en text

[Humblelamb]

''Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar''
Det där är en beskrivning tagen från någon ordbok. Tycker att den låter tämligen rimlig.
Jag tror att människor blandar ihop ordet ödmjuk, med mjukhet/att ha en mjuk personlighet

[Marko]

''Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar''
Det där är en beskrivning tagen från någon ordbok. Tycker att den låter tämligen rimlig.
Jag tror att människor blandar ihop ordet ödmjuk, med mjukhet/att ha en mjuk personlighet

Naturen är alltid balanserad och den som respekterar naturens gång är ödmjuk,
Både gud och Jesus lade sig i vad människor ska och inte ska göra, vi ska bli dömda av gud.
Det är inte ödet eller en naturlig gång.

Jag kan själv gå ut och gå långa promenader när det åskar som värst, en underbar upplevelse där jag känner att ödet är det som bestämmer min framtid. vill det sig att åskan slår ner på mig så var det dags, om inte så var det inte dags. det är vad jag anser vara ödmjuk. Respekt för det som sker. Gott som ont. (fast jag frestar ju på ödet lite)

Ska vi utveckla det hela så blir det form där universum har en egn vilja eller kraft /mening, en form av gud.. Men inte samma gud som står beskrivet i bibeln.

[Humblelamb]

''Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar''
Det där är en beskrivning tagen från någon ordbok. Tycker att den låter tämligen rimlig.
Jag tror att människor blandar ihop ordet ödmjuk, med mjukhet/att ha en mjuk personlighet

Naturen är alltid balanserad och den som respekterar naturens gång är ödmjuk,
Både gud och Jesus lade sig i vad människor ska och inte ska göra, vi ska bli dömda av gud.
Det är inte ödet eller en naturlig gång.

Jag kan själv gå ut och gå långa promenader när det åskar som värst, en underbar upplevelse där jag känner att ödet är det som bestämmer min framtid. vill det sig att åskan slår ner på mig så var det dags, om inte så var det inte dags. det är vad jag anser vara ödmjuk. Respekt för det som sker. Gott som ont. (fast jag frestar ju på ödet lite)

Det ligger alldeles säkert ett stort ödmjukande i att låta sig finnas i de ödesdigra följder som människan faktiskt drabbas utav. Du säger att både Gud och Jesus lade sig i vad människor ska och inte ska göra, samtidigt som du säger att vi ska bli dömda utav Gud.. hur tänker du där? Vem/Vad är Gud för dig?
Att inte ta dagarna för givet känns också som ett ödmjukande. Att förstå sin egen egentliga fåfänglighet och hur lyckligt lottad man faktiskt är, det är annat som kan visa prov på en människas ödmjukhet.
Men hur tänker du dig ödmjukhet som ett personlighetsdrag? Vad skulle det implicera?
Jag gillar dina reflektioner

[Marko]

''Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar''
Det där är en beskrivning tagen från någon ordbok. Tycker att den låter tämligen rimlig.
Jag tror att människor blandar ihop ordet ödmjuk, med mjukhet/att ha en mjuk personlighet

Naturen är alltid balanserad och den som respekterar naturens gång är ödmjuk,
Både gud och Jesus lade sig i vad människor ska och inte ska göra, vi ska bli dömda av gud.
Det är inte ödet eller en naturlig gång.

Jag kan själv gå ut och gå långa promenader när det åskar som värst, en underbar upplevelse där jag känner att ödet är det som bestämmer min framtid. vill det sig att åskan slår ner på mig så var det dags, om inte så var det inte dags. det är vad jag anser vara ödmjuk. Respekt för det som sker. Gott som ont. (fast jag frestar ju på ödet lite)

Det ligger alldeles säkert ett stort ödmjukande i att låta sig finnas i de ödesdigra följder som människan faktiskt drabbas utav. Du säger att både Gud och Jesus lade sig i vad människor ska och inte ska göra, samtidigt som du säger att vi ska bli dömda utav Gud.. hur tänker du där? Vem/Vad är Gud för dig?
Att inte ta dagarna för givet känns också som ett ödmjukande. Att förstå sin egen egentliga fåfänglighet och hur lyckligt lottad man faktiskt är, det är annat som kan visa prov på en människas ödmjukhet.
Men hur tänker du dig ödmjukhet som ett personlighetsdrag? Vad skulle det implicera?
Jag gillar dina reflektioner

Gud är för mig det jag känner i mitt innre. Jag är redan dömd av naturen att dö. Det är inget som jag tror att någon gud eller religioner är herre över. Universum är livet och döden. Döden blev aldrig skapad. Livet och själen kan alltid ha existerat.

