Vad tänker du på?
Moderator: Moderatorgruppen
sailaways skrev:Hej alla. Var på stan o köpte en cool keps för halva reapriset. Samt blåa solglasögon också på rea. Nu surfar jag på mobilen och lyssnar på musik.i
jag har också en ny mobil som e grym /efter mina krav/
en Samsung utan musik och jag kan inte ens byta signal.. men batteritiden e grym 2veckor.

Jag tänker på livets likgiltighet inför sig själv.
Att finna sig själv i sammanhanget är viktigare nu för mig. Glädjas åt den magnifika teatraliska uppvisning som livet ger mig, och att jag som person, bland många, måste ta av mig min teatraliska kostym som jag har burit under livets uppvisning, utan att för den delen vara mindre sorgsen för min egen bortgång, eller någon annans.
Att finna sig själv i sammanhanget är viktigare nu för mig. Glädjas åt den magnifika teatraliska uppvisning som livet ger mig, och att jag som person, bland många, måste ta av mig min teatraliska kostym som jag har burit under livets uppvisning, utan att för den delen vara mindre sorgsen för min egen bortgång, eller någon annans.
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5804
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Jag är så glad för pappas skull. Han frågade mig vänligt vems dotter jag var då. Då svarade jag "Men pappa, jag är ju din dotter!" Då sken han upp i alla sina strålande rynkor så till den grad att han blev tårögd, sträckte ut armarna till en kram och utbrast förtjust "Men ÄR du!" "Vinst varje gång", mumlade brorsan småleende. Demensen kan ju ge oändliga lyckomoment också. Samma oväntade lycka fem minuter senare åt samma sak. Glad för hans skull.
Skogsälvan skrev:Jag är så glad för pappas skull. Han frågade mig vänligt vems dotter jag var då. Då svarade jag "Men pappa, jag är ju din dotter!" Då sken han upp i alla sina strålande rynkor så till den grad att han blev tårögd, sträckte ut armarna till en kram och utbrast förtjust "Men ÄR du!" "Vinst varje gång", mumlade brorsan småleende. Demensen kan ju ge oändliga lyckomoment också. Samma oväntade lycka fem minuter senare åt samma sak. Glad för hans skull.
: )))
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster