns en dynamik och en verklighet.
och absoluta som du letar efter är en gud som skulle vara fast.
gud kan inte vara fast, han måste vara del av all dynamik, annars är han ju inte del av världen.
och varför skulle gud vara logisk ?, tror du inte att han har ett sinne för sjuk humor utan logiska slut ?

Hej Marko!

Vilka bra frågor!
Med varför Gud skulle vara logisk, antar jag att du menar att vi kanske aldrig kan förstå Gud genom våra sinnen eller det vi kan TÄNKA UT (såsom jag gör i denna tråd). För ifall vi frånsäger oss vårt förnuft, det logiska såsom något sant och ifall vi även frånsäger oss ALLA våra erfarenheter. Ja, då har vi vår själ kvar... ifall vi slutar TÄNKA RATIONELLT... utan enbart KÄNNER efter med själen... ja vad är det då som hindrar oss från att veta?  Uttöver våra rationella tankar?


Fast denna tråd var menad att även ta fasta på annat såsom sant...

Vem är skaparen?

Att Gud och världen skulle vara en och samma. Tja, en konstnär och dennes tavla är de en och samma?

Säger en tavla ALLT om en konstnär? Eller enbart en del om konstnären?

Ifall konstnären är oföränderlig? Spelar det någon roll?

Säger alla tavlor konstnären skapar, säger även de allt om konstnären?

Kan vi någonsin veta allt om konstnären genom att observera dennes tavlor?


Vad är det skapade?

Guds skapelse är vad vi kan observera här och nu, däremot Gud, vad är de?

Kan vi säga mycket om Gud genom att observera Guds skapelse? Går de två att skiljas itu?

Kan något evigt skapa något tillfälligt? Mitt svar har varit att något tillfälligt är omöjligt...

Vad vill skaparen?

Och den pensel som målar tavlorna, den hand som håller i penseln, och den vilja som rör penseln...

Säger den inte något om Konsnärens inre väsen?

Och om den viljan råkar vara REN GODHET, ren kärlek... sanning... skönhet...

Vad säger då denna vilja oss om Gud?
Är allting i rörelse, och stilla, men ändå enbart stilla?
citerar:
"1. Den sanna verkligheten är både statisk, oföränderlig, samt dynamisk, ständigt i förändring! Men egentligen enbart statisk.

Etersom i det dynamiska, finns det statiska, och i det ändliga finns det oändliga. På samma sätt som varje siffra i en perfekt cirkel är unik, och aldrig återkommande, och den perfekta cirkeln i sig själv en oändlighet, är dess unika siffror ändå en oändlighet i sig själva, och därmed fullständigt statiska!

2. Den sanna verkligheten är formlös, oordnad, men ändå formbar, och ordnad. Men egentligen enbart formlös.

Det finns enbart en formlöshet, och likt en perfekt cirkel båstår av oändligt många olika siffror, är de ändå alla enbart en formlöshet. Du kan säga att det finns oändligt många formlösheter, men de är ändå en och samma formlöshet. Och de former som du observerar i världen är i sig själva formlösa.

3. Den sanna verkligheten är egennyttig, sjävvisk, men ändå ogennyttig, och ossjälvisk. Men egentligen enbart osjälvvisk.

Likt det finns oändligt många olika siffror i en perfekt cirkel, som alla måste inta en ändlig position, och därmed utelämna någon annan siffra att inta den, bildar de alla tillsammans en oändlighet och blir i själva oändliga!

4. Den sanna verkligheten är full av mening men ändå meningslös. Men egentligen enbart meningsfull.

Likt varje siffra i sig självt inte kan bilda en perfekt cirkel, bildar däremot samtliga siffror en perfekt oändligheten, och därmed blir varje siffra i sig självt en oändlighet! "

O broder gör som Gudsprofet sade "Lär känna dig själv, och du har lärt känna Gud!"

Sefket,
jag svarar på din fråga med en film, det är den klassiska mandelbrot som visas ur ett fyradimensionellt perspektiv.
när jag ser sådana här filmer så blir jag än mer fascinerad över världen och hur den kan se ut.
Fraktaler är en matematisk perfektionism som inte påverkats av det naturliga kaoset och evolution. Det hade förändrat mandelbrotet till än mer fascinerande och varierande mönster.. i vår natur ser vi kaos och ordning dansa med varandra på ett vackert oförstående vis (eftersom kaos inte är deterministisk)
jag vet inte om naturen är skapad eller inte skapad men vackert är det.

utifrån Fredriks topic om spegelbilderna så visualierade jag hur vi skulle uppleva ett förvrängt rum,
jag kom fram till att vi kanske inte skulle vara medvetna om det förvrängda rummet eftersom vi lever i det som är förvrängt i sin helhet. (ungefär som vi upplever det paradoxala tredimensionella rummet med tid som verklighet)

< src="http://www.youtube.com/embed/y3fwWcV7t0I" frameborder="0"></iframe>

Det jag tror är att först när vi vet hur universum fungerar så kan vi svara på vad som är vad.
Det är miljarder stjärnor i en galax, det finns miljarder galaxer som existerar i miljarder hopar som i sig exiterar i miljarder superhopar. detta bara i vårat universum.. tänk om dt finns miljarder universums som hopar sig i miljarder universumhopar.. till ett superuniversum ? och så vidare... tänk om allt sampelar och beter sig på ett vis som är än mer fashinerande än det vi ser .. det absoluta... jag vill inte ens tänka på det.

[Josephåttiosju]

Den som hävdar att det inte finns någon absolut sanning, hävdar ju därmed en absolut sanning, nämligen att det inte finns någon!?