Att förstå sin egen egentliga fåfänglighet och hur lyckligt lottad man faktiskt är, det är annat som kan visa prov på en människas ödmjukhet.

Att sörja för att ma är fattig eller för att man har problem är inget man kan göra något åt. Man får göra det bästa av situationen.
Det är väl en ödmjukhet.


Männsikan har en vilja, en kraft att påverka, detta påverkar inte det stora hela, utan bara en liten del av det vi förmår att ändra på.

[Humblelamb]

''Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar''
Det där är en beskrivning tagen från någon ordbok. Tycker att den låter tämligen rimlig.
Jag tror att människor blandar ihop ordet ödmjuk, med mjukhet/att ha en mjuk personlighet

Naturen är alltid balanserad och den som respekterar naturens gång är ödmjuk,
Både gud och Jesus lade sig i vad människor ska och inte ska göra, vi ska bli dömda av gud.
Det är inte ödet eller en naturlig gång.

Jag kan själv gå ut och gå långa promenader när det åskar som värst, en underbar upplevelse där jag känner att ödet är det som bestämmer min framtid. vill det sig att åskan slår ner på mig så var det dags, om inte så var det inte dags. det är vad jag anser vara ödmjuk. Respekt för det som sker. Gott som ont. (fast jag frestar ju på ödet lite)

Det ligger alldeles säkert ett stort ödmjukande i att låta sig finnas i de ödesdigra följder som människan faktiskt drabbas utav. Du säger att både Gud och Jesus lade sig i vad människor ska och inte ska göra, samtidigt som du säger att vi ska bli dömda utav Gud.. hur tänker du där? Vem/Vad är Gud för dig?
Att inte ta dagarna för givet känns också som ett ödmjukande. Att förstå sin egen egentliga fåfänglighet och hur lyckligt lottad man faktiskt är, det är annat som kan visa prov på en människas ödmjukhet.
Men hur tänker du dig ödmjukhet som ett personlighetsdrag? Vad skulle det implicera?
Jag gillar dina reflektioner

Gud är för mig det jag känner i mitt innre. Jag är redan dömd av naturen att dö. Det är inget som jag tror att någon gud som religioner beskriver det som är herre över. Universum är livet och döden. Döden blev aldrig skapad.

Din gudssyn verkar inte ligga så långt ifrån min. Beträffande din tolkning utav Bibelns gud så tror jag enbart att det handlar om vad man har för infalsvinklar och förhållningssätt till texterna. Andliga ting måste utgrundas på ett andligt sätt, säger dem. Bokstaven dödar, men Anden ger liv osv.
Tillbaks till ödmjukheten, hur tänker du dig nu ödmjukhet som ett personlighetsdrag? Om du skulle försöka sammanfatta begreppet i olika egenskaper?

[Marko]

Det är en fråga om inställning till hur man förhåller sig till det man inte vet något om. Man accepterar att det jag kallar för naturen är den enda som vet hur det kommer att bli. (inte vet som i medvetet) Det är våra uppfattningar som skapar våra personligheter.
Så hur ser en ödmjuk personlighet  ut?, det är en som försöker att inte veta något när hon inte vet. hon lägger sig inte i med ett vetande.

Jesus i ditt fall lade i sig med ett bättre vetande och ville visa var skåpet skulle stå.

[Humblelamb]

Det är en fråga om inställning till hur man förhåller sig till det man inte vet något om. Man accepterar att det jag kallar för naturen är den enda som vet hur det kommer att bli. (inte vet som i medvetet) Det är våra uppfattningar som skapar våra personligheter.
Så hur ser en ödmjuk personlighet  ut?, det är en som försöker att inte veta något hon inte vet. hon lägger sig inte i med ett vetande.

Precis, det var väl vad också vad den tidigare postade tolkningen åsyftade?
En balanserad självuppfattning, man förstår och accepterar vad som impicerar ens personlighet

[Marko]

Det är en fråga om inställning till hur man förhåller sig till det man inte vet något om. Man accepterar att det jag kallar för naturen är den enda som vet hur det kommer att bli. (inte vet som i medvetet) Det är våra uppfattningar som skapar våra personligheter.
Så hur ser en ödmjuk personlighet  ut?, det är en som försöker att inte veta något hon inte vet. hon lägger sig inte i med ett vetande.

