Sokrates tråden!

[David H]

uttrycket "jag vet" uttrycks på olika sätt i olika sammanhang. när det är "filosofiskt sammanhang" tenderar dock frasen att uttryckas på högst obegripliga sätt...

[Sefket Ramovic]

...

[A]

Detta:

Om du vet något,
så är det väl bra att prata om det med andra?

Plus:

Om du vet något,
så är det väl bra att prata om det med andra?

= Jo, jag försöker men någon citerar mig.

Så jag får väl prata med mig själv. Eller så fortsätter vi att citera varandra, så att vi får fortsätta säga det som vi inte själva vet, för det var väl det tråden skulle handla om, enligt trådskaparen?

[Sefket Ramovic]

...

[David H]

uttrycket "jag vet" uttrycks på olika sätt i olika sammanhang. när det är "filosofiskt sammanhang" tenderar dock frasen att uttryckas på högst obegripliga sätt...

Det är väl onödigt att prata,
om man inget vet?

Om Sokrates påstod att ingen vet
något, vad för mening vore det då
i att lyssna på honom?

jag läste hans dialoger för att personer som jag tyckte om hade pratat om honom.

[A]

Aha!
Men vilken del av verkligheten ska du mäta?

Om du vill mäta måttet, se så 10 cm verkligen är 10 cm, gentemot "jag vet att jag inget vet", så kommer måttet fortfarande att vara 10 cm, ändå fast du inget vet.

"Jag vet att jag inte vet"
handlar om att gå bortom mätningen och avslöja den som orelevant för vetandet inom vetandet, som handlar just om att man inte säkert kan veta. Detta borde de flesta ha kommit fram till. Men det är en mycket nyttig godis - alltså man kan smaka på den i många omgångar, och märka att den gör nyttiga saker med sitt sinne, ändrar och livlar upp sitt väsen! Se mitt tidigare inlägg, ifall du vill, där jag genom monolog gick igenom tankeprocessen. Men jag trodde du (de som kommit fram till, introinlägget) hade kommit fram till vad Sokrates pratade om, och ville dela med andra om hur du praktiserade denna lära?

Man kan veta allt ungefär så länge man har tanken "man kan veta allt" i huvudet.

[Sefket Ramovic]

...

[A]

Är 3:an högsta poängen?

Om så är fallet, vad har detta med Sokrates tes "jag vet att jag inte vet" att göra?

[Sefket Ramovic]

...

[Zokrates]

Som du själv kan förstå är det annars onödigt att göra något,
om vi inget vet.

JAG VET, att jag inget vet.

Om du verkligen inte visste något så skulle du ju för fan inte kunna skriva dumheter här på forumet, du skulle ju inte ens veta hur man sätter på en dator än mindre hur man använder den.

[Sefket Ramovic]

...

[Zokrates]

Som du själv kan förstå är det annars onödigt att göra något,
om vi inget vet.

JAG VET, att jag inget vet.

Om du verkligen inte visste något så skulle du ju för fan inte kunna skriva dumheter här på forumet, du skulle ju inte ens veta hur man sätter på en dator än mindre hur man använder den.

Jag vet den objektiva sanningen,
däremot är det inte säkert att du vet och därmed
kan du inte påstå att jag inte vet eller vet!

Om du vet den OBEKTIVA SANNINGEN,
förklara för oss andra HUR, om du inte
vet så vet du ju INGENTING, och då är allt
du skriver lika med noll procent trovärdighet!


Men hur kan vi bevisa mitt påstående,
alltså inte det att Zokrates inte vet den
OBJEKTIVA SANNINGEN, utan att jag vet.

Du påstår ju själv att du ingenting vet, hur kan du nu påstå att du vet den objektiva sanningen?

Existerar det någon rent objektiv sanning helt friställd från våra subjektiva omdömen så är det för oss okänt, är det det du vet, är det inte väldigt subjektivt av dig att hävda det du vet sanningen om?

[A]

Absolut.

Ok, för att gå tillbaks till dina poäng :

0. Att veta något kan sägas vara att känna till den OBJEKTIVA SANNINGEN

Men detta stämmer väl inte ifall den objektiva sanningen är just att inte veta något. Jag tror att "inte veta något" definitivt kommer före "jag vet att jag inte vet något" - tänk bebisar, dessa vet inte mycket. Men de vet inte att de inte vet mycket.

1. Du måste först VETA något för att påstå att du VET NÅGOT

Ja, jag tror att "påstå-mekanismen" definitivt är mer igång när man vet något än när man inte vet något. Men det går också att veta att "påstå-mekanismen" är en del av det jag inte vet - jag vet inte varifrån "påstå-mekanismen" kommer ifrån.

2. När du VET något så kan du också påstå att någon annan inte VET NÅGOT

Detta kan jag inte påstå. Jag kan inte vara säker på det! Men jag kan anta det på säkra och vänliga grunder - mina alldeles egna grunder - som kan sträcka sig till att innefatta alla, precis som det svenska språket kan innefatta alla som kan förstå språk, etc. Men du kanske menar att jag, för att kunna kommunicera ett "Hej" till någon, så måste jag veta vad "Hej" betyder, och då stämmer det. Men jag vet först i efterhand - efter att jag sagt mitt "Hej" - att den andre också visste detta något. Från och med den stunden så "vet jag att den andre vet". Men detta är temporärt, plötsligt så kan denna person slungas tillbaks till demens och inte veta -0-, men då följer också vetskapen om att "jag vet att jag inte vet" tillsammans med den "demensen".

Eftersom vetenskapsmän INTE VET något,
kan de inte påstå att någon annan INTE VET något!

Jo, fast de flesta vetenskapsmän (med mätinstrument) har ett antagande kring verkligheten som de vill verifiera med sina mätinstrument, och det brukar vara på den vägen dom upptäcker och lär sig att anta något, komma nära ett vetande, om den yttre verkligheten.

3. Det viktigaste för en människa är således att FÖRST veta NÅGOT

När blir en människa en människa? När blir en bebis en människa? När får en bebis sitt första vetande som motsvarar motsatsen till Sokrates "jag vet att jag inte vet"? Jag tror att det kan hända kort därefter: jag tror barn kan veta att dom inte vet. Jag tror att fler barn än vuxna vet att dom inte vet.

[Sefket Ramovic]

...

[A]

Jag vet den objektiva sanningen,
däremot är det inte säkert att du vet och därmed
kan du inte påstå att jag inte vet eller vet!

Kunskapen kring detta med att "jag vet att jag inte vet" är subjektiv. Vad är den objektiva sanningen, tycker du?