Precis, det var väl vad också vad den tidigare postade tolkningen åsyftade?
En balanserad självuppfattning, man förstår och accepterar vad som impicerar ens personlighet

Det som jag anser inte vara ödmjukhet är att Jesus dömde andras handlingar. Det visar på att han vet mer än de som han dömmer.
Han tror sig vara någonting, kanske han är det med. Men då är det inte längre ödmjukhet, utan mer att han kanske ville att människorna i det stora hela skulle ha det bra. Där är väl jesus mer ödmjuk som ber människan att ta hand om varandra.

[Marko]

Det är en fråga om inställning till hur man förhåller sig till det man inte vet något om. Man accepterar att det jag kallar för naturen är den enda som vet hur det kommer att bli. (inte vet som i medvetet) Det är våra uppfattningar som skapar våra personligheter.
Så hur ser en ödmjuk personlighet  ut?, det är en som försöker att inte veta något hon inte vet. hon lägger sig inte i med ett vetande.

Precis, det var väl vad också vad den tidigare postade tolkningen åsyftade?
En balanserad självuppfattning, man förstår och accepterar vad som impicerar ens personlighet

Det som jag anser inte vara ödmjukhet är att Jesus dömde andras handlingar. Det visar på att han vet mer än de som han dömmer.
Han tror sig vara någonting, kanske han är det med. Men då är det inte längre ödmjukhet. Mer att han kanske ville att människorna i det stora hela ska ha det bra. Där är väl jesus mer ödmjuk som ber människan att ta hand om varandra.

[Humblelamb]

Det är en fråga om inställning till hur man förhåller sig till det man inte vet något om. Man accepterar att det jag kallar för naturen är den enda som vet hur det kommer att bli. (inte vet som i medvetet) Det är våra uppfattningar som skapar våra personligheter.
Så hur ser en ödmjuk personlighet  ut?, det är en som försöker att inte veta något hon inte vet. hon lägger sig inte i med ett vetande.

Precis, det var väl vad också vad den tidigare postade tolkningen åsyftade?
En balanserad självuppfattning, man förstår och accepterar vad som impicerar ens personlighet

Det som jag anser inte vara ödmjukhet är att Jesus dömde andras handlingar. Det visar på att han vet mer än de som han dömmer.
Han tror sig vara någonting, kanske han är det med. Men då är det inte längre ödmjukhet, utan mer att han kanske ville att människorna i det stora hela skulle ha det bra. Där är väl jesus mer ödmjuk som ber människan att ta hand om varandra.

Men om man ser på begreppet ödmjuk med hänsyftning till den postade tolkningen, så borde väl Jesus göra rätt om han, (du medger själv att där finns en sonnolikhet), ämnade att skapa bättre levnadsvillkor (på ett högre plan), för sina samtida medmänniskor? Ödmjuk kom ju att innebära insikten, hos personen i fråga, av sina egna personliga egenskaper/möjligheter. Jesus var ju extra ordinär, med Kristus (Gud i människan) fullt införlivad så har hans förmågor redan överträffat den medelmåttiga personens förmågor.

[Marko]

Det är en fråga om inställning till hur man förhåller sig till det man inte vet något om. Man accepterar att det jag kallar för naturen är den enda som vet hur det kommer att bli. (inte vet som i medvetet) Det är våra uppfattningar som skapar våra personligheter.
Så hur ser en ödmjuk personlighet  ut?, det är en som försöker att inte veta något hon inte vet. hon lägger sig inte i med ett vetande.

Precis, det var väl vad också vad den tidigare postade tolkningen åsyftade?
En balanserad självuppfattning, man förstår och accepterar vad som impicerar ens personlighet

Det som jag anser inte vara ödmjukhet är att Jesus dömde andras handlingar. Det visar på att han vet mer än de som han dömmer.
Han tror sig vara någonting, kanske han är det med. Men då är det inte längre ödmjukhet, utan mer att han kanske ville att människorna i det stora hela skulle ha det bra. Där är väl jesus mer ödmjuk som ber människan att ta hand om varandra.

Men om man ser på begreppet ödmjuk med hänsyftning till den postade tolkningen, så borde väl Jesus göra rätt om han, (du medger själv att där finns en sonnolikhet), ämnade att skapa bättre levnadsvillkor (på ett högre plan), för sina samtida medmänniskor? Ödmjuk kom ju att innebära insikten, hos personen i fråga, av sina egna personliga egenskaper/möjligheter. Jesus var ju extra ordinär, med Kristus (Gud i människan) fullt införlivad så har hans förmågor redan överträffat den medelmåttiga personens förmågor.

Jag sa aldrig att jesus gjorde fel. Jag sa bara att han inte var ödmjuk ; )
Jag är inte heller ödmjuk även om jag försöker vara det. Jag kommer med mina bestämda åsikter alltför ofta.
Rätt eller fel får andra avgöra. Men där är jag inte ödmjuk, jag sitter på min stora häst och vet.

Ta tex ragnrök. Den dagen då jorden går under och vi alla ska bli dömda inför gud.
Det är inget som jag ser som ödmjukt. Det blir hårda bud om det skulle ske. Gud är inte ödmjuk. han är den som är herre och bestämmer.

[Humblelamb]

Det är en fråga om inställning till hur man förhåller sig till det man inte vet något om. Man accepterar att det jag kallar för naturen är den enda som vet hur det kommer att bli. (inte vet som i medvetet) Det är våra uppfattningar som skapar våra personligheter.
Så hur ser en ödmjuk personlighet  ut?, det är en som försöker att inte veta något hon inte vet. hon lägger sig inte i med ett vetande.

Precis, det var väl vad också vad den tidigare postade tolkningen åsyftade?
En balanserad självuppfattning, man förstår och accepterar vad som impicerar ens personlighet

Det som jag anser inte vara ödmjukhet är att Jesus dömde andras handlingar. Det visar på att han vet mer än de som han dömmer.
Han tror sig vara någonting, kanske han är det med. Men då är det inte längre ödmjukhet, utan mer att han kanske ville att människorna i det stora hela skulle ha det bra. Där är väl jesus mer ödmjuk som ber människan att ta hand om varandra.

Men om man ser på begreppet ödmjuk med hänsyftning till den postade tolkningen, så borde väl Jesus göra rätt om han, (du medger själv att där finns en sonnolikhet), ämnade att skapa bättre levnadsvillkor (på ett högre plan), för sina samtida medmänniskor? Ödmjuk kom ju att innebära insikten, hos personen i fråga, av sina egna personliga egenskaper/möjligheter. Jesus var ju extra ordinär, med Kristus (Gud i människan) fullt införlivad så har hans förmågor redan överträffat den medelmåttiga personens förmågor.

Jag sa aldrig att jesus gjorde fel. Jag sa bara att han inte var ödmjuk ; )
Jag är inte heller ödmjuk även om jag försöker vara det. Jag kommer med mina bestämda åsikter alltför ofta.
Rätt eller fel får andra avgöra. Men där är jag inte ödmjuk, jag sitter på min stora häst och vet.

Ta tex ragnrös. Den dagen då jorden går under och vi alla ska bli dömda inför gud.
Det är inget som jag ser som ödmjukt. Det blir hårda bud om det skulle ske. Gud är inte ödmjuk. han är den som är herre och bestämmer.

Han måste ju ändå ha varit ödmjuk om man ser till den verkliga betydelsen utav ordet? Han var mycket väl införstådd i vad han var kapabel till att göra, även vad han inte skulle kunna förrätta.
Jag gillar din ärlighet skarpt, det borde vara högt aktat hos alla tycker jag.
Gällande den slutliga domen, så börjar det hos var människa. Var dag är en domedag säger också Jesus. Vi dömer hela tiden oss själva och andra. Domen kommer slutligen drabba var och en utav oss, och vi får inbärga vår egen skörd.
Vad som händer i världen, det händer. Mycket har redan börjat. Men hur skulle en Gud som låter sig beskrivas som kärlek finna tillfredställelse i att se sin skapelse i fördärv? Han önskar ju vårt återupprättande

[Marko]

Människan har i alla religioner så vitt jag vet haft en fri vilja som styr världen.
Vi är lite av guds avbild. Men människan är inte mogen, det kommer nog kräva många bistra tider innan vi blir lite mer försiktiga och ödmjuka.
Jesus beskrevs som ödmjuk, och även gud låter människan bestämma över sitt, men får ta konsekvenserna.
Jo, där kan man se dom som ödmjuka. Men det finns sidor där man inte är ödmjuk heller. Vrede är inte enbart en negativ egenskap,
Gud visade sin vrede som jag visar min ilska inför mina barn när dom gör saker som jag inte tycker är bra eller är farliga.

Vi har olika sidor i oss, och får lära oss att försöka undvika att göra negativa destruktiva saker, iallafall mot andra personer.
Det är inte lätt i en miljö som denna. Det är hårda fördömmande ord överallt som smittar av sig i beteende.
Det är nog både på ont som gott.


Världen är i ett fantastiskt skede, det händer mycket. Saker glider ihop som mänskliga värderingar,
Människan slåss för att få en godhet, en rättvis värld. Det börjar komma värderingar som är globala.
Från Malta till Usa. Dessvärre så sitter politikerna på sina stolar, och ekonomin på sin stol.
Min egen vision från i morses var. Ekonomisk kaos i sin fulla entropi (pengarna har inga funktionella element).
Det är isåfall ekonomins gåva till oss med att förgöra sig själv i sin egoism. Ty hon vill vandra upp på sin egen tron där människor inte längre känner igen henne. Naturkatastrofer på löpande band, och profetsior om denna tid finns beskrivet i många texter. En slump eller en verklighet ? Vi lär få se hur det blir med den saken.

Ärligheten, jag vet inte om jag är ärlig, men jag drömde förr om att försöka vara det.

[Humblelamb]

Människan har i alla religioner så vitt jag vet haft en fri vilja som styr världen.
Vi är lite av guds avbild. Men människan är inte mogen, det kommer nog kräva många bistra tider innan vi blir lite mer försiktiga och ödmjuka.
Jesus beskrevs som ödmjuk, och även gud låter människan bestämma över sitt, men får ta konsekvenserna.
Jo, där kan man se dom som ödmjuka. Men det finns sidor där man inte är ödmjuk heller. Vrede är inte enbart en negativ egenskap,
Gud visade sin vrede som jag visar min vrede inför mina barn när dom gör saker som jag inte tycker är bra eller är farliga.

Vi har olika sidor i oss, och får lära oss att försöka undvika att göra negativa destruktiva saker, iallafall mot andra personer.
Det är inte lätt i en miljö som denna. Det är hårda fördömmande ord överallt som smittar av sig i beteende.
Det är nog både på ont som gott.


Världen är i ett fantastiskt skede, det händer mycket. Saker glider ihop som mänskliga värderingar,
Människan slåss för att få en godhet, en rättvis värld. Det börjar komma värderingar som är globala.
Från Malta till Usa. Dessvärre så sitter politikerna på sina stolar, och ekonomin på sin stol.
Min egen vision från i morses var. Ekonomisk kaos i sin fulla entropi (pengarna har inga funktionella element).
Det är isåfall ekonomins gåva till oss med att förgöra sig själv i sin egoism. Ty hon vill vandra upp på sin egen tron där människor inte längre känner igen henne. Naturkatastrofer på löpande band, och profetsior om denna tid finns beskrivet i många texter. En slump eller en verklighet ? Vi lär få se hur det blir med den saken.

Ärligheten, jag vet inte om jag är ärlig, men jag drömde förr om att försöka vara det.

Människan är inte mogen för vadå? Tänk om Guds vrede i själva verket är hans kärlek?

Håller med dig om att vår samtida miljö förhindrar en från att stå fast förankrad i sin egen moral. Men tror inte att det är både på gott och ont. Moralen väger alltid tyngst på vågen.

Japp, ekonomi skapar i många fall girighet. Som jag skrev, vi inhämtar bara vad vi själva har sått. Kanske var utsädet något besudlat?  :lol:
Oavsett hur man förhåller sig till samtidens världsfenomen, så är vi inne i föränderliga tider och det känns som att någonting förestående annalkar oss med väldigt hög hastighet

[Marko]

Med mogen menar jag i hur vi hanterar världen och varandra.
Det är inget som jag ser som ett utvecklat stadium ur posetiv synvikel.

Många är på väg åt det hållet.
Men nänniskan har ju en tendens till att vilja glömma det dåliga,
så kanske allt kommer att repeteras ett par gånger till. Något åt det hållet menade jag med att männsiakan inte är mogen.
Vi fördömmer för lamt, Vi ser oss som marionetter i ett skådespel, Så ser jag mig själv, kanske andra gör det samma.

Men ordet är också en handling, och ordet sprids snabbt idag. Kanske människan vågar ta ett kliv utan att en katastrof behöver ske.
Våga stå för sina värderingar. För när ordet blir synligt så kan det bearbetas och vi lever inte längre i ovetskap.

På ont och gott, så menar jag att man kan använda kunskaper till något posetivt. En negativ erfarenhet kan ge kunskaper och erfarenheter som man kan undvika framöver, alltså något gott.

Tänk om Guds vrede i själva verket är hans kärlek?

Det är vad jag tror bibeln säger. Att en ilska inte är av ondo.
Jag har svårt att smälta vissa saker i bibeln, som syndafloden och annat.
Men jag ser bibeln inte som en guds bok, jag ser det som en religös bok där man beskriver utefter rådande omständighet från dess samtid.
Jag tror inte att gud dränkte människan, utan att det har skett sådana naturkatastrofer och dessa har tagit sig in i bibeln.

Tolkar man bibeln fundamentalt efter orden så är gamla testamentet en ganska dyster bok.